Läste precis Fridas blogg, och jag blev så himla rörd. Det är verkligen som hon skriver, och jag kopierar in det här för att publicera det i kategorin “Min familj” och alltid ha kvar det i arkivet. Skulle ni vara intresserade av att veta vad tjejerna gör på gården, vad de jobbar med? Som Frida skriver så är det otroligt svårt att ha den relationen jag och just Frida har.
Jag har lovat mig själv att aldrig mer bli för nära vän med en anställd för det kan bli så svårt i längden, men just Frida är speciell. Alla tjejer som jobbar här är väldigt speciella för mig, för de bor här och är väldigt viktiga för mig. Men just med Frida så kom vi varandra väldigt nära från början, är i samma ålder och är otroligt lika i sättet, och det är skitsvårt att ha en jobb-relation när man bor ihop och är nära vänner. Jag kanske ska försöka förklara lite mer någon dag? Ska prata ihop mig med Frida och se om vi kan knåpa ihop ett inlägg ihop om olika situationer hur det kan vara 
Från hennes blogg:
“Jag älskar att vara hemma just nu, vara ledig, träffa familjen och vännerna va precis vad jag behövde. Jag saknar dock Tyra och de andra på gården faktiskt.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är så glad att de finns i mitt liv. Utan Tyra i torsdags visste jag inte vad jag skulle ta mig till faktiskt. När jag hade panik höll hon om mig och sa att “ska jag behöva ta hit sveriges bästa läkare så gör jag det, jag skulle aldrig tillåta något hända dig frida, aldrig. Jag älskar dig”. I det läget så lugnade det mig, när jag på riktigt trodde jag skulle ha cancer. jag visste att hon skulle finnas där för mig hela tiden och för mig är den en otrolig trygghet. Hon har såklart blivit en av mina närmaste vänner och även som familj för mig. Jag kommer alltid finnas där för henne och jag vet att hon alltid kommer finnas där för mig.
Klart vi också kan ha diskussioner om saker vi tycker olika ibland men det bästa med tyra som chef är att hon tar till sig sakerna man tycker och lyssnar. Vi bor ihop, jobbar ihop och lever på varandra 24/7, självklart kan även vi bli trötta och lite griniga på varandra, dock väldigt sällan! Skrämmande va lika vi är i de mestta, vi tänker samma och säger samma saker..ibland i munnen på varandra. Slutar aldrig förvånas över detta.
Jag kan inte bara sitta här och skriva vilken relation vi har i arbetet för det är relationen i allt med tanke på våra liv tillsammans. Tyra är inte perfekt, jag är inte perfekt men vi pratar om det vi tycker är bra och dåligt och sen löser det.
Vi har haft ett enda bråk då vi faktiskt va arga båda två, de hela slutade med att vi båda två satt och storbölande som två 5 åriga flickor och sa att vi får aldrig mer bråka, vi älskar ju varandra! Kan säga att bråkat varade i tre minuter kanske när vi satt i lastbilen sen va de bra igen. Jag tror det är nyttigt att faktiskt tjaffsa lite ibland, för då kommer allting verkligen ut och man lyssnar på varandra på ett annat sätt. Med tanke på att vi kommit varandra så nära så kan vi säga vad vi tycker och tänker och det är en befrielse i sig.
Jag kan inte jobba med vad som helst, jag får inte jobba med vissa saker så jag är begränsad i arbetsmarknaden. Jag känner ändå att jag har ett fantastiskt jobb som passar mig och min sjukdom. Jag är kanske lite segare och tröttare än andra i tänkandet pga min mediciner vilket Tyra vet om. Tyra har problem med sitt stressande och ta en sak i taget, det är ingen nyhet för någon för det har hon varit väldigt öppen med. Så Tyra får ha tålamod med mig och jag får ha tålamod med henne, vi kompletterar varandra bra och faktiskt förstår varandra vilket är otroligt viktigt i vårt arbete med tanke på våra “problem”.
Tillsammans klarar vi fan allt! <3″
