Okategoriserade

Jag visste’t!


👆🏼 Eller nej det visste jag inte för det kändes som att jag nyss hade mens! Men när mamma smsade och skrev bland annat ”Pms…tiden går fort…”…då gick jag in på mens-appen och kollade! Och tro fan att det är PMS! Att ladda ner den här appen är bland det bästa jag gjort! För nu ser jag ett tydligt mönster och får koll på datum mm. Mår alltid dåligt (som jag gör nu) 3-4 dagar innan mens, och även vid ägglossning (cirka 8-10 dagar efter mens). Något jag aldrig kunde förutse annars.
Nu är jag nästan glad av att ha PMS- för då vet jag iallafall orsaken till att jag mår såhär. ALLA tjejer borde ladda ner appen! Den är så bra! Enkel och smidig. Den är gratis och du behöver inte fylla i massa shit, utan du kommer igång direkt. Sök på: Mens Lite i AppStore, det är versionen som är gratis. Appen ser ut såhär:


Åhhh vad glad jag är att ha PMS!!! 😂😂😂😂😂 (psyyyyko) 

Okategoriserade

Keep it together

Just nu befinner jag mig i en ond cirkel. Allt har med jobb att göra och det går ut över mitt mående. Men efter mängder av svek, knivar i ryggen, folk som ljuger, blåser en, vill åt en, och såna som går över lik för framgång…det är enbart tack vare dom och allt sånt som jag tappat all passion. När jag efter många motgångar trodde att jag äntligen var på banan gällande företaget så hände det igen. Och det var det som fick mig att rasa nu. Som gör att jag knappt kommer upp ur soffan vissa dagar pga utmattning.

Men min hjärna är heeeelt slut. Jag är det. Det går upp och ner, dag för dag, timma för timma. Mitt beslut jag tagit ang mitt bolag känns rätt. Men jag är ständigt jagad av tanken att saker ”brinner”, stora företag som vill nå mig, diskussioner om stora årstäckamde avtal, allt som måste fixas- och jag klarar det inte nu! Jag är nästan mer jagad av tanken av att folk inte förstår, att de undrar och tycker jag är opfroffsig. Och den tanken dödar mig. För jag VILL kunna, jag VILL orka och jag vill såklart INTE ha varit med om olyckan som sabbade allt jag älskade, jag vill INTE leva med posttraumatisk stress.


Trots att man gång på gång på gång förklarar hur man har det just nu, så går det en vecka och man blir ifrågasatt, folk tjatar, jagar en, hetsar en och förståelsen är plötsligt som bortblåst. Vill bara skrika JAG ORKAR INTE JUST NU, JAG KAN INTE!!!! Tror att väldigt många känner igen sig i det… 
Trots att mitt företag är sjukt framgångsrikt och värdefullt så har jag till och med bara funderat på att stänga ner skiten. Det är det alternativet, eller att försöka hålla samman och pressa ur den sista minimala energin jag har. Kanske jag inte ens lyckas då? Kanske jag faller ännu hårdare och får kämpa mig tillbaka under längre tid? Kanske jag mår bättre av det? Nu betyder karriär och pengar inget för mig, men alla dygn, nätter, månader och år som jag kämpat under tiden som det betydde nått- är den tiden värd att kämpa för? Är den tiden värd att pressa sig för, så att jag avslutar det här med vetskapen att jag inte slängt bort allt förgäves? Jag vet inte om jag kommer kunna leva med mig själv när jag vet om att jag satsade allt och riskerade allt, för att sedan då sluta upp tomhänt, med ingenting kvar? 


Jag måste klara av allt det här helt ensam. För det är bara jag som kan och vet vad som ska göras. Det finns ingen som helst kraft att kunna ha intervjuer och sätta in någon i det som ska göras, för dels är det saker som bara jag kan göra eftersom det handlar om att deala med avtal,  plus att jag blivit backstabbad så många gånger som har gett mig och mitt liv en konsekvens som att jag aldrig mer kommer våga lite på en ny människa eller släppa in nån ny i mitt liv. Så just nu känner jag mig väldigt ensam och svag.

Jag varken vet eller känner något just nu. Men det jag vet är att jag har förlorat passionen och glädjen av de två saker som jag älskade mest innan, som fick mig att studsa upp ur sängen på morgonen. Som gjorde mig lycklig, glad, exalterad och som fick mig att känna mig tillfreds med mig själv och livet. Jobb och ridsporten. Driva företag är det jag är bra på, vem är Tyra utan det? Vem är jag utan hästar i mitt liv? Man ska inte ta drastiska beslut när man mår dåligt, men ska allt bara utplånas sakta och säkert under den långa tiden då istället? När vet man att tiden är inne för ett drastiskt beslut? Hur vet man att beslutet inte kommer ångras när man väl är i sitt sinnesfulla bruk igen? Kommer jag ens NÅGONSIN bli i mitt sinnesfulla bruk!? Är det här redan jag kanske? Tänk om jag är i mitt sinnesfulla bruk nu? Tänk om jag kanske bara går och strävar, hoppas, väntar och längtar efter något som aldrig kommer ske? 

Okategoriserade

Kan inte sätta ord på vad jag känner…

De värsta känslorna som finns är att vara: uppgiven, känna tomhet, likgiltighet, vara maktlös och hjälplös, samt ovisshet och att vara apatisk. Jag är en sån person som alltid kan sätta ord på mina känslor. Jag är högkänslig, jag känner alltid för mycket. Bryr mig för mycket. Tänker för mycket. Just nu känner jag ingenting.

Jag är inte glad, men heller inte ledsen. Jag känner mig ensam men ändå välsignad. Svag men ändå stark. Känner tomhet men också hoppfullhet. Är det skillnad på att inte vara glad men inte heller ledsen- än att vara ledsen men också glad? 

Jag är hungrig men inte sugen på nått. Rastlös men ändå trött. Vill träffa andra men också vara ensam. Känner mig inte sjuk men inte heller frisk. Jag antar att alla min känslor kvittar ut varandra, som plus minus noll = likgiltighet och apatisk. = Fruktansvärt. Vet inte om det har med de antidepressiva tabletterna jag började med när de sa att jag hade ptsd. Vill egentligen inte äta dom, men nu har jag klarat mig igenom den hemska insättningen av dom…har aldrig velat ta antidep pga insättningen, för när man redan mår dåligt och vet om att man kommer må ännu sämre när man börjar med antidep- då skiter man hellre i det.

Men då har man absolut inte nått botten. För när man gör det så spelar inget någon roll- man gör VAD som helst för att komma upp från botten. Jag känner effekt av dom tror jag…eller egentligen, hur fan vet man det- hur vet man om det är dom som hjälpt eller om det är att man ändrat sin livsstil? Jag hatar när man inte vet!? Samma saker när man börjar äta kosttillskott och allt sånt- HUR ska man veta vad det är som funkar?

Nej, nu vill jag bara säga fuck off till mina icke-känslor och dra nått gammalt över mig. Jag har inte ens nån bra serie att se- har sett precis allt 😫 Enda sättet att fly bort lite ju…. Ohhh! Jag vill gråta och skulle behöva gråta- MEN DET GÅR INTE!!! Jag känner ingenting!!! Jag har till o med försökt gråta men det går fan inte! Näe, Nu ska jag äta godis och chips till middag, och jag har dessutom bestämt mig för att jag ska strunta i att borsta tänderna för att hämnas mot min kropp!…Så det så! 

Okategoriserade

Mina saker tar aldrig slut!

😱 Alltså va tusan! Precis när jag hade städat ur varenda sak på verandan och i hallen så åkte jag ju till kontoret och nu är det lika fullt igen. Plus att jag fick akut-ta in allt smink som låg kvar utomhus, haha. Det fick ligga där i 3 dygn, men jag hann ju aldrig klart sist när jag höll på! Suck! Jag har iallafall betat av några svåra saker idag, men det finns väldigt mycket mer. Jag får hela tiden tänka att jag gör mitt bästa. Nej, nu måste jag fortsätta. Det haglade nyss igen, vädret är kaos! Vädret påminner lite om mig själv och hur jag mår, haha. Wish me luck nu!

👆🏼 Haha hos mig finns det alltid med ett djur på varje bild typ. Det är lite min grej 😺

Jag blir typ glad om jag hinner klart till 2018…

Translate »