Okategoriserade

Utmattad och sänkt


Alltså jag haaaaatar att vara trött, jag hatar att sova och jag hatar att inte få något gjort! Jag har i stort sätt alltid haft sömnproblem för att jag hatar att sova. Jag vill bara att det ska bli dag och jag avskyr tanken med att avsluta sin dag. Det är en gåva att kunna sova så grattis till er!

Senaste veckorna har det verkligen hänt något med mig. Jag har varit helt sänkt och får inget gjort!? Jag brukar alltid vakna pigg och bara hoppa upp ur sängen- skitglad och taggad för en ny dag! Nu bara går jag omkring som ett trött äckel som inte får något gjort 😡 Jag är så trött att jag inte ens orkat läsa alla sms än, som bara fylls på. Orkar inte träffa någon- jag orkar fan inte ens prata i telefon!? Och jag orkar absolut inte gå promenader, något jag gjorde flera gånger om dagen förut 😩 


Oh, jag är så trött på det här. Så ser man hur kul, glada, pigga och energifulla alla är. Jag vill också träffa vänner, göra saker, umgås, få saker gjort, laga mat, städa, fixa, pyssla och må bra. Så avundsjuk jag är alltså! Det blir ju heller inte bättre av att jag äter dåligt och inte rör mig, det vet jag ju…men ändå är man helt jävla inkompetent- 31 år och klarar inte av att göra TVÅ saker som jag vet att jag mår bättre av, är det inte tragiskt? Pinsamt är ordet! Men jag orkar verkligen inte! 

Haha var tvungen att lägga upp den här bilden mitt i allt… ordet missnöjd har fått ett nytt ansikte- Findus 😹


Och då ska vi inte tala om jobbet att driva företaget. Mitt ridsportsmärke har växt så himla fort. Jag sitter med så sjukt stora kunder, avtal, företag, personal, inköp, design, ekonomi- ja men allt ligger på mitt bord! Och jag hatar när folk bara ”ta in hjälp, anställ förr”… ja men för vilka pengar då? Vi säljer bra men allt går direkt till nya inköp och vi har alltid likviditetsproblem då vi gör stora inköp och måste ligga ute med pengarna i flera månader innan ordern kommer. 

Jag jobbar och ansvarar för typ 6 olika heltidstjänster, och det har jag blivit tvingad att göra från sjuksängen, från rullstolen och under hela tiden när jag varit helt sänkt. Men det har handlat om att stänga ner mitt livsverk som jag kämpat ihjäl mig för, eller försöka få det rulla. Och det går inte, jag har investerat alla mina pengar i det bolaget och när jag är i mitt normals tillstånd så är att driva företag det bästa jag vet! Det är jag bra på och jag vet inget annat, så nu har det verkligen varit att försöka få företaget att rulla på utan några större utvecklingar. Att ”bara” få det att rulla kräver mkt från mig. Men jag har fixat det, men det är inte hållbart i längden, så det kommer bli stora förändringar snart ✍🏼

Stället jag ofrivilligt spenderar mest tid är i soffan…Kotten känns ju inte heller så jättepigg, haha det kanske smittar av sig…


Jag tror dock att jag är utmattad nu. Jag tror att allt kommer ifatt mig nu. Stressen, pressen, sorgen efter allt som hänt sen olyckan, och vad min kropp utsattes för när min ptsd var som värst och jag var utomhus och gick från dag till nästa morgon… det är nog svaret så jag har väl svaret. Men det är ju vad jag tror är orsaken till min trötthet. Jag vill ju egentligen ha bevis- få svart på vitt att det är sant. Och det kommer jag ju aldrig få för ingen kan bevisa det, och det stör mig 🙄

Men angående min kropp så är det för att jag gick över 30.000 steg om dygnet under 2-3 månader när man posttraumatiska stress var som värst…(när det dessutom var massa minusgrader). Men som jag skrivit innan så var det inget jag självklart valde, utan min ptsd gjorde att jag bara inte kunde vara inomhus. Då bodde jag i Stockholm, och när jag kom hem till mitt hus så hade jag så ont i kroppen, som ledvärk, så då kom nog allt ifatt mig och min kropp. Då hade jag så ont att jag haltade när jag gick, så det har verkligen varit från att gå så mycket till att inte gå något överhuvudtaget.

Måste hitta balans nu. Men jag vill inte pressa mig och min kropp när jag vet att jag är utmattad. Idag ser och känner jag signalerna som jag inte gjorde förr. Och jag accepterar att det är såhär och lyssnar på dom. Men det är skittråkigt. Tycker så synd om alla mina vänner mm, känner mig som världens bromskloss till allt. De är så förstående, vet inte vad jag gjort utan dom ❤

 Just det, har nästan skrivit klart ett inlägg om hur du som anhörig kan stötta någon som mår psykisk dåligt/utmattad/utbränd. Det är inte lätt att förstå alla gånger, hoppas mitt inlägg kan vara till någon hjälp ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »