Hej! Jag har varit ett vrak hela dagen, inte kul när det varit så fint väder. Men det ska vara fint väder hela veckan, så det är kul:D Sitter och kollar på hästhoppning på Play och äter skitsaker (måste sluta med det). Även om jag psykiskt sett är väldigt trött på bloggen så känner jag att det är enkelt och är smidigt att blogga, jag har mkt bilder och inspiration. Jag  driver ju 2 riktigt stora bloggar vilket är väldigt kul, dock 2 olika genrer och olika typer av bloggar. Och det tar faktiskt sin lilla tid. Först sitter man och fixar 10 outfitsbilder här, skriver inlägg, tidsinställer och sedan är det bara in och göra det på Darios.se…haha… Det känns bara lite extra just nu, men allt går i perioder.

Jag känner att jag måste strukturera upp mitt jobb, ihop med nya chefen och John. När man har många projekt och saker på G så är det lätt att man tillslut inte vet vad man gör- man vet bara att man jobbar. Det är en plan för mig i veckan. Sen åker Sbt till Norrköping- hoppas verkligen vi ses där på fredag! Ska bli väldigt kul I helgen är det sedan Horse Show i Norrköping och OM min nya häst går igenom röntgen på tisdag så får den följa med hem till Stockholm på söndag!

Kände för att skriva om tankar och funderingar ikväll, men efter jag skrivit inlägget så kände jag att jag inte orkar ta emot kommentarer om vad jag skriver. Så jag raderade. Det är en av nackdelarna när man driver en av landets största bloggar. Charmen försvinner lite, för ALLA ska tycka till och tillslut så tycker man inte att det är värt det, man vet vad folk blir irriterande och provocerade av- och det finns dom som vill missförstå ALLT man skriver. Därför blir ofta de största bloggarna tråkigare med tiden- för att man prioriterar bort att ta emot en massa skit. Med all rätt!

Jag mår illa av dessa bilder, men jag tycker det är så otroligt stort och modigt av den här tjejen att göra det här. Och bra att det uppmärksammas väldigt mycket!  Ni kan se en lista här på denna sida vilka företag som använder djurförsök, och jättarna Lóreal, Maybelline och Max factor är med på listan.

I uppror så testar en kvinna på att utsättas för samma saker som djuren utsätts för, och folk fick följa detta eftersom det gjordes offentligt.

“Woman Goes Through Extreme Brutal Treatment in Public, Protesting Animal Testing For Cosmetics”

Jag fick mig en riktig jäkla tankeställare! Vad säger ni om detta?

Hmmm, hej igen. Ser nu på vissa skvallersiter att jag har fått lite skit här för att ha kopierat Victoria Secrets-bikinis. Jag vill förklara för er hur det går till när vi designar upp bikinis. Dels för att det är intressant för er att veta hur det går till. Jag skriver ofta i inläggen att jag inte skriver detta inlägg för att försvara mig- men denna gången går jag emot strömmen och erkänner att jag skriver detta inlägg endast för att försvara mig.

Vill börja med att informera om detta: Den här bikinikollektion har tagit MÅNGA MÅNADER att göra. Det tar minst en månad att få fram samples, sedan skickas det till Sverige, vi gör ändringar och sedan tar bikinikollektion en månad att producera+ några extra veckor med holidays i Kina och frakt till Sverige. Så om dessa bikinis kom upp på VS för mindre än 3 månader sen så har jag ju mitt “konkreta bevis” på att vi alltså inte kan ha sett dessa bikinis innan vi bestämde hur våra skulle se ut

Jag förklarar gärna för er hur det går till när Style by Tyra lanserar te x en bikini-kollektion. Såhär går produktionen till:

1. Vi jobbar med en fabrik i Kina som inte säljer bikinis egentligen, så de har alltså inga bilder på bikinis så man kan köpa rakt av, utan först väljer vi ut vilka modeller vi vill ha på dom. Jag använder själv bara tub-överdelar eller trekantsbikinis med underdelar som man kan knyta på sidorna för att justera själv.

2. Sedan ber man fabriken i Kina ge sig ut på tygmarknaden för att hitta en massa accessoarer som de sedan skickar ner till oss i Sverige. Delvis broscher, symboler, tyger, mönster osv. Vi får hem en hel påse med broscher och tyger, och då väljer vi ut de vi tycker är finast. Några saker såg vi själva på plats sist vi var där, Oktober 2011. (Ni ska se marknaden- helt galet. Kan vara en hel vägg bara med fina broscher:)

3. När vi har valt ut de finaste broscherna, tygerna och färgerna så skickar vi ned detta till fabriken som sedan gör samples på allt.

4. Sedan får vi hem samples på bikinsarna, och då kan vi göra lite små justeringar, men oftast ser det bra ut eftersom det är väldigt enkelt att göra bikinis och för att endast jobbar med 2 olika modeller på dom.

5. Om vi är nöjda med samples så beställer vi sedan bikinis, och då är det bara att vänta in det hela

Som ni ser på bikini-kollektionen så valde jag att inte sätta taggen “Design by Tyra” på bikinisarna (som jag har på mina egendesignade klädkollektioner), just för att det inte direkt blir någon riktigt egen design- man väljer “bara” ut modell, tyg och en brosch. Och att sälja en egendesignad bikinikollektion utåt är lite som att sälja en egendesignad kollektion med svarta klänningar- det blir inte så unikt. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg “Nu sitter vi och designar bikinis” och jag vet inte riktigt vilket annat ord jag skulle använda på svenska för att förklara vad vi jobbade med just den dagen:)

Här har vi råkat få exakt samma brosch på vår bikini. Kan dock skratta åt att VS valt samma, det måste ju betyda att vi iallfall har bra smak på det vi valde ut Man måste faktiskt också skratta åt det lite:) Måste tillägga att alla mina anställda kan ju intyga att detta stämmer, för vi har ju tillsammans suttit och valt ut detta och även varit oense om vissa saker. Och faktum är att JUST denna brosch hade jag och inköps-Sandra en liten tvist om. Jag tyckte broschen var för stor men hon älskade den (så jag får helt enkelt ge hennes cred för att ha samma smak som jättarna VS:)

Kommentera gärna och skriv era åsikter om detta ♥

Kan avsluta med lite rolig information som kanske är kul att känna till. För att ett företag ska få sälja kläder som egen design så måste man ändra minst 5 detaljer på ett plagg. Om jag ser en snygg klänning som någon designat så kan jag alltså ändra färg på den, byta ut knapparna så de är lite mindre, göra den lite längre, göra smalare band upptill, och lägga till en ficka på sidan. Det kan alltså bli en helt identisk klänning, men företaget har laglig rätt att sälja den. Så jobbar ju många stora kedjor och det är Kanske bara kul att känna till, för er som kanske själva har planer på att starta egna företag och jobba med kläder

Tjaaao! Hoppas ni mår bra, jag är lite hög på pollenallergi-tabletter. Receptfria, från Apoteket, hahaha normalt. Har varit i stallet och suttit i boxen och myst med min häst. Hans huvud är på riktigt större än min överkropp, haha. Sen har jag varit på Coop och köpt chips o godis, känner för att bara krypa ner och se en film och äta chips. Jag kraschade lite efter denna vecka efter lägenheten plåtats och kommit upp på Hemnet. Det har legat och grott i mig länge och det känns som en liten sten släppte. Så nu dog min kropp lite.

Ang min header-bild. Vissa av er är lite taskiga som säger att jag ser ut som en plastdocka. Jag har blivit sminkad och fixad av en proffsig make up artist, och jag modellar på bilden, jag har en reflexskärm i fejjat och en proffsig fotograf har tagit bilden- och det är så jag ser ut!   Jag vet även att jag gått ner lite i vikt, men det är heller inget som ni måste påpeka på ett elakt sätt, och jag bantar inte! Har till och med bett John att dra ner skuggan på nyckelben, som är fixat nu.

Jag tycker bilden är skitbra och jag tycker att jag är snygg på bilden! Annars skulle jag liksom inte använda den! Men nu vet ni som undrat iallfall. Man kan inte jämföra en bild där man står som vanligt, och en modellbild där man är fixad av proffs och posar på bilden. Jag måste göra er som stör ihjäl er besvikna:“Tyvärr” är jag väl bara sådär snygg isåfall” (Vet att jag kommer bli mördad av den meningen, vilket i sig är sjukt, men för att tillägga så är det inte ofta jag är fixad av proffs, och posar så på en bild Nu låter det som att jag fått värsta kritiken, men för mig räcker det med att kommentarer sticker ut för jag får så sällan elaka kommentarer (vissa är såklart raderade), och då tar jag gärna upp det i ett inlägg för att det är kul och intressant. Dock så har även många av er skrivit och påpekat det men varit snälla också, så cred till er, och tack er alla som älskade nya designen <3

Ni får gå på Madonna istället, om ni vill snacka retuschering ;P

Ingen ovanlig retuschering i modellbranschen:

Hej jag tänkte fråga er en sak istället för att svara själv. Vad tycker ni om utvik? Vad går gränsen och vad är okej? Är det mer ok att vika ut sig för att man är större än att man är smal och vältränad? DÅ menar jag, blir fördomarna annorlunda för att man inte ser ut som en typiskt utvik-kropp? Spelar tidningen stor roll för tanken bakom utviket?

Om jag ska säga någonting så tycker jag att det är väldigt viktigt vilken tidning man viker ut sig i. Ett utvik är ju när man fotas lättklädd, så ett utvik är lättklädda bilder. Men det beror på vilken tidning man hamnar i. Det blev inte så jättestor debatt om att det skulle vara konstigt att de större supermodellerna var nakna på ett omslag till Vogue? Eller att kändisarna plåtades nakna till alla Marc Jacobs t-shirtar? Jag tycker att många är väldigt trångsynta i detta land, lilla landet lagom.

Jag är varken för eller emot utvik. Jag tycker alla får göra som de vill.

Jag har fått frågan om att göra omslag för de flesta herrtidningar i Sverige men sagt nej. Det är för att den kundkretsen som köper te x Slitz eller Moore, gör det för att kolla på brudar. Jag vill inte hamna i det facket- för det gör man ju. Däremot skulle jag kunna tänka mig omslag för te x Café då jag personligen tycker att deras tidning är classy, och det känns som att det är en mogen målgrupp som vill läsa bra texter och se snyggt mode. /Däremot när jag blev utvald till Sveriges Sexigaste kvinna 2011 av Slitz- då är det ju en helt annan sak att vara med i den tidningen/.

Vad jag menar är att det verkligen spelar roll vad det är för tidning. Jag skulle lätt kunna plåtas helt naken för Elle och andra såna mode-tidningar typ om det skulle bli väldigt fina bilder. Jag tycker liksom inte det är konstigare att stå från sidan naken, än att stå framifrån i en liten bikini? Kroppar är det mest naturliga vi har, förstår inte hur vi kan hetsa upp oss så mycket för att man ser en naken kropp? Det har man väl gjort 1000 gånger i duschen (haha kom inte på nån bättre jämförelse, men ni förstår väl vad jag menar?:) Det är ju inte konstigt och ovanligt med en naken kropp.

Berätta gärna vad ni tycker

När jag ändå är i farten kommer ett till inlägg denna söndagskväll Jag är van med att folk snor mina bilder och startar facebook-konton, dejtingkonton/instagram med mina bilder osv, men vad jag blir upprörd över är när företag använder mina privata bilder och säljer på dom? Någon reagerade när jag skrev “vår bikini” om USA bikinin, och jag kan faktiskt med gott samvete kalla den för “vår bikini” för även om den fanns nån annanstans i världen så är det MINA bilder som dyker upp på alla kinesiska leverantörer (tro mig jag har stenkoll på det) och på ebay så är det mina bilder som företag lägger upp annonser på. Strunt samma den finns säkert i flera länder, men det är hos oss den blev “känd” och hypad.

Okej seriöst, nu har jag sagt att vi INTE ska köpa in den här bikinin eftersom vi “gjort den” och väntar en ny fräsch kollektion. Men för oss spelar det liksom ingen roll, vi har sålt så sjuuuukt många och ville sluta på topp med den JUST för att vi väntar en ny fin bikinikollektion:)

Men kan inte alla ni som VILL KÖPA en Usa bikini, bara kommentera i detta inlägg? Lite marknadsundersökning haha… Beroende på hur många det är som kommenterar tar jag fan hem den igen och säljer billigast av alla som finns! Bara för att inte gynna företagen som snor mina bilder och säljer på dom ;P

Ni vet, jag och oproffsiga företag går inte ihop.

Hej, jag kände inte riktigt att jag var klar med bloggningen idag.

Igår kväll efter jag gick hem från min syster så kom min vän Lisa över, för jag behövde verkligen ett stöd. Vi har inte setts på ett tag och de 2 timmarna innan hon skulle komma försökte jag komma på ALLA anledningar till att boka av. Kunde jag blivit akut sjuk? nej. Kanske jag brutit foten? (NEJ)- tänkte på allt jag kom på för att avboka, för när jag mår dåligt så VILL JAG BARA VARA SJÄLV! Något som dock är otroligt skönt, är att min vän vet exakt hur jag mår för hon har varit där själv. Och ibland är det så himla skönt att bara umgås med någon som vet om känslan. Hon vet också att hon inte ska fråga mig något. Hon vet att jag själv börjar prata om jag vill. Och faktum var att jag faktiskt mådde bättre när hon åkte härifrån. Jag kunde förklara allt för henne hur jag känner. Med mitt jobb, min familj, mina vänner osv. För hon förstår.

För det är det jobbigaste. Alla frågor. En fråga är som en stor motgång för mig när jag mår dåligt. Och den värsta frågan är “Varför mår du dåligt för?”….??? Likaså som jag är trött på frågan “Varför startade du din blogg?”…haha Skämt o sido. Jag vet faktiskt inte varför jag mår dåligt. Jag har INGEN ANING! Visst, jag vet om konkreta saker som rör om det i mitt liv. Jag älskar mitt jobb och stressar upp mig så att jag inte sover, jag har brutit med stora kärleken, jag vet inte var jag ska bo, företaget växer och jag känner att jag inte räcker till- men är det allt? Ska jag ha sådan vrålångest att jag inte känner för att leva- PGA AV DET?

Jag har tänkt och tänkt de senaste veckorna, oooooh vad jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att jag har flytt från mina stora sorger. Jag har flytt och jobbat istället för att reda ut gamla saker som ligger och gror. Jag tror att mycket händer undermedvetet.

När Cajsa dog så dog en del av mig. En del av mig dog, och jag valde att aldrig prata om det. Det som dog i mig lever inte heller idag, efter 7 år. Det som dog i mig var mitt hopp och min gnista. Efter Cajsa dog så pratade jag aldrig om det. Jag sa till alla att jag inte ville ha några frågor om henne, och jag ville inte att någon skulle berätta någonting om vad som hände med gärningsmannan osv- ingen fick prata om henne. Sedan dog en annan viktig person som hade stor betydelse i min “ungdom” så de 2 som betydde mest lever inte idag. Det påverkar mig något oerhört.

Jag måste helt enkelt gå vidare. Jag måste reda upp det här. För delen av mig som försvann för 7 år sedan har påverkat mig mer än vad jag någonsin kunde tro. Jag vill berätta min “story” här för att jag tror att det finns fler människor där ute som går och bär på tunga sorger som påverkar undermedvetet. Man måste ta tag i det, älta, prata ut och reda ut det hela. Jag ska ta mig an det här. Men det kommer att ta tid, men bara att jag klurat ut det här gör att jag kanske kan gå vidare till nästa steg.

Kärlek till er alla ♥

Ps. Om ni vill skratta åt nånting mitt i detta jobbiga så kan ni kolla in den här videon, och min häst som är alldeles för ovan med höga benskydd. Haha skrattar ihjäl mig åt hans gångstil….:

Åh, jag måste bara ge cred till mina duktiga tjejer! ALLA som jobbar på Style by Tyra på något sätt. Therese som gör våra nyhetsbrev, Carro i butiken /sthlm, Sandra som är i Kina och lever drömlivet som inköpare och designer, Bella som bossar loss, Lena som är super-packare, Jennie som är vår trygga hand, alla som jobbar med oss med ekonomin, Elin, som är vår super-webbdesigner, Fanny som köttar loss med kundtjänsten, och Beata som inköpare och Carro (+extraperonsal Kim och Sofia) i butiken i Norrköping. (Hmm insåg nu att både våra butikstjejer heter Carro, coolt Sen har vi Sara som är min nya högerhand som har startat bra För att icke glömma min guldklimp i livet- John! Fan vad jag älskar er alla, vi är det BÄSTA teamet som man kan få!!!

I framtiden kommer det ske så mycket positiva saker för Style by Tyra. Allt från att få in en mellanchef efter mig, till att lansera en ny site, till roliga fester, till roliga events till fler butiken till fler klädkollektioner till större utbud- vi har hela världen framför oss känns det som Vi har funnits i 1,5 år och detta år gör vi ett bokslut på 1,2 miljoner i VINST! Vi har omsatt ca 10 miljoner kr på ett år, vilket är ett väldigt lyckat resultat! Och 2012 år är budgeterat till dubbelt så mycket! Vi startade med 36 000 kr i inköp, och detta är ett resultat på ett år! Och jag har faktiskt aldrig skrivit om pengar eller “skrytit” om mitt företag på detta sätt, men nu är det bokslut och siffrorna blir ändå offentliga för de som vill se och jag är så DAMN PROUD!!!

Jag tror inte att folk förstår hur stort Style by Tyra har blivit! Det är så sjukt kul att få visa upp för allmänheten hur bra vi är, för jag tycker verkligen vi är värda det! För så vi har slitit, så smarta vi har varit och så bra vi har jobbat- det är cred! Och nu skriver jag VI, för vi är ett team och jag älskar verkligen teamet vi är idag! Och fler ska vi bli!

Jag vet att jag nyss skrev ett inlägg om att det inte är värt att må så dåligt för att göra karriär. Men i mitt liv är det väldigt mycket annat som hänt och som ni inte vet om. Sorger som jag går och bär på och hemska saker som hänt som jag har skjutit undan genom att jobba mycket. Och jag är alldeles för feg/svag för att prata ut om allt i min blogg, och det har varit väldigt lätt och bekvämt att skylla “utbrändheten/kraschen” på att jag jobbar för mycket. När det helt enkelt kan vara helt andra saker som påverkat. Jag är idag 26 år gammal, jag VET att jag har ett problem i mitt liv, och jag kan därmed göra något åt saken och få hjälp, och det kommer jag att få. Och att ha min Style by Tyra, hela teamet i ryggen är den bästa medicinen för mig.

Jag babblar på för att jag idag känner mig så glad. Jag kanske är manodepressiv då, som den där skvallerbloggen skrev för igår mådde jag skit och idag känner jag mig för första gången på länge, riktigt lycklig. Men OM jag skulle vara manodepressiv och psykiskt sjuk- då är jag allt en go jävla manodepressiv prick som lyckats med ett företag, haha. Jag skrattar åt det för det spelar igen roll vad jag är eller vad det står på ett papper. Jag är jag, och jag jobbar varje dag med att förbättra min situation, att må bra och att komma framåt.

Jag vill avsluta med att jag älskar mamma och pappa mest av allt i livet. De är mina stora förebilder! Visste ni föresten att jag är ett mirakel? Mamma födde mig med EN äggstock, vilket ska vara omöjligt, Men jag var väl en envis jävel redan på den tiden ;P Jag älskar även mina syskor Linn, Fien och Tom (fan värsta tacktalet eller? Nu får jag dåligt samvete för att jag inte skrivit att jag älskar mina vänner, min häst och alla bl abla… Ah ok ni fattar….haha.

När jag läser igenom mitt inlägg nu vill jag egentligen radera allt för hela inlägget känns konstigt och och riktigt töntigt. Men det är vad JAG känner just nu och vad jag vill få ur mig! ♥

Vet inte riktigt om det är samma sak i andra städer- men i Sthlm så är det verkligen så att det satsas på karriären, till varje jäkla pris. Så många killar och tjejer bränner ut sig för att det är sån karriär-hets. Jag var en av dom. Jag älskar min karriär och jag älskar mitt liv- men om jag inte får flytta ut till landet och hålla på med hästarna så kommer jag att gå under. Det är så otroligt viktigt för mig nu att komma ifrån den här (äckligt fina, nu när allt är klart) lägenheten och slå mig till ro! Det finns inget viktigare i mitt liv JUST nu. Det är prio ETT, sen kommer allt annat.

Till er alla där ute som sitter och drömmer er bort till värsta framgången. Sluta aldrig drömma! Våga ta klivet om det är rätt, men om du har ett bra liv så får du inte glömma bort vad du kommer att behöva offra för att satsa på en karriär. För det är så många uppoffringar för att starta något eget och bygga en karriär. Jag och Patrik offrade till exempel vårt förhållande. Jag gick in i väggen och offrade ett helt år som är bortkastat i mitt liv, jag är ännu inte helt bra. I och med det har jag offrat många vänner, eller att umgås med dom eller ha samma kontakt för jag orkade inte det året, jag orkade ingenting. Det är väldigt sorgligt och det var faktiskt INTE värt det.

Jag vågar berätta att det inte var värt det, det är många entreprenörer som aldrig kommer att erkänna såna här tankar. Ni vet att jag älskar mitt jobb och mina företag, men det finns gränser. Jag hade kunnat bygga upp det här samtidigt som jag hade ett bra förhållande, många vänner omkring mig, kunna sova och må bra. Men jag valde karriären.

Det viktigaste är att kunna njuta av livet, för vi har bara 1.

Min syster jobbar ju med Amelia specialtidningar, och behöver lite hjälp här till tidningen Amelia Baby.Det är nämligen såhär att varannan person i Sverige tycker det är ok med mammor som ammar offentligt, och alltså hälften tycker INTE att det är okej att amma offentligt.

Nu behöver Fien ha tag på en person som vill vara med i en artikel (debattartikel) och som talar EMOT amning på offentlig plats. Så om du inte tycker att det är ok att amma offentligt, så kan du maila min syster. Du är med med namn och bild i tidningen så det är inte anonymt. Så maila endast om du vill. Först till kvarn. HITTAD. TACK FÖR HJÄLPEN

Vad tycker då jag? Jättesvår fråga. Det beror på hur smidig man är. En gång satt jag och drack latte på ett fik och så sitter en mamma bredvid och drar fram hela mjölk-bröstet i mitt ansikte typ…. Det tycker jag inte är okej. Jag vill inte ha hennes bröst i mitt ansikte liksom!? Kan tänka mig att mammor själv inte alls tänker på det och tycker det är världens mest naturliga sak, men man får tänka efter lite och respektera dom som inte tycker det är ok- det vill säga varannan person i Sverige som inte tycker det är ok. Men sen är det klart att man måste få amma offentligt, självklart, ingen diskussion (enligt mig)! Men det handlar ju om respekt och hur man gör det

Vad tycker ni? Och glöm inte maila min syster om ni vill vara med. Så fort som möjligt, deadline.

Sen finns det ett helt annat ämne vi kan diskutera om en annan gång. Nämligen hur länge det är ok att amma sina barn? Jag spyr av den här bilden!!!5 år gamla barn som ammar. Vidrigt!