Allmän pepp om livet

Du måste älska dig själv = jävla bullshit

Hej! Ursäkta avvaktningen från bloggen. Men nu mår jag äntligen lite bättre. Medicinen mot magkatarren hjälper. Så nu är jag på banan igen. Äntligen, och nu ska fan INGET stoppa mig!

Jag har läst mycket dessa dagar/veckor. Jag har varit så dålig att jag inte kunnat sitta vid dator, pratat i telefon eller ens läst i mobilen. Så jag har läst. Tidningar. Och överallt så görs det så mycket propaganda över att du ska och måste älska dig själv! Och jag kanske själv har nämnt det nån gång här på bloggen- jag ber om ursäkt över det och ångrar det!

Du behöver verkligen inte älska dig själv! Du kan älska andra även om du inte älskar dig själv. Alltså älska!? Det är ett väldigt starkt ord! Jag älskar väl mig själv, men mer som en kompisrelation som man haft hela livet. Ni vet som en vän som man älskar för att man känner varandra in och utantill och man bara måste vara vänner idag för att man varit vänner så länge. hade man träffats idag så hade man förmodligen inte varit vänner. Men man är det ändå för att man har en historia ihop och har växt upp ihop.

På det sättet älskar jag väl mig själv. Jag är en fin människa som bryr mig om andra. Och mina fina sidor väger över de andra- så hade jag varit en annan människa så hade jag nog älskat mig. Men nu är ju jag ingen annan människa. Nu måste ju jag stå ut med mig själv 24/7. Jag älskar inte mig själv på det sättet som jag vill göra! Jag älskar inte mitt utseende. Jag älskar inte vad jag gjort mot mig själv. Jag älskar inte hur jag tänker ibland. ÖVERALLT i alla tidningar så handlar det om tips hur du älskar dig själv. Prata med dig själv i spegeln. Lalalalala… jag kan inte prata med mig själv i spegeln och säga att jag är fin och värdefull. För jag tycker ju inte jag är fin? Jag kan inte stå och ljuga och prata massa jävla skit.

Jag får snarare prestationsångest över allt hets om hur alla älskar sig själva. Enligt normen så MÅSTE du älska dig själv. Och gör du inte det- ja då jävlaaar måste du jobba med det för annars kan du inte älska nån annan eller göra nått bra. Och det är FEL! Kolla så mycket bra saker jag gjort också de senaste åren. Hur många jag har gett kärlek till genom att hjälpa och hur bra projekt jag gjort i te x jobb. Det jag skapat är skapat av en kvinna som inte älskat sig själv.

Nu kommer vi till det viktiga, och jag hoppas ni kommit så långt i inlägget att ni läser detta och inte ger er iväg innan och postar en kommentar om något som är fel. För här är poängen: Nej, jag älskar inte mig själv, men jag TOLERERAR att det är som det är just nu! Och det är en jävla skillnad. Jag tolererar att jag inte älskar mig själv och jag vet hur jag kan ta mig dit. Jag accepterar att det är så.

Det är steg 1 i 12-stegsprogrammet som jag kommer fortsätta tjata om- för det är ett program som man kan skjutsa in alla normer i. Jag måste ju acceptera att jag inte älskar mig själv och inte trivs med hur jag ser ut för att kunna göra något åt saken. Annars lever jag ju i skam och skuld. Samma sak med missbruket. Jag var ju tvungen att acceptera och tolerera att situationen var så för att komma ur det.

Så nej brudar- ni behöver inte vara stressade över att ni inte älskar er själva, ställer er i spegeln och pratar fint med er själva varje morgon, eller att ni vågar springa i minsta bikinin på stranden för att man ska älska sig själv- precis som man är. NEJ, det är bullshit! Ni kan acceptera er själva och leva därifrån. Acceptera hur ni känner. Sedan kan ni ta beslut om ni ska ha en målbild om något du bestämmer. Jag tycker folk börjar i fel ände hela tiden, och påtrycket från sociala medier gör det inte lättare.

Jag bryr mig inte ett skit om hur andra ser ut. Ser jag kvinnor med celluliter eller bilringar ner över murran- jag lyfter inte ögonbrynet. Det är verkligheten och det är bara härligt att se att andra kan gå omkring utan att NOJA över såna saken. Det är hatten av och det respekterar jag högt! Men hur mycket jag än vill så kommer JAG aldrig älska mina celluliter. Jag kommer aldrig älska respektera dom eller springa naken i solen framför andra. Jag kan tolerera och acceptera dom, det är en annan sak. Men jag kommer försöka bli av med dom. Och jag kommer säkert dölja dom.

Ibland känner jag bara att det blir lite väl mycket med feminist-hetset. Och bara så vi gör klart i det- jag är ju självklart feminist. Men ändå… måste vi slå backut och visa upp bröstvårtor, hår och allt överallt? Jag tycker bara det känns… så over kill många gånger. Det är vad jag tycker. Jag tycker det går överstyr. Och det hör nog ihop med den här enorma prestationsångesten man får upptryckt överallt att du ska älska din hårväxt under armarna, dina celluliter och var stolt över ditt gäddhäng. Den enda gädda jag är stolt över är liksom den jag aldrig kommer få på kroken trots att jag fiskar… Ibland blir det nästan tvärtom och ger mer prestationsångest- från min sida iallafall- ”Men vad är det för fel på mig varför älskar inte jag mina celluliter som andra gör..?”. Och då har vi ju misslyckats rejält.

Sen ska man skilja på att älska sitt inre och sitt yttre- det behöver ni inte påpeka för jag vet det. Men jag påpekar det för er som inte känner igen det. Jag talar efter min erfarenhet, jag kan inte älska mitt inre om jag inte är bekväm med mitt yttre. Och jag kan ju göra nånting åt mitt yttre te x, alla kan det. Man kan göra det bästa av situationen. Man måste rannsaka sig själv. Jag går inte ned i vikt av att sitta varje kväll och planera mina mål och träningar och vara skitpepp- när jag inte följer det. Man måste kämpa, precis som med allt annat i livet.

Se relationen med dig själv precis som med en vän. Du kan tolerera dina celluliter. Du kan acceptera att du är folkskygg och blyg. MEN- du kan ju också peppa dig själv till att förändra dig själv! Precis som du gör till dina vänner! Du råder dina vänner att dumpa dudgebagen som flirtar med andra tjejer. Varför ska du då nöja dig med en sån kille? Prata ”till dig själv” och tänk till dig själv som att du vore nån annan. Skillnaden är bara att här är det bara DU som avgör om det blir någon skillnad.

Och låt oss alla få ha egna åsikter. Jag vill inte vara en dålig förebild för att jag tycker detta! Jag tänker bara lite annorlunda än många. Det är lite samma sak med alla rosa fluff-bloggar som tror att de är perfekta förebilder för att de väljer att skriva om allt som är så perfekt och bra och lägga in 7 emojishjärtan i varje text… Det är ju jättegulligt- men det kan också ge motsatt effekt och skapa stor prestationsångest för alla som inte kan leva upp till deras liv. Och det är samma sak här med ”älska dig själv-hetsen”. Och jag bryter den trenden, jag vill gå en annan väg.

För jag vet att det finns så många tusen tjejer där ute som aldrig kommer kunna älska sig själva genom några raders tips från en tidning. Som inte trivs i deras kroppar. Som mår psykiskt dåligt. Och så mår ÄNNU sämre av all skit de får läsa, alla fluff-bloggar och alla håriga gäddhängs-älskare. Vi tycker inte det är något fel på er- men det funkar bara inte för oss! Jag representerar er tjejer som känner som jag! Jag är en av er!

Dont-get-so-tolerant-that-you-tolerate-intolerance

26 svar till “Du måste älska dig själv = jävla bullshit

  1. Tess skriver:

    Tyckte detta var väldigt bra skrivet! Just att du var tydlig med att det är är min åsikt och sen finns det såklart folk som tycker olika. Gillade speciellt när du skrev att man får prestationsångest över att älska sig själv och att det är okej om man inte gör det. SuperB skriver asså 😀

  2. Frida skriver:

    Tyra! Så himla bra inlägg! Blev så glad när jag läste det, tycker du har så rätt! Att älska sig själv menas väl men det i sig blir ju en hets när man inte gör det. Tack för en bra blogg och för att du är en sån inspirationskälla! Du ger ju aldrig upp och det är så skönt att du visar det för alla oss andra som är nära att ge upp ibland! All kärlek till dig! Kram

  3. Leo skriver:

    Måste bara kommentera den här feminism-delen. Du menar säkert inget illa, du kanske bara uttryckte dig lite, klumpigt. Men nej, feminism kan aldrig gå för långt. ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor SAMMA rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivet män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.” Det kan aldrig gå för långt! Och nej det är ingen som tvingar någon till att ha hår under armarna. Jag har inte det, jag tycker inte det är snyggt och svett ansamlas lätt om där är hår. Däremot SKA man som tjej kunna ha det utan att folk höjer på ögonbrynen. Det är ju ingen som säger något om en man har hår, varför ska nån bry sig om en tjej har det? Eller om en tjej går i vad många ser som ”maskulina” kläder, går som en man, meckar med bilar, ja eller vad som helst egentligen som förknippas med män i dagens samhälle. Det betyder inte att alla tjejer måste sluta raka sig, osv. Det betyder inte att vi måste sudda ut könsskillnaderna helt om vi (individ till individ) inte vill. Man kan fortfarande som tjej gå i klänning och högklackat, gilla rosa och vara känslosam. Däremot så ska det vara helt accepterat och inte ses som ”konstigt” om man väljer att bete sig ett sätt som inte tillhör den gamla ”normen”. Men faktum är att det är inte accepterat till fullo, ÄN. Därför behöver nog ”revolter” (små som stora) som visa upp kvinnors håriga armhålor, och så vidare. Det är inte helt jämställt än på långa vägar. Killar kallar tjejer horor, det är mer acceptabelt för en kille att ligga runt än en tjej, tjejer ska ta hand om ungar och hushåll, kommer en kille i klänning kollar många snett, osv osv. Du kollar inte snett på tjocka människor eller människor med celluliter säger du. Hade det varit det samma med människor som väldigt tydligt avviker från könsnormer? (hår under armarna, kille i smink, tjej med bar överkropp? m.m.) De flesta får nog erkänna att jo, de hade nog tittat en gång extra, många hade nog ansett dessa människor udda, konstiga osv. Mig själv inkluderat. Men det är ju fel. Dessa normer är ju något som människorna själva skapat, och som förändrats med tiden. Det behöver inte vara så. Mitt motto som jag försöker efterleva är; Alla har rätt att vara precis som de själva är, tycka och tänka precis som de vill. Alla har dessa rättigheter -så länge det inte skadar någon annan (därför exkluderar det t ex rasism, homofobi och dylikt hat )

    1. Elin skriver:

      Plus en på Leos kommentar.

    2. Tova skriver:

      Verkligen bästa kommentaren jag läst på länge. Tack!

  4. Leo skriver:

    Gillar för övrigt citatet längst ner. Intolerans mot intoleranta.

  5. Julia skriver:

    Hej Tyra,

    har inget emot din text och tycker du trycker på många viktiga punkter. Men snälla – dra inte ner feminism till något som handlar enbart om att ha lite hår under armarna och visa upp tuttar. Det är såååå mycket mer än detta och det är så tråkigt när starka tjejer som du så snabbt raserar vad andra jobbar för. Jag tänker inte rada upp vad feminism är och vad det står för men jag tror och hoppas att du vet att det finns betydligt tyngre och viktigare argument än de ovan.

    Kram på dig

  6. Sandy skriver:

    Jag tänker att du kanske fått fel uppfattning om vad ”älska sig själv” betyder. Iaf ser du nog väldigt annorlunda på uttrycket jämfört med hur jag ser på det.
    Förstår hur du menar med att det just nu är mycket hets med att man inte ska skämmas för att man är överviktig exempelvis och att man ska nöja sig med hur man ser ut. Det stämmer ju helt och hållet, men det ska ju självfallet också vara lika okej att inte nöja sig och vilja ändra på sig. Man bestämmer ju själv, det är det viktiga. Där är jag helt med dig.

    Jag känner många som verkligen inte är perfekta. Som har ”brister” på både in och utsida. Men det skulle ju bli lite galet om jag skulle sluta älska någon för det. Om personen går upp i vikt eller gör något som kanske är lite galet och dumt. Och det gäller ju vare sig det är någon annan, eller en själv.
    Man skulle ju aldrig inte älska en vän pga såna anledningar, eller hur?
    Och det borde man inte göra med sig själv heller. Sluta älska alltså. Utan man bör älska, TROTS det.

    Man kan älska sig själv även om det finns saker man vill ändra på och förbättra. Precis som man älskar någon annan trots att den har saker att förändra och förbättra med sig själv.
    Inte tror jag att du inte skulle älska en vän om den gick upp i vikt och fick massa celluliter? Så varför tänker du i de banorna gällande dig själv?
    Man ska inte vara så hård mot sig själv. Att älska är att älska TROTS brister och fel. Kan man inte älska någon annan, eller sig själv, trots brister och fel så tror iaf jag att man inte riktigt kan älska av andra anledningar. Och då kommer det inte spela någon roll om man bli ”perfekt” i sina egna ögon eller ej. Det är vad jag tror.
    Att älska är ju inte = Vara nöjd med allt. Allt är ”perfekt”, som man vill ha det. Att älska är ju något helt annat än det.

    1. Jennifer skriver:

      Sandy, jag håller helt med dig! För mig är ens egen lycka beroende av om man älskar sig själv (såklart kan man älska sig själv även om man vill gå ner några kilo, eller fixa naglarna eller färga håret).

      Tyra, du skriver att du åstadkommit så mycket utan att älska dig själv, men hur lycklig har du varit? Nej just det (som du skrivit hundratals gånger), du har inte alls varit lycklig. Om du skulle sänka din prestationshets och vara tacksam för det du har så är det lätt att älska sig själv och därmed älska sitt liv.

      För övrigt otroligt dålig rubrik då inlägget går ut på att du strävar efter att älska dig själv (tydligen så länge du får bort dina celluliter…). Hoppas du snart kan bli trygg i dig själv så att du kan älska dig själv trots celluliter och extrakilon (och nej det betyder inte att du måste ta bilder på dina celluliter och skrika att du är stolt över dom, det betyder att du inte låter dina ’brister’ ta över ditt liv och din energi som du istället kan använda till att njuta av livet!)

    2. Jenny skriver:

      Mycket klokt svar Sandy! Behöver inte säga mer…

  7. Elaine & Grizzly skriver:

    När släpps din nya renodlade hästblogg igen? 🙂

  8. Hilda skriver:

    så bra inlägg 🙂

  9. polly skriver:

    Jag håller med till viss del. Klart man klarar av att älska andra även om man inte är hundra med sig själv, men ett positivt tänk och själsligt arbete för att bli trygg i sitt inre är bara bra. Att älska sig själv är också ett stort ord, jag kan ju älska mitt inre och min trygghet i vem jag e, men kanske inte älskar min kropp och tvärt om. Som människa är och blir man aldrig nöjd hur man än vrider och vänder på det, men det menas inte att man inte kan älska andra eller ge kärlek till andra. Bra inlägg iaf. Kram

  10. Linda skriver:

    ”Det är lite samma sak med alla rosa fluff-bloggar som tror att de är perfekta förebilder för att de väljer att skriva om allt som är så perfekt och bra och lägga in 7 emojishjärtan i varje text… Det är ju jättegulligt- men det kan också ge motsatt effekt och skapa stor prestationsångest för alla som inte kan leva upp till deras liv.”

    Amen!!

  11. Lina skriver:

    Hej, märks att du är inne i en utvecklande fas. Spännande! Jag tycker dock att du är skitsnygg! Förlåt att jag säger så, men du är en riktig heting ju! Ha det bäst!

  12. Josefine skriver:

    Tror inte att du förstår innehållet i texten utav att älska sig själv. Det är väl mer att acceptera sig själv som man är, oavsett hur man ser ut eller vad man gör. Att börja älska sig själv om man går ner X antal kilo i vikt eller något i den stilen gör ju det hela oärligt. Varför tror du att folk lackar när du ändrar och startar nya projekt? Man märker ju att du knappt tror på dig själv och då gör ju ingen annan heller det och det slutar med att du har gett upp innan du ens börjat. Utstrålning när någon börjat älska sig själv oavsett size eller utseende kan va det vackraste som finns.

  13. Magdalena skriver:

    Tror du satte ord på det många av oss känner igen sig i! Verkligen tänkvärt… tack!

  14. Hanna skriver:

    ”jag kan inte älska mitt inre om jag inte är bekväm med mitt yttre”?

    hör du inte själv hur bakvänt det är?

    att älska sig själv handlar inte om att dyrka alla sina egenskaper och sitt utseende. det handlar om att se på sig själv med kärlek och förlåta sig själv för sina brister och skavanker. att inte hata och förakta dessa egenskaper. att inte tänka att man inte duger förrän man fixat det ena och det andra, utan att tänka att man som människa är precis lika bra och värdefull oavsett om man är missnöjd med någon egenskap. först då kan man finna ro och en sund drivkraft att ta tag i de eventuella förändringar man tror att man skulle må bättre av i långa loppet.

  15. Johanna skriver:

    Fast den här att älska sig själv-klyschan är väl inte direkt en norm? Bara ännu en hets i klass med träning och hälso-hetsen… Tycker det är skrämmande få som verkar vara nöjda med sig själva eller sina liv.

    Du (och många andra) följer ju ändå den största normen när du döljer dina celluliter? Det är väl därför du gör det – för att normen är att man ska vara perfekt och felfri.

    Jag har faktiskt äntligen lärt mig att tycka om mig själv även när jag ser ut som ett äckligt troll och det är sååå skönt! Och jag dras ändå med en brutal acne som kommer lämna många fula ärr om den någon gång kan gå över… Men det är okej, för jag orkar bara inte bry mig längre (alltså jag bryr mig om hur jag ser ut men jag väljer att se det som faktiskt är bra och ignorera det fula och dåliga 😉 )

  16. Att säga att man älskar sig själv kan vara väldigt laddat, det är så stort och innehåller så mycket och får en genast att tänka på alla skavanker och brister som man visst inte älskar. Jag tänker mig att det inte är de små enskilda delarna som man älskar utan summan av kardemumman, hela paketet, att det är allt eller inget. Om man summerar allt det positiva och allt det negativa så blir det ändå övervikt åt det positiva och då får liksom det negativa hänga med ändå och bli lite älskat i förbifarten. Jag tror inte man ska stirra sig blind på detaljerna utan se till helheten. Känns det för stort att visa sig själv kärlek så kan man börja med att visa sig själv omtanke, empati och förståelse, det räcker långt.
    Charlotta

  17. Carolina skriver:

    Hmm… jag förstår precis vad du menar Tyra. Men min synvinkel på detta med att älska sig själv tror jag verkligen inte handlar om att älska varenda kvadratcentimeter av sin kropp och personlighet (vilket är omöjligt!?), utan att acceptera sig själv trots att man inte är nöjd med sig själv. Med acceptera menar jag inte låta vara, utan, att man trots sina brister inser att man är värd lika mycket som man vore utan de bristerna. Det handlar om självkänsla. Och efter att ha följt dig i snart fem år, har jag fått bilden av att du ändå alltid haft en väldigt god självkänsla, trots all skit du gott igenom. Du har alltid stått upp för dig själv och vetat om att du är betydelsefull (har jag uppfattat det som). Hur som helst, jag har själv lidit av oerhört dålig självkänsla samt känslan av att inte älska mig själv någonstans. Och då, kan jag säga dig, så har det varit otroligt svårt att acceptera att andra människor skulle kunna älska mig (tom de som stod mig närmast), vilket ledde till att jag inte ville släppa in någon nära inpå mitt liv i rädslan om att jag inte dög för någon. Vilket i sin tur ledde till att jag inte riktigt kunde älska någon tillbaka. Förstår du? Svårt att förklara i ord. Nu har ingen aaning om hur du har känt dig, men du skrev att du kunnat älska personer trots att du inte ”älskat dig själv”. Medan jag faktiskt inte kunnat älska någon eller låtit mig älskas av någon just för att jag inte älskade mig själv. Så förmodligen är det väldigt individuellt. Men skriv inte att det är bullshit, för då vet du inte vad det innebär. Idag mår jag mycket mycket bättre och allt är förändrat, så kan verkligen se det svart på vitt. Förstå att, att älska sig själv handlar om SÅ mycket annat än huruvida man ser ut i spegeln. Det handlar om att man förstår att man är värd att älskas, enligt mig. 🙂 Kram på dig!

  18. Marlene Eliasson skriver:

    Älska sig själv innebär även att man inte förlitar sig på andra. Att man utgår från sig själv i allt. Något iafl jag har fått lära mig att göra efter att bli ensamstående med en bebis efter min sambos död.
    Så jo man måste älska sig själv för att ta sig igenom svårigheter i livet. Det är bara en själv som kan förändra hur många du en har.

  19. Elise skriver:

    Jag tycker att jag är alldeles för smal/mager efter mina två graviditer och amning – jag tycker inte om hur tunn jag ser ut när jag tittar mig i spegeln! Jag vill gå upp till den vikten jag hade innan graviditeterna (47-48 kg). Jag är ca 158 cm lång (kort). Jag har varit smal hela mitt liv och lite mer fett på benen skulle inte sitta fel, men det kommer inte hända. Jag får bygga muskler för att gå upp i vikt. Jag kämpar vidare för att nå min målvikt. Jag skäms inte över min kropp, men det är jobbigt att vara missnöjd med någonting. Vad andra tycker om min kropp bryr jag mig inte om – människor tycker så mycket och det orkar man inte lyssna på överhuvudtaget!

  20. Sanna skriver:

    Väldigt bra skriver Tyra! Du satte ord på mina tankar helt och hållet. Saker jag velat få ut men inte kunna sätta ord på hur! Väldigt bra inlägg! Kram

  21. Evelina skriver:

    Det blir fel att utgå från att hon likställer sin känsla inför sig själv (enbart min tolkning utifrån hennes situation överlag) med hennes vikt och utseende. Hon har nyligen kämpat sig ur/kämpar med ett missbruk. Hon hade en seriös relation innan som bör påverkats väldigt av hennes mående. Ett missbruk är inget du tar dig ur smidigt och snabbt. Det lär också vara riktigt tungt att inse att man faktiskt hamnade där, säkert mycket skam. Kanske har man behandlat sig själv, och andra på ett sätt man inte kan stå för o.s.v. Så det här med att hon är ytlig för att hon inte trivs med celluliter och att hon borde acceptera sig själv.. Jag tror man får räkna in fler variabler i varför hon känner som hon gör.

  22. Elin skriver:

    Det här med feminism handlar inte om att kvinnor ska visa att de vågar visa sig eller visa sig bättre än männen. Feminism handlar om att ALLA kön ska ha samma rättigheter. En kvinna ska få tacklas i hockey, även fast samhället säger att hon ska vara tyst,känslig och hjälplös. En man ska få klä sig i ”feminina” kläder och styla håret utan att folk ser ner på honom. Men samhällets bild av en man är: Stor,stark,tuff,macho. Men det som samhället glömmer är att alla är olika individer. Feminism handlar om såååååå mycket och det jag tror många inte förstår är att feminism INTE handlar om att kvinnorna ska bli bossar och regera världen. Nej,nej,nej. Feminism handlar om att ALLA kön ska ha samma rättigheter. Punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Translate »