Okategoriserade

FLOWER BOMB

Hej Hjärtan 

Jag och min kompis som sov här har haft den sjuukaste natten…precis när vi ska sova så kommer det en tjej gåendes barfota, hon är väldigt drogpåverkad (vi pratade ju med henne ett bra tag) och hon hade sovit i skogen en natt. Hon hade tydligen varit på någon fest och blivit lämnad av någon vän. Vi ville henne bara väl och ringde polisen för att se om de kunde hjälpa henne att komma till psykakuten, eller vad man kunde göra för att hjälpa henne? När hon förstod att vi hade ringt så blev hon rätt aggressiv, ganska hotfull, och slet sig härifrån. Vi var ute i skogen och letade jättelänge, men vi hittade henne inte. Det var otroligt svårt att somna kan jag säga. Hoppas innerligt att hon är i tryggt förvar, och att allt kommer bli bra för henne…tänker på henne väldigt mycket. Allt var så surrealistiskt, polisen sa att vi inte kunde riskera att köra henne själva då hon kanske hade hoppat ur bilen eller blivit arg när hon insåg att vi åkte mot psykakuten. Man vet aldrig vad som kan hända.

Det ger en iallafall en bra jäkla tankeställare över livet. Trots att ens egna problem är den verklighet man själv lever i, så bör man ibland zooma ut och se allt i ett större perspektiv. Vi har det bra i Sverige, vi har tak över huvudet och mat på bordet. Trots att vi är ett rikt tryggt land så finns det tyvärr inte alla som har det även här. Så vi kanske inte har det så bra i Sverige? Utan istället så BORDE alla ha det bra, med de förutsättningar som finns i vårt land. Hur det kan bli såhär? Det som gör mig ledsen som f*n var att den här tjejen hade försökt få hjälp på alla möjliga sätt. Via socialen, sökt hjälp via vården, ville komma till behandlingshem mm, men som hon beskrev det; hon var väl ett ”hopplöst fall” enligt alla. Och det är vårt stora problem i Sverige, för vi är inte bättre än våra ”hopplösa fall” som finns överallt. Det är en skam.

Jag hade inga bra bilder till detta inlägg, fyller istället inlägget med bilder från när jag hade en bra stund för några veckor sedan. Jag får vara nöjd över de små stunder då jag ler, och känner glädje. Även om det bara är för några minuter. För jag har iallafall ett hem, jag har mat på bordet och jag har haft den stora förmånen att kunna betala min vård själv. För hade jag inte haft det- då hade det lika gärna kunnat vara jag som fick tillbringa en natt i skogen, ensam, barfota och med trasiga kläder.

 

 

 

* Just nu går det inte att kommentera på Tyras.se. Inom en snar framtid kommer kommentarsfunktionen att fungera igen *

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »