Allmän pepp om livet

Lördag 7 November 2015

Livet. livet. LIVET. Åh herreguuuud vad jag önskade att man visste alla beslut man ska ta och vad som händer om man gör vardera beslut. Jag vet inte om jag kommit in i någon sorts ålderkris idag, alltså jag är inte stressad över att vara 29 år, utan mer att det händer saker i livet som jag inte är redo för. Jag ska liksom gifta mig!? Sen är det dags för barn! Och det är vanligt att det sker i min ålder!?

Är det någon här som känner samma sak? Att siffrorna på livet rullar på men man känner sig fortfarande som ett litet barn som vill krypa upp i mammas famn ibland? Kommer jag känna så när jag är 60 år ockspå!? Kommer man någonsin vara redo för bröllop, barn, och allt som kommer därtill? Nu skriver jag bara helt öppet, är man nånsin redo? Kan någon snälla bara svara på det.

Ni som är under 20 år kanske inte förstår vad jag pratar om… men ni kommer förstå. När man är i den åldern så är allt så långt kvar… Jag har ingen panik med något egentligen…varken barn eller bröllop. MEN, det är väldigt vanligt att man har barn i min ålder!? Och att man är gift!? Många av mina kompisar är gifta och har barn… och då känner man ibland bara, OJ VAD HÄNDE? Tiden går så himla fort och helt plötsligt så säger det *vips* och så tänker man heeelt annorlunda än man gjorde för några år sen bara…

hej1hej

69 svar till “Lördag 7 November 2015

  1. Nikoline fredskov skriver:

    Svar nej! Man är aldrig redo, alla fall inte jag. Jag fyller 26 år. Gifte mig i somras med min älskade Philip vi har varit tillsammans sen jag var 14!! År vi har en dotter på 2,5 år och jag är gravid med barn nummer 2. Och jag är/var inte redo för något av detta, men jävlar vad bra det har blivit. Jag tror inte man någonsin känner sig redo, utan man måste slänga sig in i det;)

  2. Viktiria skriver:

    Jag tror du känner så pga ditt missbruk. Missbrukare stannar ju av i utvecklingen/ emotionellt så du är nog mentalt Karibien ålder ditt missbruk började. Inget konstigt med det.

  3. Emily skriver:

    Förstår precis vad du menar och hur du tänker.
    Jag är 29 år gammal och lever med min man sedan snart 11 år tillbaka. Vi förlovade oss för tre år sedan, och gifte oss först nu i augusti i år.
    Och alla våra vänner har barn, som dessutom inte är så små längre…. Vissa 7-8 år! Vi har varit helt överens om att vi inte varit redo för barn, och är fortfarande inte… Men stressen utifrån är stor.. ALLA frågar när det är dags för oss, och folk börjar spekulera så snart man käkat en pizza för mycket..
    Men som du skriver så är man ju fortfarande 15-20 år i huvudet.. Man är fortfarande samma person om än något mognare givetvis.. Men kärleken till mamma är den samma, när jag är sjuk är det mamma jag ringer..
    Finns inget bättre än att låta mamma pyssla om en ibland. Och det tror jag alltid kommer hålla i sig. Mamma beskriver samma sak. Hon är ännu samma som när hon var 20.. Bara spegelbilden är annorlunda. Obehagligt på ett sätt men väldigt tryggt på ett annat… Saker är de samma, men ändå inte…
    Lycka till med ditt bröllop, det är det häftigaste jag upplevt! Låt inte nervositeten ta över, njut av varje minut – det är så fort över ❤️

  4. Marie skriver:

    Man blir aldrig redo för allt sånt, tror jag iaf, jag är 27 har en 1 1/2 åring o de var jag inte ”redo” för, men det blev bara självklart när han väl kom. Som att vi alltid varit tre Nu väntar vi ett syskon o det känns självklart samtidigt som man blir nervös o undrar hur det kommer bli med två barn!! Så tror bara det är o ta det dom det kommer, man blir redo när man är där! Kram

  5. Therese skriver:

    Det är nog mer vanligt att skaffa barn tidigare på ”mindre” orter. Vissa vill göra karriär först, andra inte. Jag, 25 år gammal fick en dotter i slutet av juli. Har alltid varit barnkär och längtat efter egna barn. Så när vi, jag och min sambo upptäckte att jag var gravid så kändes det fantastiskt! När väl bebis nu är här så älskar vi henne självklart över allt annat och det är helt fantastiskt att ha barn, men samtidigt såhär i efterhand så hade det inte gjort något att vänta nåt år till. Det är ju ett pusslande med att få ihop livet med hästar, ridning, gård, sysslor och en liten därpå, och det är tufft vissa dagar. Men samtidigt hade jag inte velat byta bort mitt liv mot någon annans. Jag tror aldrig man kan bli riktigt hundra förberedd, men det viktigaste av allt är att må bra själv innan man sätter ett annat liv till världen (har själv haft depression sedan min pappa gick bort för tidigt). Jag tror på att allt har sin tid, och är det menat så är det. Kram till dig Tyra!

  6. Malin skriver:

    Å andra sidan behöver man inte skaffa barn när man gifter sig. Finns ju inga garantier ändå. Personligen vill jag gifta mig, men vet inte om jag vill ha barn.

  7. Sandy skriver:

    Nu har ju inte jag några planer på att skaffa barn. Jag och fästmannen vill inte ha barn utan kommer skaffa en liten gård med en massa djur istället som förmodligen kommer bli lite som våra barn. Men iaf.. jag vet ju att det är min fästman jag vill leva mitt liv tillsa med och att det livet vi planerar är det liv jag vill leva. Så det får gärna komma så snart som möjligt! Känner inte att det är något jag behöver bli redo för.. Utan det känns som en naturlig utveckling i mitt liv. Kan inte föreställa mig något annat sätt som jag skulle vilja att mitt liv utvecklades på. Det är liksom dit jag ska, helt enkelt. Och jag längtar! Svårigheter och hinder får man ju ta på vägen bara, för de dyker ju alltid upp. Det viktiga är ju att man gör det man vill och inte det man ”borde”.

  8. Alexandra Djärv skriver:

    Nej klart man aldrig blir redo! Det är väl det livet går ut på, att inte vara helt 100% redo förrän du testat! Du var inte 100% redo för att skaffa en hopphäst, för du hade aldrig haft en förut, men du blev redo. Du var inte 100% redo att bli egen företagare när du startade, för du aldrig har varit det innan, men det blev du! Ja du förstår min poäng, ingen kan bli hundra procent redo förrän man faktiskt HAR gjort det! Går det åt helvete, ja men vad trevligt, då har man i alla fall testat! Hellre våga flyga än att stå kvar medan alla andra testar vingarna. Ibland behöver man lämna sin trygghetszoon och bara testa! Går det åt fan, finns det alltid trygghet att gå TILLBAKA till. Går det bra, bygger du en NY trygghet! Givetvis är du redo, livet väntar inte på någon! Största kramen till dig och du är grym Tyra =) Och ja, jag är 20 år 😉

  9. Erika Persson skriver:

    Hej Tyra!
    Jag kan känna igen mig i det du skriver och jag tror att det är ganska vanligt att tänka så gällande stora förändringar i livet. Själv är jag 33, inga barn förutom två stycken på fyra ben, en häst och en katt=) Är förlovad sedan 2,5 år tillbaka och jobbar på en Statoilmack som säljare. Har ingen ålderkris, men ibland så kommer dom där tankarna på barn och karriär, min satsning inom trav. Kommer jag kunna få barn? kommer jag bli en bra mamma eller är jag kanske för ”gammal” för att skaffa barn? Tänk om livet springer om mig och jag får en bra karriär men inga barn? Eller tvärtom? Jag vill ju ha fler hästar, satsa mer på mitt jobb och ha familj.
    Tror aldrig man blir riktigt redo för barn men när det är rätt så sker det och känns i den där berömda magkänslan eller sjätte sinnet vad man nu vill kalla det=) Och du Tyra har ju gjort en enorm resa det senaste åren. Är glad att jag följt dig! Ditt mod och din ärlighet har hjälpt mig otroligt mycket i mitt egna liv. Du är en unik själ och sällan har man sett någon med en sådan innerlig kärlek till sina djur och det du nu gör för dig själv på behandlingshemmet är fantastiskt men också hårt och brutalt men det bästa du någonsin kunnat besluta dig för att göra. All heder och kärlek till dig. Din trogna läsare från de norra skogarna.
    Kram Erika

  10. sara skriver:

    Jag tror man måste låta det vara precis så individuellt som det faktiskt är.
    Jag tror inte Heller att det Vips! bara kommer komma en dag och du vet att du är redo för nästa beslut utan det måste jobbas på som precis allt annat i livet man vill uppnå.
    Lite luddigt, men jag menar att sådana lite mer diffusa beslut är precis som konkreta beslut. Bara det att du måste bena ut vad det är som känns osäkert.
    Istället för det tydliga målet med att du vill omsätta X MKR i ditt företag så har du ett mer diffust mål i att gifta dig och skaffa barn. Men dessa båda olika mål kräver samma noga planering och struktur fast på helt olika plan.
    Jag svamlar, försöker få fram min poäng. Vet inte om jag lyckades!
    Kram på dig Tyra

  11. Tess skriver:

    Jag förstår dig till 100%! Jag är 28 år och ska också gifta mig nästa år! Sen.. ja då är det väl dags för barn och jag är VETTSKRÄMD! Känner mig inte äldre än typ 12 vissa dagar samtidigt som man på något sätt vet att ”det är dags” för det steget i ens liv. Bara under detta år har jag minst 18 bekanta som fått barn/gift sig och jag har helt ärligt känt; HJÄLP! VI var ju barn nyss? Barn som streckläste ”Wendy” och ”Min häst”, samlade på glittriga hästbokmärken och prenumererade på Pollux. Ska jag då helt plötsligt vara redo att vara någons fru eller rentav någons mamma!?
    Dock känns det som att detta är ett naturligt steg i processen, jag tror att det är bra att ”panika” lite över det för att få ut känslorna, så är man på något sätt lite mer redo för vuxenlivet sen.
    Även om allt känns läskigt så känns det ju samtidigt alldeles, alldeles underbart med! Nu kör vi Tyra! 2016 och framåt kommer bli helt fantastiskt! (Ursäkta novellen här men var skönt att känna igen sig så mycket 😉 )
    Stor kram och lycka till med allt <3

  12. Martina skriver:

    Jag förstår vad du menar. Nu fyllde jag ”bara” 25 år i somras men jag känner definitivt igen mig! Minns speciellt en gång för kanske ett år sedan när jag sprang på min bästis från lekis på City Gross. Och vi hälsade på varandra, och hon böjde sig ner till sin typ 5-åriga son och sa: ”Ser du den kvinnan där? Henne lekte mamma jättemycket med när vi var små!” Och jag vet att jag ställde mig i kassan efter det och tänkte att jag blir aldrig mer ”ung” igen nu. Nu är jag officiellt vuxen föralltid! Crazy.

  13. Hanna skriver:

    Jag tror aldrig man är riktigt redo för någonting.. Man växer med uppgifterna, lär av sina misstag! De viktigaste är att se tillsatt man själv mår bra och är lycklig, då ordnar sig resten!

  14. Kh skriver:

    Alltså, du måste ju inte gifta dig om du inte är redo, eller skaffa barn. För vet du, alla lever inte kärnfamiljsliv. Alla är inte heterosexuella, alla kan inte få barn, alla vill inte ha barn. Alla lever inte i tvåsamhet, alla lever inte med en partner. Alla lever inte det livet, och det är helt ok. Man får gå sin egen väg. Man måste inte följa samhällets alla normer. Framförallt är det nog bra att sluta anta att alla andra lever det livet, för så är det inte. Carpe diem, YOLO etc. Ba kör och gör vad du vill.

    1. Kicki skriver:

      Precis så!! Har aldrig sett ett kommentarsfält så fullt av hetero20-någontingmammor som är gifta och har hus!! Lyft blicken! Det finns en annan värld bortanför normen och den brukar locka efter några år när det rosaskimrande kärnfamiljslivet falnar. Hur många föräldrar önskar inte i efterhand att de väntat med barn, utbildat sig och kanske rest lite först? De vill naturligtvis inte ha sina barn ogjorda men de önskar att de hade väntat. Ta det lugnt!!!

    2. Linn skriver:

      Himla bra formulerat! Håller med till 100.

  15. Carro skriver:

    Haha känner igen tankarna! Är själv i livet då jag och min sambo snart ska börja försöka skaffa barn (är snart 29) och jag har längtat i flera år men omständigheter har gjort att det har vart bäst att vänta. Nu när det börjar närma sig kan jag få lite halvt panik ”shit! Klarar jag detta?” ”Jag kan inte ha barn, jag är ju som ett vuxet barn själv!” Pratat med flera kompisar som fått barn och ALLA har känt likadant så jag tror det hör till lite grann, tror att det är ett bra tecken att känna så, då är man medveten om att det är nått stort och inget man bara skaffar och att man vet att det är ett grymt stort ansvar. Lycka till med tankarna! 🙂

  16. Jasmin skriver:

    Go Tyra!!!

    Måste bara tipsa dig (för att hjälpa/uppmärksamma) om att bilderna på dina inlägg inte syns via datorn eller mobilen hos mig. Står bara deras namn sådär ”img_1152”, ”img_8011”, ”img_7013” och så vidare.. Så du vet om, och det kanske kan fixas 🙂

    Stor kram till dig!
    http://www.jasminofsweden.se

  17. Anna skriver:

    Det är fullkomligt normalt det du känner. Jag är 36 år blev mamma första gången när jag var 22 år och sen andra gången när jag var 30 år. Inte gift men sambo med andra barnets pappa sedan sju år tillbaka och jag vill fortfarande krypa upp i mammas famn, men numera blir det oftast sambons istället

  18. Malin skriver:

    Låt inte livet självt stressa dig! Och nej, man måste inte vara gift eller ha barn för att man är 30 eller där över. Låt andra göra som de vill, men lyssna inte på andras åsikter om att man MÅSTE ditt och datt. Vi har alla olika bakgrund och förutsättningar. En sak i taget – din hälsa först!

    Men för att svara på din fråga: ja, jag känner en ålderskris, en livsstress, som att tiden bara rusat iväg. Men jag vet iaf rent förnuftsmässigt att dessa tankar försämrar min hälsa sen att hjärtat gör annat det är svårt. (och jag är rätt många år äldre än dig)

    Önskar dig lite ro! /Malin
    http://malinochbilder.blogspot.se/

  19. tant C skriver:

    Hej! Jag träffade kärleken sent. Gifte mig vid trettio och hade ingen längtan efter barn, men tre år senare slog det till. Jag ville ha barn, bråttom bråttom blev det pga åldern. Så två barn med ett halvårs mellanrum blev det. Är fortfarande gift tjugo år senare. Så svaret är att det känner man.

  20. Jennie skriver:

    Hej Tyra❤️
    Känner igen mig väldigt väl.Jag var 30 år (och nybliven singel) Nästan alla mina vänner hade redan fått barn men inte jag usch. Men sen träffade jag min stora kärlek.
    Jag var 33 år då vi fick vårt första barn.Är 38 nu och vi har två pojkar på 2 och 5 år.Jag skulle säga att man inte är redo innan,men det blir man när man har sin skatt i famnen.Man växer in i rollen direkt. Jag fattade inte på riktigt att vi skulle få barn förrän jag hade vårt första barn i famnen,vilken chock
    Du har det absolut bästa i livet framför dig.Lycka till med allt.
    Kram Jennie

  21. Anki skriver:

    Det är ju inget som säger att man måste ha barn. Har många vänner som könner att det inte har passat in på dom pgr av jobb intresse eller stor åldersskillnad mellan partnern. Och dom har ett 100% härligt liv ändå.

  22. mamman skriver:

    Jag ör 23 år och min dotter är snart 1 år, bor i hus, är förlovad, fast jobb, bilar, katter, renovering på g. Jag känner ingen stress alls över livet trots att jag ”redan är där” om du förstår hur jag menar. Däremot tror jag mycket ligger i att jag nöjer mig, hur tråkigt det än låter. Men jag har aldrig strävat efter kändisskap och rikedom. Sjölvklart har jag inte tagit första bästa kille, köpt första bästa billigaste hus, tagit första bästa skitjobb utan jag har ju krav också. Mitt eget lugn och lycka betyder allt, och jag är glad att jag insett mina begränsningar så tidigt i livet. (När jag var 17/18 så jobbade jag minst 10 timmar per dygn på 3 olika jobb och tjänade bra pengwr därefter. Jag var inte lycklig för 5 öre, är så glad att jag ändrade mina vanor!) hoppas du snart hittar din plats i livet ❤

  23. Josefine skriver:

    Menar du att du inte vill gifta dig med Andreas? Ni är världens finaste par!

  24. Åsa skriver:

    Jag är 4 år äldre än dig och känner samma sak, men jag har insett att man ska inte tänka om man är redo, man ska fråga sig själv om man vill.

    Att gifta sig förändrar ingenting. Du kan skriva papper på vad din äger, ni får ringar på fingrarna och om ni vill har ni en fest. Men vardagen fortsätter som vanligt. Blir det pannkaka och ni inte kan lösa det så skiljer ni er.

    Barn ska du bara försöka få om du verkligen vill ha barn. Barn kommer förändra vad du måste prioritera i livet. Du måste anpassa vardagen till barn.

    Men få inte panik, jag skrev precis om hur känslostämningar påverkar hur du känner dig på min blogg, kan vara nyttigt att läsa oavsett vart man är i sitt liv.
    Så slappna av och gör det som du vill och det som gör dig lycklig.

    http://magicnotebook.blogg.se

    Kram

  25. Nelly skriver:

    Du om någon Tyra är helt redo för allt i framtiden som komma skall.
    Vet du varför jag vet det?

    Därför att om Andreas skulle komma idag och säga att han inte längre vill gifta sig eller skaffa barn med dig så skulle du bli helt förkrossad.
    Och blir du ledsen av bara tanken på att förlora något som du faktiskt inte har, då är redo ❤️ Hur läskigt det än är!

  26. louise skriver:

    Jag är 22 år och har en son på snart 4 månader som var planerad. Jag kände mig ganska redo under tiden vi försökte, men klart man var lite osäker ändå och tänkte ”kommer jag klara av att bli mamma?!” Men när stickan visade plus så var man bara tvungen att känna sig redo och då var de bara så. Klart man låg vaken många nätter och grubbla ”kommer jag klara av att ta hand om ett litet barn?” Men allt faller sig så naturligt sen och rullar bara på. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan min underbara son! Men bröllop.. nä de får vänta tills jag blivit liite äldre 😉 lycka till med allt. Och som sagt.. när det väl händer så blir man automatiskt redo även om man inte är helt 100% säker innan 🙂 kram ❤

  27. Mikaela skriver:

    jag förstår dej precis och jag tycker det är skrämmande, jag har åldernojja och är 28 år. snart 9 år ihop med min sambo och vi ska gifta oss om 2 år (10 års förloving vi råkade lägga till en nolla haha )
    men jag känner mig fortfarande som liten och redo för världen, vi vill inte ha barn och är ett gemensamt beslut, men dagarna går för fort och livet med så jag blir rädd.

  28. K skriver:

    Jag känner nästan helt tvärtom, haha! Jag fyllde 18 nu i somras och precis innan det sä flyttade jag ihop med min pojkvän. Är bara 18 och har inte tagit studenten ens. Men jag känner mig helt redo att skaffa ett hus på landet med ett litet stall och ett par barn. Jag är inte säker på om jag egentligen vill ha barn men skulle jag bli gravid så tror jag inte att jag skulle ha nåt problem med det. Jag känner mig så himla vuxen helt plötsligt och det skrämmer mig ibland när jag tänker på det. När jag ser vad mina gamla vänner gör nu för tiden så känner jag mig som tio år äldre och det är riktigt jobbigt faktiskt. Haha!
    Måste bara säga vilken himla bra person du verkar vara, du känns så otroligt äkta om man jämför med andra bloggare. Och du tar upp väldigt viktiga saker på ett himla bra sätt tycker jag. Något av det bästa är att om någon missuppfattar vad du menar i ett inlägg så tar du på dig det, erkänner att det var klantigt uttryckt och förklarar igen vad du egentligen menade. Jag älskar att läsa din blogg! Det ger så otroligt mycket! Tack Tyra, tack för att du är du.

  29. Linnea skriver:

    Jag förstår helt vad du menar! Nu är jag 24 år men tre av mina fyra bästa vänner har barn och hus. Två av dem har dessutom två barn. Jag är mer för att resa och uppleva änn men kan ju inte säga annat än att jag blir sttessad över att de redan bildat familj och jag är absolut inte redo!

  30. George skriver:

    Har lite svårt att relatera, men försök att ta det lugnt 🙂 Man är ju inte gamnal när man är 29 direkt, du kommer att hinna med det du vill 🙂

    http://georgesvensson.spotlife.se/2015/11/08/compact-living/

  31. Nataliew skriver:

    Jag förstår precis hur du känner. Jag ville verkligen skaffa barn och det gjorde jag, jag tror det är viktigast att man är säker på att man vill, men jag kan fortfarande känna att jag inte är redo fast jag redan är där. Haha aa det är många känslor som snurrar i huvudet men jag har lärt mig att man inte blir redo, man lär sig saker. Så att vara redo för mig betyder egentligen att man verkligen vill något. Och sen växer man in i rollen som mamma, gift eller vilket steg man tar. Det händer verkligen inte över en natt att man känner sig som en mamma t.ex. 🙂 hoppas du fattar vad jag menar 🙂
    Hoppas du mår bättre, i alla fall att det går lite åt rätt håll. Stoooor kram!

  32. Mikaela skriver:

    Man gifter sig om det känns rätt o naturligt och detsamma gäller skaffa barn. Det är inget man gör o får bara för att man når en viss ålder. Det är ingen skyldighet eller rättighet 🙂

    Lycka till med allt!
    /Mikaela, 31 år, gift vid 28 o har 2 barn.

  33. Jen skriver:

    Ja men definitivt. Jag tänker ofta på hur gamla folk var när de var 25?! och hur vuxna man tyckte att de var. Och inser att jag inte alls känner mig så vuxen som jag tyckte att de var trots att jag nu är 27. Barn och bröllop kommer jag nog aldrig känna mig redo för, jag tror det är något som man växer in i, lite som första egna hästen, det kändes stort med det ansvaret men man växer in i rollen ganska naturligt =)

  34. Sara - Viktresan skriver:

    Allt kommer när det är menat att komma, ingen stress och en dag i taget! Det som ska hända kommer hända 🙂

    Jag har haft en jäkla viktresa bakom mig, jag hade gått ner 58 kg och var stolt. Nu har jag gått upp 40 kg och i december får jag en dotter. Häng med mig på min resa mot ett hälsosammare liv 2016.
    http://hajnal.se

  35. BeaS skriver:

    Du blir redo den dagen barnet är där, giftermålet är klart. Då är det som naturligast i världen förstår precis din känsla/29årig mamma

  36. Daniella skriver:

    Förstår precis vad du menar. Jag fick barn när jag fyllde 25 o tyckte att jag va skit ung. Blir 27 i januari o har då en snart 2 årig son. Jag har fast jobb egen ny bil samt hus i karl. Ibland känner jag mig som 14 o fattar inte vart åren tar vägen. Ska även på föräldrasamtal och känner bara va jag Lixom?!? Jag är ju för ung för allt de här men ändå inte :s helt sjukt!

  37. Jenny skriver:

    Jag tror det är viktigt att sluta jämföra oss med alla andra. Att jag ska leva mitt liv efter någon slags måttstock som andra stakar ut. Tror också det är viktigt att sluta döma, både andra människor men framförallt sig själv. Lev livet nu och gör det som känns bäst för dig. Egentligen har vi alla svar inombords. Så våga lita på dig själv och hur du vill leva ditt liv! Vet att jag själv gick och fundera kring barn. Är 40 år idag och är sambo men inga barn. Alla tjatade på en när ska du skaffa barn? Vet att jag tänkte att längtan kommer säkert, det gör den ju på alla andra. Jag tycker ju om barn. Jag tom jobbar med barn. Men….längtan kom aldrig och jag är lycklig i mitt liv utan barn. Trots att detta är sååå osannolikt för de flesta människor. Det är som att jag måste vara liiite ledsen över att jag aldrig fick några barn. Så lycka sitter inte i att göra som alla andra utan att gå sin egen väg och det som känns rätt för dig! Lycka till! <3

  38. Sofia skriver:

    typ samma sak jag går och grubblar på, skönt att man inte är ensam ;P

  39. Sanna skriver:

    Åldern är en siffra Tyra!
    Jag känner igen mig totalt. Jag gifte mig förra sommaren med världens bästa man. Jag var då 24 och han 28, och jag vet inte hur många som tyckte att det var sååå tidigt att gifta sig.. Suck säger jag bara. Och nu är det enda folk tjatar om barn barn barn… Jag vill inte ha barn nu! sen någon gång när man är vuxen kanske. Blir man någonsin redo för livet innan det är för sent? Nej jag tror inte det. Jag tror man ska välja som man själv vill och bete sig precis som man själv vill oavsett födelsedata. Äsch bara massa svammel men det jag vill få ut är att du är inte ensam om att känna som du gör! Kram

  40. Katie skriver:

    Bra fraga… Manga saker i livet ’hander bara’ naturligt. Sasom din forlovning, den var val inte planerad? Sen ar du i den sitsen dar du maste/borde planera ditt brollopp… Sedan kanske du bara blir gravid, och da ar de inget du precis planerar. Eller sa kanner bara jag sa, men jag ar i samma alder som du.. Mestdels av mina vanner har barn och ar gifta, men samtidigt sa kanns det som att i dagens samhalle sa ar allting forsenat. Vi som kvinnor har mer mojligheter (jobb fritid etc) sa just darfor kan vi gora mer an vad kanske kvinnor kunde gora. Men vara kroppar har inte hangt med (det blir ju svarare och svarare att fa barn med aren). Hursomhelst! Du ar ung och har tid och verkar gora ratt.
    xx

  41. sabina skriver:

    haha. jag tror vissa personer aldrig kommer vara redo. jag är en sån, jag ser runt om kring mej att alla mina vänner har drömmar, mål, egnahemshus, är förlovande och är gravida. själv är jag borttappad i en liten hyreslägenhet och ingen aning vad jag vill göra 🙂 men sen igen är jag bara 22….
    Ja-a jag vet inte tyra 😀

  42. Sara skriver:

    Jag är 30 har 4 barn. Äldsta är snart 10 år. Jag känner mig också liten ibland. Känner mig inte alls som en typisk morsa. Jag tror det bara är så. För varje år som går tycker man deltagarna i Idol blir yngre o yngre. Fast att det egentligen är så att det är jag som blir äldre

  43. Maria skriver:

    Förstår exakt hur du tänker, jag tänkte precis lika när jag var gravid, blev mamma, innan jag gifte mig och på själva dagen D!
    Vissa kanske känner sig helt redo, men för mig tog det tid att komma till ro i mina nya roller, som mamma och fru. Jag ser migsjälv som så ung fortfarande, typ som en vilsen tonåring. Men när det väl kommer till att fatta beslut i skarpa lägen eller att ta ansvar, då inser jag att jag faktiskt är en mogen kvinna.
    Tror det är precis samma med dig, du kommer nog aldrig känna dig mer redo än nu och det är helt okej, för du är redo, bara att det kanske inte kändes exakt så som du förväntade dig att det skulle kännas att vara vuxen.
    Kram

  44. Linda skriver:

    Jag är 21 och sitter här med min 3 veckor gamla son. Min sambo och jag är inte gifta men planerar att gifta oss till våren. Vi köpte en hästgård för några månader sen 21 och 22 år gamla. Allt detta gjorde och kommer vi göra för att vi kände/känner oss redo. Det kommer nog någon gång för alla, ibland behöver man en liten knuff kanske men det kommer ska du se. Gör det för eran skull bara, inte för att andra i er ålder gjort det! Lycka till!

  45. Magdalena skriver:

    Ej gift men mamma sedan 8 månader tillbaka. Vår graviditet var oplanerad men efterlängtad och för mig så innebar 9 månaders graviditet att jag växte in i det hela, hjärna och hjärta liksom ställdes om och ställdes in på att bli mamma och efter förlossningen så blev liksom alla prioriteringar annorlunda av sig själv. Utan att jag rationellt, logiskt och aktivt bestämt mig så har jag bara instinktivt prioriterat om och automatiskt kommer jag nu 2a i mitt liv och min dotter 1a. Det lite läskigt och ibland jobbigt men allra oftast är det häftigt, underbart och fantastiskt. Att bli och vara mamma ställer om ALLT i livet men på ett helt fantastiskt sätt.

  46. jenny skriver:

    din ålder? tror mer det sker i åldern 20-25 att folk nuförtiden skaffar barn:)

  47. Amanda skriver:

    Du är absolut inte ensam om att känna så. Är i din ålder men känner mig fortfarande ”liten”. Det är typ först nu som man fattar ”shit vad livet går undan” när blev jag typ 30 liksom?

  48. Natasha skriver:

    Jag gifte mig förra året 27 år gammal och fick barn samma år. Redo blir man nog aldrig för äventyret som väntar men det är en resa som är värd varenda sekund oavsett om det är skratt eller gråt. Lyckan finns där alltid <3

  49. Amanda skriver:

    Jag är 25 år. Har klämt ur mig två ungar och något jävla bröllop blir det inte. Det blir istället separation och jag kan inte må bättre över det. Men nej, jag tror inte att en någonsin känner sig 100% redo för någonting.

  50. L skriver:

    Jag fyllde 24 år igår, är mamma till en tjej på 1,5 år och vi ska snart flytta in i vårt nyköpta hus. I dagarna bestämde vi oss för att börja försöka bli gravida igen och det känns så otroligt rätt! Fast jag inte ens är gravid ännu (vad jag vet) så älskar jag redan lillabror/lillasyster som ska komma till vår familj. Från den stunden jag fick pluss på stickan förra gången så var jag inombords redan en mamma, det kommer så snabbt och man växer in i rollen. När man sen fått sitt barn känns allt annat oviktigt och man älskar på ett sätt man aldrig trott varit möjligt! Min syster är 32 och ska snart börja skaffa barn och det känns rätt för henne först nu! Det är så olika för alla 🙂 Stort lycka till, hoppas livet blir som du vill <3

  51. Ina skriver:

    Haha.. Känner verkligen igen mig fast på ett annat sätt..Är 22, gifte mig förra året och fick barn i år. Känner mig ibland som ett barn som fått ett barn….jag är ju lite yngre än du, men ändå. Vad hände?!

  52. Mellan skriver:

    Jag känner igen mig i EXAKT allt du skriver. Jag är själv 28 år, lever i en samborelation som jag dessvärre funderar på att lämna, samtidigt som alla mina närmsta vänner blir sambos, skaffar barn och gifter sig. Jag känner som du beskriver, jag är 28 år på pappret men i huvudet och i ”känslan” är jag inte alls där. Jag har ingen stress med att skaffa barn, vill inte ens ha barn än, men det förväntas av mig – av min ålder! Känner mig pressad och vissa dagar även otroligt ensam i min känsla! Samtidigt blandas detta med att jag är otroligt rädd. Ska jag bli singel vid 28 års ålder när allt detta andra förväntas av mig? Är det då försent för mig föralltid? Blir jag totalt ensam eftersom alla andra skaffar familj men jag väljer att bryta mtt förhållande? Samtidigt är jag stark nog till att hellre leva ensam än i en dålig relation, MEN förväntningarna och framför allt gliringar man får när man är 28 år och ”barnlös” är desto svårare att tackla, märkligt nog! Jag tror att allt har sin tid, jag tror på ödet och rätt timing. Allt behöver inte hända NU bara för att det händer alla andra, och nej, redo blir man nog aldrig. Speciellt inte om man är en tänkare och grubblare, som iallafall jag är. 😉 allt blir som det är menat att bli, så även för dig! Och du ska veta att jag beundrar dig för hur stark du är och för sitt engagemang för djur! Stor Kram!

  53. Nicole Butler skriver:

    Tyra, tror det är extremt vanligt att känna som du gör. Det är ungefär som försöker hitta det perfekta läget i livet att få barn, det perfekta läget existerar inte.
    Tänk såhär,
    vill du spendera resten av ditt liv med din pojkvän?
    har ni några relationsproblem som är allvarliga?
    gör han dig glad och tar hand om dig?

    Ni behöver inte ha så bråttom fram, varför inte göra klart din behandling, ta ett steg tillbaka och njuuuuut av att vara förlovad. Ni behöver ju inte gifta er nästa år 🙂 Men om ni gör det, så vet jag att det kommer bli bra! Ni verkar så himla bra tillsammans.

  54. Alexandra skriver:

    Vet precis hur du känner dig. Känns som jag fyllde 20 igår men egentligen är jag 27, man undrar liksom vart tiden tar vägen. Kommer dessutom från en mindre stad där många av mina kompisar har gift sig och skaffat barn. Varenda gång man kommer hem så får man kommentaren ”ska ni inte gifta er snart, ni har ju vart förlovade i över ett år” eller ”ska ni inte ha barn snart?”.

    Ha en fin måndag 🙂

  55. Linnéa skriver:

    Det är verkligen så olika det där 🙂

    Linnéa, 19år gammal, matte till tio, blivande sambo och skönhets- och inredningsbesatt. Toppbloggare hos for.me på http://ninnelinnea.for.me/ kika gärna in för ljus inspiration

  56. Helena skriver:

    Min mamma är över 65 år och hon tycker att hon känner sig precis som 30 år. Även om man åldras kan man känna sig ung
    Var själv rädd när jag väntade barn för hur livet skulle bli. Nu är vår 5 månaders bebis en självklar del i vårt liv. Fantastiskt nog! Livet blir inte alltid som planerat men man får försöka hänga med och göra det bästa av det (klyschigt men sant)

  57. Elise skriver:

    Jag känner likadant – blir jag någonsin vuxen? Jag är 31 år. Jag har arbetat i flera år och blev sedan gravid när jag och min pojkvän träffats i knappt fyra månader. Idag har vi två barn och har köpt hus tillsammans. Jag är tjänstledig från mitt arbete för att studera en tid framöver. Jag och min sambo har Hållö ihop i snart 6 år, vi förlovade sedan förra året, och vi ska gifta oss nästa år! Det går inte att planera livet och det gäller att hänga med. Det blir till det bästa hur det än blir, tror jag.

  58. Vendela skriver:

    Känner igen det där. Jag är dock 23 men i min och min pojkväns umgängeskrets har flertalet gift sig och en del har barn.

    Jag känner mig lite panikslagen. Vet inte hur jag ska formulera mig så jag avslutar kommentaren här hahah

  59. PegA skriver:

    Du verka stark tjejen.
    Kämpa på. Har själv suttit på 40 olika hem med både lvu o lvm. Kram

    http://Www.pegelin.blogg.se

  60. Natasha skriver:

    Jag tror aldrig en kan känna sig redo och förberedd på varken giftermål eller barn utan att en blir redo när det händer.
    Jag är idag 26 år, när jag var 20 flyttade jag till Oslo och jobbade/festade (det var det enda jag gjorde), när jag var 24 fick jag veta att jag var gravid och då slutade vi festa och bestämde att vi skulle bli föräldrar istället även om vi inte visste vad det egentligen innebar, vilket är det absolut bästa jag gjort! Idag har jag två underbara barn, bor tillsammans med deras pappa, vi firar 5 år i början av nästa år. Vi är inte gifta men jag hoppas väl vi blir det någon gång i framtiden och jag tror att du kommer känna dig redo när du står vid altaret, när du ser plusset på testet. En måste inte planera allt in i minsta detalj, gift dig! Sluta med preventivmedel och se vad som händer, eller så gör du inte det. Allt händer av en anledning, fridens liljor!

  61. Malin skriver:

    Hej!! Nej man blir aldrig redo!

    Jag och min man gifte oss 2012 (jag var 27 år då) och det var inte så planerat, men vi körde på och jag ångrar mig inte.

    Ännu mindre ångrar jag att vi fick barn för vår dotter är solen i våra liv (hon är 1,5 idag). Vi var kanske redo att skaffa barn, men till hälften kände jag mig inte redo. Och jag hade nästan panik i början när hon hade kommit till världen…- ska JAG ta hand om henne?? Men jag tror att det är väldigt vuxet att tvivla, tänka igenom och så vidare. Men min dotter har berikat mitt liv oerhört och är det bästa jag någonsin gjort.

  62. Cecilia skriver:

    Jag tycker du ska vara glad över allt du har gjort och inte tänka så mycket på vad som komma skall. Njut varje dag och inse hur fantastiskt du har det. Jag är 24 och har inte åstadkommit ett skit i mitt liv och lider var ”gömd” depression pga det. Jag älskar att gå in här och läsa om dig och ditt liv. Du är en sån inspiration och verkar vara en jätte härlig tjej 🙂 kämpa på och njut av ditt liv 🙂

  63. Linnéa skriver:

    Jag skulle vilja säga att man kan känna sig redo. Jag är endast 24år gammal och har under 2års tid känt mig redo för att bilda familj, stadga mig och skapa min framtid. Jag har dock perioder där jag börjar tvivla, analysera och tänka igenom allt, men jag kommer alltid fram till samma slutsats; Att jag är redo för att ta ännu ett kliv ut i vuxenvärlden. Det känns både skrämmande och roligt att man i en såpass ung ålder som jag är i, kan känna så. 🙂
    Jag har vänner som är i samma åldersgrupp som du är i och de känner inte alls på samma vis, så det måste ju vara individuellt och beroende på var i livet man befinner sig. 🙂

  64. Maria skriver:

    Jag fick mitt första barn när jag var 32 och de flesta av mina kompisar i samma ålder. Vanligare bland akademiker i storstäder att få efter 30. Men ålder är ju bara en siffra så klart. Jag kände mig redo då. Tror absolut det jan bli lika bra även om man inte känner sig redo. Är ju toppen att du tar tag i roten till ditt beroende innan, man har inte så mkt tid att jobba med sig själv med småbarn i familjen.

  65. Erika skriver:

    Åh jag känner exakt lika! Jag är 26 och de flesta av mina vänner har redan barn och hus sedan några år tillbaka och jag är helt inne i min hästvärld och och känslan ”krypa upp hos mamma” hinner inte alls med min egen ålder :/ ❤️

  66. Elin skriver:

    Så fin blus! Varifrån kommer den?

  67. Emily skriver:

    Jag är född 1986. Är gift och har tre barn i åldern 8 år, 3 år och 1 år. Det är nog väldigt inviduellt hur man känner men jag har alltid känt mig redo både för giftermålet och våra barn.

Lämna ett svar till Erika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Translate »