Okategoriserade

Vill bara säga hej

Hej på er, hoppas att ni alla mår bra. Själv är det sådär, har inget vidare bloggsug tyvärr. Har haft några jobbiga dagar med mkt psykisk stress. Det närmar sig snart exakt ett år sedan olyckan, för mig känns det som igår. Rädslor, skräck och sorgen tar över. Ett år…utan hästar och ridning. Som var mitt liv. Helt sjukt.

Jag hoppas saker och ting rättar till sig snart. Jag får helt enkelt ta några djupa andetag medan jag inväntar mitt besök här:) Skriva en tacksamhetslista och sudda bort de negativa tankarna. Men varför ska det vara så jävla svårt i praktiken när man vet hur man bör göra? Jag är så slut i kropp och själ, det är väl därför. Pms-tid är det också… ja, nej nu ska jag vila, sen blir det att åka och handla med 900 enkronor som jag har hemma, haha. Stackars dom i butiken, men de ligger i för som jag fått av affären.

Glöm inte att det är sista dagen för att växla in sina mynt. Man får handla med mynten man har hemma, så leta ordentligt:)) kram ❤️

 

 

 

* Just nu går det inte att kommentera på Tyras.se. Inom en snar framtid kommer kommentarsfunktionen att fungera igen *

Okategoriserade

Hur kan det sluta?

Jag har precis läst igenom alla grundlagar om innehåll på sociala medier. I samband med det dök information om Instagrammålet i Göteborg upp. Det var i December 2012 som två tjejer startade ett instagramkonto. På kontot publicerade de bilder de fått inskickat. Tonen i deras inlägg var råa och det skrevs elakheter om andra tjejer. Kontot fick tusentals följare, polis kopplades in och de kunde via teknisk bevisning få reda på vilka tjejer som ansvarade för instagram-kontot.

De två flickorna fälldes för grovt förtal. Kränkningsersättningen satte Tingsrätten till 15.000 kr till var och en av de 38 målsäganden. Eftersom tjejerna var under 18 år så blev även flickornas målsäganden dömda till var och en som kränkts. Tingsrätten motiverar skadeståndets storlek med att uppgifterna som skrivits varit djupt integritetskränkande gällande personernas sexliv och hälsa. Instagrampubliceringarna har enligt Tingsrätten ”allvarligt skadat deras anseende och ära”

Jag kommer definitivt skriva mer om det här. Som tur finns idag stora institut som man kan få hjälp av, och det har vi. Det här handlar inte om mig, jag har redan blivit utsatt under två års tid. Trots att jag aldrig skrivit ett enda inlägg tillbaka, kunnat försvara mig själv eller på något vis försökt föra drevet vidare, så har jag med hopp tänkt att om jag inte gör det så slutar hon. Men nej, det slutar aldrig. Det har gått för långt för länge sen, så för min del handlar det om civilkurage. Att bara stå och se på, att bara ”ta fram popcornskålen” är lika svagt, illa och fegt det med. Det här är inget samhälle att vara stolt över, inte när det här har kunnat pågå i flera år utan att någon gör något. Har bland annat lät hela lagstiftning om vad som råder på sociala medier. Jag kommer publicera det också.

Kände mig lite mer stark när jag hittade en grupp på Facebook från bloggar och kända profiler som slutits samman och  diskuterar hur vi ska gå till väga. Det är tyvärr inte förens igår jag sett det, men tillsammans är vi starka, och det är pga det jag suttit och läst och printscreentat massor idag. Tyvärr resulterade det i en stor panikattack, gråt och hjärtklappning, för det är så jobbigt. Hela dagen och kvällen är förtörd pga henne. Och jag kan inte räkna på hur många ggr hon förstört, med det drev och mobbning hon håller på med. Jag har blivit trakasserad så länge, inte ens när jag satt i rullstol lugnade det sig, då blev det värre och jag fick läsa om hur jag ljög och lurade mina läsare och inte alls var så skadad som jag var m. mkt mkt mer. Tänk att en människa som INTE ens känner mig, som jag knappt har träffat ens… har utsatt mig och många andra för det här! Som vanligt helt utan grunder.

Vi vet ju hur det gick med instgaram-konto med några tusen följare de startat helt anonymt. Ja, vart kan det då sluta för Camilla Gervide som driver Bloggbevakning, i sitt eget namn och med 300.000 följare? Samt för Nöjesguiden och dess ansvarige utgivare Pelle Tamleht som betalar för detta? Eller för Nöjesguidens chefredaktör Jenny Norlander som Camilla många gånger skrivit att hon rådgivit med och fått godkänt för att publicera förtal och kränkningar? Vi får se vad det slutar, det som allt annat kan ju också vara lögn.

Frågan blir kanske sen om Pelle och Jenny stämmer Camilla för förtal eftersom hon gått ut med att hennes chefer och ansvariga på Nöjesguiden sagt ja till det alla reagerat på? hmm.

 

Ångest

7 Tips- Känn dig mindre misslyckad

 

Hej, jag är så glad att allt känns mycket lugnare i mitt liv, känner mig så motiverad till bloggen alltså *tummen upp*.

Något som jag dragits med i hela mitt liv är denna eviga strävan emot att allt ALLTID kan gå bättre… Jag har aldrig någonsin varit nöjd. Te x när vi omsatt våra första miljoner på Style by Tyra i rekordfart- då kunde vi ha omsatt mer. När jag tävlade och red- då kunde jag ha startat högre. När bloggen var stor- ja den kunde vara större. När jag gjort något snällt mot någon- då kunde jag väl ha gjort samma sak till fler människor? Så fort jag nått ett mål så har jag aldrig stannat upp, jag har aldrig klappat mig själv på axeln och tänkt ”Fan vad grym jag är som fixade detta”, utan jag har i samma sekund satt ett dubbelt så högt mål. Och inte nog med det, när det målet är satt så blir jag nästan besviken att vi inte är där idag, för det är där jag skulle kunna vara.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag tror inte jag är ensam om att hela tiden känna mig otillräcklig. Att lägga alla tankar på allt och alla andra människor som man själv tycker att man inte kan tillfredsställa. Jag lider verkligen av skuld till allt och alla, och det har blivit värre de senaste åren efter att jag blev utbränd, och framförallt efter olyckan. Jag har missat så mycket i mitt liv, inte kunnat göra det alla andra gör. Jag dras med tanken att jag hela tiden är till besvär. Idag försöker jag jobba med att istället sträva efter att tänka på att jag iallafall gjorde det bästa jag kunde. Jag måste acceptera att jag mår som jag mår, att jag är sjuk, och att jag idag inte är samma person som förut. Att leva i förnekelse är så enkelt, speciellt när ständigt går omkring med dåligt samvete och känslan av otillräcklighet.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag kan idag inte göra det som jag gjorde förr. Idag måste jag planera mitt liv efter min situation, min trötta hjärna och min utslitna kropp. Ska jag göra något, och då menar jag te x träffa någon, åka till stan för att köpa en sak- ja då krävs det planering. Jag orkar faktiskt bara cirka 10% av det jag orkade förr… Ta te x pappas födelsedagsfest. Jag fick ladda och vila helt i en vecka innan, och då menar jag inte att jag vilar lite på kvällarna- utan då gäller total socialt förbud för att inte slita ut min hjärna. Jag kan inte träffa någon eller åka nånstans. Jag tog mig till pappas fest i Stockholm. Jag visste att det skulle bli ett bakslag dagen efter. Men att jag inte ens kunde resa mig ur sängen och tvingades stanna kvar på slottet (där festen var) i 4 dagar efter festen för att jag inte ens kunde köra bil hem själv, det gör att man känner sig otroligt svag som människa.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Jag har inte varit ute och ätit på restaurang på år. Jag tror att det var cirka 2 år sedan jag var på en restaurang. Idag kan jag faktiskt jämföra min utmattning med att konstant supa sig dyngfull. Tänk hur du mår efter den fetaste fylla, du mår skit dagen efter och det kan ta flera dagar tills man återhämtat sig helt. Jag tror alla kan relatera till en sjuk jäkla bakfylla. I en utbränd människas liv så är en sån bakfylla ens vardag. Bara det att den roliga festen och fyllan kan vara något så enkelt som att gå på restaurang eller träffa en vän hemma och prata några timmar. Jag valde bort alkoholen och festande för många år sedan, jag dricker inte ens alkohol idag, det var flera år sedan. Av den enkla anledningen till att det inte är värt det. Det är inte värt att offra flera dagar för en festkväll. Tyvärr blir det lätt samma känsla i och med utmattningen, att man tillslut väljer bort roliga sociala saker för att slippa smällarna. Bara det att nu handlar det om hela ens sociala liv. Det är därför det är lätt att stöta bort andra och isolera sig.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Och hur går det då, när man väljer bort saker man vill göra tillsammans med människor man älskar- när man samtidigt dras med skuld, skam och känsla av otillräcklighet 24/7? Svar: åt helvete såklart. Det äter upp en inifrån, och när man pratar om att känna sig misslyckad så är det de här sakerna som gör att jag har känt mig totalt misslyckad. Jag har förstått vad livet handlar om, relationer och kärlek. Tänk att då inte kunna få uppleva saker ihop med dom…tillslut går man in i en fas där man också börjar älta, känner att livet är orättvist och emot en.

Allt det här bidrar till att ständigt känna sig misslyckad.

Allt jag beskriver handlar om att känna känslan misslyckad. Jag kommer göra fler delar om konkreta tips på hur man kan träna bort det här. Jag är inte proffset som lever efter mina ord, däremot är jag medveten om vad som är bra för en, och idag har jag accepterat och gått vidare med att saker och ting har hänt mig. Så mina tips är tagna rakt från hjärtat, saker som jag kommit fram till, läst om, och erfarat själv. Man får starta i små doser, och man kan också planera in träning i sin kalender. DÅ menar jag inte fysisk träning utan psykiskt träning.

.

Här ser ni en bild från min bok. Trots alla framgångar så kände jag mig hela tiden vilsen, en känsla av att aldrig vara nöjd och alltid vilja mer. Dock så kommer jag aldrig glömma den här kvällen, när jag lanserade min helt egendesignade klädkollektion ”First by Tyra”. Vi hade en stor modevisning som jag skulle öppna, och jag var så nervös. Men vilket kvitto det blev, och det här är nog en av de få gångerna som jag kände mig så otroligt nöjd och glad över min prestation. Nedanför här nu ser ni några tips som jag hade behövt på den tiden, hoppas något kan träffa er ♥

 

Om ni kollar här över så var jag ordagrant så nervös att jag på riktigt höll på att skita på mig….haha. Och jag älskar Johns svar: ”Det vore ju jättesynd, nu när du gjort dig så fin”. Haha älskar och saknar John väldigt mycket. Vilket jäkla bra team vi två var. (Han bor i Kina sen några år tillbaks för info 🙂

Haha, skrattar åt sammbandet med gårdagens videoblogg och mig som sjuåring. Där var det inte tal om att flytta några ormar. Men det var för att jag skyddade kattungarna som att de var mina egna (ja det var dom ju men alltså egenfödda, haha).

Ta hand om er mina kära vänner, stor kram ♥

 

  Filmer

MIN FÖRSTA VLOGG PÅ ÅR OCH DAR

Hej kära läsare, förlåt för min frånvaro, men jag har fightas med livet lite senaste tiden. Det går så mycket upp och ner, och jag måste ”tyvärr” prioritera jobb med Starrider.se och annat sånt före bloggen. Det är så viktigt att vila och återhämta sig, min hjärna klarar inte av 10 timmar i sträck med intryck, prat och tänkande. Så hur mycket jag än hade velat ”trycka in” bloggen så har jag bestämt mig för att slutföra det jag gör och prioritera det viktigaste.

Men, här kommer en liten kompensation, hehehe…nämligen min första V-LOGG på år och dar! Hur länge sen var det liksom!? Jag tycker det är skitkul med film och videos, så jag kommer nog fortsätta lite med det. Haha, när andra bloggare kör challenge och visar sminkprodukter så kompletterar vi varandra rätt bra…för det här är så långt ifrån smink och skönhet, haha.

Hoppas ni gillar den? Ni kan väl lämna en kommentar på min instagram @tyra_sjostedt och berätta om ni orkar? ♥

Obs. Åter igen- varning för känsliga…och för er som är rädd för ormar…

Men försök kolla, det är skitcoolt ju? 

Translate »