Okategoriserade

22 bilder som bevis…

…på att jag lever ❤️ Kära bloggläsare, det har hänt mkt i livet och var dag har varit en evig kamp där min livsvilja och envishet har fightats mot min uppgivenhet och hopplöshet. Ni vet redan att bloggen kommer få ett nytt format, och tills dess ser jag till att pricka av alla prioriteringar för mitt övriga liv. Jag kanske går in här och säger hej, men jag kommer lägga all övrig energi som finns på att få nya bloggen klar,  så att jag kan komma igång på riktigt ❤️

Okategoriserade

Tre jävligt farliga brister på egenskaper om man driver en skvallerblogg


Jag vill bara gå in här och säga att jag lever. Det har varit en tung mörk period, så är det när man är sjuk i psykisk ohälsa. Upp som en sol. Hopp. Gnista och tro. Ner som en pannkaka. Ångest. Uppgivenhet och saknad av livsglädje. Men jag vill säga hej och bara uppdatera er med vad jag gör just nu.

Jag håller på att spela in när jag berättar sanningen om allt som Camilla på Bloggbevakning har ljugit ihop. Samt Besvara lite frågor också. Jag slutade ju blogga och vek mig för näthatet förra året när jag var för svag. Men den här gången är jag starkare, och jag tänker inte bara på mig själv, utan på alla andra unga tjejer och familjer som blir uthängda och får sin vardag förstörd pga Bloggbevakning och skvallerbloggar. Det är fan inte okej längre. Camillas beteende ter sig precis som i det klassiska misshandelns-mönstret. Våldet trappas upp mer och mer med tiden. Gränser krossas och tärs på ju längre tiden går. Utövaren njuter av makten och av att dominera. Ju svagare den misshandlade blir desto mer trappas våldet upp. Desto större kick för utövaren. Att Camillas beteende är likadant skrämmer en. För människan har inga gränser, hon saknar empati, respekt och sympati. Och det är tre jävligt farliga brister på egenskaper för någon som driver Sveriges näst största blogg. 

Visste ni att det idag finns statistik på självmord som begås på grund av näthat? Det är sant. Av enbart näthat. Den statistiken kommer garanterat att öka om det fortsätter såhär. Det har redan pågått alldeles för långt.

Så nu är det ta mig fan på tiden att få ner den där människan på jorden! Att gå över lik för att få klick till sin blogg är tragiskt. Att skratta och göra narr av andras olyckor för att få klick till sin blogg, det är inte bara empatilöst, sympatilöst, elakt, hemskt, sorgligt- utan man måste må riktigt jävla dåligt som människa för att kunna såra så många människor.

Hade jag inte haft min utmattningsdepression, ptsd, och inte lidit av stora psykiska besvär efter olyckan, så hade jag säkert klarat av detta mobbnings-drev Camilla haft mot mig utan att skada min egen självkänsla. Men nu är det som det är, jag hade gärna inte velat må såhär. Inte blivit så påverkad av denna jävla hänsynslösa människa. Men jag är sjuk och då är man långt ifrån sitt normala jag.

Har inte sovit en blund inatt. Går omkring och har hjärtklappning och mår illa. Rädd för att få hat för att jag ska prata om det här och stå upp för mig själv. Livrädd. Ingen tillit till mig själv eller för andra. Jag har verkligen verkligen inte velat det här! Jag vill inte vara med i det här och hålla på med det här- Men det slutar aldrig! Det slutade inte ens efter olyckan när jag till och med var öppen med att jag mådde så dåligt att jag tappat glädjen för livet. Att jag var på botten och ville ge upp. Så det kommer garanterat att fortsätta. Så jag vill bara en enda gång för alla stå upp mot mig själv, mitt varumärke som hon jobbat hårt med att svärta ned, och stå till svar för lögnerna och påhoppen.

Under alla år har jag försökt. Detta började alltså redan när hag bodde på wiggeby… alltså för FEM ÅR sedan. I fem år har hon hållt på såhär mot mig, förstår ni? Jag har ringt till Camilla flera gånger och vädjat om att sluta, bett henne om att lämna mig ifred för att jag mår så dåligt. Blivit lovad saker av henne som hon såklart brutit efter några dagar. Och jag har idag fattat hur detta påverkat mig som människa. Och det är inte rätt. Jag ska inte skämmas. Man får sätta ner foten tillslut. För jag har provat allt. 

Jag tänker inte lämna internet. Jag älskar min blogg och det är allt jag har idag som jag tycker är kul och ger mig lite glädje just nu. Men jag känner direkt hur det påverkar mig. Jag mår illa, får hjärtklappning och till och med panikattacker vissa dagar när jag loggat in på min blogg. För att jag vet att jag kommer mötas av påhopp om saker C ljugit om. Och vetskapen att hon är en indirekt ”kollega” och sitter och tjänar pengar på skiten gör mig stressad. Det är verkligen min stora trigger. Så många sömnlösa nätter jag haft pågrund av detta alltså…det räcker med en liten tanke på människan, så börjar hjärtat slå och hela jag börjar koka av ilska över att Nöjes-äckel-guiden betalar henne pengar för det hon gör! 

Translate »