Okategoriserade

Right now…

Åh vilken dag 👊🏼 Är heeeelt slut i huvudet och totalt sänkt av pollen nu…alltså shit vad det blåst pollen idag!? Sitter jag ute i tio min så är mobilen full av pollen. Inte bra, min allergi som precis lagt sig. Men men, jag har hellre allergi och detta väder än tvärtom!

Patrik och jag har köttat med info heeela dagen. Det är länge sen jag hållt igång så lång tid i rad. Hade tänkt vila tills han kom hit vid lunch, men idag vaknade jag med så mkt energi, och med 24 grader utomhus är det svårt att ligga inne och vila. Dagen har gått super, och på kontoret nu är det fullt ös! Jag stannade kvar hemma för jag är så slut i hjärnan att allt bara snurrade tillslut. Vi fortsätter med möte imorgon och går vidare i processen 💪🏼

👆🏼 Fortfarabde så varmt! Helt underbart!

👆🏼 Visst är mitt äppelträd med gången helt underbar? Så fint här ❤️

👆🏼 Gick nyss en liten promenad:)

👆🏼 Alltså hur sjukt moln är inte det här?

Det ser så jäkla häftigt ut!

👆🏼 Var tvungen att ta lite ”coolare” bilder, haha. Har verkligen fått upp mitt foto-intresse igen. Tycker det är skitkul! Springer omkring hela dagarna och fotar, testar olika vinklar, ljus mm. Coolt att allt jag tar är med min iPhone, eller hur? 

👆🏼 Puss och kram till mina läsare 😘

👆🏼 Fortsätter promenera runt på min tomt. Har nämligen hela 15.000 kvadrat tomt 😱😂

👆🏼 Har såna här fina lyktor vid infarten:)

👆🏼 Jag har även en egen liten liten skog med jättemysiga små promenadstigar på tomten. Fortsätter man här så kommer man till mitt lilla sommarhus. Ser fram emot att renovera och fixa till det i framtiden. Kommer bli så fint, och ett jätteroligt projekt 😀

👆🏼 Och sen kolla här! Det är en dal av liljekonvaljer i hela min skog!

👆🏼 Tänk när allt blommar liksom! Åh!!!

👆🏼 Findus följde självklart med på promenaden.

👆🏼 Haha har lyckats fånga Findus min när han är ”chockad”, eller undrande eller lite obekväm. Svårt att få ord på hans känsla, men den här minen är jämt den han gör…och så svansen rakt upp 😹

👆🏼 Hej hej mitt fina ”lilla” lejon:)

Okategoriserade

Det finns inga misstag

Hej! Igår kväll var verkligen första dagen på länge som jag kände nån sorts ro i kroppen. Även glädje, och jag kände till och med hoppfullhet och så var jag förväntansfull. Så himla underbart, det kommer jag leva på länge! Igår fick jag några riktigt bra besked gällande bolaget, jag hade ett bra möte med en tjej som ska hjälpa till med lite administrativt, och så bestämde jag med Patrik (som är ingift i familjen) att han ska komma ner några dagar och hjälpa mig ro i land allt med företagen. Han är en riktigt duktig ekonom (ja, listan kan göras lång). Just nu jobbar han ”bara” med aktier och har därför tiden. 

Tror att Patrik och jag kan bli ett riktigt bra kompleterande team 👊🏼 Det skönaste med att börja jobba med Patrik är att vi har känt varandra i 12 år, han har sett mig i alla typer av stadier. Jag känner mig otroligt bekväm med honom, han är jäkligt smart och duktig på affärer- och framförallt så litar jag på honom.  Så det känns som en stooor sten har släppt nu när Patrik kommer hit. Jag är mig själv, jag kan inte göra bättre och jag gör mitt bästa. Ord som jag säger och tänker flera gånger om dagen.

Man måste verkligen vara beredd på alla orättvisor i livet som man aldrig kan påverka själv. Det är inte händelserna i sig som är det farliga för oss människor- det är hur vi förhåller oss till dom. Hur vi väljer att gå vidare. Kämpa, fightas och ställa sig upp igen. Jag har haft ett rent helvete med att driva ett väldigt framgångsrikt snabbt växande företag under senaste året te x. Efter många turer så vet ni att jag har svårt att lita på folk, och konsekvensen av det blir att jag ska dubbelkolla allt, rätta till och det innebär att jag har en miljon saker som snurrar och stressar mitt huvud. 

Att tvingas välja på att ligga i en sjukhussäng och kolla på när bolagen sakta med säkert rasar, eller att tvingas att jobba från en sjukhussäng med en halvt bruten kropp där varje knappslag på tangentbordet känns som en knivstick i kroppen…det har varit en stor inre stress för mig. För vi människor är fighters i grunden, det sitter i oss från förr. Hot = kämpa. Men jag kämpade, för att jag lever med tron om att allt har en mening. När en dörr stängs så öppnas minst två nya- det lovar jag och det vet jag. Man ser det inte först, men det kommer. Idag finns saker som jag aldrig haft, personer som är viktiga som jag aldrig träffat- om jag inte var med om olyckan.

👖 Bara lite detaljbilder på kläderna jag hade igår. En väldigt chill out outfit, älskar jeansen som är slappa och lite pösiga, och de vita banden som man knyter i midjan. Köpte dom i en butik i Schweiz.

Det är väldigt viktigt att hela tiden blicka framåt. Jag har ältat och tänkt så mkt på dåtiden senaste halvåret. Varit så arg, tyckt synd om mig själv, känt mig livlös i varenda cell i kroppen, och uppgivenheten gick att lukta sig till  flera kilometer från mitt hus. Jag vet att det kommer gå upp och ner, men nu gläds jag för att jag än en gång mår lite bättre och känner mig starkare. Jag är självklart hela tiden rädd för att något ska hända igen, att jag ska skada mig, bli sviken eller övergiven. Men i denna stund har jag bestämt mig för att kämpa. Imorgon kanske jag skriver ett helt tvärtom-inlägg. Men man MÅSTE vara glad för det lilla. Även om det bara är för en timma. Så jag ska inte låta mina tidigare dagar sitta kvar i mitt huvud nu, det tjänar ingenting till.

Det här citatet är så bra. För jääävlar vilken bra läarare jag varit till mig själv, haha. Jag har gjort så många sjuka misstag, jag har lovat mig själv om och om igen att aldrig vara så naiv, blåögd och godtrogen när det kommer till business. Men varenda gång gör jag samma misstag. Men det är för att jag inte är som dom där entreprenörs-hajarna som kan köra över ALLT och ALLA. De går över lik för att få som de vill. Det är så chockerande och så långt ifrån min värld och min moral. Men jag har gått på så många nitar, jag gör det hela tiden. Men jag har lärt mig, oj vad jag lärt mig saker. Och jag vet att allt kommer ha en poäng i framtiden. 

Hade jag inte gjort dom misstagen då så hade de kommit nu, så kan man ju tänka. För man lär sig ENBART av sina misstag (nu pratar jag mkt företagande här men det gäller ju allt i livet), och hade jag inte gjort så mkt misstag innan så hade de ju väntat nu. Och det är jag glad för. Så tänk så, skit i all klandra dig själv, det finns inget som heter ”misstag”, eller ordet finns men innebörden som vi alla tror stämmer inte.. Så lova att iallafall försöka att ALDRIG mera se dig själv eller dina beslut som misslyckanden- se det som ett lärande! 👆🏼💪🏼

👆🏼 No words needed. Du kan. Kärlek, kraft och styrka till er alla. PUSS ❤️

 

 

 

Okategoriserade

Don’t hide your magic

Hej alla fina änglar 💫

Det kanske blir lite mindre bloggning några dagar, förhoppningsvis inte. Men ptsd-behandlingen var supertuff och tog alla krafter ifrån mig. Känner mig dock lite starkare nu, jag gör allt för att samla på mig krafter, positiv energi och bli av med dålig energi. Jag måste styra upp det mest akuta innan jag kan koncentrera mig på annat. Just nu har jag så lite kraft att jag måste vila och återhämta mig mer än nånsin. Men det kommer hända lite kul saker med bloggen snart. Efter prioriteringarna av företaget är klart så kommer jag ägna mig helt åt bloggandet ett tag. Känns jättekul och skönt. 

✨ Låt detta inlägg bli inspiration till dig och ditt liv ett tag. Du är unik och det är din magi- glöm aldrig det ✨

Okategoriserade

Det blev tufft…

Jag klarade inte att hålla i styrkan…vet inte varför. Hela dagen har jag gått på nålar, mått illa och haft yrsel. Det är för att jag ikväll ska prata om det som hänt. Skrev att jag skulle träffa en expert på posttraumatisk stress och påbörja en behandling. Jag fick boka av den. Hade panikattacker hela dagen och kunde inte andas. Idag har jag ny tid, hemma hos mig. Annars vet jag att det inte hade blivit av, om jag var tvungen att åka iväg. Så det här är värt det…

…men bara tanken om att jag vet att jag ska behöva dra upp allt gammalt. Allt det som gör att jag vaknar av mitt eget skrik mitt i natten. Alla minnesbilder som blixtrar upp som gör att jag kvävs och måste ut för att få luft. Trauman som har påverkat mitt liv så mycket att jag än idag, 10 månader senare, knappt kan vara inomhus, kan varken prata om eller träffa en häst, knappt sitta på en stol eller ligga still. Som gör att jag kvävs av det stora trycket över bröstet och som gör att jag tror att jag håller på att dö i en hjärtattack.

Skillnaden nu och då är att jag vägrar boka av. Jag ska bara förbi det här, om det så innebär att företagen får stängas ner på kuppen. För de som väntar på svar ang jobb mm, den här gången får de faktiskt vänta. För första gången kommer jag att sätta mig själv i första hand. De får bli arga eller sluta ta in mina produkter. Jag vet att dom förstår, men rädslan gnager i mig. När jag vet att det står 50 stora ouppackade kartonger tights på lager som ska inventeras, packas om och sättas på streckkoder på för att sen levereras till Gekås. Ja de väntar på den order som stressar ihjäl mig. Men just nu kan jag inte. Min kropp bär mig inte- allt säger ifrån. 

Ska jag nånsin komma ur detta så krävs hjälp. Nu har det gått tio månader med massor saker som hänt (där ni inte ens vet hälften) och det är lång tid. Jag la all energi på att få hjälp, men fick den inte. Jag panik-försökte få hjälp från nån, hela dagarna. Tid som jag kunde ha lagt på rehabitering och läka. Men nej, den lades på att ständigt söka och jaga hjälp. Jag blev nekad om och om igen. Så jag försökte klara mig själv. Det är ett under att jag står på benen, men här står jag och nu är jag så pass stark att klara av att ta emot hjälp. Även om det kommer bli så pass tufft. Är rädd att jag kommer gråta och bara skrika rakt ut, ni vet sånt man ser på film när nån tvångsinläggs på mentalsjukhus…för det sitter så jävla mycket smärta och sorg i mig. 

Tack, det hjälper faktiskt att få ut sig det här genom att skriva. För jag skulle aldrig någonsin ringa någon nu, eller skicka sms om hur jag mår. Jag är en sån som går in på toaletten och gråter, och sen kommer ut med ett leende och drar ett skämt. Jag avskyr att klaga eller känna mig till besvär. Så jag är så glad att jag har bloggen. Tack.


Translate »