Ångest

7 Tips- Känn dig mindre misslyckad

 

Hej, jag är så glad att allt känns mycket lugnare i mitt liv, känner mig så motiverad till bloggen alltså *tummen upp*.

Något som jag dragits med i hela mitt liv är denna eviga strävan emot att allt ALLTID kan gå bättre… Jag har aldrig någonsin varit nöjd. Te x när vi omsatt våra första miljoner på Style by Tyra i rekordfart- då kunde vi ha omsatt mer. När jag tävlade och red- då kunde jag ha startat högre. När bloggen var stor- ja den kunde vara större. När jag gjort något snällt mot någon- då kunde jag väl ha gjort samma sak till fler människor? Så fort jag nått ett mål så har jag aldrig stannat upp, jag har aldrig klappat mig själv på axeln och tänkt ”Fan vad grym jag är som fixade detta”, utan jag har i samma sekund satt ett dubbelt så högt mål. Och inte nog med det, när det målet är satt så blir jag nästan besviken att vi inte är där idag, för det är där jag skulle kunna vara.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag tror inte jag är ensam om att hela tiden känna mig otillräcklig. Att lägga alla tankar på allt och alla andra människor som man själv tycker att man inte kan tillfredsställa. Jag lider verkligen av skuld till allt och alla, och det har blivit värre de senaste åren efter att jag blev utbränd, och framförallt efter olyckan. Jag har missat så mycket i mitt liv, inte kunnat göra det alla andra gör. Jag dras med tanken att jag hela tiden är till besvär. Idag försöker jag jobba med att istället sträva efter att tänka på att jag iallafall gjorde det bästa jag kunde. Jag måste acceptera att jag mår som jag mår, att jag är sjuk, och att jag idag inte är samma person som förut. Att leva i förnekelse är så enkelt, speciellt när ständigt går omkring med dåligt samvete och känslan av otillräcklighet.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag kan idag inte göra det som jag gjorde förr. Idag måste jag planera mitt liv efter min situation, min trötta hjärna och min utslitna kropp. Ska jag göra något, och då menar jag te x träffa någon, åka till stan för att köpa en sak- ja då krävs det planering. Jag orkar faktiskt bara cirka 10% av det jag orkade förr… Ta te x pappas födelsedagsfest. Jag fick ladda och vila helt i en vecka innan, och då menar jag inte att jag vilar lite på kvällarna- utan då gäller total socialt förbud för att inte slita ut min hjärna. Jag kan inte träffa någon eller åka nånstans. Jag tog mig till pappas fest i Stockholm. Jag visste att det skulle bli ett bakslag dagen efter. Men att jag inte ens kunde resa mig ur sängen och tvingades stanna kvar på slottet (där festen var) i 4 dagar efter festen för att jag inte ens kunde köra bil hem själv, det gör att man känner sig otroligt svag som människa.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag har inte varit ute och ätit på restaurang på år. Jag tror att det var cirka 2 år sedan jag var på en restaurang. Idag kan jag faktiskt jämföra min utmattning med att konstant supa sig dyngfull. Tänk hur du mår efter den fetaste fylla, du mår skit dagen efter och det kan ta flera dagar tills man återhämtat sig helt. Jag tror alla kan relatera till en sjuk jäkla bakfylla. I en utbränd människas liv så är en sån bakfylla ens vardag. Bara det att den roliga festen och fyllan kan vara något så enkelt som att gå på restaurang eller träffa en vän hemma och prata några timmar. Jag valde bort alkoholen och festande för många år sedan, jag dricker inte ens alkohol idag, det var flera år sedan. Av den enkla anledningen till att det inte är värt det. Det är inte värt att offra flera dagar för en festkväll. Tyvärr blir det lätt samma känsla i och med utmattningen, att man tillslut väljer bort roliga sociala saker för att slippa smällarna. Bara det att nu handlar det om hela ens sociala liv. Det är därför det är lätt att stöta bort andra och isolera sig.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Och hur går det då, när man väljer bort saker man vill göra tillsammans med människor man älskar- när man samtidigt dras med skuld, skam och känsla av otillräcklighet 24/7? Svar: åt helvete såklart. Det äter upp en inifrån, och när man pratar om att känna sig misslyckad så är det de här sakerna som gör att jag har känt mig totalt misslyckad. Jag har förstått vad livet handlar om, relationer och kärlek. Tänk att då inte kunna få uppleva saker ihop med dom…tillslut går man in i en fas där man också börjar älta, känner att livet är orättvist och emot en.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Allt jag beskriver handlar om att känna känslan misslyckad. Jag kommer göra fler delar om konkreta tips på hur man kan träna bort det här. Jag är inte proffset som lever efter mina ord, däremot är jag medveten om vad som är bra för en, och idag har jag accepterat och gått vidare med att saker och ting har hänt mig. Så mina tips är tagna rakt från hjärtat, saker som jag kommit fram till, läst om, och erfarat själv. Man får starta i små doser, och man kan också planera in träning i sin kalender. DÅ menar jag inte fysisk träning utan psykiskt träning.

.

Här ser ni en bild från min bok. Trots alla framgångar så kände jag mig hela tiden vilsen, en känsla av att aldrig vara nöjd och alltid vilja mer. Dock så kommer jag aldrig glömma den här kvällen, när jag lanserade min helt egendesignade klädkollektion ”First by Tyra”. Vi hade en stor modevisning som jag skulle öppna, och jag var så nervös. Men vilket kvitto det blev, och det här är nog en av de få gångerna som jag kände mig så otroligt nöjd och glad över min prestation. Nedanför här nu ser ni några tips som jag hade behövt på den tiden, hoppas något kan träffa er ♥

 

Om ni kollar här över så var jag ordagrant så nervös att jag på riktigt höll på att skita på mig….haha. Och jag älskar Johns svar: ”Det vore ju jättesynd, nu när du gjort dig så fin”. Haha älskar och saknar John väldigt mycket. Vilket jäkla bra team vi två var. (Han bor i Kina sen några år tillbaks för info 🙂

Haha, skrattar åt sammbandet med gårdagens videoblogg och mig som sjuåring. Där var det inte tal om att flytta några ormar. Men det var för att jag skyddade kattungarna som att de var mina egna (ja det var dom ju men alltså egenfödda, haha).

Ta hand om er mina kära vänner, stor kram ♥

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »