Okategoriserade

Onsdag 12 Juli- Dagens lista

Just exakt nu känner jag mig glad, positiv och hoppfull. Allt är såklart en definationsfråga. Jag är så pass glad och hoppfull som jag kan vara just nu efter mina förutsättningar. Det betyder inte att jag orkar åka till stan, gå på restaurang eller såna saker, utan det är i mina tankar jag känner mig positiv. Fysiskt så värker tyvärr kroppen mer än på ett tag, slut och seg i kroppen, väldigt utmattad. Men om jag jämför med tidigare dagar så har jag mer energi idag, det går framåt och jag känner att jag fått en del aha-upplevelser.

Igår var första gången jag lyssnade på en hel podd, jag har aldrig fastnat för det alls. Jag vill inte höra två personer sitta och dra internskämt och prata om allt eller inget. Sökte på ”utbrändhet” på Podcaster-appen och hittade Vivi Lindens podd. Alltså wow! Igenkänningsfaktorerna, pratat, råden, hoppet- så jäkla bra! När jag vaknade kände jag mig stressad inför dagens möte, negativ energi runt mig och mitt mående. Lyssnade på en en hel podd om attraktionslagen, och vilken aha-upplevelse jag fick! Snacka om att man kan vända dagen och att så mycket handlar om tankar och kraft. Rekommenderar den starkt!

Jag hade en ganska mentalt tuff gårdag. Första dagen på länge som jag till och med tvingade mig själv att vara ifrån dator och mobil. Orkade inte ha någon kontakt med omvärlden, så jag satte mobilen på night shift. Låg i timmar och bara klickade runt på alla streamingsidor för att hitta en ny bra serie. Alltså tomheten man känner när en bra serie tar slut!? 😱 Att ha en bra serie är nog det enda som får mig till att ”vilja” vara inomhus. Därför är detta ett stort problem för mig nu, haha. Har nog sett allt…? Sen finns det många bra som jag liksom inte orkar börja kolla på…? Som Peaky Blinders, Narcos, Game of Thrones…ae jag orkar liksom inte…? Alla höjer dessa till skyarna och jag är så ”rädd” att de inte lever upp till förväntningarna!? Haha jättekonstigt…

✅ Jag är väldigt givmild och omtänksam. Jag gillar att göra människor glada och få folk att känna sig uppskattade.

✅ Trots att jag själv mår som jag gör så är jag bra på att ”lyfta” andra. Mina vänner säger att jag alltid lyckas vända deras humör och mående väldigt snabbt, och att jag ger mycket positiv energi och styrka.

✅ Jag tror att anledningen till att jag får höra ovanstående kommentarer, är för att jag är bra på att känna energier och på så sätt läsa av människor. När jag lärde känna en kompis vän, och började prata mer på djupet, så fanns det så många saker som jag ”visste” att hon kände. Mycket personliga saker som är känsligt att fråga rakt ut…så istället för att fråga så berättade jag utifrån mig själv och min resa. Och på så sätt reagerade hon med ”jag känner exakt samma sak”. När man går till väga på ett annat sätt så öppnar folk upp sig eftersom igenkänningsfaktorn blir så stor, och därefter kan jag också förmedla mina råd om hur jag gjorde för att få hjälp. Då hjälper jag personen i fråga, och jag kommer aldrig trampa någon på tårna. Man känner snabbt av om någon vill prata om det eller inte. Många tror att det hjälper att inte prata om jobbiga saker, de vill inte riva upp känslor mm. Men jag upplever att det snarare är tvärtom…att människor vill prata. Man behöver prata och få ur sig sina tankar… I fallet med vännen jag nyss skrev om, så slutade det med en sjukskrivning för hennes del, och hon tackade mig för att jag såg henne och att det räddade henne.

Att få höra såna ord ger mig självklart väldigt mycket energi tillbaka. Just psykisk ohälsa (stress, ångest, depression, prestationskrav mm) är ju så pass vanligt idag, men jag tror att måste nästan måste  ”ha varit där” för att kunna se varningssignaler som blir svåra för andra i omgivningen att se. Jag vet kanske vad jag kan och inte kan säga- eftersom jag utgår från vad jag behövde höra och reagerade på! Däremot så tror jag inte att det är den viktigaste faktorn. Utan det att jag lyssnar. Det tror jag räcker många gånger, man behöver inte alltid förstå utan det räcker med att få någon att känna sig sedd.

Jag har förändrats himla mycket som människa sedan jag blev sjuk. Jag har verkligen har blivit mer tacksam och ödmjuk till mötet mellan människor, ja livet!? Innan var jag uppkopplad 24/7, mobilen plingade konstant och hela jag var som en tornado. Och jag tror- åter igen ”tror”…att varför jag får höra detta ganska ofta är för att det inte nu för tiden finns så många människor som är i nuet…de flesta känns stressade, de är inte med i samtalen, de ställer en fråga och innan man hunnit svara så har personen tagit upp sin mobil, delar en insta-story eller börjar prata om någon annat…precis så som jag var förut. Då var jag på plats bland människor, men jag var ändå inte där. Nu tror jag inte att jag är värsta ängeln eller Moder Theresa liksom, alla människor är inte på detta sätt såklart! Men rent generellt i samhället så är det så, det kan man ju läsa om överallt… Men idag så glömmer faktiskt många bort det absolut väsentliga och det viktigaste i sitt liv- och det är de personer man har i sin innersta krets. Men idag är det nästan viktigare att få främlingar på instagram att gilla sin bild. Det är sorgligt att se. Samtidigt som jag inte klandrar någon, för hade jag inte blivit sjuk och tvingats att ta hundra kliv tillbaka, ta professionell hjälp och prioritera min egen hälsa- då hade jag nog aldrig förändrats tror jag. Jag blev väldigt intresserad av människorbeteende. Meditation/mindfulness och hela vetenskapen om att det finns högre makter än oss själva- ja hela det andliga snacket kan vi gå in på senare, haha 👼🏼

Känsla: Sinnesro. Tiden efter att Mille kom till Sverige och jag flyttade ner till Gislaved för att vara, och ta hand om Mille 24/7- då kände jag för första gången en enorm ro i själen. Jag kände mig harmonisk och jag kände lycka och en livsglädje som jag inte känt på flera år.

 

✅ Vivi Lindels podd som jag hittat

✅ Att jag fick den där känslan om at längta till stallet häromdagen. Även om mitt fysiska tillstånd inte gör det möjligt just nu, så är huvudsaken den att mitt psykiska tillstånd har tillåtit mig att släppa på rädslorna.

✅ Att jag har möjlighet till att kunna bli frisk. Jag har mitt hus med gårdskänsla men bara tre minuter till mataffärer. Här kan jag slappna av och bara vara. Jag behöver inte stressa över sjukskrivningar och att bråka om pengar från försäkringskassan som många andra sjuka människor behöver. Jag är i en punkt i livet där jag för första gången på länge känner att jag har alla förutsättningar. Jag har lärt mig såååå mycket om livet och om mig själv. Prioriterat om. Tänk om. Gör om, gör rätt.

✅ Att få klart avtalet med HKM.

✅ Att gå på bröllop och få ta del av all kärlek som kommer vara så fantastiskt vackert.

✅ Att utveckla min kunskap inom medi-yoga.

Kort och gott: Vi måste sluta klanka ner på varandra. Vi måste sluta utgå ifrån det värsta. Ingen av oss är perfekt, därmed har man inte rätten till att förminska någon annan människa.

Jag har redan gjort det som krävdes idag, nämligen återhämtat mig och lyssnat på mina signaler. Jag och Patrik körde ett intensivt möte och därefter kom en kompis hit och ska sova här. Men idag när allt började snurra pga för mkt information till min lilla hjärna, så sa jag faktiskt till och avbröt. Ofta pressar jag mig själv för att inte vara till besvär, idag lyssnade jag istället.

Okej åter igen så har dagen gått. Men inför kvällen så har jag några råd till mig själv. 1. Åk och köp glass innan Coop stänger. 2. Köp choklad också. Och 3. Glöm inte burkmat till katterna.

Puss & Kram 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »