Slutet för Style by Tyra

Jag vet inte hur jag ska börja ett sånt här inlägg. Men vi har beslutat för att stänga ner Style by Tyra. Jag var en av bloggarna som startade en webbshop först av alla. Tillsammans med ett fantastisk team så satte vi ribban väldigt högt. I början när vi startade så hade vi fria händer och gjorde det vi var duktiga på, och Style by Tyra växte från 36 000 kr till att omsätta 12 miljoner kronor första året. Allt gick så otroligt fort, lite fortare än vi hade anat. Jag och John jobbade dygnet runt med Style by Tyra det första halvåret, och samtidigt spelade jag in webbtv, skötte bloggar och allt möjligt, och som ni vet så blev jag sjuk.

Det senaste året har det ställt otroligt höga krav på mig och John som ägare. Vi var inte längre ett företag som kunde göra det vi var bäst på, utan mycket handlade om att släcka elder, just för allt blev så stort att vi inte hann med. Vi gick från ett kontor på 16 kvadrat till ett kontor på 850 kvadrat, vi gick från smycken till att designa egna stora kollektioner i Kina- det var en stor förändring för oss som aldrig gjort detta innan en enorm press att leva upp till alla förväntningar.

Idag lever inte jag och John samma liv som vi gjorde när vi startade Style by Tyra för 2,5 år sedan. Då bodde jag i innerstan, älskade mode, var ute mycket, var pigg och glad och en helt frisk tjej. Idag har jag (och John) flyttat till landet, jag har tagit upp min barndomsintresse och börjat rida. Jag handlar mer hästprylar än kläder, jag är inte alls så intresserad av kläder, mode, premiärer, Stureplan, bloggar, alltså ytlighet, längre. Det intresserar mig inte alls. Jag är en helt annan person idag.

Det som faktiskt fick oss att bestämma oss, var när vi precis hade fått allt klart med ett par investerare som skulle gå in med mycket pengar i Style by Tyra. Det här var för någon månad sen. Allt var klart, alla avtal med jurister var klara. Helt plötsligt sitter jag och John i mitt kök…vi både borde ha varit extremt glada och skåla i champagne, men istället sitter vi helt knäpptysta. Jag kollade på John och frågade “John, är det här vad vi vill?” varav han svarade…“Nej, jag tror inte det.”.

Det här är faktiskt inte vad vi ville, och det gick upp för oss just då. Hade vi tackat ja till ett par investerare så hade pressen blivit ännu högre. Vi skulle bli tvungna att leverera mer, jobba hårdare för att leva upp till deras förväntningar nu också.  Jag har sett att John mått väldigt dåligt de senaste månaderna. Ser många sympton till att smälla in i väggen. Och jag vill aldrig i mitt liv att det ska hända John. Hälsa går alltid före allting, och att vara lycklig och må bra är så mycket mer betydelsefullt än att äga ett framgångsrikt företag.

Alla tankar har sköljts över mig de senaste dagarna. När vi tog beslutet så har man hamnat i en sorts chock, det var först igår när konkursansökan lämnades in till tingsrätten som det gick upp för mig. (För att stänga ner ett aktiebolag så försätts det i konkurs). Var otroligt nere och grät halva dagen och hade en extrem olustig känsla i hela kroppen. Det har ju varit en sån stor del av mitt liv, och en sån viktigt del. Alla människor, Style by Tyra har varit som ett andra hem, en otroligt stor trygghet för mig. Nu är det slut.

Jag har beslutat att inte åka till kontoret något mer. Jag vill inte stå på kontoret i den fina butiken som vi byggt upp alldeles själva. Jag skulle nog bli helt knäckt då. Jag vill istället minnas kontoret så som det var när vi var så otroligt motiverade och taggade. När det var glada miner och sån energi att vi kunde sprida den genom hela Sverige. Vi har haft underbar stämning och en otrolig kämparglöd genom tiderna på Style by Tyra.

Att begära en konkurs är verkligen inte kul för någon som jobbade tillsammans med/eller på Style by Tyra. Det är extremt tråkigt för alla. Man kan antingen se det som så att man blir jätteledsen, arg och besviken, eller så får man se det som att man varit med på en galet rolig resa. Te x så blir jag och John betalningskyliga till banken då vi själva borgade för ett av lånen. Först kändes det bittert, när vi jobbat arslet av oss med detta företag i flera år, och inte fått ut så mycket lön (knappt någon alls för min del) och nu ska vi betala in flera 100 000 kr var till banken för att vi väljer att stänga ner. MEN, annars kan man se det på det sättet att vi har fått världens bästa utbildning i 2,5 år, och att vi nu betalar tillbaka ett lån, precis som CSN. Vi har blivit bäst på det vi gör, tack vare alla erfarenheter.

Samma sak för de anställda på Sbt. De har blivit så enormt duktiga på det de jobbat med, och de får en otroligt merit på CV:t. Erfarenheter är allt i branschen. Även om allt är väldigt tråkigt nu så hoppas jag att de som jobbat på Sbt inte glömmer allt kul vi gjort tillsammans och vad vi varit med om. Jag och John har alltid varit väldigt öppna, och vi har kämpat som ett team, och det har varit både i motgångar och framgångar. Jag vill att alla minns det bra vi gjort. Man blir lätt lite hemmablind, men det vi gjort är något som faktiskt kan skrivas till historien.

Till alla ni som jobbade på Sbt: Tack för allt stöd ni gett mig som chef, ägare och vän när jag varit sjuk och inte kunnat finnas där. Det är något som jag aldrig kommer att glömma.

Jag och John vill tacka alla fantastiska kunder vi haft genom året. Alla som dykt upp på våra butiksöppningar och event. Vi vill tacka alla som jobbat på Style by Tyra, inlägget här talar både för mig och John.

Vi är så tacksamma för allt vi har fått göra. Jag vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget. Har en extremt stor klump i magen och vet inte vad jag ska skriva. Allt känns så tomt. Men för mig så är det här ett beslut för att kunna må bättre. Bli frisk. Man måste ta tråkiga beslut, men jag vill bli frisk, mer än allt annat på jorden just nu. Och det här är ett steg på vägen.

Tack.