Livet från rullstoll till hästrygg

Nej, vet ni vad!?

Hej! Jag har haft en riktig dipp i några dagar. Har nog smällt allt som hänt lite mer och varit och nosat på konsekvenserna och varit så fruktansvärt ledsen och arg över allt. Det går inte att förklara frustrationen… Ibland när jag vaknar så tror jag att allt är som vanligt, tills man försöker röra sig och bara skriker rakt ut pga smärta. Jag kan inte förstå fortfarande…. Jag kommer inte kunna rida, inte gå in i mitt eget hus, kunna ta hand o Kotten som betyder typ lika mkt för mig som en mamma känner för sitt barn (känns det som), jag är helt beroende av andra och att man bara är så JÄVLA ledsen över situationen. Ush vilken sorg jag gått och går igenom här alltså, fy tusan.

Imorse kom de in och sa att jag ska åka hem imorgon. Jag förstod ingenting, det var som en skräckfilm när 7 stycken vuxna människor staplar in på rad och ställer sig runt sängen och bara stirrar ner på en när man dessutom ligger i sin säng…. Jag frågade varför alla skulle vara där och då sa läkaren att det är så på ronderna. Jag har varit här i 10 dagar och det har aldrig nånsin varit så innan. Visste inte ens att de hade rond varje dag eftersom det bara varit en läkare här inne 2 ggr på 10 dagar…I vilket fall så är det jobbigt att vara helt uttittad av så många när man ligger i sängen och ska få ett sånt besked som man inte har någon som helst aning om…

Och det är det som är det sjuka. Jag vet inte vad som händer på detta sjukhus, de kommunicerar iallafall inte. Trots att vi gjort upp en plan sedan innan, att vi ska planera in en vårdplanering, att jag ska få permission (haha ja det kallas det) och med det menas att jag ska få åka hem och vistas några timmar på mina vardagliga ställen när jag är ”handikappad” och känna på hur det är, samt att jag ska sova hemma en natt och sedan komma tillbaka. Allt för att jag inte ska få en chock eller bakslag när jag väl kommer hem. Hela planen har känts rimlig jättebra. Och under den tiden så skulle jag se, tänka och känna in vad jag behöver inför hemgång, och vad som måste fixas innan jag kommer hem…

Det är mycket praktiskt som ska fixas innan hemgång liksom…rullstol, måste ha en ställbar säng för annars finns det ingen chans att jag kommer upp pga, fixa allt annat praktiskt typ ta bort trösklar om det behövs, skaffa förhöjd toa (som för sig kom senare idag men det visste jag ju inte då). Sedan ska en vårdplanering till, det är när man träffar någon från kommunen för att boka hemtjänst eftersom jag inte kan handla eller laga mat, städa mm… och det hade vi också bestämt att vi skulle göra här, ha en vårdplanering här innan hemgång. Då får man världens panik när man har gjort upp en plan och inget är klart med det jag behöver- och så kommer dom in och säger något helt annat. Och trots att jag försökte få fram allt och vad jag än sa så lyssnade ingen och bara pratade över mig. Och det är så himla onödigt, de hade kunnat spara mig 2 timmar med hyperventilation, stress, ångest och gråt om dom bara direkt lyssnat på mig. Men allt jag sa pratades bara över så snacka om att man känner sig liten då när man vet att dom är häääääär uppe och bestämmer allt, och jag betyder lika mycket som en liten jobbig fluga i rummet.

Så dagen startade inte så bra. Det hela slutade med att det blir som bestämt innan. Och sen är det inget mer med det. Och det kanske är mer ok om det är missförstånd eller om det blir fel i kommunikationen nån gång sådär, men liknande situationer har uppstått många gånger på 10 dagar här, att något ändras från ena minuten till den andra, och så blir man överkörd när man försöker förklara och det har gått så långt att jag tidigare gånger fått panikattacker som gjort att jag börjat skaka i hela kroppen och det gör jätteont pga smärtan, och så har man kräkts mm, och allt HELT i onödan…därför är det så svårt för mig när någon efter några timmar bah ”Jaha då håller vi oss till planen och så släpper vi det”. Jo tack, väldigt lätt för någon annan att säga liksom…

Jag vill inget annat än att komma hem nu, men jag är samtidigt livrädd över att komma hem. Att vistas hemma och vara heeelt ensam. Här har jag alltid haft Siv, min 80-åriga kompis som jag bor med samt personal som är på plats 24/7. Andreas jobbar ju på Försvaret några dagar i veckan och då sover han borta alla de dagarna, och de andra dagarna så måste han ju vara lite mer på kontoret nu när jag inte kan vara där. Därför är jag livrädd att bara bli lämnad hemma med mina saker i en påse och knappt komma in… Och i bakhuvudet sitter också vetskapen om att det kommer komma bakslag. Det säger alla och de ber mig förbereda mig på det för det KOMMER hända. Men jag måste försöka se det positivt, nu blev det enligt plan och jag hinner förbereda mig både mentalt och rent praktiskt på att komma hem.

 

Jag hoppas jag slipper bakslag nu några dagar så jag kan fortsätta dela med mig om mycket mer. När jag väl hittar en liten ljusglimt som nu i denna stund, då skulle jag kunna skriva en hel bok typ. Även om det skulle ta grymt lång tid när jag inte kan använda ena handen som innan. Men som tur är så lär man sig och hittar sina knep, positioner som gör att allt blir smidigare och som gör mindre ont.

Här är en bild på efter jag äntligen fick duscha, borsta både tänderna och håret för första gången på 6 dagar. Fick och fick, rättare sagt första gången när någon hade tid att hjälpa mig. Fy tusan vad skönt det var! Kan ju inte ens borsta håret själv och det är en liten mani jag har…så bara det har varit plågsamt, känner mig inte hel som människa när te x  sovit i fläta och inte kan borsta ur håret på morgonen. Och nu hade jag haft det i 6 dygn. Har nog mitt i allt ekände aldrig känt mig så fin och fräsch när jag fick duscha och borsta tänderna. Sen att man inte kan göra något av det själv, det är en helt annan femma. Känslan är iallafall densamma 🙂

img_1477

 

  Allmänt

Livet från rullstol…

Hej allihopa  Jag har haft 2 bakslagsdagar, eller vad man nu ska kalla det. Två dagar där jag backat i stegen mot rätt riktning, tyvärr överansträngt musklerna och har inte kunnat träna knappt, inte gå och har haft mycket ont. Om jag var på ruta 1 i smärta när jag kom in, så gick det kanske framåt till ruta 6 efter några dagar och de senaste två dagarna var vi tillbaka på ruta 2, så ont har jag haft. Så det är därför jag inte har kunnat blogga, har inte kunnat/orkat öppnat datorn ens. Men inatt är den första kvällen på 8 nätter som jag har sovit, så jag hoppas denna dag blir bra! Här får man verkligen ta en dag i taget…

I och med bakslaget så har jag självklart haft bakslag psykiskt också. Mått väldigt dåligt och brutit ihop massor. Man lever lite i en bubbla här och när jag får bakslag så kommer jag också tillbaka till verkligheten lite och inser åter igen allt som har hänt, och allt som kommer behöver ske och förändras i mitt liv i framtiden. Man får bara inte börja tänka negativt för då är det kört för då bryts man samman. Det är ju så enormt mycket sorg i allt det här och jag måste ha kvar mitt fokus. Jag vill hela tiden skriva (blogga) och dela av mig om precis allt, men hur mycket jag än vill så går det tyvärr inte pga smärtan, orkeslösheten och sorgen ibland. Men jag kämpar, jag lovar er.

Dock så tänkte jag föra lite dagbok här, och även om det är dag 9 idag så skulle jag väl kunna börja på dag ett idag eller imorgon? Det gör väl inget att det förskjuts lite? Tänkte att det vara skönt för mig att få smälta allt som händer och att vi ligger lite i efterhand. Händer något jobbigt idag så kanske jag inte ens orkar skriva om det imorgon, så på detta vis kan det väl bli bra, är det ok för er? Jag vill börja på dag 1 så ni får höra hela den här sjuka storyn om allt som hänt på sjukhuset. De första två dagarna så fick jag ligga på kirurg-avdelningen eftersom det var fullt på ortoped-avdelningen där jag egentligen ska ligga. Det var de VÄRSTA 2 dygnen i hela mitt liv. Jag har aldrig i mitt liv blivit så dåligt behandlad, förnedrad, och varit med om ett sånt trauma alltså. Det är vidrigt, finner inga ord knappt. Men jag ska hitta orden så jag kan förmedla det vidare för detta ska inte gå obemärkt förbi.

När jag delar med mig av min vård här, så vill tillägga här, och jag kommer nämna allra högst upp i det inlägget, att jag även stött på och lärt känna några fantastiska människor som jobbar inom vården här också. Dessvärre så är det en låg skara %, vilket är väldigt chockerande… Men de som är fantastiska- det kompenserar upp en stor del av ”livet” som jag har här nu. Innan de bra människorna på denna avdelning kom in i bilden så var jag så psykiskt nedbruten att jag inte ens ville leva mer. Så sjukt har det varit.

Jag hoppas på att allt bara blir bättre och bättre nu, man får aldrig tappa hoppet!  I vissa lägen och situationer så är hoppet allt man har, så det får man bara INTE förlora. Livet i rullstol har förändrat min syn på livet kan jag säga. Allt det man tar för givet, allt det uppenbara, det är något som man inte reflekterar över i dagens stressiga samhälle. Mitt liv är förändrat, även om jag kommer kunna gå igen så har jag förändrat min syn på livet. Och när allt detta är över så kommer något positivt komma ur det här, det är jag övertygad om. Och så måste alla ni som är i liknande situationer som mig tänka också på 

IMG_5180

  Allmänt

Kampanjer

Hej! Behöver klämma in lite marknadsföring mitt i allt, men nu har vi massor bra kampanjer och erbjudanden ✨

TILL ALLA:

Nedanför här så ser ni lite av utbudet på Starrider.se. Vi erbjuder 15% rabatt på WWW.STARRIDER.SE till er alla som inte kan vara på Falsterbo! Gäller enbart till 00.00 inatt, ange kod FALSTERBO2016 i kassan.Tänk på att vi har FRI FRAKT och får byta strl eller lämna tillbaka produkter och få pengarna tillbaka om du inte är nöjd! Glöm för tusan inte bort att vi utökat vårt sortiment med typ 80%! Vi gick från cirka 5 till 30 olika kategorier på hemsidan och jag är grym på inköp (hehehe) så det finns sjukt mkt snyggt:) Så in och klicka runt, tipsa gärna era vänner på sms, Facebook, insta mm så ingen missar kampanjen ✌🏼️

Vi erbjuder ju numera också alla storlekar, Shettis, ponny, Cob och full. Ni kan söka och sortera via storlekar också om ni har en ponny och vill se vad vi har till ponny:) Vi har jättemkt snygga inredningsprylar till mkt bra priser! OBS! Glöm inte att om din STRL (eller en produkt) är slutsåld så kan du klicka på produkten och skriva in din mail så får du mail direkt när det är påfyllt! Då ser jag också vad ni är intresserade av och kan fylla på direkt!

Har ni några favoriter av det ni ser här på bilden? 🙂 (Ush avskyr att bildens kvalité försämras 10 ggr när man gör kollage på mobilen och laddar upp här. Där är dom ju klarskarpa, någon som har några tips på appar eller annat som inte försämrar kvalitén när man sparar bilderna?

TILL ER SOM ÄR PÅ PLATS I FALSTERBO:

Star Riders monter 89 är den ni ska prioritera idag om ni vill fynda!!! Idag kan ni handla upp er för resten av året, köpa julklappar och allt👏🏻 Dels kör vi ta 3 betala för 2 på ALLT (förutom rea-varor som har mer än 50% rabatt redan). Vi har sjuuukt billiga produkter som SKA bort, bland annat pikéer 50 spänn, grimmor 50 spänn, strumpor 30 spänn. Leo-schabrak o Sverige-schabrak 150 spänn. Vi har 15% rabatt på alla nya snygga schabrak och då gäller även ta 3 betala för 2 ✨ Alla nya barntights är på kampanj idag- barntights 250 kr styck!!!

Och eftersom vi bytt fabrik säljs ALLA gamla vuxentights ut nu! Det är absolut inget fel på dom bara att vi bytt tyg o silikon och allt vi säljer ska ha likadan kvalitet. De har kostat 199 kr under veckan men eftersom det är söndag idag och vi vill åka hem helst tomhänta, så kostar alla gamla tights ynka 150 kr idag!!! ETTHUNDRAFEMTIO för Star Rider tights!!! 😱 Ring era vänner, lägg upp på Facebook och fråga om de vill ha! Kampanjerna är igång- först till kvarn 🏃🏼


  Allmän pepp om livet

Tack snälla alla <3

Hej alla fina underbara människor ♥ Jag satt och läste era kommentarer igår kväll med tårar i ögonen. Eller ögonen, det rann tårar från kommentar 1 till kommentar 192. Ni anar inte vilken styrka ni ger mig ♥ Och alla mina vänner, min pojkvän, min familj och alla bekanta som visat sitt stöd, jag kan inte förklara i ord vad allt betyder.

Här får man väldigt mycket perspektiv på saker och ting och uppskattar små saker 1 miljon gånger mer. Och möten med människor betyder allt just nu, jag är helt i nuet och känner total lycka över att få besök, sms och allt vad det nu kan vara. Mina vänner skickade det finaste budet som jag någonsin fått i mitt liv till min avdelning igår, jag ska visa er sen. Jag är helt varm i kroppen av alla känslor, och man märker så mycket vilka underbara människor man har runt omkring sen. Jag älskar er läsare och alla i min närhet så enormt mycket.

 tumblr_ms9smaZygZ1qjck12o1_500

De första 5 dagarna här har varit sån enorm misär. Trauma, chock och en smärta som inte går att beskriva i text. Nu har det lagt sig lite, jag har smällt chocken och fått bra hjälp. På måndag kommer min underbara terapeut till och med hit till min avdelning på sjukhuset för att prata med mig. Tills för två dagar sedan så kändes allt hopplöst. Hela livet, tankarna, läkandet av kroppen och hela framtiden. Tack vare alla människor runt omkring mig, er och mina djur så har jag än en gång rest mig och upp bestämt mig för att klara av det här och kämpa. Jag ville bara ge upp allting, mitt liv, hästar, ridning och allt. Men nu känner jag tvärtom- jag ska komma ur detta ännu starkare fysiskt och psykiskt.

De säger att det dröjer minst ett halvår tills jag kan gå obehindrat och sitta på en häst. Det kan alla bara glömma. Jag ska träna och kämpa och jag tror att 80% sitter i hjärna, tankarna och viljan. Dagarna går såklart upp och ner, jag kommer säkert bryta ihop många gånger under resans gång och vilja ge upp, känna hopplöshet och det ska jag nog räkna med. Jag kommer heller inte pressa kroppen och smärtan, inte vara dum och hoppa upp på Mille efter 3 veckor- men jag ska kämpa så in i helvete och visa alla att det går och kanske ge hopp, stöd och energi till alla andra som är i samma situation som mig eller i värre situationer och som kanske inte har någon vid sin sida.

Min mobil har gått sönder, den fungerar endast om jag har laddaren i men Andreas hittade en Iphone 5 hemma nu och förhoppningsvis fungerar den så jag kan byta simkortet så jag kan blogga och uppdatera oftare. Det kanske inte blir så mycket text då men allt är bättre än inget och jag har bestämt mig för att dela med mig av allt. Jag orkar inteöppna datorn alla dagar och när jag gör det så går det väldigt långsamt eftersom jag måste skriva med en arm (som tur är så är det högerarmen som är den friska armen:) Jag försöker sitta utanför sjukhuset i rullstolen så många timmar om dagarna som jag kan, och utan mobil då så har det varit svårt att uppdatera. Men det är bara från och med i går som jag har kraft nog att skriva och sitta uppe normalt.

img_1421.jpg

Jag har börjat träna kroppen, börjat träna de upp muskler som går att röra, jag har kämpat med att sätta mig upp själv, åka rullstol själv, ta på mig tröjan själv och jag har till och med börjat ”gå” via ett gångstöd (vet ej vad det kallas). Jag har har väldigt svårt att sova på nätterna pga smärta, all oro och rädsla och jag har knappt ätit ett helt mål mat på 6 dygn. Men jag försöker få i mig det som går för näring ger energi och påskyndar läkandet av kroppen, Jag har gått upp på nätterna för att träna mina muskler och min ”gång”. Jag ska bara komma tillbaka till ett normalt liv så fort det går även om jag måste anpassa takten efter det skick som min kropp är i.

Jag ska skriva om min resa tillbaka och låta er följa med i allt, visa bilder och föra dagbok. Min underbara fästman är här varje dag och han är verkligen min hjälte! Även Malin har varit här varje dag och har varit ett enormt stort stöd genom den första värsta veckan. Angelica hälsade på dagen efter hon kom hem från Falsterbo och jag ser fram emot att träffa resten av mina vänner när de kommer hem från Falsterbo och nu när jag mår lite bättre. Mamma och pappa har åkt hem från Skåne nu och igår var pappa här på besök och idag kommer min mamma hit och så har min syster Linn + familj kommit ner från Stockholm och ska hälsa på idag också.

Fick en bok av pappa igår som jag ser fram emot att läsa. Denna hjälppinne är numera det viktigaste jag har, det är så skönt att ha den och slippa ringa på larmet och personal varje gång för att jag ska behöva nå något, te x påslakanet eller täcket eller kudden som alltid åker ner på golvet när jag höjer mitt ryggstöd från sängen. 

Translate »