Allmän pepp om livet

Var dig själv fullt ut

7

Här kommer ett inlägg om livet. Jag är snart 30 år gammal. Herregud, jag måste börja skriva det för att vänja mig. Jag får PANIK när jag tänker på det. Varför måste man ha siffror på sin ålder? Man är ju faktiskt inte äldre än vad man känner sig? Läste på någons instagram häromdagen att när man var yngre, typ 20 år så tyckte man att alla som var 30 år var gamla. Efter 25 så har man mognat från hur man är när man är 20 år, men man stannar i växten rent psykiskt. MEN, när man är 30 år och umgås med någon som är 20 år så känner man att man är glad att man är 30 år… ja ni hajar…

Men när man är 30 år…Man har samma humor som man alltid haft, man är ung i sinnet. Jag kommer aldrig sluta stå upp för mig själv för att jag är äldre än många av mina läsare. Jag ska självklart vara en förebild, men jag kommer aldrig sluta med det jag gör.  Jag skriver som jag talar, som jag tänker. Jag svär då och då. Jag gillar rosa. Ja men jag menar- jag är jag.

Var du fullt ut! I skolan höll jag verkligen igen. Jag var bond-flickan som pratade stockholmska och var konstig i hela lågstadiet och mellanstadiet. Jag vågade absolut aldrig stå upp för mig själv. Jag var för ung. Och många av er som läser här känner säkert samma osäkerhet som jag gjorde. Men jag LOVAR er att om ni aldrig ändrar på er själva och står ut med skola och allt jobbigt så kommer allting kännas bra sen. Ni får er revansch på livet.

Ett väldigt pladdrigt inlägg, men jag vill att ni kämpar! Vi lever en gång. Ta vara på dagarna som är. Börja aldrig falla för grupptryck om det är något som känns fel. Du vet vad som är fel och rätt. Kram

Translate »