Okategoriserade

Hej på er hjärtan

 

Hej  Just nu mår jag faktiskt bra. Men imorse däremot, alltså fy tusan vilken migrän jag hade!? Min granne hade också sjuk migrän, men idag har vädret verkligen varit knas. Det tog 4 timmar innan det släppte, det dunkade och tryckte bakom ögonen, pannan och tinningarna värkte och det susade i hela öronen. Jag har aldrig lidit av migrän, men det kommer väl med åren? (AHHHH)…Satt med solglasögon inomhus och en keps över, för att inte få kontakt med solljus. Men jag vilade, djup-andades och lyssna på en ny podd av Vivi. Sedan släppte det, och då jobbade jag lite, jag och min Linn planerade lite roliga framtidsplaner och så var vi ute och gick, det gjorde susen. Ikväll är jag själv hemma, så skönt med en helt lugn kväll i tysthet. Jag ska bara njuta av det 

* Bild från min lilla sommarstuga som har en fantastisk rhododendro-buske (shit vilken stavning!? Var tvungen att googla, haha). Tog den här bilden för några veckor sedan för att se om det skulle kunna bli en fin headerbild, vilket det skulle! Så dagen efter drog jag dit allt för att vi skulle kunna plåta. Men då hade ALLA blommor vissnat…wtf? På en dag? Så snopna vi blev…*

 

✅  Över att jag har så fantastiska människor i min närhet. Helt ovärdeligt!

✅  Idag kan jag vakna och ha en dålig dag, men lyckas vända den. Det kunde jag inte förut. Enormt tacksam över det.

✅  Att jag lärt mig vad medveten andning är. Det har hjälpt mig igenom så många ångest-dagar.

 

Jag värdesätter människor och djur. Det finns INGET som går före det. Tidigare var det viktigt för mig med karriär, makt och pengar. Det var viktigt att se bra ut och klä sig snyggt. Det är fortfarande kul med smink och kläder, och jag älskar att jobba och bygga företag. Men det är (som jag tidigare skrivit en del om) inte en bunt sedlar, eller en väska från Louis Vuitton som kommer stå där på din begravning. Det låter hårt och hemskt, men tillsut inser man att inget av det materiella gör dig lyckligare. Livet går ut på att vara närvarande, och att kunna njuta av dagarna som går. Låter så jäkla klyschigt, men isåfall finns det ingen bättre klyscha.

 

Jag vill verkligen bli frisk! Det är prio ett. Jag vill kunna göra samma saker som de flesta kan. Till exempel gå på bio, restaurang eller planera in saker. Idag måste jag hela tiden anpassa mig efter mitt mående. Jag vill att min utbrända hjärna ska få läka. Jag vill komma ifrån min ptsd som är en kämpig diagnos. Så att bli frisk, få må bra, hitta en nivå där jag kan driva mina företag utan att vakna med en kniv mot strupen varje dag. Jag vill börja rida, jag vill sluta vara rädd för saker. Jag vill någon gång göra verklighet av alla idéer jag har. Jag vill hitta tillbaks till min kreativitet.

Om vi ska prata om lite konkreta saker som jag vill göra, och om jag kan få sväva iväg lite och berätta om det jag drömmer om… då är ena drömmen att få jobba med att hjälpa djur, om det isåfall skulle vara ett djurhem för djur som vanskötts. En ny dröm jag har, som formats det sista halvåret, så är det att få jobba med människor som går igenom samma saker som jag har gjort. Jag vill utveckla min kunskap inom kbt, medi-yoga och jag har faktiskt kollat på lite distanskurser som jag kan gå som känns jättekul. Det här jag väldigt intresserad av, alltså människobeteenden och psykisk ohälsa. Jag kommer fortsätta att blogga, jag känner verkligen en stor glädje och gnista med att få skriva på bloggen, så tack att ni läser. Jag vill skaffa barn och bilda en egen lite familj. Helst så skulle jag vilja ha en Maine Coon katt-hona och ha en egen liten uppfödning (ja, jag skrev ju att jag skulle sväva iväg, hahaha).

Tillsist så har jag en dröm om att få skriva en bok. Jag vet vilka typ av böcker som hjälpte mig genom tunga tider, och jag vill dela med mig av allt som jag lärt mig. Ingen biografi, utan rena tips, råd och övningar, mallar och listor-  ja, allt sånt som jag varit inne lite på här på bloggen ibland. Men det jag vill mest i mitt liv är att få må bra, släppa rädslor om att något tufft kommer hända, kunna umgås med vänner och familj och vara delaktig. Jag vill kunna njuta av mitt liv ♥

 

✅ Jag är en bra problemlösare. Mest inom företagandet, jag ser aldrig problem utan är den första med att vända allt det jobbiga till något som kan bli positivt. Inom tre minuter så har jag en plan A, B, C eller jao- hela jävla alfabetet! Haha.

✅ Många djur trivs i mitt sällskap och jag kan läsa av ett djur bra, eller jag kan se deras energier och känna dom liksom…låter väldigt häx-aktigt, men te x med Fleur. När jag kom in i stallet och såg henne, så visste jag direkt att jag bara skulle ha henne….utan att ha provridit eller ens sett hur ”skadad” hon var, även om hon var ohanterlig och nästan farlig. Men jag visste, hennes energier gav mig direkt känslan av att hon och jag går igenom samma sak, och att vi kommer kunna hjälpa varandra. Åh, nu kommer tårarna…

✅ Jag är bra på att visa tacksamhet och uppskattning. Jag är faktiskt en väldigt tacksam person, och ja uttrycker nog det på ett sätt som blir svårt att missa. Jag blir lätt glad och tacksam för saker, alltså sms, en mening, en komplimang eller att någon bara kommer hit och pratar- alltså allt! Jag har blivit mycket mer tacksam till livet i det stor hela, efter jag blev sjuk. Enormt tacksam för det (men gud, nu får jag sluta, haha)…

Ja, om ni vill se själva så kan ni kolla den här filmen…då förstår ni nog, haha.Jag vet inte hur gammal jag är här? Och för att förtydliga så att ingen missförstår- detta är alltså jag, och INTE en pojke, haha!!! (Hmm, inte lika tacksam över att mamma och pappa valde en pojk-frilla dock, haha) ”Näääeee nya pennor!!! Oh kolla mamma…gud vad fina….åh precis vad jag behöver, så bra…TAAAACK så jättemycket”

.

.

Gulligt va? Ha en fin kväll hörrni, puss & kram

 

 

 

 

* Just nu går det inte att kommentera på Tyras.se. Inom en snar framtid kommer kommentarsfunktionen att fungera igen *

Okategoriserade

Import, moms, likviditet, Tullverket & momsdeklaration

Att jobba med inköp och import. Suck. Den 1 Januari 2015 kom det en ny regel gällande import. Från och med då så ska momsregistrerade företag som importerar varor redovisa och betala moms på import direkt till Skatteverket, istället för Tullverket som det varit tidigare. Man är fortfarande skyldig att lämna importdeklaration över importerade varor till Tullverket, och för tullpliktiga varor ska man fortfarande betala tullavgift. Självklart ser bestämmelserna olika ut om du importerar från ett land utanför EU eller inte. Vi jobbar ”tyvärr” med bägge och. På import från Kina är det ingen moms på inköp, men man ska självklart deklarera och betala för ingående moms. Från Tyskland så använder man sig av VAT-nr, som gör att moms inte läggs på heller, utan man redovisar det på ett annat sätt…

Alltså nu har jag jobbat med inköp och import i över 8 år, så jag kan en hel del. Men jag blir typ knäpp av sånt här! Egentligen behöver jag kanske inte kunna ”allting”, eftersom vi har ett avtal med ett frakbolag i Sverige som kan sköta tull mm, vi har en duktig revisor, men å andra sidan så är det jag som är den enda som jobbar och gör allt kring inköp och import. Så revisorns jobb blir ju resultatet av mitt jobb gällande alla betalningar och import. Så jag måste ändå ha lite koll och veta vad som gäller. Nu använder jag mig som sagt av en metod där fraktbolaget lossar importen i Sverige som vi sedan betalar vidare till.

Sen kan man självklart leja över allt till ett trading-bolag som sköter rubbet. Efter min erfarenhet idag, så hade jag valt detta alternativ alla gånger om, om jag fått göra om allt från början. Så mycket pengar, tid och huvudvärk jag hade sparat! Man som företagare stirrar sig ofta blind på summan man ser, trading-bolagen är självklart mer kostsamt men i slutändan så har man sparat pengar OCH stress/huvudvärk, haha. Och att välja det billigare alternativet på saker och ting är oftast ett självklart val för alla som startar och driver företag. Så tänkte jag också, men idag vet jag bättre. Till er som själva importerar så kan man faktiskt även ansöka om en tullkredit hos Tullverket (inte alla som vet det, sök på tullverket.se).

Alltså: Bara själva importen är en hel uppsjö av regler, krav, bestämmelser och skyldigheter. Då är det dock inte ens jämförbart med jobbet mot vägen dit..alltså till importen… Det vill säga att att hitta bra och rätt fabriker med schyssta villkor. Att kommunicera med Kina. Hitta rätt tyger och detaljer, förhandla villkor (som ändå inte gäller i slutändan haha). Det svåraste (och det jag har lagt mest tid på genom alla år), det var att kommunicera med kineserna. Alltså det var typ det som gjorde mig utbränd från början, haha fy fasaaan.

Vissa som jobbar som sälj-agenter förstår knappt frågan som ”Hur lång tid tar produktionen”? Det kan man maila om fram och tillbaks TIO gånger och tillslut ändå inte fått svar. Och eftersom vi dessutom lever i olika tidszoner så får man räkna med ett dygn för att få svar- som ändå inte är ett svar!? Tänk att ett helt nytt plagg ska bli till- att gå från INGET- till att skapa en design, ett konkret plagg som du ska ha i dina händer och kunna prova…förstå att förklara det, haha…Men men, nu börjar jag äntligen få lite koll, det tog bara 8 år 😂

Den här bilden beskriver säkert många egna företagares känslor gällande den nya regeln gällande import, som kom 1 januari 2015- eller ja- alla regler och krav för import egentligen…

Bild 1. Man börjar läsa på om allt. Först blir man sjukt frustrerad över att man inte fattar nånting och man förstår inte grejen överhuvudtaget!? Vad är fördelen!? Man tycker snarare det är mer krångligt och blir bara mer stressad och frustrerad.

Bild 2. Nu har man korrläst hela Skatteverkets pdf på 44 sidor med info om den nya regeln. Åh, äntligen börjar man haja! Man känner sig som ”The Queen of the world”, haha. Det är ju skitbra detta!!! Grymt bra för bolagets likviditet! Så himla mycket smidigare det nu kommer bli, tjoho!

Bild 3. Man vill försäkra sig om att man förstått rätt. Börjar googla och läsa på alla sidor man hittar, även diskussioner och debatter. Läser debatter om det som talar både för och emot. Åter igen kommer frustrationen krypande…har jag verkligen förstått det rätt? Det verkar ju bra…eller…det känns ju rätt onödig och krångligt faktiskt…det är fan rätt dåligt…fast det måste ju vara bra på något sätt eftersom dom ändrade…så det måste ju vara bra…eller…? Det hela slutar med att frustrationen övergår till uppgivenhet. Man slutar upp frustrerad och ledsen över de tre timmar som man slängt bort genom att spendera tid på något man vill lära sig- helt utan att komma fram till nånting.

Igenkänningsfaktor på den?

 

 

 

* Just nu går det inte att kommentera på Tyras.se. Inom en snar framtid kommer kommentarsfunktionen att fungera igen *

Ångest

Du är din största fiende så Lär dig att tänka mer positivt

God dag 😀 Är ni chockade över att jag bloggar såhär dags? Efter mitt sena inlägg igår? Hehe…jag med! Nä vars, men jag känner att jag vill dela med mig av lite tankar jag har om livet. Något som jag har upptäckt i mitt liv är att jag mår väldigt bra av att starta dagen med att läsa massor av peppande texter, böcker mm. Efter det så skriver jag i min lilla bok, och i den boken ska det endast vara positiva saker jag skriver om. Te x saker jag är tacksam för. Saker jag fick gjort igår. Om jag kände positiva känslor igår, exempelvis glädje, lycka, hopp, gnista, eller om jag skrattade igår. Så skriver jag upp situationen, vad som gjorde att jag kände mig lycklig mm. Att starta dagen med positiva tankar är något som verkligen hjälpt mig enormt mycket.

Minns ni mitt inlägg om att negativa tankar enbart är påhittade tankar av oss själva? Om inte, läs gärna det. Alla har kanske hört uttrycket om att man själv är sin största fiende yadadada…men har ni förstått den faktiska innebörden till att vi själva är våra största fiender? Jag tror iallafall att jag förstår det nu. Iom att vi tänker så otroligt mycket, tankar som vi själva hittat på, som vi varken har belägg för, vi har ingen fakta för det, utan det är våra tankar om oss själva, om situationen, som är skapade utefter vårt eget omdöme.

Jag är en expert på något som kallas för katastroftänk. Jag utgår ifrån att något dåligt kommer att hända. Eller svart eller vitt-tänkandet. Att om jag inte klarar av en enda sak, så finns det ingen gråskala- jag är värdelös på allt. Eller känslotänkande. Att jag tror att det jag känner är fakta. Eller varför inte när jag förstorar upp det som gått dåligt och förminskar allt som gått bra? Eller att jag personifierar allt, att allt handlar om mig och att det är mitt ansvar om det inte går vägen. Och hur många gånger har jag inte trott att jag är övermäktig och kan läsa andras tankar? Det kallas för tankeläsning i kbt-snack. Och självklart drar jag alltid en snabb analys om att eftersom det här hände så betyder det att hela jag är värdelös i allt jag gör, och det kallas för övergeneralisering. Att man ser ett mönster i det som hänt och sammanfattar en enda sak med allt allt är såhär hela tiden.

Jag blandar också ihop alla dessa tankefällor och då blir det kaos. För endast EN av dessa tankefällor är illa nog, tänk då att blanda ihop dom tillsammans!? Te x om jag gör något där en sak går dåligt. Då tänker jag att allt är åt helvete och att hela jag är värdelös = svart eller vitt-tänkande.  Självklart har många saker av det jag gjort gått bra, men jag sammanfattar ändå det som gick fel till att allt är kört = Förstoring och förminsknings-tänkande. Även om det har varit fler människor inblandade, haft lika stor del i ”jobbet” och haft sina ansvarsområden så är allt självklart mitt fel, det är jag som förlorade kontrollen, det är mitt ansvar och jag tar på mig precis allt om att det gick fel = personifieringstänk. Sen har jag byggt upp ett scenario om vad X eller Y tycker om mig när de sett mitt ”misslyckande”, shit vad de måste tycka jag är dålig och värdelös, nu sitter de säkert och snackar skit om mig så jag vågar absolut inte höra av mig till dom nu för jag skäms = tankeläsnings-tankar. Min ångest och min stress blir allt värre eftersom jag verkligen ”vet” att det jag tänker är sant = känslotänkande. Och på det så mår jag ännu sämre när jag nu insett att det här är ett mönster, att jag alltid misslyckas och att allt jag gör blir fel = övergeneraliserar tankarna. Och jag kommer aldrig våga testa något igen, för det kommer också gå åt skogen = katastrof-tänk.

Jag tror inte jag är ensam om det här. Tankar är det farligaste som finns. Och i mitt förra inlägg om tankar så skrev jag ju om det sjukaste av allt: DET ÄR BARA PÅHITTADE TANKAR SOM INTE ÄR SANNA!? Det är ju VI som tänker såhär, ingen annan. Och det värsta av allt är ju att hjärnan är smart, men inte så smart att den har en inbyggt lögndetektor i sig som kan avgöra om våra tankar är lögner eller sanna. Så hjärnan registrerar ju tanken som sanning. Och i sin tur skickar hjärnan vidare signaler till kroppen om: PANIIIIIIK… KATASTROOOF! Och det är det som gör att vi får ångest, hjärtklappning, svettningar, yrsel, värk, blir ledsen, stressar och mår rent ut sagt skit!

Så det här är förklaringen till varför vi själva är våra värsta fiender! För tänk hur jävla dåligt vi kan må pga av hur vi TÄNKER!? Alltså det är bara tankar, fattar ni!? Som det inte finns någon grund i, ingen fakta, inga bevis…? Och ni och jag som vet om hur dåligt man mår av dessa tankefällor, hur lätt det är att hamna i ett ekorrshjul och i en ond spiral pga negativa tankar (för det ÄR där mycket börjar) – tänk då hur sjukt bra vi kunde må om vi istället gjorde samma sak men med positiva tankar? Så därför börjar jag alltid mina dagar med att fylla mig själv med positiva tankar, texter, inspiration- allt som får mig att känna mig värdefull.

Så glöm aldrig- du är vad du tänker! Så fundera nu några minuter på hur du ser dig själv, vad tänker du om dig själv egentligen? Registrera dina tankar, skriv gärna ner dom också så du kan jämföra om några veckor… Här kommer en förklaring till det jag gör varje morgon som kan hjälpa. Fler tips kommer i bloggen vartefter.

Ångest

7 Tips- Känn dig mindre misslyckad

 

Hej, jag är så glad att allt känns mycket lugnare i mitt liv, känner mig så motiverad till bloggen alltså *tummen upp*.

Något som jag dragits med i hela mitt liv är denna eviga strävan emot att allt ALLTID kan gå bättre… Jag har aldrig någonsin varit nöjd. Te x när vi omsatt våra första miljoner på Style by Tyra i rekordfart- då kunde vi ha omsatt mer. När jag tävlade och red- då kunde jag ha startat högre. När bloggen var stor- ja den kunde vara större. När jag gjort något snällt mot någon- då kunde jag väl ha gjort samma sak till fler människor? Så fort jag nått ett mål så har jag aldrig stannat upp, jag har aldrig klappat mig själv på axeln och tänkt ”Fan vad grym jag är som fixade detta”, utan jag har i samma sekund satt ett dubbelt så högt mål. Och inte nog med det, när det målet är satt så blir jag nästan besviken att vi inte är där idag, för det är där jag skulle kunna vara.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag tror inte jag är ensam om att hela tiden känna mig otillräcklig. Att lägga alla tankar på allt och alla andra människor som man själv tycker att man inte kan tillfredsställa. Jag lider verkligen av skuld till allt och alla, och det har blivit värre de senaste åren efter att jag blev utbränd, och framförallt efter olyckan. Jag har missat så mycket i mitt liv, inte kunnat göra det alla andra gör. Jag dras med tanken att jag hela tiden är till besvär. Idag försöker jag jobba med att istället sträva efter att tänka på att jag iallafall gjorde det bästa jag kunde. Jag måste acceptera att jag mår som jag mår, att jag är sjuk, och att jag idag inte är samma person som förut. Att leva i förnekelse är så enkelt, speciellt när ständigt går omkring med dåligt samvete och känslan av otillräcklighet.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag kan idag inte göra det som jag gjorde förr. Idag måste jag planera mitt liv efter min situation, min trötta hjärna och min utslitna kropp. Ska jag göra något, och då menar jag te x träffa någon, åka till stan för att köpa en sak- ja då krävs det planering. Jag orkar faktiskt bara cirka 10% av det jag orkade förr… Ta te x pappas födelsedagsfest. Jag fick ladda och vila helt i en vecka innan, och då menar jag inte att jag vilar lite på kvällarna- utan då gäller total socialt förbud för att inte slita ut min hjärna. Jag kan inte träffa någon eller åka nånstans. Jag tog mig till pappas fest i Stockholm. Jag visste att det skulle bli ett bakslag dagen efter. Men att jag inte ens kunde resa mig ur sängen och tvingades stanna kvar på slottet (där festen var) i 4 dagar efter festen för att jag inte ens kunde köra bil hem själv, det gör att man känner sig otroligt svag som människa.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag har inte varit ute och ätit på restaurang på år. Jag tror att det var cirka 2 år sedan jag var på en restaurang. Idag kan jag faktiskt jämföra min utmattning med att konstant supa sig dyngfull. Tänk hur du mår efter den fetaste fylla, du mår skit dagen efter och det kan ta flera dagar tills man återhämtat sig helt. Jag tror alla kan relatera till en sjuk jäkla bakfylla. I en utbränd människas liv så är en sån bakfylla ens vardag. Bara det att den roliga festen och fyllan kan vara något så enkelt som att gå på restaurang eller träffa en vän hemma och prata några timmar. Jag valde bort alkoholen och festande för många år sedan, jag dricker inte ens alkohol idag, det var flera år sedan. Av den enkla anledningen till att det inte är värt det. Det är inte värt att offra flera dagar för en festkväll. Tyvärr blir det lätt samma känsla i och med utmattningen, att man tillslut väljer bort roliga sociala saker för att slippa smällarna. Bara det att nu handlar det om hela ens sociala liv. Det är därför det är lätt att stöta bort andra och isolera sig.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Och hur går det då, när man väljer bort saker man vill göra tillsammans med människor man älskar- när man samtidigt dras med skuld, skam och känsla av otillräcklighet 24/7? Svar: åt helvete såklart. Det äter upp en inifrån, och när man pratar om att känna sig misslyckad så är det de här sakerna som gör att jag har känt mig totalt misslyckad. Jag har förstått vad livet handlar om, relationer och kärlek. Tänk att då inte kunna få uppleva saker ihop med dom…tillslut går man in i en fas där man också börjar älta, känner att livet är orättvist och emot en.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Allt jag beskriver handlar om att känna känslan misslyckad. Jag kommer göra fler delar om konkreta tips på hur man kan träna bort det här. Jag är inte proffset som lever efter mina ord, däremot är jag medveten om vad som är bra för en, och idag har jag accepterat och gått vidare med att saker och ting har hänt mig. Så mina tips är tagna rakt från hjärtat, saker som jag kommit fram till, läst om, och erfarat själv. Man får starta i små doser, och man kan också planera in träning i sin kalender. DÅ menar jag inte fysisk träning utan psykiskt träning.

.

Här ser ni en bild från min bok. Trots alla framgångar så kände jag mig hela tiden vilsen, en känsla av att aldrig vara nöjd och alltid vilja mer. Dock så kommer jag aldrig glömma den här kvällen, när jag lanserade min helt egendesignade klädkollektion ”First by Tyra”. Vi hade en stor modevisning som jag skulle öppna, och jag var så nervös. Men vilket kvitto det blev, och det här är nog en av de få gångerna som jag kände mig så otroligt nöjd och glad över min prestation. Nedanför här nu ser ni några tips som jag hade behövt på den tiden, hoppas något kan träffa er ♥

 

Om ni kollar här över så var jag ordagrant så nervös att jag på riktigt höll på att skita på mig….haha. Och jag älskar Johns svar: ”Det vore ju jättesynd, nu när du gjort dig så fin”. Haha älskar och saknar John väldigt mycket. Vilket jäkla bra team vi två var. (Han bor i Kina sen några år tillbaks för info 🙂

Haha, skrattar åt sammbandet med gårdagens videoblogg och mig som sjuåring. Där var det inte tal om att flytta några ormar. Men det var för att jag skyddade kattungarna som att de var mina egna (ja det var dom ju men alltså egenfödda, haha).

Ta hand om er mina kära vänner, stor kram ♥

 

Translate »