Hej, skriver som sagt om dagen senare, just nu mår jag sådär alltså… Har sjuuukt ont i huvudet och mår jätteilla efter dagen. Det är underbart att dyka men det finns några nackdelar också. Tar det sen.

Tänkte bara säga att vi annars har det underbart i Oman. Även om jag längtar hem till hoppträning med hästen, modevisning den 16:e December (ni har väl spikat det datumet för årets fest???:), flytt/renvering, klädlansering och träffa familjen, så kan jag inte låta bli att känna att allt känns så otroligt lååååångt ifrån. Att bara komma iväg till det lugnaste stället i världen- det behöver jag just nu. Just nu släpper jag som sagt allt. Jag hatar att känna mig likgiltig, men jag gillar det ändå… Jag har någon sorts skräckblandad förtjusning till känslan. Det är så sällan jag känner mig likgiltig, eftersom jag sedan April har lidit av enorm stress. Samtidigt är det farligt att känna sig likgiltig, för då kan man sluta bry sig. Men just nu bryr jag mig om en sak. Det är han och jag.

Ps. Är inte detta värsta bok-omslagsbilden? Studera den noga…. Man blir fan lite rädd när man ser den…