Hej Dagboks-bloggen. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är svårt för mig att förklara för er. Känns även dumt att göra det när jag är i Kina på en underbar resa. Men John och Sandra är iväg och äter middag, själv sitter jag i ett mörkt hotellrum och är inte alls hungrig. Mår mer illa av tanken. Jag är 2 personer just nu. Och jag vet inte hur mycket jag ska visa upp av den ena personen i min blogg. 99% av det ni får se om i bloggen är riktiga Tyra. Sen får ni då och då läsa lite om min stress och utbrändhet. Men i bloggvärlden så är det “det man inte skriver om existerar inte”. Jag “gick ut med” att jag var utbränd för flera månader sedan, har även skrivit några inlägg om hur jag försökte ta mig ur det. Jag skriver ibland om att jag inte kan sova, men min utbrändhet är absolut inte över! Jag känner att det snarare är tvärtom. Hela mitt liv har förändras sen detta hände. Att nästan gå in i väggen när man är så ung, är jävligt jobbigt. Det är lika jobbigt när man äldre, självklart, så det var ej så jag menade. Vanligtvis har “vanliga” människor en hyfsat jämn kurva i sitt liv. Man mår lite sämre ibland, men man mår bra i genomsnitt. I mitt liv mår jag jättebra hälften av tiden och jättedåligt andra halvan. Så om jag hade varit ärlig mot er så hade hälften av min blogg, alltså vartannat inlägg kunnat vara om hur dåligt jag mår, att jag inte sovit ett skit, att jag är svimfärdig, att jag är gråtfärdig- men självklart väljer jag bort den delen i bloggen. Jag har inte varit oärlig med att berätta om min stress osv, men ingen vet hur det egentligen är, knappt jag själv.
Jag önskar om att kunna hitta tillbaka till en normal vardag. Jag drömmer om att få sluta äta tabletter varje jävla dag för att kunna hålla mig lugn, sansad. Det jag drömmer om mest i livet är att kunna sova. Jag kan inte sova. Jag har inte sovit bra på ett halvår. Och utebliven sömn dödar en människa tillslut, jag lovar. Jämför med hur man mår efter en galen partynatt? Tänk att ni går ut varje dag i 6 månader… Utebliven sömn, huvudvärk och påfrestningen för kroppen… Oftast ligger jag vaken och bara stirrar hela nätterna. Det är dagen efter som jag förvandlas till en destruktiv människa som blir likgiltig och skiter i allt. Det är hemskt att känna så, det är hemskt att inte kunna sova. Det är hemskt att inte orka skratta, umgås och prata. Som ni kanske förstår så är det just en sån dag jag har idag. Att umgås med människor för mig är ansträngande, att veta om att jag ska på en middag på kvällen gör att jag får hjärtklappning redan 8 timmar innan. Att “hålla ihop” kroppen och humöret en hel dag är till och med otroligt ansträngande för mig. Saker som inte stressar upp vanliga människor kan jag svimma och bli helt yr av, och få världens hjärtklappning. Att ens behöva förklara det här för någon i min närhet gör att jag får ångest, för ingen förstår ju ändå!?
Känner att jag har levt på mina extrabatterier den här resan, och även resan innan i Berlin. Vet att det inte är bra i längden, jag vet och det stressar upp mig som tusan! Nu har det gått så långt att jag tappat matlusten och hoppar över middag eller lunch, som jag annars skulle dö av att inte få. Sover jag inte på en tablett ja då tar jag två och då blir jag helt yr, skakig och dåsig dagen efter. Tar jag inte 2 st, då ligger jag vaken hela natten. För ett halvår sedan räckte det med en halv tablett. Jag vet inte vart allt är påväg. Samma sak med de tabletter jag äter. Läste nyss ut boken “Paganinikontraktet”, och då är det en tjej som nyss fått se 3 människor blivit totalt slaktade och hon hamnar i svår chock. Läkaren ger henne en Xanor. Det är den tabletten som jag äter varje jävla dag, och har gjort i 5 månader. Ena läkaren som skrivit ut allt säger att det inte alls är farligt, den andra säger att det är jättefarligt och att den är starkt beroendeframkallande. Hur ska jag veta? Och vad tror man när den tabletten dyker upp i boken jag läser i det sammanhanget? Och hur är jag utan dagligt intag av denna tablett om jag är så stressad och dålig som jag är nu, trots tabletter? Jag är rädd för hur jag mår, och jag funderar helt ärligt på att sjukskriva mig från allt i 2 månader.
Felet är att jag älskar mitt jobb så jävla mycket. Jag vet att många kommer skriva “men sjukskriv dig bara då”…Som sagt tro mig, jag har försökt att ta det lugnt i 6 månader, jag har försökt att inte jobba. Men jag älskar det mer än mig själv och det förstör mig, men utan mig själv så fungerar varken SBT eller blogg. Jag ska verkligen fundera under natten här i Kina på hur jag kommer göra med allt i framtiden. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra… Jag vet heller inte hur jag ska få folk att förstå hur jag mår, och med folk menar jag vänner/familj i min närhet…. Jag har skrivit 100 såna här inlägg förut men raderat för att jag tycker det är privat. Men vad ska säga? Jag kan inte sitta och låtsas och jag struntar helt ärligt i om detta inte är bra för min image att skriva såhär. Det här är jag just nu. Tyvärr. Det enda jag vet just nu är att det krävs en stor förändring på mitt liv om jag inte ska joina 27 club. Men vad ska jag förändra?
Svårt att kommentera detta inlägg med nått vettigt. Blir bara ett <3 så du iallafall vet att jag tänker på dig. <3
http://ttesss.tumblr.com
har ingen aning vad jag ska skriva, eftersom jag aldrig känt så. men tycker synd om dig, verkligen.
men jag tycker du ska lägga bloggen åt sidan ett tag. ta en bloggpaus, några dagar, nån vecka. så att du kan ta hand om dig själv. jag har ingen aning om det kommer hjälpa, men bara så att du vet: vi stannar kvar iallafall. hoppas du blir bättre. kärlek till dig tyra!
Bortsett från tabletterna, så beskrev du ungefär hur jag känner.
Hej Tyra. Vill bara meddela dig om att jag själv ätit Xanor. Det är en starkt beroendeframkallande medicin, jag fick inte lov att äta den mer än i två veckor. Jag valde okcså att sluta äta mina tabletter i förtid, vilket ledde till att kroppen blev väldigt chockad när medicinen slutade komma. Jag kan helt ärligt säga att jag kände mig som en knarkare som slutade med sin narkotika. Förstår att vissa läkare säger att det inte är farligt, men jag rekommenderar dig att sluta med Xanor och börja med andra tabletter. Och om du inte väljer detta, utan fortsätter, så tänk på att inte sluta tvärt med tabletterna när du väljer att sluta. Minska dosen successivt.
Hoppas att du inte tar informationen fel. Vill bara att du ska veta att fler testat medicinen och få del av våra erfarenheter.
Du kommer klara dig, tyra. Jag vet det. min kompis mamma gick in i väggen, och det var en j****g tid, men sen, tack vare de tabletterna som du använde nu, så blev hon frisk(are) efter mindre än ett år. Vi trodde att det aldrig skulle ta slut, att hon skulle dö av tabletterna, men hon klarade sig till slut och nu är hon en av de gladaste och lättsammaste personerna jag känner. och hon var dubbelt så gammal som d är nu. Du klarar det här.
PS: du får lov att känna dig både ynklig och ömklig då o då. Det är förståeligt.ds
GET BETTER!!!
http://www.brysseltjej.blogg.se
FIna fina tyra.. Ta hand om dig.. Lyssna på kroppen så gott du kan! jag vet hur det är och jag har inte ens hälften så mycket på g som du.. Mitt tips? låt dig själv må dåligt, sov när du kan. Stress hantering är ett tips som varit viktigt för mig! Du lär dig hantera allt på ett annat sätt!
skit i vad andra tycker.. Även de som “har de bra” får må dåligt.. Och till o med JÄVLIGT DÅLIGT!
Problemet när man varit i stress för länge är att kroppen tar till andra saker.. Därför är stresshantering jätte bra.. Kan tipsa om boken “lyssna till ditt hjärta” olika vägar att hantera stress. Nu letade jag på den hemma för att se vad den heter! de är kärlek de
.. Den har iafl massor av tips o testar.. Det får en att tänka till och få en bild av sig själv hur man mår vart man är i sin stress osv..
Många många kramar!
http://marlenes@spotlife.se
Hej Tyra! usch vad jobbigt att du mår som du mår, och jag tror inte att någon kommer förstå riktigt än du själv, för det är du som känner så här. Din kropp som känner av det. Men vi försöker förstå, iallafall jag. Men om du vill höra vad jag tycker så tycker jag faktiskt att du skall sjukskriva dig i dom där 2 månaderna, eller tills du känner att du är “back on track”. Du behöver tid att tänka, och du tror att du kan göra det även om du har flera jobb, men tro mig det kan man inte. Man är alltid så himla stressad och de går inte en enda dag utan att du tänker “åh imorn ska jag göradet där” osvosv. När du reser så känner du dig också stressad och undrar vad du gör på en resa när du egentligen har massa jobb, och kan itne riktigt slappna av. Du e överansträngd som sagt. Men gör som Beyoncé! hon tog ett år ledigt. Du kanske inte bhöver ta ett år men ta de du känner för. Och hon säger att hon mår super nu, hennes mamma tvingade henne att ta ledigt för att Beyoncé inte skulle glömma allt det hon gjort under hennes år. Hon är för överansträngd så man kanske tappar minnet. Det vill väl inte du heller göra? Glömma allt underbart du gjort. Och det du åstadkommit är fantastiskt Tyra!! Så ung och så kreativ. Och när du vaknar upp på dagarna eller när du är äldre så vill du väl komma ihåg allt underbart du gjort?. Det vill jag att du skall komma ihåg iallafall. Något sådant är inte lagligt att glömma. Så om du lyssnar på mig så tar du ledigt från ALLT. Res någonstans och bara “relaxa”. Du behöver inte tänka på jobb eller annat för du har ju inget bokat. Låt någon annan ta hand om stylebytyra så länge. Det här va mina tips, hoppas de hjälpte. Fast i slutändan så gör du som du vill, men tänk iallafall på det jag sa.
Jag önskar dig all lycka Tyra, och hoppas att det blir bra.
Kram.
bra du är ärlig
http://sannassanna.blogg.se
du är starkare än du tror! jag ser den bra halvan och den är bra, tänk på det. DU ÄR BRA!! fortsätt kämpa. varma kramar. <3
Jag tycker det ät bra att du skriver sånna här inlägg. efter som de är på riktigt! Ocj Jag hoppas för allt att du blir bättre och tänker på dig själv! :]
http://fashionexplosion.tumblr.com
Ååh, fina tyra <3 så hemskt att du ska må såhär =/ hoppas det blir bättre snart! Du är så otroligt vacker! STYRKEKRAM..
http://michaelahedeberg.blogg.se
Din blogg är min favoritblogg för att den känns mest ärlig av alla de stora. Du är en inspiration, för även när du mår som sämst vågar du stå upp och berätta för mig. Det är styrka i sig och har inspirerat mig till att våga säga ifrån när mitt liv känns för påfrestande.
Fick dock rysning när jag läste om 27 club. Hang in there <3 att våga vara svag är det starkaste man kan göra!
Tack för att du öppnar upp dig. Det ger mig och säkerligen andra kvinnor att känna att det är OK att må dåligt en dag. Eller två. Jag känner igen mig så mycket i dig när du mår dåligt. Det ger mig styrka att komma ihåg att det finns fler än jag som kan må piss. Man är aldrig ensam! Jag uppskattar det du skriver till 100%. Tack för att du är ärlig och delar med dig! Tusen kramar och massa kärlek till dig.
http://ihaveit.devote.se
Gud har en plan för alla, kom ihåg det. Ägna dig åt saker som gör att du mår bra , som ger dig energi och en positiv sådan… kanske du skulle kunna börja rida igen ? själv tycker jag att vara i stallet och rida ger mig kraft. Var mer personer som du älskar och älskar dig tillbaka, det finns en mening med livet, jag lovar. Vår psykologilärare berättade om en man som överlevde förintelsen, han sa att folk runt om honom , som tyckte att de inte hade något att leva för, dog som flugor. Han slälv hade ett endaste mål , att återse sin fru, och att skriva en bok om sin motivationsteori. Kognitiv beteendeterapi kanske vore något ?
Jag hoppas VERKLIGEN att du kan komma till en punkt där du känner att du måste sjukskriva dig x antal månader för att komma tillbaka till dig själv igen. För du är en helt fantastisk människa och du är elak mot dig själv som gör så här. Gör det som är ditt eget bästa och sjukskriv dig, fastän det är svårt.
Vore sjukt hemskt att se dig försvinna från ditt rätta jag genom att du stressar ihjäl dig….
Du är underbar!!!! KRAMAR från Molly.
http://mollywood.devote.se
Om du endå känner att jobbet är så viktigt för dej så kan du ju jobba mindre timmar. Till exempel 3-4 timmar per dag och då gör du bara det som verkligen känns nödvändigt och sen går du hem och vilar och umgås med vänner. Och sen det här med bloggen, du behöver ju inte uppdatera massor och sådär. Vi läsare kommer förstå dej, ett inlägg per dag går bra och kommer det dagar då du bara vill skita i bloggen så gör du det för du är Tyra och du bestämmer i den här bloggen. Vi andra hänger bara med
Åh Tyra, vad hemskt att läsa! Jag vet delvis hur du känner då jag också har haft väldigt stressiga perioder i mitt liv, med sömnbrist, bröstsmärtor och andningsproblem – värst var det för 2 år sedan när jag var 26 och nyss blivit projektledare för ett stort och struligt projekt som sög väldigt mycket energi och där allt ansvar låg på mig. Jag vet inte riktigt hur jag tog mig ur det, men jag fick ett rejält uppvaknande när jag åkte in till akuten för andra gången och på riktigt insåg att man kunde dö av det här. Jag försökte lägga om mitt liv, inte kolla mejlen på kvällstid, jobba normala tider, tillåta sig en massa slapptid, öva på att säga nej, skriva ner sådant jag tänkte på och hur jag skulle lösa det innan jag gick och la mig för att inte det skulle snurra i hjärnan hela natten, försökte göra nedvarvande saker på kvällarna, träna, prata om alla känslor och tankar med min pojkvän för att få ut det hela tiden.
Jag tror också att det hjälpte när min förra chef sa åt mig ang det stora projektet jag jobbade med “om du inte vill göra det här, så behöver du inte. Du kan få andra arbetsuppgifter.” Jag tror att det hjälpte lite att veta att jag hade en väg ut! Hoppas att du kan hitta din väg ut och fortsätta jobba med det du älskar och samtidigt må bra. För hälsan är det viktigaste! Massa kramar!
Hej,
Vill bara kommentera ditt inlägg. Har själv varit utan sömn i ett halvår. Till slut åt jag 6 tabletter/natt. Det hjälpte inte utan som du skriver mår kroppen och huvudet ännu sämre. Till slut började jag med Kbt, det hjälpte men det var hårt jobb vilket inte alltid är lätt när man mår dåligt. Jag slutade att äta två olika tabletter och äter idag propavan 1tablett/natt som inte är beroendeframkallande. Jag har bestämt för att låta det vara så och inte vara så hård mot mig själv. Istället för att helt sjukskriva dig från ditt jobb som du älskar prova att dra ner och var hård med det som du bestämmer dig för. Allt kommer att bli bra men det tar tid, jag önskar dig all lycka!
Kämpa på! Jag vet hur det känns och hur sjukt jobbigt det är. (hatar när folk säger så till mig, men jag vet faktiskt hur det känns att gå in i väggen.) Jag totalkraschade för knappt ett år sedan. Var bara 18 då. Jag vet hur det känns att leva på extrabatterierna alldeles för länge och när kroppen tillslut lägger av. Vägrar att fungera.
Jag har kommit en bit på bättringsvägen men är fortfarande inte frisk. Vill bara skicka några värmande kramar och säga att det blir bättre. Tillslut vänder det. Du är inte ensam om att genomgå en sådan sak som ung. Kämpa på och ta hand om dig!!
Jag tycker att det är starkt av dig att våga skriva om det här! Jag känner lite likadant i mitt liv nu, även om det inte alls är på samma nivå som för dig.. Men det är väldigt påfrestande att må bra ena sekunden och nästa känns allt skit. Man känner inte igen sig själv liksom.. Tyvärr har jag inga goda råd att ge dig.. Ta hand om dig själv och lyssna på kroppen när den säger ifrån kanske, klyschigt, men viktigt att komma ihåg! Kram
http://mejline.blogg.se
Jag måste säga att jag hoppas att du tar tag i ditt liv på allvar NU och inser hur värdefull du är. Hitta lyckan och dig själv! Jag tycker att det är starkt gjort utav dig att skriva om det. (även att det är privat) Du visar därmed att det är okej att må dåligt. Vad som är ännu viktigare är att visa att man kan ta sig upp ur det – du kommer dit, utan tvekan.
Se nu till att göra allt för att du ska må bra igen. Glöm inte bort att du är starkare än vad du tror. Fortsätt kämpa! Jag tror på dig. Kramar!
http://www.stayfit.nu
Tyra! Vi älskar nog alla här det du gör, i bloggen och i STB. Vi vet att du älskar att jobba och vem kan klandra dig? Du verkar bara gå uppåt! Men! det kommer en gräns då man måste lyssna på sig själv, på sin kropp. Jag tycker nu, i och med din flytt och allt. Att du startar på nytt. Ett nytt, lugnare liv. Ta vara på varje kväll eller morgon, då du har några timmar över och bara slappa. Kolla på tv, ta en lång dusch, mys med killen. Du har kompetenta medarbetare som kan hjälpa dig då du inte orkar. Var hemma och bli ompysslad!
Och så varje morgon, le mot dig själv och bestäm att den här dagen ska bli en bra dag!
Kram!
http://forsgrenas.blogspot.com
Jag förstår att det är svårt att veta hur mycket du ska skriva om de dåliga sidorna av livet, men jag är glad att du gör det. Jag är 18 år och har också mått dåligt länge, och jag känner så väl igen det här med funderingar över tabletter, man läser och hör olika från alla håll, hur man ska få folk att förstå, att tycka det är jobbigt att bara umgås. Och framförallt att jag skäms över att må dåligt trots att jag har det så himla bra. Vad jag ville säga är att det är så skönt att läsa om en annan ung person som har liknande problem. Jag förstår att du inte vill ge total inblick i ditt liv och dina problem, men bara att du nämner dem gör att jag känner mej lite mindre ensam. Så jag är glad att du vågar, och det är säkert många fler med mej eftersom det gäller sådant som annars är så svårt att prata om.
Kram på dej och lycka till <3
Snälla Tyra, du måste verkligen dra ner på ditt jobb. Ex att du inte får blogga mer än ett visst antal inlägg i bloggen per dag. Eller spendera mer än ett visst antal på kontoret. På så vis får du ju fortfarande jobba. Jag är faktiskt rädd för att din utbrändhet kommer att förstöra dig totalt. Min förra svärmor gick in i väggen och hon blev sjukskriven i flera år och är fortfarande sjukskriven. Hon är/var precis som dig, egen företagare och ÄLSKADE sitt jobb. Hon har fortfarande kvar sitt företag men sköter bara pappersjobb ibland. Men hennes utbrändhet gjorde att hela hennes kropp förstördes. Hennes muskler fungerar inte alls som de ska. Hon har ofta höga smärtor i kroppen. Så snälla Tyra, ta det lugnt innan dina muskler och allt faller isär. Du har hela livet framför dig!
Jag vet inte hur läget är just precis, men jag vill iaf ge mina tips för jag vill verkligen hjälpa dig. Det måste vara ett helvette, så som du har det nu att inte kunna sova, älska ditt jobb, vilket gör att du inte kan “skiljas” från det ect.
Trots att jag endast är 17 år har jag gått igenom mycket, mycket om man jämför med andra, det har gjort mig stark och nu när allt börjar “lugna sig” är jag glad över allt jag gått igenom.
Men just när jag var mitt uppe allt, var det så hemskt! Jag visste inte hur jag skulle orka, jag kunde sova men vissa mornar vaknade jag illamående och spyfärdig för att jag var så orolig och visste inte vad jag skulle ta mig till!
Jag lärde mig iaf då att jag är en person som behöver gråta ut om jag får de minsta tecken på att jag är deppig, sviken eller liknande. Jag kan ligga i sängen och bara gråta tills jag inte får fram en tår till.
När jag behövder gråta ur men inte kan det, ser jag sorgliga filmer, eller läser sorgliga texter, just för att få gråta. För det behöver jag.
Jag järmförde mitt liv med alla andras, allt omkring mig stressade mig till tusen, skolan, prov, och så allt det som fick mig att må så dåligt var ingen bra kombination. Men just då svalde jag allt , kämpade och tog mig ur det, för jag visste att det fanns ett slut för när allt skulle få en vändpunkt och jag bara kunde släppa det.
Men för dig som inte har den , måste det vara otroligt jobbigt, jag vet inte om du vill höra det, att jag förstår att det jag jobbigt, för iaf jag är känslig för det. När jag mådde som värst och mina vänner pratade med med mig, trots att jag hellre skulle hållit allt för mig själv, blev jag först ledsen för att de tog upp allt, försökte sätta sig in i min situation och när de sa att det måste vara sjukt jobbigt för mig, kände jag mig inte precis bättre.
Men mina vänner hjälpte mig genom allt och utan dem vat jag inte var jag stått idag. Om de inte hade börjat prata med mig hade jag mått mycket sämmre! Vänner och familj att prata med är viktigast!
Du skrev att du inte kunde förklara för dem,(din familj /vänner), tänk igenom om du kan förklara på någon annat sätt, något sätt som får dem att förstå , för det är viktigt. Om det verkligen inte går, prata med dem om det endå, prata är A och O.
Det har jag märkt både när min morfar dog 2004 och förra året när mitt liv var piss!
Prata prata och prata! Det behöver inte vara djupt hela tiden men prata ut om dina känslor, rädsla, oro för framtiden.
Vet du vad du är stressad över? Jobbet, eller något annat? Om du vet det- finns det något sätt att lösa det på?
Jag tror att SBT är viktigt för dig just nu! Något som får dig att vilja se framåt, du vill vara med i utveckligen du vill driva det framåt! Det är bra, tycker jag för då har du en sak som håller dig fast vid att du vill framåt! Du vill tillbaka!
Våga skriva om allt! Snälla känn aldrig att, nej de vill inte läsa detta, skit i oss, skit i vad alla tycker och tänker, jag förstår om det känns som om man öppnar hela sitt privatliv för andra, men om dina nära inte förstår någon gån/ inte finns “nära” är det bra!
Du behöver ventilera reflektera och bli lyssnad på, få prata om allt du känner!
Jag hoppas verkligen att allt blir bra med dig!
Många kramar!
Tyra. Jag får ont i magen av stress varje gång jag läser din blogg, för att jag känner en del av hur du mår, ända hit, till min relativt lugna lägenhet. Jag har sett människor braka ihop. Och jag ser människor på väg dit nu. Om jag kände dig skulle du nog vara en av dem. De nära känner sig nog maktlösa. Det är svårt att stoppa någon. Och kanske är den största fällan att tycka att allt är så kul och att allt går så bra och livet leker ju!!!!! …förutom att jag mår skit och försöker ta död på mig själv.
Det kommer aldrig vara värt det i efterhand. Aldrig. Det är bättre att ha varit nära än helt och fullständigt utslagen. Det tar år att komma igen, på riktigt. Och du är aldrig densamma igen. Minnet är inte detsamma, hörsel och syn förändras, tålighet, tålamod, känslor, upplevelser. Vad som helst kan hända. Det kommer aldrig att vara värt det.
Jag känner inte dig men jag brinner för ämnet, har en del erfarenheter på olika sätt och jag hoppas att du kommer göra vad du behöver. Hur tufft det än känns, så är det alltid bättre än att fortsätta som nu.
Kram!
Hej!
Underbar blogg och underbar personlighet.
Jag har mått/mår som du och vet precis hur fruktansvärt det är. Du måste ta bort alla måsten i ditt liv en period. Jag har egentligen 1000 råd o tips till dig men det tipset är det bästa av dom.
Släpp alla måsten och bara va. Acceptera att du faktiskt är sjuk. Och det är svårt att göra när andra inte förstår eller kan se vad som är fel. Men det är det första du måste göra kan jag lova.
Hoppas du mår bättre snart!
hej tyra! ville bara säga ett par saker till dig. Jag tycker det är jättebra av dig att gå ut med att du mår såhär. Jag känner in mig så himla mycket i det du skriver, och jag är säker på att många andra också gör det.
Jag är en tjej på 17 år, går andra året på gymnasiet, super mycket plugg osv. Men klarar verkligen inte av det. Inte för att jag är dum eller ambitiös för det är jag verkligen inte. Jag är som du lite överambitiös men klarar inte av det längre. Har inte kunnat sova på hela året, det är hänt otroligt många saker i mitt privatliv som har gjort att min kropp har kollapsat fullständigt och samtidigt så tvingas jag gå till skolan, träffa vänner, prestera i skolan och det jobbigaste av allt, låtsas som ingenting. Jag tror inte att jag klarar detta mycket längre. Men tack för att du skriver detta även fast du inte går igenom riktigt samma grej så gör det att jag inte känner mig ensam. kan låta lite konstigt att jag tackar dig för att du mår dåligt. haha. menar inte så, menar bara att det är himla stort av dig att skriva om en sådan sak inför alla dina läsare när jag inte ens klarar av att berätta om mina problem för mina närmsta vänner. kram.
Hej jag tycker du ska gräva mer i vad grundproblemet är (med en psykiatriker, specialist på psykiatri dvs.), jag tycker det låter som att det är mer än bara stress som triggat detta. Det kanske är så att det ligger sjukdom bakom. Och för att kunna lösa psykiska problem krävs ju rätt hjälp och för att få rätt hjälp behöver man ordentlig utredning (psykologer inom psykiatrin brukar utföra sådana utredningar).
Att du delar med dig av det här måste jag bara få säga att jag tycker är fantastisk Tyra! Tror många tycker det är “skönt” att veta att de inte är ensamma och att du då kan träda fram såhär o berätta hur du mår är toppen! Du verkar vara en underbar tjej och det kommer att ta tid o ta sig igenom det här, men kämpa på! Vi finns kvar här o hejar på dig!
hej tyra! har läst din blogg ganska länge nu o jag älskar den! har aldrig kommenterat förut men nu gör jag det. jag tycker det du skriver är jättebra och är så pass ärlig om din hälsa och hur du mår. det är bra att skriva av sig vi läsare förstår. hoppas att du blir bättre och kämpa på du kommer att klara detta! ta det lungt från allt o åk på en lång skön sol semester vill bara att du ska må bra. vi läsare stöttar dig i vilket val du än väljer! din blogg är bäst o du med!!!!!! krya på dig o massa kramar!!
Fina Tyra. Xanor är en benzotablett. Unga människor ska inte äta benzo och absolut inte under en så lång tid. Jag har också fått benzo utksrivet men jag jobbar med missbrukare så jag vet vad benzo kan jag göra med en. Jag skulle aldrig aldrig aldrig äta benzo under en så lång tid. Aldrig. Snälla sluta med det. Jävla jävla idiotläkare!
Shit xanor är inte att leka med.. Benzo är knark. Fattar inte hur du ska klara av att lägga av med det om du äter det dagligen.. Har sett sjukt många gå ner sig på benzo och då har det varit svagare grejer än xanor. Läskigaste är att det inte tar lång tid innan man är fast. Har en nära som gått ner sig totalt efter bara två månader med sobril (svagare än xanor)
Mitt råd till dig är att be att få byta till nån annan medicin som INTE är benzo. Går fan inte att ha och göra med folk som käkar benzo…
Jag har aldrig kommenterat hos dig tidigare men NU kände jag att det är dags. Kan aldrig förstå hur du känner dig, men hur kan du älska ditt jobb mer än dig själv? Du måste ju leva och finnas på denna jord för att ens kunna arbeta med företaget. Så om du verkligen älskar SBT så mkt så måste du verkligen ta tag i problemet innan det är försent! Detta är bara ett inlägg i mängden men hoppas du kan ta till dig av det vi skriver, vi vill dig väl!!
tyra, jag har tänkt att skriva detta så länge man aldrig vågar. men nu vågar jag. Jag vill bara säga vilken otrolig inpserations källa du är! att du är äkta! att du visar att ingen är perfekt. min mamma har ett företag och allt som du håller på att gå igenom har hon gått igenom. hon gick in i väggen och låg och grät i sängen i två år! om hon bara hade tagit de lungt i början hade hon klarat sig! men de är inte lätt jag vet, men man försöka skilja på när man är på jobbet och när man är hemma de kunde inte mamma… och jag vill inte se någon ligga och gråta i två år igen! lita på ditt hjärta <3
Åh Tyra stor kram på dig!
<3
http://lovebys.blogg.se
Förresten, ett klokt citat ur en bok jag läste för många år sen “är det knäppt att undvika de beteenden som gör en knäpp? Eller är det knäppt att medicinera så att man kan fortsätta med ett liv som gör en knäpp?”
Om du måste äta benzo varje dag för att fungera, hur kommer ditt liv då se ut om några år? din kropp är klok och frisk och talar om för dig att något är väldigt fel. Lyssna på den. Den vet bättre än du just du.
Hej Tyra! Jag vill börja med att säga att jag väldigt nyligen har hittat hit till din blogg, och jag tycker jätte mycket om den redan! Du verkar vara en helt fantastisk person. Dom fina egenskaperna är jätte svåra att hålla vid liv när man inte mår bra, men du ska komma ihåg vem du är, vilken otrolig ung kvinna du är, tänk så många tjejer som ser upp till dig, dem gör det för att du är du. Det är inte många bloggare som vågar vara såhär öppen och ärlig som du har varit i det här inlägget, det värmer mig att se att du klarar av det. Det är ett tecken på styrka! Det är ingen styrka att bita ihop och att låtsas som allt är bra jämt. Styrkan att erkänna att man inte mår bra är den största styrkan, och den bästa, och förmodligen din väg ut ur ditt mående. Jag tror att du måste ta tag i det här påriktigt, försöka ta reda på exakt vad det är som gör att du känner som du gör. Är du utbränd av ditt jobb och bloggen? Är du utbränd av din barndom? Vad är det som gör att du mår dåligt, det är förns då som du kan ta itu med problemet ordentligt. Jag vet inte om du träffar någon psykolog men jag antar att du gör det eftersom att du har fått medicin utskrivet, kom ihåg att medicin är en kort och tillfällig lösning på dina problem, men det viktigaste av allt är att du pratar ut om det som betynger dig, försök att hitta någonting som får dig lugn, ett tips är lugn och härlig musik i öronen och en lång härlig promenad ensam, ta med dig en termos med varmchoklad och en filt, lämna mobilen hemma, lämna allt hemma, ta bara med dig och gå ut i skogen där du får vara helt ensam, våga vara ensam!! Kom också ihåg, det som inte dödar dig, det härdar dig!
KRAAAAM!
http://www.finest.se/jenniferettekal
Du har inte tänkt på att sluta jobba under en tid och bara umgås med din pojkvän, mamma+pappa och syskon…? En dag kommer du ångra att du jobbade ihjäl dig och missade allt roligt som händer runt om kring pga att du i stället låg och mådde piss för att du jobba för mycket.
Du är inte värd detta! Lugna ner dig tjejen, stanna till i livet!
Läs vad din familj skrev om dig på din 25-års dag. Det stämmer ju väldigt väl. att du ska stanna upp och njuta utav livet! Ser fram emot en förändring Tyra, så att du börjar må bättre!
Vi bryr oss faktiskt om dig. puss och kram.
modigt av dig Tyra att våga vara så ärlig och öppen.
Fan, komigen nu läs igenom ditt inlägg och inse att du inte mår bra , du behöver vila! Och angående företaget så slöser det sig ska du se
Hej Tyra! Stackars dig som mår såhär
Känner verkligen med dig och hoppas att du kommer på rätt bana snart! Jag tycker att du ABSOLUT, måste, sjukskriva dig i några månader framöver. Du måste för att ladda upp batterierna! Det går inte att hålla på i ett sånt tempo som du gör och har gjort. Jag tycker att du bara en dag skriver ett blogginlägg: sjukskriven från bloggen i ca 2 månader. Det räcker, då vet vi bloggläsare att du kommer tillbaka som en utvilad Tyra om 2 månader. Du behöver absolut inte oroa dig för att förlora dina trogna läsare!! Lägg ansvaret på ditt arbetet för SBT på någon annan ett tag framöver. Du kommer ångra dig så oerhört mycket om du inte vilar upp dig. Och under denna tid så försöker du minska på tabletterna, för att sedan kunna sluta med dem. Sömn är så viktigt, och det är en självklarhet för de flesta människorna!!
Många styrkekramar!! Och lyssna på oss och din kropp nu!
Hej Tyra!
Det du skriver om tabletterna berör mig väldigt mycket, och jag vill dela med mig om min erfarenhet av att äta antidepressiv. Det funkar inte i längden, det gör det inte för någon, så är det bara. Jag mår mycket bättre idag, men det hade jag aldrig gjort om jag bara hade ätit tabletterna, nästan allt är tack vare timmar av prat med psykolog. Man måste prata även omdet handlar om sömnlöshet, ja vad som helst, för att förstå det grunläggande problemet.
Det jag försöker säga är att bli inte för bekväm med tabletterna, utan fokusera på att hitta nån du känner dig bekväm med att prata med.
Kram, önskar dig all lycka!
Jag förstår att det är hemskt jobbigt för dig att vara i den situation som du är i nu: samtidigt som man vill så mycket så föredrar man helst att vara för sig själv och stänga ute sin bekantskapskrets och sitt umgänge. Och du skall inte vara rädd för att göra det när du är i behov av det. Alla människor behöver tid till att vara för själva och reflektera över vad det är som pågår och få en möjlighet till att hitta tillbaka till sig själva igen och det behöver även du göra. Det är inte lätt att säga ‘nej’ när man älskar sitt arbete men när man inte mår bra så är det ett måste. Att stressa i unga år är hemskt negativt och orsakar bestående men som man är tvungen att leva med och som inte går att bli av med. Jag är en likasinnad person som du. Jag är hemskt stressbenägen och en djup grubblare med tankar som oftast inte ens är relevanta; vare sig till sammanhanget eller över huvud taget. Jag äter både antidepressiv medicin och ångestdämpande medicin och det har hjälpt mig att må bra. Självklart skall man kunna leva utan medicin men alla är olika och ibland behövs medicin och du skall veta att du inte är ensam. Någonting som är viktigt för dig är att säga ‘nej’ och att du säger ‘nej’ till sådant som du inte vill göra just nu vare sig det har med ditt jobb eller din bekantskapskrets att göra. Umgås med dig själv och låt alla krav passera förbi. Det är du som är den viktigaste personen för det är du som behöver må bra. ‘Gör det du själv vill och inte det som alla andra vill’ är ett ordspråk jag har lärt mig och som jag lever efter. Om även du gör det så kommer allt att ordna upp sig för dig: men framför allt: berätta hur du mår och berätta hur det ligger till. När du pratar om det och lättar ditt hjärta så känner du dig lugn inombords. Stor kram! <3
Det är ovanligt att läkare skriver ut benzodiazepiner (såsom Xanor) som första-alternativ. Det absolut vanligaste är att man först får antidepressiva (SSRI-mediciner) eller någon form av terapi. Xanor däremot är lugnade och beroendeframkallande och brukar skrivas ut när annan behandling inte hjälper.
Nu vet jag ju inte om det var de första tabletterna du fick utskrivna men det är som sagt ovanligt att man får det innan man provat någon annan typ av behandling.
Tyra, du är så fantastiskt modig som skriver om det här. Det behövs fler förebilder som du – stark, modig och intelligent. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mår bättre snart <3
Finaste Tyra<3 många andra har skrivit det, men vill också göra det för att visa min medkänsla! Du är grym, vacker och som du själv har sagt: en bra människa! Jag hoppas verkligen att du ska få bli bra snart och må som du förtjänar – vilket är att vara lycklig och "frisk"! Massa massa bamsekramar på dig och all kärlek<3 /Klara
Det är inte mycket jag kan säga för att du ska må bättre eller kunna hjälpa dig ur denna jobbiga situation, men jag önskar av hela mitt hjärta att allting löser sig för dig och jag kommer att hålla tummarna för dig! Du kan klara dig ur det här!
http://theonetheonlytheemelie.blogg.se
Men älskling!! Jag vet att du mått dåligt en längre tid nu men jag visste inte att det var så här illa! Önskar verkligen att jag kunde göra nåt för att hjälpa dig, använda all min makt! Skulle vilja röva bort dig nånstans där vi bara kan umgås och vara utan jobb och måsten men jag vet ju samtidigt att det bara skulle göra dig ännu mer stressad när du inte har kontroll och jobbar hela tiden.. Vilken jäkla ond cirkel! Först och främst måste ju nåt göras angående din sömn!! Finns inte en enda normal människa som skulle funka och må bra med sån sömnbrist som du har. Kan du inte prova hypnos eller nåt sånt då? Måste finnas bra hjälp att få som skulle passa och funka för dig, kruxet är väl bara att hitta vad? Finns väl en hel djungel om sånt antar jag.. Jag ska forska i saken och kolla upp lite. Hur faan ska du må om ännu ett halvår om inte det blir nån bukt på det? Säg till om det är nåt jag kan göra!! Vi får ta en Tessan och Tyra kväll snart framöver och bara ha kul o stressfritt! Var rädd om dig där borta! Älskar dig!!//Tessan
http://tesslundin.blogg.se
Jag har nog aldrig kommenterat en blogg i hela mitt liv, och nu när jag gör det för första gången har jag ingenting att skriva. Ingenting. Förutom att jag verkligen hoppas att du hittar tillbaka till dig själv, och att du får ro i själen.
Många kramar till dig.
Känner igen mig precis i det du skriver om att må jättebra hälften av tiden men må jättedåligt den andra hälften. Precis så är jag. Jag kan superglad och mår jättebra, bara för att sen strax därefter åka ner på noll och må förjävligt rent ut sagt. Det är verkligen hemskt och de senaste månaderna har det inte gått en dag utan att jag har tänkt “hur fan ska jag klara av det här?” jag jobbar inte, men har höga prestationskrav i skolan vilket leder till mycket stress. Mår även dåligt av vissa andra anledningar och när man redan mår dåligt så orkar man inte ha en massa stress runt sig också. Jag äter inga tabletter, men har tänkt den tanken så många gånger. Jag hoppas att jag klarar mig utan det och att livet ska bli lättare någon gång. Vi måste vara starka! Man klarar mer än man tror! Jag har gått igenom händelser i mitt liv som har fått mig att tro att jag aldrig kommer kunna leva vidare, men att jag sitter här idag är ju ett bevis på att man är starkare än man tror. Massa kramar till dig! hoppas att du varvar ner lite och mår bättre snart!
<3
Åh fy…blev väldigt ledsen när jag läste det här inlägget. Visste absolut inget om att du tar tabletter, sömnproblem och de….stackare :’( Förstår att du älskar ditt jobb så sjukt mycket, och att du älskar det mer än dig själv som du skrev. Så känner jag med, min kärlek till hästar är obeskrivligt, ibland kan jag helt plötsligt börja gråta när jag rider eller bara ser en häst. Vi hade hästar förr och jag ska få en under 2012 men endå.. Älskar hästar mer än mig själv. Nu säger jag inte att jag och du känner samma sak, alltså att vi både älskar nånting mer än oss själva…du kanske älskar jobbet mer än vad jag tror. Något så himla mycket som ingen läsare vet om
Om du förstår? Hoppas verkligen att dina sömnproblem försvinner, då menar jag verkligen till 110 % . You are the best Tyra 
http://lillefotografen.blogg.se
Jag lider med dig! Även om jag inte ens kan tänka mig hur jävla jobbigt det måste vara för dig då jag själv inte varit utbränd.Men om du skulle sjukskriva dig och vara borta några månader från bloggen och SBT så skulle det ju såklart suga jävligt mycket eftersom du älskar det du gör så mycket. Men Tyra, tänk på hur in i helvete mycket det skulle vara värt det efteråt när du väl mår bra igen!
Hoppas att du mår bättre snart <3
Kramar
Xanor är beroende framkallande och det är väl en tablett man bör trappa upp och ner på så att kroppen inte får en chock när man börjar och när man slutar. Att du ätit den i fem månader låter helt sjukt, om du nu inte haft uppehåll lite då och då.
Jag mår ungefär som du, kan inte säga exakt eftersom att vi är olika personer och jag har bara läst en del av vad du skrivit. Det bästa tipset jag har till dig är att: försök att tillåta andra att hindra dig från att göra allt. Det är ju en sjuk stress i sig. Men är det svårt att låta bli, försök att koncentrera dig på en sak i taget. När du flyttar, ta ledigt från jobbet, när du jobbar . jobba bara några timmar. Jag kan inte göra mer än en sak per dag (asså jag kan se på tv och sitta vid datorn och sånna små saker, inte städa och fejja liksom). Går jag till universitetet orkar jag inte vara där mer än några få timmar, sen orkar jag inte något mer den dagen, alltså då ligger jag typ och vilar resten av dagen. Sjukt jobbigt eftersom att jag VILL och “måste” göra betydligt fler saker varje dag.
Det jag vill säga är att fortsätt att kämpa. Nära och kära förstår oftast mer än vad man tror och vad det verkar som. Gör allt du kan för att inte joina club 27.
http://jowsa.blogspot.com
Tyra du är inte ensam, glöm aldrig det! Vet precis vad du går igenom, är i samma sits. Suger o äta tabletter, värsta jag vet. Men nånstans där inne får man övertala sig själv om att man måste få sova, sömnen påverkar kroppen så himla mycket. Jag försöker planera mindre och ta dan som den kommer, inte lika lätt i din situation kanske men våga lita på din instinkt. Krya på dig massor nu!
Men vännen min!
Jag ser en halv sida, och den sidan är riktigt jävla bra!
Det är inte många som kan förstå hur du känner, men jag vet att du är tillräckligt stark för att klara av det här!
Jag tycker att du kan ta en lite längre bloggpaus.
Kanske 2 månader? Och vad ska du göra de här 2 månaderna, håll dig bara till SBT och umgås med vänner & familj (när du orkar det igen).
Vänner och familj får oss nämligen att må bra, vi skrattar med dom. Passa på att göra det de här månaderna ifall du tar en paus.
Jag tänker på dig. Kramisar. <3
http://www.anything.devote.se
Allt jag kan säga är lots and lots of love. <3
SLUTA MED TABLETTERNA DE ÄR ONATURLIGA OCH DET ÄR MASSA SKIT SOM MÄNNISKOR SJÄLVA HAR GJORT OCH SÅNT SKA MAN ALDRIG TA. DET ÄR TABLETTERNA SOM FUCKAR UPP DIG MEST!!! SNÄLLA TYRA TA ALDRIG SOM IGEN SPOLA NER TABLETTERNA… DET ÄR TABLETTER FÖR HEROINISTER SOM FÖRSÖKER RENA SINA KROPP… SÅNT GER MAN BARA FÖR MAN SON LÄKARE ELLER PSYKOLOG INTE PALLAR TA TAG I PROBLEMET.. DET BORDE VARA OLAGLIGT! VAD TROR DU HÄNDER OM DU FORTSÄTTER MED DOM I FEM ÅR TILL SEN FÖRÖKER SLUTA? DU KOMMER VILJA TA DITT LIV! DU ÄR SÅ VÄRDEFULL TYRA GLÖM EJ DET! PUSSS<3 SPOLA NER TABLETTERNA NU BLIR SÅÅÅ TAGEN ATT LÄKARE SKRIVER UT SÅNT SKIT TILL UNGA TJEJER…
Du får i alla fall hjälp. Har sökt hjälp med mina sömnproblem i 2 år och alla bara säger att det inte är något fel. Har inte sovit 8 timmar i sträck på 2 år. Bara att pallra sig iväg till jobbet ändå..
Ta hand om dig Tyra, det kommer bli bättre. När man mår som allra sämst och är som allra mest nere så finns det i alla fall bara ett håll att gå åt, och det är uppåt. Stor varm kram
Fy vad jobbigt. Kram!
http://hannafialotta.blogg.se
Hej Tyra! Först ska jag skriva att det här är första gången någonsin jag kommenterar på en “stor” blogg, för det känns inte som att det ger något att skriva till er (hoppas du inte tar det fel..). Men sedan ändrade jag mig och tänkte varför inte. Du skriver hela tiden att du blir glad över dina läsares kommentarer och peppning. Så nu tänkte jag skriva några rader jag också, för jag har haft en mamma som gått igenom allt det här.. Och jag är så glad över att doktorn sa åt henne att sluta med allt hon gjorde, för annars kanske jag inte hade haft henne kvar idag.
Det säger jag inte för att skrämma upp dig, utan mer för att få dig att förstå att du måste hjälpa dig själv, genom att ta det lite lugnt. Det är en riktigt jobbig sak du går igenom och jag tycker så synd om dig! Men samtidigt är jag glad över att just du som får gå igenom det här, har den styrkan så att du kommer klara av det! För jag vet att du kommer klara av det Tyra!!
Jag vill säga att jag tycker att du är en otroligt stark människa! Att du har gått in i väggen och ändå gör så mycket om är helt otroligt. Att du varje dag hjälper andra, genom att vara positiv och ärlig i din blogg. Det är riktigt bra jobbat!
Det är väldigt bra gjort av dig att du skriver det här, för jag förstår hur otroligt tungt och jobbigt du tycker att det är, att berätta det här inför alla dina läsare. Men jag tror inte att jag är ensam över att se upp till dig ännu mer efter det här!
Min mamma gick in i väggen för sex år sedan, samtidigt som min mamma och pappa skilde sig. Så i över ett år, låg hon och grät och var deppig, hon fick inte göra någonting. Och tro mig när jag säger det här, hon tyckte det var skit att lägga ner allt hon jobbade med, hon hade massa jobb och saker hon älskade att göra, men det fick hon sluta med i ca ett år. Och det kan vara värt att lägga ner lite saker i ett tag framöver, för annars orkar man inte. Ingen gör det! Under hela den här tiden så fanns hon ändå alltid där, för alla runt omkring henne. Man behöver inte alltid göra så mycket för att människor nära en, ska förstå och tycka om en. Alla som verkligen älskar dig kommer att förstå dig och hjälpa dig igenom det här.
Så snälla ta mitt råd och tänk verkligen igenom det här, för du har mycket omkring dig. Men du har också väldigt många omkring dig som jag lovar att vill hjälpa dig! Det är okej att känna Tyra!
Lycka till med allt och jag lovar att du kommer orka med det här! Du klarar allt tror jag!
<3
Usch, jag vet precis hur du har det. Lider med dig…
http://antiknorden.blogspot.com
JAg känner tyvärr igen mycket av det du skriver, jag har sluppit sömnproblem men får svårt att vistas bland människor som till ochmed är mina vänner som jag VILL umgås med?! Känns svårt att kommentera något vettigt, för självklart vet både du och jag att man ska försöka ta det lugnt och fokusera på viktiga saker i första hand men det är svårt att bara koppla bort allt som man har prioriterat i första hand så länge. Hoppas hoppas att du kommer må bättre snart och kunna sova ordentligt, ta hand om dig sålänge <3
http://emeliemaria.blogg.se
åh fina tyra, hoppas allt blir bättre snart !
http://hannahbrandstrom.blogg.se
Xanor är mycket beroendeframkallande. Mitt tips till dig är att försöka trappa ut tabletten och låta tiden ha sin gång. Som jag skrivit en gång tidigare är jag ingen som förespråkar mediciner. Tycker att psykiatrin skriver ut mediciner till höger och vänster utan uppföljning. Mycket beror väl på att det saknas resurser. Har endel insikt då jag själv är i branschen.
Jag var sjukskriven i några månader för två år sedan då jag fått en utmattningsdepression med sömnstörningar. Jag valde att inte ta emot medicin och gick istället hos en kurator. Om jag skulle råda dig till någonting så är det att tillåt dig en tids sjukskrivning så du får iordning på livet utan tabletter. Kan jag, kan du! Kram på dig
http://www.apelsinkrokant.blogg.se
Vet inte heller riktigt vad jag ska kommentera..Du är så himla ambitiös men jag hoppas att du tonar ner med ditt jobb,så att du hittar en balans igen.hoppas du blir bättre snart. Massa styrkekramar till dig.
http://cccarolina.blogg.se
Jag ber för dig Tyra.
Gud, jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser alla superfina kommentarer! Vilka fina människor ni är! Tyra, ta hand om dig själv. Stanna upp och lyssna på dig själv. Som du skrev för någon dag sen “stanna upp och se dig omkring, ta in de du ser och njut!” You go girl! Hoppas att allt löser sig, du är en bra människa och jag tror på karma., Du kommer få massa gott tillbaka! Love!
http://kristinsundbergs.blogg.se
Hoppas du snart blir bra igen!!
Det är bara du själv som kan bestämma vad som är det rätta att göra, även fast det kan vara otroligt svårt. Mitt råd till dig är att bara tänka på dig själv. Skit i vad alla andra säger eller vad alla andra kommer och tänka. Själv har jag alltid mått bäst av det, det är ditt liv, du måste göra det som är bäst för dig! Take care / Lovisa
Fina Tyra!
Jag tycker att du ska anställa mig som personlig assistent/ledsagare/alltiallo.
Ta inte bort jobbet ur ditt liv, ditt jobb gör dig lycklig, däremot kan du göra det enklare för dig i din vardag och det är där jag kommer in i bilden. Jag kan agera som ett stöd både fysiskt och psykiskt.
Elin
Ta en paus från bloggen. säg att du tar en bloggpaus i typ 3 veckor, skriv det så vi vet och då finns vi kvar.<3 Ha det gött tyra och gör grejer du tycker är kul och överarbeta inte. puss på dig.
Det måste verkligen vara hemskt för dig! Jag sänder så många uppmuntrande och sömniga tankar jag kan till dig ♥
Angående det sista. Jag tycker att du ska sjukskriva dig, även ifall du inte vill. Jag tror nog att dina kollegor på SBT sköter allt alldeles utmärkt och det tror jag att också redan vet. Men det skulle nog vara bra för dig att sjukskriva dig i 2 mån från jobbet. Du kanske behöver lite ledigt från bloggen också? Det är vad jag tycker iallafall. Jag hoppas att du blir bättre snart, vi väntar på dig hur du än väljer att göra! Kram
http://louisas.devote.se/
Tyra, du ska inte hamna där. Varför? Jo för att du är medveten. Du är medveten om att du säger stopp. När du är medveten finns det ingen risk att du hamnar där. Du kommer att nå en förändring, det är en väg du måste gå. Inget sker över en natt utan du kommer komma underfund med hur du ska gå tillväga.
Du älskar ditt jobb men glöm inte bort att du kommer i första hand. För att nå en lösning behöver man erkänna att ett problem finns. Detta har du gjort.
Lev enkelt, prioritera dig, sömn, lusten att äta och se vilka energikällor du har.
Lämna över det ansvar du har för tillfället. Trappa ner. Tänk långsiktigt. Tänk på dig, det finns ju bara en Tyra i världen och hon behövs av familj och vänner.
Jag vet precis hur du mår just nu! Har varit där, hade inte din karriär, men din ångest och stressen över att inte veta hur man ska göra och vilka val som är bra. Att vara sjukskriven är tyvärr något “fult”, man skäms och får dåligt samvete…fast att man vet att det inte går på något annat sätt. Ingen annan kan säga till dig vad du ska göra, för du måste ju göra valen själv och följa dem. Det tröstande jag har att säga är för det första är att du är inte ensam! De flesta pratar inte om det, att må psykiskt dåligt är så tabubelagt fortfarande, men jag och många andra i mitt yrke (jobbar på en allmänpsykiatrisk avdelning) försöker öppna allmänhetens ögon för det här. Det andra uppmuntrande jag har att säga är att det KAN bli bättre, det tar tid och kräver ansträngning från ditt håll och kan vara väldigt jobbigt tidvis, men det är det ju nu ändå eller hur?! Jag tog mig igenom helvetet, det tog några år för mig (behöver inte alls ta sån tid) men idag mår jag bra och vet precis hur jag ska hantera det hela. Går du i någon form av terapi? Terapi är inte bara för människor med trauman och trasiga barndommar… alla kan behöva få prata och reda ut kännslor och ändra på tankesätt och vanor.
Vad det gäller medicinering, så är det ibland ett nödvändigt ont. Jag förstår fullt din oro och man ska alltid vara försiktig med mediciner, men måste man ta dom så måste man. Är många som är så väldigt emot medicinering som menar på att det inte löser några problem, men man får inte glömma att detta är människor som då aldrig har BEHÖVT att ta mediciner, hade de det så hade de vetat hur det är när man MÅSTE för att överleva. Som du säger så är sömnbrist VÄLDIGT allvarligt, som kan leda till döden om det går för långt. Självmord är vanligaste dödsorsaken hos unga i större delen av västvärlden (och även asien nu), och i många fall är sömnbrist grundorsaken. Så det är verkligen något att ta på allvar.
Jag hoppas du hittar vad som är bästa lösningen för dig snart. När du gör det och bestämmer dig tror jag det kommer kännas som en lättnad. Som du säger är du ung och har hela livet framför dig att bygga upp ditt företag. Du verkar ha kollegor du kan lita på, så nu är chansen att bara tänka på din hälsa och inget annat!
http://mamma82.devote.se
krya!
Har du kollat dina sköldkörtelvärden? För några år sedan slutade jag plötsligt sova, fick helt enkelt inte sömn hur trött jag än var. Kroppen gick på högvarv, jag hade hjärtklappning och skakiga händer. Det visade sig att jag fått överfunktion på sköldkörteln, vilket påverkade mig både fysiskt och psykiskt.
Tyra, jag tycker din situation känns väldigt ledsam. Du är framgångsrik men overwhelmed. Det är mänskligt, men också livsfarligt.
Du borde hälsa på där jag bor… Seriöst. Värme, god mat, service, kul shopping, massage, träning, varma bad…. MIAMI i USA! Helt ärligt…. Du behöver komma bort… Bort från allt!
BR
Alexandra
http://miamiwife.blogg.se
Kära Tyra! Du har verkligen kommit in i en ond cirkel efter att du blev utbränd. Har själv upplevt liknande, men jag kommer aldrig tillbaka till arbetslivet igen.Jag kan inte hellre sova och oron du beskriver kommer automatiskt. Äter själv Xanor mot oro o ångest, men alla gånger hjälper de inte. Där finns olika styrkor på tabletterna o har du 1/2-1 mg. är det inte så farligt, bara du inte slutar tvärt med dem. Du måste trappa ned, för då är det inga problem. Mitt råd: Sjukskriv dig, skippa alla måsten,försök leva i nuet o gör bara sådant du mår bra av. Hoppas allt blir bättre, vill du får du gärna maila till mig. Kramiz
Har du någonsin blivit utredd för bipolär sjukdom? dina symptom känns som ett skolboksexempel. Euforiskt glad, kreativ, produktiv ena dagen, i bottenläge nästa. Med rätt medicinering skulle du i så fall må mycket bättre. Kanske lite mer lugn i topparna men definitivt inte lika låg i dalarna. Det är en mycket mer vanlig diagnos än man tror, många fantastiska skådespelare och artister har det.
Hej Tyra! Vi (dina läsare) tror att vi känner dig genom det vi läser på bloggen, och det är därför du får så mycket fin respons i samband med inlägg som detta. Vi känner med dig, precis som en god gammal vän man haft i flera år tillbaka (bloggen är ju såpass gammal nu). Vi vill hjälpa/tipsa/få dig att må bättre och jag tippar på att du också känner en trygghet i dom flesta av oss.
Glöm dock inte att du inte är skyldig oss någonting – du behöver inte känna pressen av att vara den BÄSTA bloggen. Du måste inte dela med dig av ALLT i ditt liv. Och för all del, känn ingen press att uppdatera 1000 ggr per dag för att du är “tvungen”.
Vad skulle hända utan bloggen eller SBT? Eller utan båda två? Vart skulle du vara då? Förmodligen skulle du vara lika lycklig (om inte ännu lyckligare), fast mer på det personliga planet (= det viktiga planet, enligt mig då hehe).
Du är vacker, fin och allt detdär… som vi alla är
. Men det finns tyvärr bara en utav dig, och den ska räcka ett tag till.
Vi kan nog fortsätta leka hobbypsykologer i kommentarsfältet bäst vi vill, men det enda rätta svaret finns inom dig.
Snälla, kan du inte skita i oss läsare ett tag, och fokusera på dig själv?
Do it!
Hej! Tänkte bara säga det att du är inte ensam! För ungefär ett år sedan gick jag igenom nästan samma sak. Jag kunde inte äta, jag kunde inte sova och jag mådde illa hela tiden och på grund av det kunde jag varken gå ut utanför min lägenhet, gå till skola och jobb osv. Det var det jobbigaste jag varit med om! Det höll i sig i ett år ungefär och jag är hypokondriker eller hur det stavas, så jag tror JÄMT att jag har cancer osv. Så att gå runt och må dåligt blev ännu värre eftersom jag trodde att jag hade någon allvarlig sjukdom och då stressade jag upp mig och det var just stressen som var skurken! Men jag lyckades tänka om, jag tog lång tid på mig på morgonen, jag sprang aldrig till bussen, jag tog mycket tid för mig själv och koncentrerade mig på att när jag var hemma så var det tid för mig själv! Jag tänkte bort allt som inte hade med mig att göra och typ målade naglarna, la hårinpackning, kollade på nån bra film, läste böcker osv. Så jag blev sakta sakta bättre och nu är jag “frisk”. Ibland kan jag känna illamåendet komma och då är det bara att ta tid till sig själv så brukar det försvinna.
Hoppas du blir bättre snart! Medicin är inte någon större hjälp, det försämrar bara! Det är din livsstil som kommer hjälpa dig!
Styrkekramar!
Jag mår också extremt dåligt och äter Xanor, men jag tar dem bara vid behov eftersom jag blir van så snabbt och måste höja dosen. Mitt tips till dig är att fråga din läkare om du kan få börja med Stesolid istället. Den påverkar samma del av hjärnan, men har längre halveringstid och lättare att trappa ner sen när du ska sluta. Xanor är ofta ingen lek att sluta med, många säger att det är värre än att sluta med heroin.
Jag tycker att du ska sjukskriva dig så att du inte blir ännu sämre! En vän gick in i väggen för ungefär tio år sen och fick i samband med det panikångest. Hon kämpar fortfarande med att försöka komma tillbaka i arbetslivet, men det går väldigt sakta fram eftersom hon mår så pass dåligt. Hela hennes liv blev förstört skulle man kunna säga. Det är verkligen inte värt det.
Hoppas att du kommer ur den här skiten, håller tummarna för dig!
Alla har redan skrivit så kloka saker så jag sänder en stor kram till dig och hoppas allt löser sig!
Ta vara på dig! <3<3<3
Finns bara en du! <3
http://humanity.se
Jag har också mått precis som du, efter att inte ha sovit ordentligt på tre år (fick barn). Mitt tips är att testa citalopram. För mig har det fungerat jättebra, alla är så klart olika men testa. Du är så modig!
Jag har också varit utbränd och satt på sömntabletter där dosen bara ökade och ökade och jag kan bara säga som så.
Du MÅSTE sjukskriva dig! Du måste få ett ordentligt break från allt och bara fokusera på DIG! Du kan inte fasa dig ut ur en utbrändhet.
Massvis med kärlek och stöttande kramar till dig!!
http://www.camillagervide.com
Tror att ditt liv skulle må bra av rutiner. Samma rutiner varje veckodag och rutiner även till helgerna. Alla mår inte bra av att resa o flänga än hit än dit. Sova kl.22.30 vakna kl 07.30 VARJE dag.
Jag är också en av de 1000-tals med sömnproblem, och jag vet hur jävligt det är. Dock jobbar jag i 3-skift så jag hinner aldrig få rutin i mitt liv. Men vet att när jag har semester eller annan lång ledighet sover jag som en gris när jag bestämmer mig för fasta tider.
Håller tummarna för att du blir frisk snart finaste Tyra!
Kram // Therese
Stor kram till dig Tyra. Hoppas att du kommer fram till vad som känns bäst för dig.
Fina Tyra! Det gör ont i mig att läsa detta. Jag hoppas att du finner kraften och styrkan att säga stopp. För din egen skull. SBT eller bloggen går inte under för att du försvinner i ett par månader. På SBT verkar du ha så engagerade och drivna kollegor som säkert backar upp för dig. Och bloggen är bara just det – en blogg. Det är klart att vi läsare skulle sakna dig, men hellre att du försvinner en stund än – värsta tänkbara scenario – för alltid. Nej usch, så långt vill jag inte ens tänka.
Sätt stopp innan det är försent! Det verkar redan ha gått ett par steg för långt. Ta hand om dig! På riktigt! Massor med kramar ♥
http://annerosenqvist.blogg.se
Tyra!
Snälla Tyra, fina du. Du måste ta bättre hand om dig själv.
Som du säger så har alla människor en kurva som man lever efter och när man har nått botten på denna kurva har man hamnat i en djup “deppression”. Har du väl hamnat där tar det oftast otroligt lång tid för en att komma tillbaka till ditt normala liv och välmående.
Snälla, bryt nedförsbacken innan det är försent!
Du måste göra sånt som du tycket är kul! Om träning är något som du tyckte var roligt måste du hitta tillbaka till detta! Man måste.
Det är det enda du behöver just nu annars kan det sluta illa och du kommer ha en mkt längre väg att klättra tillbaka. Sjukskriven borde du ha varit sedan länge.
Det är inget fel elle fult, du är det finaste du kan göra att ta hand om dig själv. Du kommer att må så bra Tyra!
Men inte förrens du har varvat ner.
Må väl! KRAM
jag har extremt jobbiga sömnproblem o har haft lääänge,, största problemet för mej är att somna,, kan ligga vaken precis som du skriver o bara stirra rätt upp i taket o en miljon tankar flyger genom huvudet o till slut får jag myrkrypningar i hela benen vilket gör att jag inte kan ligga kvar för jag får panik,, är ensamstående på heltid till 2 barn o jobbar så det är hemskt att inte få den sömn man behöver,, känner ju inte dig så o kan därför inte förstå precis hur du mår men vet va ingen sömn kan göra me en o du jobbar ju dessutom 200%,, jag har aldrig velat ta tabletter för jag är rädd att inte vakna o vill inte vara “påverkad” då jag har små barn men för ett par veckor sedan gick jag till läkaren för att jag inte orkade mer o ville få insomningstabletter MEN då min pappa va missbrukare ville inte läkaren skriva ut några som helst sömntabletter då det är så beroendeframkallande o ännu större risk för mig då tydligen,, o han beskrev just de att man börjar typ me en halv sen efter ett tag så hjälper inte de o då ökar man o sen är man uppe på max o de hjälper inte heller till slut så tror inte att tabletter är lösningen kanske ett kort tag men bäst är nog o ändra sin livs situation vilket tyvärr inte alltid är så lätt. jag hoppas verkligen du kan lösa det på bästa sätt för dej själv o få må bra igen,, du verka ha fina människor runt dig o bra arbets kollegor som jag tror skulle klara jobbet åt dej ett tag, så gör de viktigaste boka en resa vart som helst o lämna mobil o dator hemma o stäng av allt sånt, kanske inte är möjligt för dig men tror att de skulle va bra
tycker du är helt grym som lyckats me så mycke o önskar dej lycka till !
tyra,det är så starkt att du väljer att skriva om detta.du är ju trots allt bara människa och jag uppskattar att du är så ärligt. var rädd om dig! <3
hej tyra! det är inge roligt att vara på andra sidan jorden och må så dåligt, lider med dig!
jag tänkte sända över ett välmenande råd och så får du avgöra vad du vill göra med det
Jag tycker att du skall göra ett veckoschema (eller månad) över vilka uppgifter du går igenom varje dag, allt från jobb till vardag.. jämföra det med dina uppgifter innan SBT. Skiljer det sig?
Jag förstår att du inte kan/vill sjukskriva dig på heltid i 2 mån, du har ju trots allt ett eget företag att driva. Men punkta upp de som du absolut ser som dem största punkterna att uföra tex;
* Möten
* Operativ marknadsföring
Punkta sedan upp i genomsnitt hur många möten du har i veckan, och försök ta bort, och detsamma med marknadsföringen..
Försök att prioritera bort så mycket att du kanske kan sjukskriva dig 75%, på så vis har DU bestämt din sjukskrivning och vad du ska göra på jobbet.
Jag tror att det är svårare att gå till en läkare och han “tvingar” dig till en sjukskrivnig, då är det lätt för att “smyg”jobba tills du känner dig liiiite bättre igen.
Vad sägs om 1 blogginlägg om dagen kanske? Ta hjälp av olika gästbloggare den andra tiden som kanske lyfter upp skojiga saker från ditt arkiv etc?
Det kommer gå jättebra,
Njut av det sista i kina! Kram Linnea
åh fina tyra ! vet inte vad jag kan föreslå eller säga som skulle kunna hjälpa dig men jag hoppas hoppas hoppas så innerligt att du kommer kunna sluta med tabletterna och må bättre inom en snar framtid ! jag hoppas också att din familj finns där som en sten eller ett stöd och som kan stötta dig.
massor med kramar !!!
och kom ihåg: vad som än händer så finns det alltid någon som älskar dig (mitt motto i livet)
http://lindkvistan.blogg.se
Tesa – det är stort att tala om att man inte ska ta sådana här mediciner, utan de är för heroinister. Och att dessutom säga det till ngn som kanske behöver dem för att må bra. De mediciner vi talar om här är utskrivna av läkare, inte ngt man går och köper på plattan…
Jag blir mest förbannad att du kan uttala dig om sådant du inte verkar ha kunskap i – snälla Tyra lyssna inte på sådana människor!
Hoppas verkligen du ska må bra igen snart! Många varma kramar:-)
Tyra, detta hände min pappa oxå för ganska precis ett år sedan. Han startade under våren 2010 ett företag, det gick jätte bra ( vilket det fortfarande gör ) men när man precis startat upp ett företag så är det otroligt mycket jobb!! Så han var riktigt nära att gå in i väggen.. Det var otroligt hemskt att se på.. Men han trampade ner på jobbet och idag mår han otroligt bra, han gör fortfarande det han älskar och väldigt mycket! Men han tar sig även tiden, då och då, att varva ner!
Du kommer må bättre, inom sinom tid.
Många varma kramar Julia
Som en annan skrev tidigare. Ta en bloggpaus och lugna ned dig med företaget. Lita på dina kollegor! Vi kommer att sakna dig men är kvar när du orkar skriva igen. Ditt välmående är viktigare. Mår man inte bra så mår inget i livet bra till slut
Jag älskar att du är så pass “ärlig” och “riktig” som du faktiskt är i din blogg. Jag beundrar dig för att du går ut med verkligheten för allmänheten och visar hur din värld är på riktigt istället för att leva i den där blogg-bubbla-världen många drömmer om. (Kortfattat: Pengar, mycket jobb, fester, goodiebags… You name it. Folk tror det är ett lyxliv men även du och alla andra som bloggar är vanliga människor). Jag har levt med panikångest i snart ett år och vårterminen 2011 var jag sjukskriven då jag i samband med det även hamnade i en djup depression. Du skrev ovan att din omgivning inte förstår och jag vet exakt hur det känns!! Och jag vet även exakt hur det känns att ha ångest för att umgås med människor och jag själv kan gå flera timmar och bara tänka på det… Det är hemskt, jag vet. Nu är vi inte riktigt i samma situation men jag kan möta dig på halva vägen och vända mig till mig själv, förstå dig i din situation utifrån mina erfarenheter. Hade kunnat skriva hur mycket som helst men jag känner att jag avslutar här och vill även påminna dig om att alltid tänka på din hälsa först och att det är ok att inte alltid orka umgås eller förklara för sin omgivning! Det är lätt för mig och andra att säga “det ordnar sig” men jag själv avskyr när någon säger så för det är inte det man vill och behöver höra när man är nedstämd. I know. Fokusera på de roliga sakerna i livet, tänk bort jobb och alla andra måsten för att vardagen ska fungera, ibland behöver man bara ett jävligt långt break.
Mejla mig gärna om du vill skriva av dig. Kram!!
japp xanor är väldigt beroendeframkallande (kolla fass.se), men kan vara motiverat att ta ett tag om man har extrem ångest. dock som de andra säger är det viktigt att du trappar ner på dem gradvis om du tagit dem varje dag!
Jag hoppas att du läser detta Tyra
Jag har varit i EXAKT samma situation som dig och tagit mig ur den. Jag älskar mitt jobb mer än allt med och har inte slutat med det, men jag löste det ändå. Du behöver bara hitta balansen, alltså ett intresse förutom jobbet som får ned dig på jorden. Det kan vara vad som helst, kan ta tid att finna också. Jag råder dig till att inte ta hem något arbete utan arbeta på kontor, hemma ska vara en stressfri plats. Till en början också, ta aldrig hem vänner till dig.. möt dem på stan. Lev för dagen, försök andas ut och älska allt du är tacksam för i livet. Jag älskar din blogg och vill inte att du ska skuta blogga men är detta vad som krävs för att du ska återfå din hälsa så gör det. Ta bort komentarsfälten, skit i oss det är du som är viktig 
Du MÅSTE eliminera all negativ stress även om det skulle innebära att du står stilla i företaget, tro mig du behöver det. Du får mig att må bra av dina inlägg och du är så fin och äkta, du måste bara lära dig att ta hand om dig. <3
Jag har ett tips till dig – pröva LERGIGAN 25 mg! Ett väldigt svagt lugnande preparat men det enda som funkar för mig. Min mamma har varit allvarligt deprimerad och lider av sömnproblen sedan 15 år och äter ganska starka tabletter mot sina problem. Men hon gillar inte de starka medel hon får. Sömntabletter får henne att somna men inte sova genom hela natten, är beroendeframkallande etc. Jag fick pröva av mina lergigan och sa att det var det bästa hon någonsin prövat. 25 mg 2 timmar innan du går och lägger dig, kan fortfarande vara lite svårt att somna i början men när du väl somnar sover du genom hela natten. Du kan känna dig väldigt trött och bakfyll dagen efter i ca 1 vecka till 10 dagar men sen när kroppen vant sig vid preparatet (förutsatt att du tar tabletterna regelbundet och inte hoppar över) så försvinner alla biverkningar. Du somnar och vaknar samma tid varje natt/morgon och sover genom hela natten. Alltså jag lovar och svär att du kommer kunna sova genom hela natten med lergigan ingen tvekan (du kan ta 50 mg om 25 mg inte gör susen). Det är riktigt svårt att vakna när du tar dom men du vaknar av dig själv när din kropp är utvilad. Snälla Tyra, pröva. De kommer göra underverk för dig. Ps. min ångest och depression blev betydligt bättre när jag började på lergigan eftersom jag för första gången i mitt liv kunde sova och vila ut.
FÖRSTA gången jag läser ett så här långt inlägg, jag vet inte om du kommer att läsa detta. du är SÅ BRA tyra. första gången jag gick in härså tänkte jag hon har glidigt igenom genom att umgås med andra. MEN NEJ DET TYCKER JAG INTE NU NÄR JAG LÄST DIN BLOGG och ÄLSKAR DEN. Jag tycker att du skatänka på din hälsa. jag tror att om du bloggar en gång i veckan för att tala om föross läsare att du e ”kvar” ,men tar en paus ica en månad kanske det gör unerverk. försök få andra på stbt att göra åt dig.så kan du komma tillbaka om en månad.det enda du kan göra är att kanske checka av att de gör sina saker. ni känns ändå som ett bra gäng. försök göra avslappnings övningar,finns massor på yputube där du bara får varva ner lite. stressa inte upp dig för allt…oh jag önskar jag kunde hjälpa dig. men jag tror att många andra läsare är kvar ävenom du tar en liten paus. din hälsa är ju ändå viktigast.
hoppas allt blir bra
kram
För din egen skull så tycker jag att du ska ta en total TIME OUT från både blogg och jobb i MINST 2-3 månader! Blondinbella tog en sådan paus för några år sedan och kom tillbaka och behöll läsarna och Beata klarar säkert ditt arbete på sbt ! Du är för tusan jätteung Tyra, du får inte må så här dåligt nu! Inga pengar i världen är värt det priset. SNÄLLA lyssna på din kropp, annars kanske dom psykiska problemen blir bestående eller i värsta fall utvecklas till något ännu värre!
Hej!
Jag jobbar inom psykiatrin inom slutenvården, på en psykosavdelning.
ÄT INTE XANOR! det är rävgift. vi ger det/ skriver ej ut det ens till beroendepatienter. det är så beroendeframkallande. absolut inget man ska välja i första hand till en “Ny patient” med “nydebuterande symtom”. Atarax, oxascand, theralen, lergian… det finns så mycket mer.
var rädd om dig!
Hej!
Jag har liknande erfarenheter, lider av manodeppressiv sjukdom och sömnproblem. Tänker inte komma med klämkäcka “tips” till dej, men jag hoppas att allt löser sig. Tycker det var otroligt bra & starkt gjort av dig som modebloggerska att skriva om det så här öppet. Du är ju en person som förväntas vara glad, snygg och perfekt 24/7, därför betyder det mycket att just du vågar säga som det är. Ju fler som vågar dessto bättre, det tar bort lite av tabun med att må dåligt.
Visst är det jobbigt att ens tänka tanken på att sjukskriva sig i två månader, men om du inte gör det nu kan det mycket väl bli så att en betydligt längre sjukskrivning hägrar i en inte alltför avlägsen framtid. Kanske resa iväg, vila upp dig, sluta med mediciner och ge kroppen en chans att visa dig hur du egentligen mår. Två månader är dessutom inte alls någon lång tid, så jag äver övertygad om att dina medarbetare kan lyckas hålla skutan någorlunda flytande, och dina bloggläsare finns säkert kvar när du kommer tillbaka (för det gör du!). Det första steget kan även vara att inte lägga så mycket fokus på att visa andra hur du mår, utan att helt enkelt känna efter så du själv förstår i vilket skick du är och vad du behöver. Lyssna till dig själv. Du känner dig själv bäst!
Stor kram!
http://www.malinthewriter.se
Oj oj vad jag berördes av ditt inlägg..
Jag vet hur det är att vara utbränd och känna sig rädd för att aldrig kunna bli normal igen (då menar jag glad ha orken glädjen att träffa folk och bara vara pigg slippa ångesten och alla dess jäkla sympton som yrsel hjärtklappningar mm mm mm)
Innre stress skapar ju en hel del helvete dels så blir kroppen ett enda stort kaos, huvudvärken man får paniken man kan känna när man knappt vet ut och in och den extrema rädsla för att bara kola vippen yr konstant.. och det tillför ju dessa jävla panikångest attackerna som praktisktaget äter upp en.. och skapar ännu mera stress…
Jag tror inte sjukskrivning kommer vara en bra sak för dig.. varför jag inte tror de handlar mest om för att du älskar de du gör för mycket, du kommer bara vara ennu mera stressad över att inte ha kollen.. att inte få vara med, jag tror du helt enkelt måste hitta en bra lösning till dina sömnproblem, börja med sömnen.. samtidigt som du sakta men säkert lämnar över mera ansvar till dem du litar på inom arbetet.
Jag tror du kommer vakna upp en dag och hittat din metod till att bli lugnare och slippa skiten men det tar tid en jävla lång tid för att vara ärlig men de blir bättre
Jag hoppas med hela mitt hjärta du hittar tillbaka till dig själv och ditt lugn.. att du snart får ligga och snarka dig gott om natten.
Tycker att du får skylla dig själv en aning. Det är ditt liv och du väljer vad du själv ska priotera. Arbetet är precis som du säger en anledning varför du mår så dåligt. Arbetet är en anledning på grund av att du ständigt går runt stressad och pressad.
Råder dig att försöka sluta med tabletterna även om det kan tänkas vara svårt. Det är bara du som kan ändra på dina vanor och rutiner. Vad tror du egentligen vad som hända när du tar pillerna? Även om jag inte har någon helst aning hur du mår råder jag dig att försöka slappna av, göra det du må bra av, jag vet att du har försök att göra det men om du börjar planerar bättre så kanske det kan bli bättre. Arbeta med fasta tider(gå upp kl 8 och sluta arbeta 17 exempel). Börja en viss tid och sluta en viss tid. Precis som med sömnen. Försök att gå upp en viss tid och lägg dig en viss tid. Försök med “samma” tider varje dag så kanske något blir bättre(?)
Gör detta i en vecka och ser vad som händer.Tycker att det är så hemskt att unga sliter ut sig vid så ung ålder. Antingen så jobbar unga människor ihjäl sig eller så har dem inget alls.
Hoppas att du inte tar min kommentar som negativ. Jag är bara ärlig och vill försöka hjälpa dig. Hoppas att du mår bättre snart.Kram!
Stor varm kram till dig. Det kommer att bli bra!
Som du skriver utan dig funkar inte allt de andra som du älskar så Mke, du måste ju verkligen ta ledigt o försöka få hjälp så att du får börja må bra igen:) din familj o dina vänner måste ju för tusan inse fakta och hjälpa dig igenom detta! För du fixar de:) kram
Åhhh kära bästa snälla snygga söta grymma otroliga TYRA! Din blogg är min absoluta favorit blogg och jag blir så glad av att läsa den varje dag men idag blev jag riktigt ledsen. DU MÅSTE VILA OCH SLUTA TA TABLETTERNA SNÄLLA RARA! Om du inte slutar kommer du ta kål på dig själv och det är det väl inte värt? ELLER HUR?? Hur kan det vara värt det? Du kanske ska ta ledigt 2 månader i sträck och vila hjärnan? Vet att det är svårt eftersom du har så mycket på gång men i slutändan handlar det om vad som är bäst för din hälsa, för att du ska kunna leva ett normalt och sunt liv.. ett långt liv. Vi behöver dig så ta all den tid du behöver i världen för att vila hjärnan du måste snälla” Låt inte tabletterna ta över. Du behöver inte dom, it is gonna kill you please stop! LOVE YOUUUU <3
Ville bara skriva att du är inte ensam om detta. Vet att det inte hjälper dig på något sätt. Att prata med nära & kära som inte upplevt denna känsla är nog inte det rätta. För inte förräns dom varit där, kan dom förstå, vilket man absolut inte önskar någon. Känslan när kroppen vill vända ut & in på sig själv utan att man kan göra något åt det är fruktansvärt. Panikångest, sömnlösa nätter & tvånget att man måste möta människor fast man inte orkar. Du är en driven människa som är inne i stora händelser, med ditt företag. Meeen, du verkar ha ett bra team som säkert kan ta över under några månader där du Tyra måste få läka. Tror du förstår att inte detta fungerar längre. Ta dig ledigt, koppla bort allt, res,njut & bara rensa hjärnan.För vad är viktigast just nu? Det är du Tyra! Lycka Till med vad du än bestämmer dig för! <3
Jag hoppas att du kan lösa det på det sättet som passar Dig bäst. Lyssna inte på vad andra tycker. Man ska göra det som är bäst för en själv och då Får man vara egoistisk! Hoppas du löser det på bästa sätt! Många styrkekramar!!
Tyra, jag hoppas verkligen att du tar åt dej av alla dessa kommentarer. Du leker med elden när du pressar dig själv såhär. Jag känner igen mej så mycket i dig och det du skriver. Du måste lära dej att överlåta ansvar på andra. Jag kunde inte det utan trodde att om jag inte var på plats och höll i alla trådar så skulle allt gå åt helvete. Men guess what? Det gick bra trots att jag tog en paus från allt. Du kommer inte att klara att hålla i allt med Style by Tyra och bloggen och flytt och renovering och så vidare. Hör du inte själv hur mycket det är?!?! Ta ledigt!!!!! Från bloggen och från SBT. Hur kul du än tycker det är så MÅSTE du göra det för att kunna må bra igen. Koncentrera dej på ditt nya hem som du ska dela med din gorgeous man och att fira en mysig jul. Företaget klarar sig utan dig, tro det eller ej!
KRAM till dig <3
Hej Tyra!
Vet inte riktigt varför jag kommenterar egentligen, som om någon kommentar av alla de hundratals du kommer får kommer förändra något.
Det är okej att vara svag, så innihelvetes okej Tyra. Och det är så modigt av dig att ta tag i dina problem och rädslor.
Att vara en förebild betyder inte att man inte får visa sig svag. Det är ungefär som när man bråkar med sin pojkvän för första gången, då går man alltid ur där 100 gånger starkare och renare.
Om du ska sjukskriva dig tror inte jag att du kan stanna i Sverige direkt, speciellt inte Stockholm. All stress, jobb osv påminner dig hela tiden om saker du borde göra. Res, bo i en stuga någonstans eller gör någonting för jag har sett människor med denna sjukdomen och den äter upp en innifrån.
Ta hand om dig. Du är så jävla stark.
Hörru, ingen vettig människa skulle klandra dig om du valde att lägga ner bloggen ett tag. Ta en paus i livet. Åk till ett lugnt, varmt och avlägset ställe och försök att hitta dig själv igen. Att vi kommer sakna dig är självklart, men vi vill hellre ha en frisk Tyra än en sjuk..
Du har så många människor som har din rygg i det här!
Lycka till fina Du!
http://JuliaJohanna.tumblr.com
Du är inte ensam, jag och säkert många flera ligger vakna om nätterna, och det jobbiga är att ingen annan förstår hur frustrerande det är att inte somna!! Det hjälper inte att “skriva upp sina tankar”, de finns ständigt där och maler. Jag vet hur du känner dig.
Jag har en fråga, hur började detta? Om du tänker tillbaka, när spårade det ur? Det är kanske de som du måste gå tillbaka till och ta itu med. Vad blev fel? Detta har du säkerligen redan tänkt på men i alla fall…
Starkt av dig att skriva detta.
Jag känner igen mig så väl. Har gått igenom samma grej. Jag är 28 år och har varit 50% sjukskriven i ett år. Jag älskade mitt jobb, lade all min vakna tid och energi på det. Först vägrade jag sjukskrivning, men sen brast det och jag fick inse att det blivit för mycket. Sjukskrivningen var ett faktum, medicinering likaså.
Ta chansen att ta hand om dig själv NU! Ingenting är viktigare i livet än din egen hälsa. Utan den är du ingenting.
Att hitta rätt typ av medicin kan ta tid. 3:e gången gilt och ett antal dosökningar gav äntligen effekt för mig. Det kan också vara aktuellt att kombinera flera mediciner, en på morgonen och en på kvällen till exempel. Ge dig inte utan kräv att du hittar en som passar dig.
Jag har fått möjlighet att gå i terapisamtal för att prata prestation, balans i livet, känslor, självkänsla, kroppskännedom, att vara i nuet, vikten av pauser m.m. Hur värdefullt som helst och något jag rekommenderar alla, även de som har full kontroll över livet. Försök hitta en samtalsgrupp som du kan delta i. Det är skönt att träffa människor som är i samma situation
Lycka till!
Fan, kändes nästan som det var mig du skrev om med sömnen hehe. Somnar inte heller på 1 och blir konstig om jag tar 2. Det är jobbigt med sömnproblem, som fan. Hoppas det löser sig för dig Tyra. Även om det inte är lätt, så borde du ta det lite lugnt med jobb ett tag. Och tänka på dig för en gångs skull!
Hej Tyra.
Slå på Xanor på fass.se!
Jag skulle vilja rekommendera dig att prova mindfulness, det är en del av KBT. Har för mig att du skrivit att du går hos en KBT terapeut, prata med denne om det. Mindfulness handlar, förenklat, om att lära sig leva i nuet. Inte oroa sig för sådan som komma ska eller sådant som varit. Det finns bra självhjälpsböcker också, de kan du låna på biblioteket så kan du bilda dig en egen uppfattning.
Sömnen är viktigt, som du själv skriver och sömntabletter är inte en bra lösning så försök jobba stenhårt med att hitta andra lösningar!
Hoppas innerligt att ditt psyke komma vända snart till det bättre! Jag kan skriva så mycket mer men jag känner dig inte så jag låter bli men vänd dig till psykiatrin och begär hjälp, kämpa för att få hjälp. Du är ju trotsallt en driven tjej som kommer klara dig ur detta men du behöver hjälp, och mindfullness kan vara ett sätt.
Hoppas du haft en bra dag ?!
http://www.marriie.blogg.se
Hej! Läst din blogg bara 5 gng el nått, men kännde att jag vill dela med mig..
Jag blev “utbränd” när jag var bara 17 år. Tror att tiden kom ikapp mig. Man bara kör på, det funkar inte i längden. Kunde sitta till 6 på morgonen o STIRRA rätt fram. Sen några få timmars sömn.. Precis som du så fick jag helt panik av att veta att jag skulle gå ut o äta med vänner.. Kunde sitta runt ett bord, bara känna svetten rinna..Hur tårarna va så nära.
Jag mådde dåligt i flera år, kunde inte jobba/ eller fungera normalt. Men idag så är jag frisk.
Jag tog inga piller och råder dig att tänka igenom det!! Har en vännina som slutar efter 5 år men piller. Hon vet inte vad som är henne el pillerna längre. Ta hellre än resa där du bara tar det lungt i ett par veckor. Få någon/några att göra ditt jobb. (ge dom en chans, dom får det till utan dig)
Jag brukade tänka att jag satt i en stor grop, för varje dag så fyllde jag igen den lite, för en dag känna att jag står på jämn mark igen. Sänk dina krav o lev i ett förnuftigt tempo! Du får bara ett liv.
läser aldrig bloggar, fastnade dock för detta inlägget.. enda tipset från mig till dig är att släpp allt här hemma och åk, bara åååk! 2008 åkte jag till sydafrika för att arbeta med utsatta barn i kåkstäder.. jag var 18 år, hade arbetat och gått i skolan parallelt sedan jag var 16.. jag va trött, slut i kroppen o huvudet..den resan förändrade den mitt liv.
Att leva enkelt o för dagen, kunna glädja o göra människor så otroligt glada bara av att sitta en timma och prata med dem är något som är så befriande, glädjande o framförallt stärkande. Dem vet inte vem du är men de räcker för dem.
När jag kom hem var jag glad, lugn o trygg i mig själv, inget kunde rubba den stabiliteten.
Mitt första intryck av sverige va julrushen, och min första tanke i ica kön va “alltså va fan håller folk på med? lugna neeeeeeeer er, de är som att det aldrig blive väl…..”
Det jag vill säga är att, den bästa medicinen är att sluta fokusera på sig själv, när man ser andras problem o hur de kämpar var dag börjar man själv fokusera på de instinktiva behov man har som att ha mat, en familj, nånstans att bo osv. ibland tror jag det är allt som behövs… Önskar dig all lycka Tyra!
Hej fina Tyra!
Jag känner med dig när du skriver hur du mår, du ska inte behöva känna som du gör! Ingen ska behöva göra det!
Både min mamma och pappa är väldigt ambitiösa människor som tänker på andra hela tiden och förut jobbade, precis som du gör, otroligt mycket. Detta ledde till att båda två “gick in i väggen” kort efter varandra. Jag vet ju inte exakt hur de kände, kan nog inte ens föreställa mig det, men jag vet hur jag kände, det var outhärdligt att se dem på det viset! Så “svaga” , ledsna, rädda, trötta-allt på samma gång! De orkade inte med vardagen, kunde inte bjuda hem folk osv på lång tid. Det gjorde väl egentligen inte så mycket, men att se dem så hjälplösa, och veta att det inte finns något särskilt jag kunde göra för att hjälpa dem mer än att bara finnas där-det gjorde ont i mig. Men efter ett tag så blev det bättre, de orkade med mer saker, vi kunde bjuda hem folk igen-och idag är allt bra! Men vet du vad det viktiga är? Att du tar det lugnt! Du måste nog släppa jobb och annat lite ett tag, ta igen dig, jobba med dig själv. Gör du det kommer du se resultat! Det kommer nog kännas motigt i början, men efter ett tag kommer du vara glad att du gjorde det. Bättre att välja att ta det lugnt ett tag nu-än att bli tvingad att gå hem om ett tag. Du är stark Tyra och kommer komma igenom detta, men det krävs tid- och det kommer ta tid. Men so what? Låt det göra det, för ditt eget bästa. Om ett år kanske du är helt på banan igen och mår bättre än någonsin innan! Tänk på dig själv och ditt eget bästa, och låt dina nära och kära hjälpa dig. Man behöver inte klara allt ensam, det är okej att be om hjälp. Du verkar ha en fin familj, som älskar dig, låt de bli “som en klippa i stormen att luta dig mot” (kommer du ihåg Sareks låt?) när stormen är över kan du stå igen utan att behöva luta dig, det vet jag!
Ta hand om dig Tyra, du verkar vara en sådan godhjärtad, omtänksam och härlig person-och du förtjänar det bästa! Tänk på dig själv nu så att du blir bra igen!
Massor av kramar!!:D
Hej Tyra. Jag tror att du behöver ta tid för DIG SJÄLV. Du måste hitta dig själv i din kropp, lära känna din kropp, känna hur den känns, lyssna på din kropp och framför allt ditt INRE. Jag vet inte vad du tycker om eller vad du har för intresse, men har sett att du tycker om hästar. Kanske du ska försöka börja rida igen eller bli medryttare på en go och härlig häst och få komma ut i naturen någon elelr ett par gånger i veckan, barra att få vara tillsammans med hästar/djur och få glömma bort allt annat och vara i nuet. Prova på mediation/yoga är det perfekta alternativet. Jag hade jätte svårt att ligga still och slappna av..men jag gav mig inte utan ebstämde mig för att börja meditera och det funkar verkligen. Det jag också kan rekommendera dig är att besöka upp en riktigt bra och erfaren homopat eller medial person, om du nu tror och tycker sådant är ett viktigt område. Jag har massor att berätta och själv så mår verkligen så dåligt och blir deprimerad och jag inte får hålla kontakt med hästar och djur.Hör gärna av dig om du vill, så ska jag försöka hjälpa dig mera.
Stor Kram Jessica!
Du har styrkan att dra dig ut ur detdär inom dig. Kanske inte nu, men nån gång. Ta tid, du är ung och du har hela livet framför dig! Gör de val du pårikit vill, bara de. Jag har varit där, när min mamma hade cancer. Fick panikattacker när hon lämnade mig. Hatade det. Men kom igenom det. Och nu gör jag min sak och stora val i livet. Jag är stark& klarar av dethär. Paniken bor i mig alltid, men det gör mig bara starkare. Jag kommer inte att falla igen.
http://lifelovejewellery.blogspot.com
Jag känner igen mig i endel av det du skriver.. och jag lider verkligen med dig, det är skit att känna att man inte orkar. Jag förstår att du har svårt att släppa allt runtomkring men det bästa, för dig, vore att dra ner på allt som har med jobb att göra. Det kanske har funkat än så länge men du mår knappast bättre av att pusha dig själv framåt för mycket och i längden håller det inte – hur gärna man än vill! Mitt tips är.. tja.. ta hjälp av dina anställda, blogga inte om du inte känner för det, behöver du skriva av dig så skaffa en blogg med lösenordskydd där du själv bestämmer vilka som får läsa, eller inga alls. Det är en ganska bra självhjälp, tycker jag. Något annat för dig som är stressad och har så många bollar i luften kanske skulle vara att komma upp på hästryggen igen? Rida ut på en lång, skön skrittur eller bara köra ett race över ett fält. Ibland måste man ju komma bort från vardagen, ha lite egentid. Jag hoppas verkligen att allt löser sig, och att du kommer må bättre snart! Glöm inte att sätta dig själv i första rummet!
http://carolinedjerf.blogg.se/
Hej Tyra.
Blir så bekymrad när jag läser detta. Min bror mådde väldigt dåligt, men han pratade aldrig om det. Han lever inte idag..
Hoppas verkligen att du kommer på rätt bana igen så snart som möjligt! Och det är bra att du i alla fall delar med dig så folk vet hur du mår. Speciellt till nära och kära!
All kärlek till dig. Kram!
Tyra, du älskar ditt jobb. Du säger att du älskar ditt jobb mer än dig själv. Men, för att kunna fortsätta jobba med det du älskar mer än dig själv, krävs det att DU mår bra. Man kan inte älska något annat förrän man älskar sig själv. Så, även fast du vill jobba så ska du nu lyssna på dig och din kropp. Din hälsa är viktigare än någonting annat. Du är ung. Du måste tänka över det här nu ordentligt. Kan bara tänka mig hur oroliga dina nära & kära, när jag som läsare långt borta är orolig för dig. Ta hand om dig nu, lova det. Du ska inte behöva leva det här livet som du har just nu.
http://annaekvall.blogspot.com
Jag har mått psykisk dåligt i många perioder, legat inne på tvångsvård osv för att jag varit så knäckt men själv inte förstått det. Mina tips är Omega3, minst 5 tabletter per dag jag lovar det hjälper, är så fruktansvärt mycket biverkningar på alla antidepp osv. Xanor är rena döden, benzo kallas den på “gatan”, knark rent utsagt som är väldigt beroendeframkallade och kan göra en mycket konstig, känslokall osv i kombination med alkohol agressiv och så liknande, mycket populär drog bland narkomaner. Övriga tips är tavegyl och atarax, allergitabletter helt ofarliga men som man blir trött av, ta några st då du ska gå och lägga dig. Utöver det, åk till en stuga med pojkvännen eller annan nära person, gör INGENTING, ha avstängd telefon, blogga inte, utan försök vila, läs en bok, ät god mat osv… ha myskläder, inge smink bara LUGN. DU är viktigast i DITT liv, viktigare än ett företag, en blogg och allt annat. är inte DU lycklig kan du inte göra någon annan lycklig heller.. tänk på dig själv nu gumman!!! Kram
Hej Tyra. Du ska veta att jag tycker du är en stark kvinna som skriver ärligt i bloggen om hur du har det! När du skriver här, så hjälper du inte bara andra med att tänka efter lite extra och kanske ta tag i sina egna problem! Detta är oxå ett bra sätt för dig att hjälpa dig själv. Att skriva öppet om något så privat är inte lätt, det visar bara att du är en person med stark vilja och kämpa glöd i dig och vill komma dig vidare. Att erkänna för andra och sig själv är ett stort steg i processen att komma sig upp igen! Jag tycker du ska ta en tyra dag när du kommer tillbaka. Ta en tur med bilen och hör på gamla goa låtar som får dig till att le.lycka till!
varma hälsningar
http://www.emmistwin.blogg.se
Jag vet precis hur du känner. Hjärnan vill framåt med kroppen SKRIKER stop. Har du funderat på att anställa en assistent? Någon som kan “göra” allt? Du tar besluten men någon annan genomför det. Bara under en tid. Jag har själv jättesvårt för att fråga andra om hjälp och vill helst göra allt själv då jag inte tror att någon annan klarar av det lika bra, men tro mig, de gör de faktiskt
http://loodie.blogg.se
Sov runt två timmar/ natt ibland max fem i ca två år. Kroppen klarar alltid mer än man tror och det var genom att tänka så som jag bara fortsatte och ignorerade vad som hände. Blev deprimerad, fick ångest och ätstörningar samt ortorexi. Det blev följden av sömnbristen och att jag alltid skulle göra något, jag klarade inte av att sitta still eller ta det lugnt, även fast det var just det min kropp behövde. Svimmade jätteofta och orkade egentligen inget, fast höll alltid upp en fasad. Det är det allra värsta man kan göra.
Känner du dig trött så får du vara det, är du ledsen och mår dåligt får du göra det. Det är helt okej!
Ta och vila tio minuter då och då när du behöver det.
Sånna små saker kan hjälpa. Men jag tror det är viktigt att du får mer hjälp med det här.
Jag kan säga att idag är jag frisk från allt. För efter en incident gick jag tillslut till en terapeut, en dietist, fick hjälp med “stress och presshantering” och fick avslappnande massage en till två gånger i veckan. Det var mycket på en gng men det var vad som behövdes för att jag skulle blir bättre.
För mig var det att lära mig slappna av som var nyckeln till sömnen och sömnen som var nyckeln till mitt övriga välbefinnande.
Det finns hjälp för dig också. Vi är alla värda att må bra!
http://brightlovelight.blogspot.com
Hej Tyra! Jag vet att du redan har fått över 100 mejl på det här inlägget, man jag känner att jag måste få berätta lite saker för dig.
Jag har följt din blogg sen i januari i år och alltså, jag vet inte vart jag ska börja. För visst var det då dina problem började? Du är så otroligt stark Tyra. Och du är så otroligt god och omtänksam. Bara på de här månaderna jag har följt dig har du fått gå igenom mer skit än jag har fått gå igenom under hela mitt liv! (Typ). Och ändå står du kvar här hos oss idag. Jag måste bara få säga det, du är så inspirerande på alla sätt och vis. Jag vill vara lika stark som dig.
Gör det som känns bäst, sjukskriv dig så länge du behöver och komma tillbaka som den goa Tyra du är.
Jag tycker det är starkt av dig att du vågar skriva om dig själv på rikitgt i en sån här stor blogg, du ska inte alls be om ursäkt för att du skriver om hur du mår, för det är ju DIG vi läser om. Inte om någon annan som låsas vara glad och nöjd med livet 24/7 för att få ett “bättre” seénde utåt. Du är värd att vara människa precis som alla andra och ha sämre dagar.
Önskar dig all lycka och håller tummarna för att du hittar en väg ut ur din jobbiga situation <3 Puss & Kram
Hej Tyra! Förstår att du älskar ditt arbete. Men vilket råd skulle du ge någon annan? Jo DIN HÄLSA OCH VÄLMÅENDE ÄR VIKTIGAST. Hur ska du kunna arbeta och njuta av livet så länge du inte prioriterar dig själv? Du klarar det här! STOR KRAM!
Hej Tyra.. Hoppas du läser detta. Jag jobbar som sjuksköterska vill länka dig till denna sida där du kan läsa om Xanor http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19860425000102&DocTypeID=7&UserTypeID=2. Detta är ett beroendeframkallande läkemedel. Jag tycker att du ska söka din familjeläkare och be att få ett annat, snällare läkemedel utskrivet, för oftast så fungerar det inte bara att sluta äta Xanor, nedtrappning kan behövas. Det låter också som att du kan behöva gå och prata med någon regelbundet, exempelvis en psykolog eller kurator. Kan tänka mig att du har ett stressigt jobb med mycket press på dig, så det kan behövas! Vill tillägga att jag gillar din blogg och det du skriver om. Kom ihåg att det är du, din insida som räknas och hur du mår inombords som är det viktiga. Allt annat kommer att finnas kvar även om du tar en paus… Stor kram till dig!
Tyra, du är så grymt stark, och jag lovar att du kommer att ta dig ur det här. Du har hamnat på botten av din svacka, och att erkänna och skriva/prata om det är första steget på väg tillbaka. Så nu har du ju e början!!
Vi/dina läsare kommer att stötta dig så vad du en väljer kommer vi att stanna, var inte rädd för det!
Tänk på dig själv i det här läget. Skit i allt annat!
<3
Åh, söta du. Jag börjar nästan gråta när jag läser din text. Varje liten mening påminner mig så om vad jag själv gått igenom. Jag har alltid haft skyhöga krav på mig själv, liksom du. När jag satt på bussen på väg till skolan för 2,5 halvt år sen förändrades mitt liv. Jag satt där och tänkte på allt jag var tvungen att hinna med, samt oroade mig över de problem jag hade hemma osv, plötsligt får jag panik. Hjärtat rusar, jag mår illa och jag måste springa av bussen. Visste knappt var jag var eller vem jag var. Halvåret efter det präglades av ständigt mörker och meningslöshet. Jag hade panik dygnet runt, och när det slutligen gav med sig drabbades jag istället av depersonalisation, vilket jag än idag känner av när jag är stressad eller oroad. KBT hjälpte mig dock att hantera, acceptera och förstå, och jag är fortfarande helt övertygad om att ångest inte är någon sjukdom, utan en känsla som du kan lära dig att hantera då det är något du själv frammanar. Har du läst boken befriad från ångest? skriven av Lucinda Bassett? den är det bästa som hänt mig. Mellan kapitlen står små meningar som jag ofta tänker på i jobbiga situationer. Allt från att förändringen bara ligger ett steg bort till att det är du själv som har nyckeln och kraften att förändra ditt liv. För det är verkligen så. Jag strävar inte efter att bli som jag var förut, alltså att slippa ha ångest. För den människa jag var då är inte den jag vill vara nu, känslig, lättstressad och orolig. Min strävan är istället att förändra mitt tankesätt, vilket jag vet kommer att befria mig från mina jobbiga tankar och därmed även från min ångest. Så bättre sömn och välbefinnande tror jag att du får genom terapi och olika självhjälpsmetoder, så som boken. Att äta medicin gör att du känner dig sjuk, vilket du inte är! och dessa tankar hjälper dig inte i arbetet mot att må bra igen! jag vet att du klarar dig igenom detta. Du verkar vara en supergo tjej
Jag gillar dig stark och jag hoppas att allt löser sig!
Men du skriver att “du väljer att inte skriva ut hur du vrider dig sömnlös, har hjärtklappning, är gråtfärdig, inte äter” osv.
Men sanningen är att du gör det.
Du skriver relativt “ofta” om att du “skulle kunna beklaga dig mer om hur dåligt du mår, baksidan, men att du väljer att inte skriva om dina problem du äter tabletter för”
och du försvarar dig ofta med när någon säger att du gnäller att du “aldrig gnäller och att man måste få skriva när man har en dålig dag- och att du kunde gnälla så mycket mer men väljer att inte göra det”
detta är ingen kritik, utan jag vill bara upplysa om att du “slänger ut signaler” om att du behöver hjälp lite då och då samtidigt som att du vill framstå som “lycklig”.
Att ditt liv snurrar så fort att du inte märker av när du gör det? När du skriver att “du väljer att inte skriva om det” så belyser du oss ändå, om hur dåligt du mår.
Du kommer inte att komma ur det fören den dagen du tar tag i det på riktigt ist för att nämna det i förbi farten lite snabbt för att sen vara proffissionell och lägga upp en dagens och ett leende.
Lycka till med allt jag önksar dig all framgång i världen! KRAMAR
fina tjej! Har du prövat KBT?
Jag gick ett tag och det hjälpte mig jätte mycket.
en stärke kram till dig!!
Hej Tyra!
Brukar vanligtvis aldrig kommentera blogginlägg men jag följer din blogg varje dag, fleeera gånger om dagen! Du är en grymt inspirerande människa och det är många gånger jag tänker att jag skulle vilja vara lika driven och häftig som du! När man är i din situation tror jag att man många gånger är rädd för att förlora det man har. Man tänker tankar som inte är sanna men som påverkar ens vardag negativt! Var du än väljer att göra så kommer ditt företag fortfarande stå kvar, dina bloggläsare kommer aldrig lämna dig. Lita på din magkänsla och åk iväg med din pojkvän och bara va. STOR kram!
Fina Tyra, du kommer inte börja må bättre om du inte slappnar av utan då kommer det bara bli värre. Min mamma blev också utbränd för ungefär ett halvår sedan med hjärtklappningar och panikångest, det är för ens nu som hon har gjort framsteg med tillfrisknandet då hon slutade jobbet för ca tre veckor sedan. Det var hennes jobb som började allt detta. Nu har hon inte haft hjärtklappningar på tre hela veckan utan hon har mer haft som ett litet litet surr i hjärtat fast hon har det hela tiden. Hon gick till en jobbcoach som hade gått igenom samma sak och som sa att hon inte var redo att jobba än för att det inte ska bli värre. Så ta hand om dig Tyra!
Att älka sitt jobb betyder inte att man måste göra allt med raketfart hela tiden och att allt MÅSTE sker nu.
Hitta din egen strategi – gör en plan för hela veckan och HÅLL den. Gör små steg i rätt riktning. Som superstressad ser man ibland inga alternativ. MEN de finns. Fortsätt med din terapeut, 1ggr i veckan!! Under en Låånngg tid!Lycka till, hela livet måste inte sker nu – det finns även en framtid.
http://www.soerbomconsulting.se
Tyra jag vet precis hur du känner dig! För 2½ år sedan så blev jag också utbränd. Jag, tjejen som alltid kört på stenhårt i ett högt tempo, tjejen som blev chef vid 22 års ålder och som bara kunde fortsätta gå uppåt. Jag var med om en traumatisk upplevelse i samband med att vårt hus brann ned till grunden, men jag ignorerade kroppens signaler och öste på som vanligt. Till slut tog det stopp. Min sambo fick tvinga upp mig ur sängen varje morgon, duscha mig, klä på mig och följa mig till jobbet. När arbetsdagen var slut stod han där utanför och gick hand i hand med mig hela vägen hem. Jag lovar att utan honom hade jag inte klarat mig. Då hade jag aldrig kommit tillbaka. Jag fick diagnoserna PTSD, panikångest, generell ångest och agorafobi. Mer än 2 år senare kämpar jag fortfarande på. De flesta dagarna är toppen, men så får jag en svacka och allt känns omöjligt.
Det tar tid att komma tillbaka från utbrändhet. Man måste låta kroppen ta sin tid, för vissa dagar orkar man ingenting medan andra kan vara hur bra som helst. Så mitt råd är att ge det tid. Ta en paus och fokusera på dig själv. Och skynda inte tillbaka, även om det kan kännas bra så ge dig själv mer tid för annars börjar det bara om igen. Och gå i terapi. Prata, prata, prata! Även hur korkat det kan kännas så hjälper det. Genom att älta så bearbetar vi det vi varit med om och kan på så sätt börja bygga upp något nytt.
Och som min terapeut säger: Sänk kraven på dig själv! Det är bara du som ställer de kraven och de är bara du som kan sänka dem. Du behöver inte vara någon superwomen. Det räcker med att du är du!
http://sofieberglund.se
Du vet att det handlar om en balans.
Och vet du? Jag älskar att du har sån glädje för ditt jobb!
Det är jätte bra Tyra.
Nu vet jag inte hur många läkarbesök osv du gör.
Men sätt upp en regel, som ska hålla i två dagar.
IDAG SKA JAG SÄTTA MIG SJÄLV FRAMFÖR ALLT ANNAT.
Yesbox, sen gör du det.
Har du sovit på natten? Känner dig pigg? Ja då blir det en jobbdag.
Har du legat och stirrat i taket, med en massa tankar, frustration, sovit en stund men snabbt vaknat igen.
Ja då är det dags att sätta sig själv framför allt annat.
Dra på dig en snygg träningsoutfit, ta dig en riktig promenad.
Kom hem, duscha, ät något med mycket energi.
Lägg dig och vila, ta dig till kontoret om du känner dig piggare, kolla läget. JOBBA INTE.
Sen åker du hem och lagar en fetmysig middag till dig och Patrik.
har ljuvligt sex och försök att somna i hans famn.
(lite skämt o sido)
Sen ökar du dessa dagar, känner du en dag att du verkligen inte klarar det, så visst gå till jobbet, jobba men ta då konsekvenserna! Just nu tror jag inte du klarar konsekvenserna, jag hoppas att du och din kropp inser det.
Sen kan jag rekommendera yoga eller mediation.
Förlåt för en kanske väldigt slarvig text, men jag hoppas du förstår budskapet!
All styrka till dig, vi tror på dig!
Problem är till för att lösas.
Du har hela livet på dig att lyckas. <3
Tyra du måste lyssna på din kropp, detta är inte att leka med! Jag lider också av grava sömnstörningar. Jag tar propavan ca två timmar innan sänggånende därefter tar jag stillnoct precis innan jag släcker lampan. Propavan är ej vanebildande så den är ok att ta varje kväll. Stillnoct är väldigt vanebildande och den tar jag ca fyra kvällar i veckan och uppehåll tre kvällar. Propavan funkar bra för långtidssömnen och stillnoct är en insomningstablett. Jag brukar skippa stillnoct om jag är ledig dagen efter. Sömnen är så himla viktig, man blir dum i huvudet om man sovit dåligt en lång period!
Kram!
Usch Tyra. Jag vet hur det känns. Familj/vänner va inte lätt att förklara för och min lillebror tyckte jag va knäpp. Hur kunde jag bli utbränd som bara är 30 och jobbar halvtid? Men det är ju så mycket mer. Jag kan sätta mig in i din sits och du är ändå yngre. Detta kan drabba alla!! Jag skickar över en varm go höstkram
http://www.lotte4.blogspot.com
Kära fina Tyra! Jag är ledsen för att du mår så dåligt, men glad för att du berättar det – du har redan fått jättemånga fina råd och omtänksamma kommentarer. Det är många som bryr sig om dig och du är inte ensam, märker du det?
Jag vet hur det känns att inte orka någonting och när minsta lilla sak känns helt oöverstiglig. Att inte orka träffa kompisar, umgås, laga mat, helt enkelt inte orka fungera normalt. Det kan kännas som att man är mycket djupt ner i eländet och att man inte ser någon utväg – men det finns alltid en utväg och du Kommer att må bättre! Det kommer att ta sin tid och det kommer att gå upp och ner, men det blir bättre! Du kanske redan går i samtalsterapi, en jättebra grej. Och det är absolut nödvändigt att skära ner på arbetsmängden -ta en lång bloggpaus, vi läsare klarar oss nog och vi vill att du ska bli bra. Se till att delegera på jobbet, dina kolleger och anställda cill också att du ska bli bra! Strunta i event och fester.
Tillåt dig själv att bara slöa och ta det lugnt -långa frukostar, promenader,
läsa bra böcker, lyssna på bra musik. Fokusera på Dig helt enkelt, var egoistisk – det är hälsosamt just nu.
För att bli bra nu gäller det att gå riktigt grundligt tillväga. Om man blir lite bättre och sen går tillbaka till full speed blir det som en jojo- effekt och du återhämtar dig aldrig, bara studsar mellan sämre och bättre.
Hoppas detta inte blev för långt och att du inte upplever kommentaren som förmanande, det är ju bara du som bestömmer över dig och hur du gör. Stor kram och god bättring, ta hand om dig nu!
“En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas.”
Många kramar till dig!
Du klarar allt Tyra, allt och lite till!
http://hannainfocus.devote.se/
: Bea
du snackar bara skit inte så konstigt att det finns så många som tar livet av sej när det finns sån skit personal som dej!lhur fan kan du rek lergian!den är tusen gånger värre än axnor.
Usch, fan va jobbigt de lät :S
http://sandragrefve.se/
alltså en dag(haha) så hade jag full rulle från morgon till SEN kväll o när jag skulle sova så kunde jag verkligen inte… så förstår dig..men alltså, måste du stressa? du borde bo i norrland
Det låter som du verkligen skulle behöva ta en paus från allt. Och jag kan lova dig att det är du mer än värd, det är verkligen inte alla bloggare som orkar uppdatera varje dag flera år i sträck! Så jag säger bara ta en paus, sov ut, och ägna mer tid för dig själv. Jag är helt säker på att du skulle må mycket bättre då! puss!
Vi är många som känner / har känt som du. Vi är många som kämpar för att bli dem vi minns att vi en gång var. Det känns såå skönt att gå in och läsa om andra som upplever detsamma. Inte för att man vill att ngn annan ska må dåligt. Men för att det iaf en liten tröst när man själv famlar efter sitt forna jag. Det är dem här inläggen som ger mig mest. Hur kul det än är att läsa om ditt företagande och allt runtikring så är det det här jag relaterar till mest..
http://thereselisabeth.blogg.se
Hej Tyra,
jag tycker det är starkt att du skriver hur du egentligen mår i din blogg. Men du måste faktiskt lägga ditt älskade jobb åt sidan för att prioritera din hälsa. När allt kommer omkring är hälsan något av det viktigaste vi har- och den ska vi vara rädda om!!
Du måste som någon annan skrivit finna din balans i tillvaron även om det till en början innebär att mest vila och stanna hemma. Det är även viktigt att du får en bra psykologbehandling/samtalsterapeut. Jag har bra erfarenheter av kognitiv beteendeterapi som du ju redan provar. Försök att dra ner på dina sömntabletter successivt och var mkt ute i friska luften och rör på dig även om du känner dig trött. Du måste nånstans bryta mönstret.
Du kan göra detta- känn det stora stöd du får från dina läsare och jag tror nog att dina goda vänner o familj stöttar dig med:-) Du vet att du kan ta dig ur detta!
Stor kram
Anna
http://www.utlandsanna.blogg.se
Hej tyra! Har själv varit i samma situation. Jag vägrade att börja gå på piller och fann min balans genom KBT terapi och mindfullness. Tack vare det kan jag leva med min manodepressiva sjukdom utan att behöva ta läkemedel. Skriv ett mail till mig om du vill ha rekommendation på en otroligt bra psykolog inom KBT. Varma kramar!
Tyra, Tyra, Tyra!
Det är ju Tyra på riktigt vi vill möta i din blogg. Vad gör det om 50% av dina inlägg handlar om att du mår dåligt?? Är det så du mår och så din vardag ser ut så skriv det (om du vill så klart). Dom som är ointresserade och klagar på dina “sjukinlägg” slutar väl förhoppningsvis läsa din blogg om ditt riktiga jag nu inte passar deras smak. Men so what? Dom vill vi/du ju för tusan ändå inte ha kvar? O dom jävla korkade kommentarerna de kläcker ut sig borde de egentligen hålla för sig själva men kanske ska du som några andra skrivit ta bort ditt kommentarsfält eller så kanske någon annan kan godkänna kommentarerna åt dig? Jag vill så klart att du ska fortsätta blogga, men stäng ner bloggen om det är bäst för dig! Ingenting är väl mer värt än din egen hälsa? Det tycker inte jag iaf. TYRA, jag hejar på dig!
Kram!
Radera inte ett enda ord! Du mår så, stå för det! Detta är Tyra idag, då ska tyra skriva så! fick en lättare utbrändhet i gymansiet så vet att det är tufft. Och att du har mycket mycket mycket värre än vad jag hade, shiiiit! Du är grymt stark, vet du det? All kärlek till dig till 110%, du den starkaste bloggaren, om inte annat personen i sverige. Det kan jag lova. Fortsätt att tro på dig, så som du tror på styleby tyra. Du kommer att lyckas <3
Du har inte funderat på att testa dig för adhd? Just det där att försöka hålla sig lugn osv… Jag vet ju inte om du redan har diagnosen utbränd eller vad man ska säga, men det kanske är värt att kolla?
hoppas du blir bättre snart! Du är grym tjejen <3
Jag blir så ledsen när jag läser detta, för man inser att man inte kan hjälpa till på nåot sätt. De känns så konstigt, för det känns som att jag känner dig bara för att jag läser din blogg dag ut och in. Och därför känns det så konstigt när jag sitter här vid datan med gråten i halsen för att en av de underbaraste och mest genuina människorna har det såhär tufft. FAN, varför ska det vara så orättvist? Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att du kan få bukt med det här. Hade jag varit du hade jag verkligen försökt ta en paus, kanske inte så lång som två månader, men någon dag i veckan kanske. Ingen mobil, data osv, utan bara ta de lugnt och umgås med personer som får dig att må bra.
Jag vet att denna kommentaren inte kommer hjälpa dig på vägen eller kanske inte ens röra dig i ryggen, men jag måste ändå yttra mig.
Kram på dig Tyra!
När du kommer hem Tyra så tycker jag att du ska ta Semester, stänga av telefon och dator och bara vara ett tag. Lej bort allt ansvar med företaget på någon du litar på och bloggen kan vänta ett tag, dina läsare finns kvar även om du tar semester en tid.
Åk hem till Mamma och Pappa, ta dig en ridtur i den vackra höstsolen, inget är så rogivande som hästar och natur.
Ge dig själv tid att fundera över hur du ska gå vidare för att hinna med både dig själv och företagen. Kram på dig.
/Hanna
http://ourfamily.se
Älskar att du är ärlig.
Det hjälpte mig precis, man kanske ska visa det och inte bara hålla det inom sig och gå och bli en jävla zombie?
Tyra, jag hoppas du inte går in i väggen igen. För som du beskriver det är du på god väg igen i all otur. All lycka till dig, för du är såsåså duktig på det du gör. Jävla massa tack och power till dig!!!!!
Hej Tyra!
Jag har fått diagnosen: panikångest, social fobi och tvångstankar. Äter antidepressiva sedan några månader tillbaka och går i terapi, KBT. Dock hjälper detta endast litegrann. Men sedan jag började med meditation försvann nästan all min ångest. Det var som ett mirakel!
Patricia 24
Jag sov ingenting under en väldigt lång tid i mitt liv. Till slut kunde jag inte äta längre och jag knaprade så mycket sömntabletter att hela kroppen darrade och ryckte under dagtid, medan jag på natten hallucinerade och såg konstiga varelser i mitt rum. Men jag sov aldrig.
Vet du vad min utväg var? Att dra upp alla trådar, avsluta påbörjad utbildning, säga upp lägenheten och flytta. Till slut var det det enda jag kunde göra om jag skulle överleva. Jag gav mig själv ett halvår efteråt till att bara andas och försöka lära mig att äta igen. Sedan ändrade jag om i min livsplanering, prioriterade annorlunda och insåg att jag alltid måste sätta mig själv i främsta rummet för att överleva och kunna vara någon nytta för någon annan.
Jag älskar också mitt jobb. Men jag har bestämt att det inte får ta upp hela mitt liv. För det finns annat som jag älskar också. Jag kan inte frossa i bara det allra bästa, även om jag hade velat. Då försvinner tjusningen med det hela och blir genast farligt istället. Kan du inte bestämma hur många timmar per dag som du får lägga på ditt jobb? Behövs det mer tid, ja då får någon annan fixa det eller så får du sänka ribban. Tänk att du bara har en viss mängd timmar till förfogande! Resterande timmar ska delas upp mellan annat som du tycker om och behöver! Låter inte det rimligt?
Lycka till Tyra!
Hej Tyra, jag känner inte dig men jag kan inte bara titta på. Jag vill och kommer inte kritisera några val du har gjort hittills i ditt liv, men jag vill berätta något som jag själv fick berättat för mig för ett år sedan. Jag har dock inte själv varit utbränd men körde på i ett ganska friskt tempo med mitt jobb för att jag ÄLSKAR att jobba. Jag har haft känselbortfall i kropp/ansikte, fått migrän, svårt att äta bland folk och andra diverse symptomer som visar på att min kropp är stressad. Det jag fick berättat för mig är följande: “Åsa, lycka till att komma någonvart utan din kropp”
Förstår du vad jag menar? Det spelar INGEN roll vad du vill, vad din hjärna vill, vad ditt hjärta vill, vad du tycker är kul, vill göra, driva frammåt. För hänger inte kroppen med så kan du inte skaka hand med en viktig partner, komma upp ur sängen, gå på dina ben, gå på lunchmöte, träffa folk, ringa ett samtal, vara en bra ledare, flickvän och vän. Om du ligger apatisk i en säng så har du ingenting, inte ens ett skapligt liv vid sidan om ditt arbetsliv. Det är dags att sluta tro att du kan driva detta vidare nu, du måste Tyra, verkligen MÅSTE dra i handbromsen nu, om du vill kunna nyttja din kropp i framtiden, om en vecka, på nästa möte, imorgon. Trots mina få symptomer så känner jag av dom vid mycket liten stress, pga av att jag inte tänkte om tidigare. Du är mycket längre återhämtningsträcka om du någonsin kommer återhämta dig helt. Snälla, snälla sluta nyttja dina reservbatterier, extra vilja, “måsten” etc. Sluta upp med den attityd som skadar dig själv 1000 ggr om och ta total time out tills du lär dig värdera om i ditt liv. Och kom ihåg: Lycka till att komma någonvart utan din kropp… många kramar
Du är så äkta!
Usch va jobbigt att läsa att du har det på detta viset. Har själv sömnproblem och har haft i över ett års tid. Mitt skapades genom att jag hade alldeles för många mål jag ville nå under en kort tid, bland annat inom skola och träning. Det stressade mig både fysiskt och psykiskt och fick mig sedan att ligga vaken om nätterna. Somnade oftast inte förrän kl 6-7 på morgonen och då var det bara några timmar kvar innan jag var tvungen att ta mig upp.. Så jag förstår verkligen hur jobbigt och frustrerande det är att INTE kunna sova. Har tyvärr fortfarande problem med det och vet inte vad jag ska göra åt det. Men jag hoppas verkligen att du finner ett sätt. Ta hand om dig och försök att inte stressa allt för mycket. Kram på dig!
http://isadoraekenberg.blogg.se
Tyra!
Modigt och viktigt! Du är vacker och framgångsrik och en förebild tack att du vågar erkänna att du också är en alldeles vanlig människa med känslor och en ömtålig själ!Jag hoppas av hela mitt hjärta att du hittar tillbaka till ett starkare jag där du mår bra sover och känner harmoni! Kram Monica
Det verkar lite som att allt eller inget gäller för dig!? Det som behövs är en balans mellan allt. Lättare sagt än gjort men absolut inte omöjligt. Man måste börja någonstans och ta bebis-steg å berömma sig själv jämt! Tänk så här: du ska vandra 1000 km, för att komma dit behöver du ta ett första steg.
Det viktigaste är att du förstår att du inte är ensam om att ha det här problemet. Det finns massor med msk som lider av samma sak. Att dina vänner inte förstår hur du känner är givetvis trist som satan. Du kanske kan istället vända dig till en klinik som har gruppsamtal å behandlar msk med samma problem som du? Då kmr du ha någon/några som förstår dig?
Med sömnen tycker jag att du ska kontakta din läkare återigen! Om du inte tycker att läkaren lyssnar eller inte förstår dig, byt. Det är inte hållbart att du ska må så här dåligt när det finns hjälp att få!
Kom ihåg fina Tyra: Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Du är modig som skriver det här inlägget! Krya på dig!!! Stor kram till dig
Hej Tyra! känner igen mig i dig alltså. förutom att jag sover hela tiden istället som att jag bara vill sova bort mitt liv pallar inte va vaken liksom just nu e jag gravid o psykologen säger att jag inte kan få nån hjälp förrän jag fött han menar piller då. och en sak till inte konstigt att du är likgiltig om du äter xanor det stänger nämligen av vissa signaler i hjärnan så man har svårt för att känna jag har själv missbrukat xanor och jag känner fortfarande att jag borde känna vissa saker som jag inte kan (har varit drogfri 9 mån) och det är ju narkotikaklassade läkemedel. jag tycker du ska försöka trappa ut den medicinen o hitta nån annan men sluta inte tvärt du kan bli jätte dålig. lycka till =) /jenny
Hej Tyra!
Jag vill börja med att säga att jag är grymt imponerad över allt du gör. Du verkar vara en otroligt stark person och det märks verkligen att du älskar ditt jobb. Det måste vara svårt för en person som du att bara sjukskriva sig, jag kan verkligen förstå det. Jag tycker att måste tänka på dig själv! Det är säkert sjukt svårt att bara “släppa allt”, men du måste försöka tänka längre fram. Vad händer med DIG om du fortsätter som du lever nu. Man orkar inte hålla på som du gör, kroppen kommer verkligen säga ifrån tillslut. Du måste vara rädd om dig, du är väl viktigare än ditt jobb. Du måste tänka på dig! Jag är ledsen att du mår så dåligt. Jag hoppas att du blir bättre och kan jobba och njuta av det. Att du kan vakna på morgonen utvilad och nyfiken på vad dagen kommer bjuda på. Jag skulle kunna fortsätta skriva mycket mycket mer men då blir det så jobbigt för dig att läsa. Krya på dig! Älskar din blogg!
Kram Michaela
http://www.finest.se/MMichaela
Hej Tyra! Hur hemskt det än känns nu så kommer det bli bättre med tiden! Jag har varit i en liknande situation och trodde aldrig jag skulle bli bra. Men det går över efter ett tag! Gör bara precis vad du själv tycker känns bra och strunta i allt annat ett tag! Ta hand om dig! <3
Som många andra ovanför har skrivit så måste du ta en paus från allting. Sjukskriv dig från både blogg och arbete. När det börjar kännas bättre så kan du börja med att jobba igen, inte bloggen utan stb. Och börja med någon enstaka dag i veckan.
Även om det inte känns så just nu kommer du att kunna ta dig ur det! Jag har varit deprimerad och skurit mig själv i flera år, jag är fortf inte helt tillbaks men depressionen är bakom mig, det går att ta sig ur!!
Och om du beslutar att ta en paus har du åtminstone 1 trogen läsare kvar!!
Först o främst vill jag säga att jag lider med dig och jag förstår att det är tufft de du går igenom. Men när du skrev om Xanor:en där så reagerade jag. Mitt ex missbrukade dom tabletterna (överdoserade för att få ett rus) och de dagar han tog dom bara för att han mådde dåligt (då tog han en tablett) så märktes det ändå på honom. Han blev totalt känslokall och hade ingen ångest alls i kroppen. Han kunde nästan be mig dra åt helvete utan att känna nånting. De va hemskt. Och han slutade med tabletterna just för att dom var så beroendeframkallande. När han fick såkallat avtändning så mådde han pyton och hade hjärtlappning och svettningar.
Likaså min tjejkompis som har dom som medicin. Någon gång har hon glömt att ta dom och hon mår så dåligt så hon bara ligger hemma en hel dag. De som jag tycker är synd när det gäller min kompis är att hon är inte alls samma person idag som hon var innan :/ tabletterna har förändrat hennes personlighet totalt!
Som många andra ovanför har skrivit så måste du ta en paus från allting. Sjukskriv dig från både blogg och arbete. När det börjar kännas bättre så kan du börja med att jobba igen, inte bloggen utan stb. Och börja med någon enstaka dag i veckan.
Även om det inte känns så just nu kommer du att kunna ta dig ur det! Jag har varit deprimerad och skurit mig själv i flera år, jag är fortf inte helt tillbaks men depressionen är bakom mig, det går att ta sig ur!!
Och om du beslutar att ta en paus har du åtminstone 1 trogen läsare kvar!!
Har inte följt hela din “resa” med din utbrändhet. Men jag hoppas att du går och får riktigt bra hjälp. Detta är ingenting att leka med.
Lycka till med allt. Och prata med någon innan du bara tvärt sjukskriver dig under en längre tid. Vet dom som säger att det kan vara utlösande faktorn för att helt braka ihop.
Hej
Förstår hur du har det, tycker du ska vara egoistisk…behöver din kropp vila utan stress i 2 mån så gör det. Din hälsa är viktigare än alla jobb i världen!
Kram
Hoppas du förstår hur stark du är som klara detta tempo du har o vågar skriva detta inlägg.
Men även starka människor behöver få en paus ibland så jag tycker absolut du ska ta ledigt ifrån allt i minst två månader. Här får du en bamse KRAM =)
Sjukskriv dig Tyra! Ta ledigt några månader. Jag förstår att du älskar ditt företag, men DU är viktigare. Du förstör dig själv just nu, man kan inte leva så. Tillslut kommer du må så dåligt att du inte kan jobba med ditt företag alls, på väldigt länge.
Då är det bättre att ta ledigt nu och försöka ta hand om dig så du mår bättre. Och sen komma tillbaka sakta i din takt.
Snälla Tyra, ta hand om dig.
jag vet att du älskar ditt jobb, men du kommer att älska det minst lika mycket, om inte mer när du kommer tillbaka! därför tycker jag att du förtjänar 2 månaders lugn. åk upp till linköping eller vart det nu är du bodde heheh, och SOFTA. tjejerna på sbt verkar så superbra så de klarar sig säkert utan dig ett tag. det ända de vill är att du ska bli frisk. slls vill att du ska bli frisk. så gör det som krävs för annars kommer du ångra dig sen eller tvingas att sjukskriva dig senare i liivet när du är ännu sjukare, gör det du kan nu nu nu! och snälla skriv inte sådär om club 27, du är en så fin person. Hoppas allt blir bra för dig, vi lider med dig. du kan till och med ta paus från bloggen och vi kommer inte klandra dig. puss och kram på dig fina du.
Tyra (L)
Tyra, sänk ribban och prestationskraven!! Menar det med kärlek till dig!
Puss,
Läsare
En massa styrka och tusen kramar till dig Tyra!
Heja dig Tyra! Du verkar vara så ambitiös och omtänksam <3
Vet att du inte vill höra detta, men du måste sjukskriva dig! Sluta med alla tabletter och gör bara det du känner för, två månader räcker inte långt! 6 månader till att börja med.. Gör något du gjorde innan du blev dålig, börja rida lite, låna nåns hund att gå ut med, vad som. Gör det för framförallt din- men även för patriks skull. Stor kram
Starkt av dej att skriva detta! Bara blunda och känn efter lååångt inne vad som verkligen är viktigt för dej i livet. ta med pojkvännen på en 2 månaders resa och lämna över ansvaret med företagen till dina anställda. Ska du göra något så gör ngt drastiskt!
Grym är du*!
Hej Tyra.
jag brukar läsa din blogg varje dag! flera gånger! men det är INTE ofta jag kommenterar något, mest av lathet men nu känner jag att jag måste skriva, du försöker verkligen hålla fasaden uppe men tillslut kommer den krossas vare sig du vill det eller inte. innerst inne så vet du nog vad som är det rätta valet för att du ska må bra, men du ogillar läget så mycket att du låter det krossa dig omedvetet kanske?! gör vad som krävs, sjukskriv dig, jobba 2 dagar i veckan och ta inte på dig något annat än de 2 dagar du jobbar! jag har inge bra tips på hur du inte ska joina clug 27 men jag antar att du måste låta dig krossas innan du krossas sönder av dig själv och du inte accepterat det!
Tyra, jag tänker på dig och tycker synd om dig som mår så dåligt just nu. Men det är ett stort steg på vägen att formulera hur du känner i ord. Jag tror att du skulle må bra av att söka hjälp hos någon utomstående, en psykolog kanske. Det är så tabubelagt att må dåligt, men det är verkligen starkt av dig att våga prata om det. – Det är viktigt.
Jag tänker på dig. Det kommer bli bättre igen <3
http://broddansays.blogspot.com
Tyra, sjukskriv dig 2 månader eller så lång tid som du behöver för att må bättre. Sjukskriv dig från bloggen, dina läsare kommer finnas kvar när du kommer tillbaka. Sjukskriv dig från sbt o alla andra jobb du har. Dina anställda verkar vara så duktiga så jag tror att dom klarar sig en kort period utan dig. hoppas du tar hand om dig o jag hoppas att du blir bättre snart!
Stylebytyra kommer att mår bra av att du tar en paus. Inte under pausen kanske, men efter, när du ä tillbaka, på NYA batterier. Ing reservkrafter, utan nya friska tag! Tänk vad du kommer åstadkomma då, som åstadkommit detta imperium under en period du mått dåligt. Det kanske är för svårt för dig att sätta stopp när det går så bra med företaget nu, därför tror jag att någon anhörig till dig måste dra i handbromsen åt dig. Vare sig du tror du vill det eller inte, för d e förbannat svårt att själv sätta stopp i tid.
Min pojkvän var i en liknande sits där han var tvungen att bromsa för att inte sjunka längre ner. Han gjorde det inte för han vågade inte. Jag gjorde det åt honom till slut. Det tog mig ungefär ett år att våga konfrontera honom så och sätta stopp för vad som höll på att hända. Någon eller några i din närhet måste hjälpa dig, för du klara det inte själv. Det är inte för att du är dålig som du inte kan dra i handbromsen själv. Det är för att det är inte känns naturligt.
Be dina nära (familj, pojkvän, vänner, kollegor) läsa om utbrändhet, om sådant som är skrivet som inte är diret om dig utan om samma symptom. Så dom förstår, vågar förstå att du behöver hjälp.
jag önskar dig så mycket lycka till. Du är min stora inspirationskälla och en så otroligt vacker tjej. Jag och alla andra dina läsare och fans kommer finnas här och läsa och kommentera dina inlägg om ett år också, om du tar en paus nu. Jag säger ge dig själv en kram för att du är grym egentligen.
stor kram från mig
Våga vara sjuk, våga känna känslor när du bearbetar dom hos en psykolog, ät Nyttigt mat, om du inte erkänner att du gått in i väggen så kommer du kanske inte bli helt återställd, du måste våga ta hjälp av en psykolog, SLUTA ta piller(läkare ger piller när dom vet inte riktigt vad dom ska göra annars med dig)
Är själv där nu…men tackade nej till piller och tog 2st psykologer istället från olika ställen.
Våga ta sjukskrivning så länge det behövs.
Du har all rätt att få hjälp och bli helt återställd!!!
Du kommer bli frisk <3
Våga ha ibland tråkigt och våga slappna av.
Prata 1-2ggr per vecka med en psykolog det hjälper mer än tabletter för när du gräver upp det du inte mår bra av kommer mycket av ditt liv bli bättre och du kommer få sova.
Massa peppkramar till dig Tyra <3 <3 <3
Du kommer klara av det <3
/maria
Jag gick in i väggen när jag var 21 år gammal, lita på mig när jag säger – sjukskriv dig!!!
Att gå in i väggen var det värsta jag vart med om men trots det lärde jag mig väldigt mycket.
Det känns dock som att du själv förstår vad du behöver för att må bra. Vila och må bra, sen när du är på topp igen då kan du jobba. Det är bättre för både dig som individ och för dina anställda.
Lycka till!
http://livetidag.blogg.se
Hej tyra, jag vill bara veta att jag ber för dig varje dag och hoppas verkligen att du ska må bra.
Börja med 40h vecka det är normalt och orja på meditation och mindfullness. funkar mot massa beroenden såsom narkotika till jobb beroenden. googla och se.. krya på dig
Du är inte ensam, Tyra! Steg 1 är att erkänna det, du klarar dig igenom detta, du är stark!
Jag önskar dig all lycka till i världen, bästa, finaste, vackraste Tyra
hej Tyra. Vet att det är jobbigt men självklart måste det gå mot det bättre. Jag tror inte på att du ska ta en “paus” från allting för jag ser det som att du älskar ditt jobb och ditt liv, men det har hänt så mycket att din kropp har “glömt bort” hur man sover. Ett tips är att inte fösöka förändra för mycket i din vardag, då kommer du ständigt bli påmind om ditt elände. Börja med småsaker. Har du möjliget att prata med en bra yoga instruktör/någon som lär dig meditera? Där får du styrka och lugn samtidigt. Har du möjlighet att få hjälp av en lugn person som kan finnas vid din sida, hjälpa till med småsaker som att åka och handla? Laga mat till dig eller så? Låter kanske som ett lyx, och att livet tappar den privata delen, men det kan även bli tvärtom, att ditt liv kretsar mer kring dig?
ett annat tips är att du ska umgås med barn. Äldern 1-4 år är bra. Allt kretsar kring dem. Om du vaknar med en unge en tidig morgon och inte får sätta dig ner förrän på kvällen så tro mig kommer du också att somna. Det speciella med barn är att det kan vara ansträngande fysiskt att ta hand om dem men psykiskt mår man bättre, Sänk dig på barnets nivå, bygg och pyssla en timme i sträck, kladda med maten, kryp på golvet, lek kurragömma… ja, allt sådant så barnasinnet väcks till liv. Skratt kommer du få massor av också. Varje dag ska du även tacka för allt livet gett dig. Spelar ingen roll om du är religiös/troende, slut dina ögon och börja; tacka för din fina familj, för dina vänner, för den fina dagen som du får uppleva,för allt det du fått se i världen, för dina läsare, jaaa listan kan göras lång när man väl börjar.
En sak som jag tycker att du ska börja med direkt är att lära kroppen hur den ska sova. Det kanske låter löjligt, men se det som en lek. Träna på det fem minuter åt gången, under dagen och utöka sedan. Din kropp måste bli påmind om hur skönt det är att sova
En fråga bara.. du är i Kina.. finns inte där några alternativ som du kan prova? Det borde det finnas, unna dig massage där borta eller något liknande.
Det kommer gå jätte bra ska du se.Tänk vad stark du är redan nu, svagare kommer du inte att bli! Kramar och hoppas att det blir bättre snartm
Det är så synd att en sådan fin person som du mår så dåligt, jag önskar att det fanns något jag kan göra! vill bara säga att hela du är inspirerande och att du är skitsnygg!
hjärtat. allt kommer bli bra.
DU MÅSTE LYSSNA PÅ DIN KROPP. DEN SÄGER STOPP OCH DU MÅSTE LYSSNA DENNA GÅNG. DU MÅSTE SJUKSKRIVA DIG OCH TA DETTA PÅ ALLVAR. DITT FÖRETAG VERKAR HA VÄLDIGT BRA MÄNNISKOR I SIG OCH DEM KLARAR SIG UTAN DIG DEN TID DET TAR FÖR DIG ATT KOMMA TILLBAKA. DU KAN INTE VARA TILLGÄNGLIG 24/7. Jag skrev med caps för jag vill att du ska förstå. Du kan inte fortsätta på det här viset, det märker du ju själv. Medicinen gav läkaren inte för att du skulle fortsätta i det här tempot. det var meningen att din hjärna skulle få vila och då måste du hjälpa hjärnan till att få slappna av! Jag läser till beteendevetare nu och vi läser precis om det här just nu. Problemet med att allt fler blir utbrända och vad man ska göra åt det och så. Det första är att du måste lyssna på dig själv och lära känna dig själv och din kropp och vad du klarar av och inte klarar av. Just nu tänker du bara på ytliga saker som jobb…ditt liv är viktigare än det.
Du behöver varva ner iallafall! Känner med dig, du är en förebild för andra. Och du verkar som en bra tjej! Kram
http://www.malinmallaklaar.blogg.se
Slappna av och släpp allt på ngt sätt!
http://www.malinmallaklaar.blogg.se
♥
tyra, xanor är benzo tavletter. väldigt beroendeframkallande, väldigt! man ska max äta dom i tio dagar i ett sträck… du kommer tyvärr vara tvungen trappa ur/ner dom innan du helt klarar dej utan dom. be din läkare att få göra adhd tester, kan vara det du har. svårare upptäcka på tjejer, men absolut värt ett försök!
Tyra då:( Om du skulle försvinna från bloggen ett tag så skulle du ändå inte försvinna från alla oss läsare! Och om du bara skulle släppa på SBT ett tag eller lite för alltid så skulle det inte vara nån undergång! Vad är du rädd för ska hända om du slutar jobba så mycket? Släpp dina krav, släpp din höga prestation över att hela tiden synas mer och bli bättre och få SBT större och större! Sätt upp dina mål på längre tid kanske? Allt behöver inte hända meddetsamma. Du vet vad du kan och vem du är! Och det är det viktigaste. Kan tänka mig att du känner och har energi att erövra världen typ. Men att erövra sig själv och må bra i kropp och själ kan va det största och viktigaste målet i livet. Nu när jag har varit sjukskriven och lidit av konstant värk o ett år så har jag fått sänka alla krav, och accepterat att jag inte kan jobba för mycket helt enkelt. Kroppen säger ifrån direkt och jag kan bara lyssna på den, annars fungerar jag inte längre. Vissa dagar betyder allt mitt viktigaste ingenting pga värk.. Och när det är så, så är det dags att prioritera sig själv. Jag har alltid velat bli stor inom mitt yrke men min högsta dröm nu är att bara få må bra, och ha en fungerande kropp. Sen spelar resten ingen roll! Att få vara frisk och ha sina älskade nära är det viktigaste och största i livet <3 Jag hoppas att du på nåt sätt kan släppa allt ditt ansvar lite och känna art det är okej att vara så. Att vara nöjd och glad över att vara bara lite mer vanlig;) puss på dig fina du!
http://Www.meavita.blogg.se
Hej bäste Tyra! Jag följer din blogg dag ut som dag in för att jag älskar verkligen de du skriver och hur du skriver. Den energin du ger till mig och säkert flera andra tjejer är helt oslagbar. Jag har exakt samma problem som dig. Och jag vet att det kanske inte är någon tröst. Men jag sökte pysykolog och fick prata av mig om all skit, det hjälpte/hjälper mig en idag. Det är så utpekat att om man pratar med en pyskolog så sägs det att man är så himla sjuk, men det är inte så. Det är så jävla skönt (om jag får svära) att prata med en människa som verkligen fattar vad man pratar om. Jag känner att det är sjukt jobbigt att förklara för mina vänner hur jag verkligen ha det, för det känns inte som någon förstår.
Vet inte riktigt vart jag vill komma, utan jag ville mest förklara att du inte är ensam och kanske hjälper dig lite på vägen.
Ge aldrig upp, fast det känns som att du bara vill försvinna för några dagar. Men jag lovar, det kommer bli bättre. Ta en paus ocy kanske borde du sjukskriva dig några veckor och enbart tänka på dig själv, tänka på allt som gör dig glad! Jag har varit sjukskrien sen i maj och jag känner verkligen framstegen jag gör, det är lycka för mig!
Massa kramar / Maria
Hej Tyra ,vet hur det känns !,jag är en tjej som går iåttan , och ska få betyg nu första gången min frånvaro är jätte stor så är jätte orolig . Jag leder av yrsel sömnproblem varje dag ,jag blir lättast yr när jag är bland folk och just nu kan jag inte följa med mina vänner till stan längre jag får hjärtklappning ryckningar och blir jätte svag i kroppen så ja börjar grina. Den ändå som kan hjälpa mig är min mamma som är van ,så. Vågar bara åka till stan med henne.mitt liv känns som det blir förstört bara sitta inne och ruttna bort,ja vill helst inte åka till stan längre men för var det min största hobby .om ja åket får ja vara berädd på hjärtklappning och ryckningar och att ja kommer bli ledsen. I skolan går det ut uselt innan jag hade det är hade jag svårt att lära mig så fick plugga igäl mig hade ingen fritid. Nu går det ännu sämre vi har pratat med skolan att jag kan bli yr och då måste jag gå ut å sätta mig ,och ta det lugt men skolan bryr sig inte får säga till fräken varje gång ock ibland får ja ens inte gå ut å då får jag panik. Nu frågade skolan om jag ville gå om en årskurs men det borde finnas andra ,ja som aldrig trodde ja skulle få gå om för js dom varit då nogrann med skolan. Trodde först Att ja var knäpp eller något när det började men sen visade att det var stress .det var jätte bra att du skrev inlägget för trodde att det inte var så många som hade som js har men ,nu är ja ser vad du har skrivit å kommentarer så känns det skönt att inte vara ensam ! Hoppas att det kommer gå över snart för dig älskar din blogg!,du är så vacker ! Kram
Hej Tyra. Jag har läst din blogg i flera år nu, men aldrig lämnat en ynka kommentar. Har aldrig känt att jag velat det, förrän nu..
Mitt liv förändrades den 5 januari i år. Jag kollapsade på jobbet. En arbetskamrat fick köra mig till psykakuten, för benen bar mig inte.
Jag skakade och hyperventilerade och trodde jag skulle dö. Jag hade blivit utbränd..
Det var jättesvårt för mig att acceptera, då jag hela mitt vuxna liv bara jobbat på i hög hastighet utan att stanna upp, och alltid satt andra människors lycka före min egen. Nu fick jag, innan jag ens fyllt 30, betala priset för det.
Jag vet inte var det här året har tagit vägen. Jag har haft månader av sömnlöshet, konstant hjärtklappning, andningssvårigheter och stark ångest. Minsta lilla krav, varje förändring i mina rutiner, möten med människor (även dom jag känner), har gett mig ångest.
Jag klarar knappt av att gå till affären, prata med folk, äta middag ute eller åka buss. Bara att diska eller städa gör mig totalt utmattad.
Och det är jätte jobbigt när människor i ens närhet inte kan förstå, och det knappt går att sätta ord på varför man mår som man mår. Och det går inte att förstå, om man inte själv har upplevt det. Men det går att få förståelse..
Jag blev till slut så dålig att jag inte ville leva längre. Ångesten var så fruktansvärt stark att jag inte såg någon annan utväg. Jag blev inlagd och fick en ny medicin, som antagligen räddade livet på mig.
Jag har alltid ansett mig vara en stark, livsglad människa och trodde aldrig jag skulle kunna må så här dåligt, men psyket är ett mysterium!
Innan det här drabbade mig visste jag knappt vad utbrändhet var. Många människor lider i det tysta, uppfostrade och även präglade av samhället att psykisk ohälsa är något man ska skämmas för.
Men ju mer man pratar om det, desto verkligare blir det och fler människor kommer att våga söka hjälp. Du är stark och modig som vågar öppna dig här i bloggen!
Det finns ingen skam i att vara sjuk, varken fysiskt eller psykiskt!
Jag är absolut ingen expert på området, men eftersom jag själv är drabbad och försöker ta mig ur det här helvetet, så vill jag bara komma med lite råd. Hoppas det är ok
Har du människor i din närhet som ger dig negativ energi och som du mår dåligt av? Försök att ta avstånd, eller om du orkar, berätta hur du känner och varför.
Hitta små saker i vardagen som gör dig glad och som du känner dämpar ångesten. (Kravlösa saker som du gör BARA för din skull).
Testa nån typ av avslappning; kanske yoga eller bara ligga i sängen ett tag och lyssna på favoritskivan.
Känner du någon som går eller har gått igenom något liknande, som du kan prata med? Jag upplevde det som en lättnad att få träffa någon som mådde som jag. Jag kände mig mindre ensam..
Ge plats åt Egentid; tänd ljus och laga en lyxig middag till dig själv (eller beställ hem mat), titta på favoritfilmen, ät ditt favoritgodis, ta ett varmt bad, ha “spa kväll” med dig själv, gå en långpromenad..
Går du hos nån psykolog? Man har ofta även en bakomliggande depression, pga händelser i det förflutna som man inte har bearbetat. Det behöver komma ut för att man ska kunna gå vidare. Jag har en psykologkontakt en gång i veckan och vi jobbar även med KBT.
Jag har förstått att du älskar ditt jobb, men är man påväg att bli helt utbränd, så spelar det ingen roll hur roligt man tycker något är. Kroppen kommer inte att orka i alla fall.
Lyssna på varningssignalerna: Hjärtklappningen säger att det har blivit för mycket och du kan inte sova för du klarar inte av att varva ner. Det här är kroppens sätt att varna dig för fara, precis som när du blir skrämd av något.
Kroppen försöker få dig att förstå att det är dags att bromsa in.
Och även om du inte tror det, så kan t.e.x. en middag ute på stan med vänner, som egentligen är något roligt, bli för mycket för dig. Då säger din kropp ifrån med ökad ångest och hjärtklappning som följd. Då behöver kroppen återhämtning.
Att försöka hålla uppe en fasad och låtsas att man mår bra, ger även det mer ångest..
Sömnbristen är en riktigt oroväckande varningssignal. Ta den på allvar! Har den förbättrats under det här halvåret? Om inte, så hjälper kanske inte din medicin.
Har du pratat med din läkare om att testa andra mediciner? Jag testade flera olika innan jag hittade några som verkligen hjälpte mig. Har 3 olika mediciner, 1 antidepressiv, 1 ångestdämpande och 1 för att komma till ro på kvällen.
Du ska inte skämmas för att äta mediciner. Visst, man ska inte äta i onödan, (speciellt inte lugnande) men medicinerna är till för att hjälpa dig. Du ska inte behöva må så här dåligt, när det finns hjälp att få. Och det är ju inte tänkt att du ska äta mediciner i all evighet!
Be att få en specialistläkare inom vuxenpsyk (om du inte redan har det). Dom kan bäst hjälpa dig att hitta rätt mediciner.
Sen måste du nog börja omvärdera hela ditt liv. Acceptera att det här har drabbat dig och att du inte kan leva som tidigare. Först då tror jag du kan komma vidare.
För vad ska man med all framgång till om man inte kan glädjas och njuta av den fullt ut..?
Du är inte ensam Tyra! Vi är många som vet hur du känner och som förstår hur du kämpar varje dag och hur jobbigt du har det.
Snälla Tyra, bromsa innan det är försent och du hamnar på botten som jag. Du tror säkert inte att det kan bli så illa, det trodde inte jag heller. Men det här året har varit det hittills värsta i mitt liv. Och jag vet att jag fortfarande har en lång väg kvar, och att mitt liv aldrig kommer att bli som förut..
Ha tålamod, det här tar tid. Det kan ta flera år innan man känner sig bra igen..
Försök sänka kraven på dig själv. Du måste inte vara duktig och prestera hela tiden, se perfekt ut, vara till lags, säga ja fast du vill säga nej, eller ständig sätta andra än dig själv främst.
Du får vara ledsen och må dåligt, gråta, skrika och misslyckas. Du är bara människa!
Bry dig inte om alla olyckliga bittra människor som lämnar elaka kommentarer här i bloggen och försöker förminska dig.
Du är smart, du är duktig, du har en vacker insida, du är älskad, du älskar..
Kom ihåg att det bara är du själv som kan förändra ditt liv.
För vad önskar du för dig själv innerst inne, om du bara fick välja en enda sak..? Att få vara frisk och må bra, eller hur?
Det är starkt av dig att vara ärlig och bra för din skull. Man mår sällan bra av att bara gå och hålla på saker! Det är personligt och kanske jobbigt att berätta det på detta sätt, men genom det kanske du hjälper någon annan där ute som inte är lika stark som du.
Jag tror på dig! Du fixar det här
Hoppas du sover gott!
Kram
Skaffa en assistent! Om du älskar ditt jobb så mycket är det nog den ända utvägen.
Vill ge dig en stor kram! <3 <3 Fina Tyra!
Det är jättetråkigt att du mår som du mår. Många tjejer hade gjort allt för att leva det livet du faktiskt lever.Har du funderat på att prata med som kan förstå dig, någon mer profisonell som kan vägleda dig.
Hoppas att det blir bättre snart. Föresten hur länge ska du vara i Kina? själv åker jag ner nu i slutet av oktober. Det hade varit trevligt att få en liten pratstund med dig. Men vet aldrig kanske kan jag muntra upp dig hehe=)
http://www.mammavd.se
Tyra gumman.. Jag tror att du skulle behöva sluta dricka kaffe, om du gör det. Jag kan själv inte dricka det för att jag blir uppstressad.
Sen är nog inte alkohol det bästa, eller vad tror du?
Jag vill inte värka som en tjatkärring.. Men fokusera på det bra i ditt liv. Ha en hobby som ger energi.. Inget som tar på dina krafter, utan nått som ger dig livsglädje. Gillar inte du hästar? Börja rid igen
eller besök bara ett stall om du känner att du inte har tid att rida regelbundet. Bara umgås med underbara djur som hästar gör dig harmonisk.
Kram gumsan.
Skickar över massa styrke-kramar till dig!!
http://madeleines.se
allt kommer att bli bättre, jag tror på dig! du är en stor förebild och jag vet att du lyckas ta dig ur detta, du är en så fin människa <3
PUSS PÅ DIG!
Jag lider med dig Tyra. Ingen borde få uppleva det här! Kämpa på och lyssna på kroppen! Kramis
Jag tycker att du är en grym förebild för allt du har gjort och allt du har åstadkommit sen du startade din blogg och ditt företag. Du är en ärlig, framgångsrik, positiv, galen och härlig förebild för alla tjejer i Sverige och i andra länder.
Du växte ännu mer för mig igenom detta inlägg. Att du vågar visa att tjejer som du också kan hamna där vi “vanliga” kan hamna, är starkt att läsa. Det är synd att du är där du är, men du är starkare än du tror.
Jag har följt din blogg väldigt länge, och jag älskar dina smycken som du säljer.
Du kommer komma tillbaka dit du vill vara, men ha inte bråttom, trots att det är jobbigt att inte veta vem man har blivit, eller hur man ska lösa allt för att ta sig ur sin lilla grop.
Sluta inte vara den du är, vare sig du är är på toppen eller längre ner. Du är grym Tyra!!
Hej Tyra. Jag har läst din bloog ett bra tag nu brukar aldrig komentera för jag tycker det känns knäppt att skriva till någon man egentligen inte känner, men detta inlägg rörde mig verlkigen. Du måste förstå att du ät den viktigaste människan i ditt liv som du själv skriver så skulle SBT aldrig kunna fungera om inte du fanns därför är det viktigt att du verkligen inser att du måste komma i första hand. Inget är värt hällsan. Är du frisk så kommer du vara lycklig världen går inte under om du tar sjukledigt.Va inte rädd för att du kanske tror att du sviker någon för dina närmaste kommer förstå dig och det är det viktigaste. Tanken på att inte läsa din blogg på ett tag är väldigt tråkig, men tanken på att du inte bloggar för att du själv ska må bättre och komma tillbaka till en normal vardag den tanken blir man glad av det tror jag alla dina goda läsare tycker. Ta hand om dig allt kommer lösa sig <3
Jag arbetar inom psykiatrin och jag kan med all säkerhet säga att den medicineringen som du skriver att du har inte är en långsiktig lösning. Xanor ska användas mycket försiktigt och den kan ge motsatt effekt efter lång användning, dvs. att den ger mer ångest än lindring. Jag skulle starkt rekomendera dig att ta kontakt med en ordentlig psykiatriker som inte skriver ut Xanor – det är ingen medicin för dig. Du behover någonting långsiktigt. Det finns otroligt mycket bra hjälp du kan få, det är många andra människor som har haft liknande svårigheter som har fått bra hjälp, du är långt ifrån ensam. Svara om du behöver tips var du kan vända dig.
Hej Tyra. Jag tycker du ska gå ner i arbetstid, sen kanske ha 2 bloggfria veckor?
Du borde börja med mentalavslappning innan du ska sova, kanske börja med yoga eller någon annan form av lugnande? Du måste lära dig att slippa tänka jobb. Att stänga av jobbet när du lämnar det, inte komma hem och tänka på morgondagens uppgifter.
Massa kramar och pussar ellen 15år <3
http://ellenkent.blogg.se
Hej Tyra!
Jag är ingen läkare eller expert på det här, men det låter verkligen inte bra och det håller nog alla med mig om. Du måste förändra ditt liv, hur jobbigt det än är. Risken finns ju att du kanske aldrig blir dig själv på heltid igen om du inte gör något nu. Jag förstår att du älskar ditt jobb och att du inte vill lämna det. Men tänk så här: om du inte sjukskriver dig och tar en paus från allt för att hitta dig själv så kanske du förlorar dig själv och allt du älskar, men om du sjukskriver dig nu tills du känner att du orkar igen så kommer du förhoppningsvis kunna jobba med det du älskar resten av livet. Du har otroligt duktiga medarbetare som jag är säker på vill hjälpa dig och du måste låta dig själv att ta den hjälpen. Tyra, tänk på dig själv i första hand och hur din framtid kan se ut om du inte gör något nu! Jag säger inte detta för att vara elak utan för att jag tycker det är jättetråkigt att läsa om en tjej i samma ålder som mig själv som är utbränd. Jag hoppas du fattar rätt beslut och ta hand om dig! Kramar Rebecca
http://rebeccaottvall.devote.se
Fan Tyra! Du är så jävla duktig på det du gör. Missförstå mig Rätt nu- men varför ska du hela tiden bevisa för dig själv att “detta klarar jag”? Det är klart du gör, det har du bevisat gång på gång. Men du MÅSTE ta det lugnt, du MÅSTE tänka på dig själv för det kommer gynna både dig själv och företaget då du kommer med nya krafter igen. Det är inte bara att sjuksriva sig, I know. Men trappa ner på arbetet LÅt någon annan hjälpa dig ett tag. Du blir inte misslyckad eller något för det.. Jag hamnade i en djup depression (jag som är så glad och sprallig och bla bla) Men jag gjorde det FÖR att jag inte lyssnade på min kropp. och skit i att tänka på tabeletterna, det är inte ditt främsta problem just nu. eller hur? Prioritera dina problem. Jag åt tabletter som var “beroendeframkallande” Men jag slutade och det var inga problem för att jag tillslut fick in så bra vanor. Love you! Du är så bra människa! kram / Norrköpingsbo 2.
http://agressia.blogg.se
jag förstår att det är jobbig att sjukskriva sig från ett jobb du älskar. men lyssna på dig själv nu, hur kommer du må om t.ex ett år om du fortsätter såhär? tänk på din hälsa, fortsätter du såhär kanske du måste vara ledig enu längre. jag hoppas du följer ditt hjärta och din hälsa. lycka till, kramar.
http://elinmattssonss.blogg.se
Tyra!
Gjennom bloggen har du inspirert meg, til mye! Både når det gjelder troen på megselv, hvordan jeg kan følge mine mål og når det gjelder trening. Jeg har et inntrykk av at du er sterk, har jo bare lest din blogg,men, om du skriver så inspirerende og fremstiller deg selv så sterk og flott som tusenvis av lesere også ser deg som(det vet jeg!), da har du en indre styrke! Du kunne ikke sittet å skreve om alt det du har skreve, alt som inspirerer om du ikke var sann! Jeg vet ingenting om det du går igjennom så kan ikke gi deg tips, men jeg håper du kommer til å føle deg bedre, og en dag om ikke lenge føle deg slik du vil! Skulle ønske jeg kunne skreve noe som inspirerte deg og ga deg håp som du har gjort! Ta tiden til hjelp, ikke ta på deg for mye, hør med folk rundt deg om du funderer på om det blir for mye eller ikke. De som er glad i deg og står deg nærmest vet det, og forstår om du vil ta deg pauser, og at du ikke kan være på hundre steder samtidig! Gjør det som er best for deg, andre vill forstå om de er snille mennesker som bryr seg om deg og vil DITT beste!
Ønsker deg all lykke og hell, håper du selv innser at du er sterk nok til dette og det vil bli bedre!!
Hjärtat.. kortochgott : Gör det som känns RÄTT.
Älskar din blogg och dig(även fast jag inte känner dig..:P). Men den är inte värd mer än ditt välbefinnande! Snälla ta hand om dig och gör vad du behöver göra för att må bättre.
Jag vet inte vad jag ska skriva för jag har aldrig mått som du gör nu och jag kanske inte ens kan föreställa mig men för din egen skull Tyra, tänk på din hälsa! Om du känner att du behöver sjukskriva dig så ska du göra det. Jag förstår att du älskar SBT men ett jobb får aldrig komma före hälsan, det är livsfarligt bokstavligt talat! Hur du än gör så hoppas jag att du tar dig ur den här jävla skiten som du är i! Jag/Vi tror på dig Tyra, det ska du veta!! Jag blir ledsen av att läsa hur du mår men är samtidigt är jag glad över att du är så ärlig och jag önskar bara att jag kunde hjälpa dig på nåt sätt för du förtjänar att må bra! Det enda råd jag har är att du ska lyssna på din kropp och inte låta ditt jobb gå före hälsan. Och du ska veta att du inte är ensam i att må såhär. Stor Kram
Jag är beronde av Imovan har vart i ett år, är 23 år ….sprang rakt in i väggen ..börja plugga ist och nytt jobb sprang in igen o har inte hämtat mig än! TACK för du skriver detta ..dessa nätter och stunder jag ligger o kvider av psykisk smärta …fuck its a bitch ..orkar inte le eller skratta orkar bara överleva och få in pengar till hyran ..hur i helvete ska man klara sig ?? du växte som fan i mina ögon efter detta inlägg TACK jag är inte ensam
Se till att komma igång med KBT på riktigt, finns fantastiskt duktiga psykologer i Uppsala/Stockholm. Jag tror inte att du riktigt har insett vad det kan göra för dig, du måste satsa på det för att det skall funka.
Sen se till att varva ner, tacka ja till vartannat möte, svara endast vart annat samtal och ta det cool och inse att detta tar tid att läka ut, minst ett år.
Satsa på annan typ av läkemedel, finns lätta anti-depressiva som gör att man somnar in lätt och framför allt hjälper om man vaknar och behöver somna om. Sluta med Xanor.
Sen se till att träna, endorfiner är susen.
Lyssna på vad kroppen säger.
http://yamma.se/
Det du beskriver låter som tecken på Panikångest. Gå till en psykolog eller bättre, psykoterapeut så får du svaret och möjligtvis lösningen. Jag lider själv av panikångest och känner igen mig i det du skriver. Lycka till, styrkekramar!!
Tyra! Jag är ganska säker på att du är bipolär. Vid utmattningsdepression kan en sjukdom man har lidit av i flera år,men inte lidigt av så mycket, bli övermäktig. Jag har mått exakt som du men hos mig svängde det från dag till dag trots att jag hade “allt”. Jag fick diagnosen bipolär typ 2 vid 34 års ålder och efter behandling med lamotrigin mår jag nu bättre än jag gjort i hela mitt liv. Kunde aldrig tro att jag var bipolär. Då är man ju manisk ibland, tänkte jag, vilket jag aldrig är, men det finns så många olika varianter. Jag trodde jag mest led av depressioner ibland men antidepressiva mediciner bet aldrig. Kolla upp detta!!! Det kan ju bara bli bättre.
Hej Tyra. När jag läser detta blir jag väldigt orolig för jag har själv varit där. Relationer till ens nära och kära, hälsa, livsglädje, allt blir skört. Jag har lärt mig att sova och ta tid för mig själv. Jag tycker du ska sjukskriva dig, byt telefonnummer (som din familj och nära vänner får) och prioritera att göra saker som får dig att må bra. Slöa, träna, gå på massage, och tillåt dig själv att kanske bli uttråkad och fundera över vad som verkligen betyder för dig. Även om du älskar att jobba så kostar det att ligga på topp och många företagare offrar sin själ för det dom brinner för och tjäna pengar, Men tappar sin hälsa och psyke på vägen! Man ska inte ha ångest över att slå av telefonen så folk inte får tag i en, koppla bort det. Det går när man inser att en själv kommer först. Var rädd om dig!!
Hej Tyra!
Känns otroligt att man känner att man känner någon bara för att man dagligen läser om ditt liv.
Jag tror jag skrivit det förut men det tåls att säga igen ; djuren. Alla dagar jag mår dåligt, alla dagar jag känner att jag nästan ska bryta ihop åker jag bara till stallet, bestämmer mig för att skita i allt och bara ta det lugnt och verkligen andas i några timmar.
Hitta något du älskar, inte bara familjen vännerna och jobbet. Det är viktigt att ha sin egna lilla “bubbla” som man älskar, och då kanske själen även får läka ?
Hej Tyra!
Jag bara älskar din blogg, du skriver bra, du är ärlig och kan verkligen förmedla vad du vill säga. Varför jag vill lämna en lite kommentar just i detta inlägg är just för att jag är i samma sits. Du har det dock värre, mem jag är påväg dit och har haft på många viss en jobb start på hösten, allvarliga sjukdomar, förluster och dylikt. Först ville jag inte inse vad det handlade om, sedan delade du med dig av det och det fick mig att inse. Att Inte skämas och förstå på ett helt annat viss. Jag önska att jag på något viss skulle kuna hjälpa dig, som du gjorde med mig bara att skriva såna här texter. För mig är du en förebild, för mig är du grym och det skulle vara kul att någon gång i livet att få träffa dig!
Några sista peppande ord; vad du än väljer med ditt liv, att sjukskriva dig, lägga ner bloggen, eller ja vad du än väljer kommer du allltid vara en förebild för mig! Du är grym Tyra och jag hoppas att allt löser sig för dig. Massa kramar!
finaste tyra. jag tror du behöver ta en paus från allt. åk på spa, rensa tankarna, och bara vara.
lämna över sbt- till de andra tjejerna och john. de kan ta över. det kommer inte gå under, annars får du fortsätta bygga där du är nu- om två månader.
och bloggen. jag älskar din blogg. men du behöver vila. och det viktigaste är att leva. så lämna din blogg i två månader. vi kommer sakna dig, men det är mer värt att MÅ BRA än en bra blogg..
ta hand om dig.
Tyra. Jag har följt dig långt sedan vecko-revyn tiden.
Jag tror du vet vad du måste göra. Ta en paus från bloggen och företaget. Hur mycket du än älskar ditt jobb måste du älska dig själv mer. Du verkar ha otroliga medarbetare som kan ta över. Du måste få läka nu.
Att bara ha en blogg som man måste uppdatera flera gånger om dagen är stress nog i sig självt.
Ovanpå detta driver du ett företag som hela tiden expanderar.
Lyssna på din kropp, och lyssna på ditt inre.
Ingenting är någonting värt om man inte har hälsan.
Xanor är ett narkotikaklassat läkemedel och väldigt beroendeframkallande, konstigt att en läkare sagt något annat.. Hoppas att du kan börja trappa ner snart ist för att öka dosen och att du hittar någon annan hjälp som är “rätt” för dig så att du får må bättre!
Hej Tyra. Skriver till dig fastän jag inte helt vet vad jag skall skriva. Tycker synd om dig samtidigt som jag ser upp på allt vad du åstadkommit. Men till vilket pris? Att sluta med allt tror jag dock inte är någon lösning och hur kan man sjukskriva sig från egen firma? Menar att du är ju lika med SBT. Försök sluta med piller, tvinga i dig mat regelbundet, spendera mer tid med vänner, sluta dricka alkohol helt (inte ens ett glas vin) och motionera mera (inget tungt men ta en promenad i naturen varje dag minst 45 min). Gå i säng samtidigt varje dag, tex senast klockan 22 och stig upp samtidigt varje dag tex senast klockan 8. Fastän du inte sovit eller är sömnig, håll fast dina utsatta tider till punkt och pricka. Ha inte datorn i sängen utan använd ett datorbord och endast där läser du dina mejl, bloggar osv. Hoppas du kan varva ner, ofta vill man ju men klarar det inte. Börja med att göra ditt liv mer regelbundet. Hoppas du klarar dig. Ps. Glöm tankarna om att du inte skulle klara detta. Klart du gör!!!
du klarar detta Tyra, du är stark! massa kärlek till dig <3
Åh vad frustrerande det är att läsa ditt inlägg, jag vill bara krama om dig.. vet hur det är att vara i en situation som ingen annan nånsin kan förstå, det är bara en själv som vet precis hur det är och känslorna som finns. Förlorade min mamma för inte länge sen alls och även fast man pratar med folk som “varit med om något liknande” så känns det ändå inte som att de förstår. Alla är vi olika och uppfattar saker olika, men du är aldrig ensam. Aldrig. Att du fortsatt skriva din blogg.. det är otroligt. Även om du inte känner dig stark ibland Tyra så verkar du vara det. Som en annan skrev, du är på botten nu och det kan bara bli bättre. Det finns många som tänker på dig och hjälp finns där ute. Det gäller bara att orka ta tag i att söka efter det. Du verkar ju vara på god väg, vad säger psykologer du pratar med ? Vad är deras bästa råd för dig och dn livssituation? Du kanske ska ta hjälp av fler arbetare gällande ditt företag? Överlåta mer jobb åt andra liksom. Så att du nu under en period kan hitta dig själv och en livsrytm som passar dig ? Jag tänker på dig min vän.
Stark gjort att dela med dig av det här till så många människor. <3
Hej Tyra, du anar inte hur mycket jag tar åt mig just nu av allt du skriver.
Jag sitter just precis med samma problem, fast som utomstående, eller ja, det är min pojkvän.
Vi har precis ingått ett (1 månad) förhållande och jag vet inte hur jag ska göra alls.
Hjärnan säger en sak, hjärtat ett annat.
Jag bryr mig så fruktansvärt mycket om honom, vi bor 60 mil från varandra och har inte råd att träffas hur ofta som helst, jag är student och han orkar inte jobba atm pga all stress.
Han går igenom liknande problem som du just nu.
Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag vet inte hur länge till jag orkar.
Idag har jag suttit hela dagen och gråtit över att han mår som han mår och att jag inte kan göra något åt det.
Jag vill ju bara väl.
Min hjärna ber mig att lämna honom, hjärtat att stanna.
Det känns så fruktansvärt fel att lämna honom nu, jag bryr mig alldeles för mycket om hans välmående än mitt eget…
Det jobbigaste är att det här påverkar mina studier något fruktansvärt, under dessa två månader (vi dejtade en månad innan) så har jag inte orkat något…jag har fått in tentan som jag skulle, men jag hänger inte med på föreläsningarna, jag är närvarande, men ändå inte.
Jag kan inte fokusera.
Det här känns inte som mig, jag är så van att vara glad, färgstark, spruddlande, energisk, livsglad…u name it….nu känner jag mig bara som ett stort svart hål som suger upp allt negativt hos honom och håller det kvar där.
Det är så frustrerande att försöka berätta det här för honom, han vill inte lyssna, jag försökte ta upp ämnet idag om hur jag mår men han vägrar att lyssna.
Idag fick han antidepressiva utskrivit till sig samt sömntabletter…jag känner att jag inte hänger med alls, jag vet inte vad som händer längre.
Jag vet att du antagligen har tillräckligt med problem och att du kanske inte orkar en annan individs bekymmer när du har nog med dina egna…
Det är liksom skönt att bara skriva av sig…
Jag önskar dig all lycka kära Tyra, du verkar vara en så fruktansvärt varm och go tjej!
Hoppas att dina problem löser sig likväl mina!
Massa kärlek till dig och en stor kram!
Elin
Hej Tyra!
Jag kan både säga att jag förstår dig samtidigt som jag inte gör det. Jag är 18 år nu. Jag har haft svårt att sova sen 7:an. Då snackar jag inte om att gå o lägga sig kl 11 och somna kl 1, utan 4,5,6…detta funkar inte när man ska upp kl halv sju varje morgon. Saken är att jag vet inte varför det blivit så. Det bara är som om hela huvudet fylls med tankar som gör det omöjligt att somna. Jag vill trycka på stopp, frysa alla tankar men det är omöjligt. Jag har natten inför varje prov i skolan aldrig kunnat sova. Jag minns särskilt dagen innan nationella proven i spanska som skulle hålla på från kl 8 till kl 2. Jag sov tjugo minuter den natten. Tjugo minuter. Man ska sova minst 6 timmar. Det är så jäkla jobbigt för prov och sådana saker blir ju som en dubbel utmaning då man verkligen måste tvinga ut all energi man har. Kroppen jobbar emot en medan man måste tvinga psyket att orka. Det är vidrigt. Jag åt också tabletter ett tag som också fick mig att må dåligt… Dock har jag börjat må bättre nu, sen i somras har jag börjat se till att träna regelbundet fyra dagar i veckan samt dra ner på stressen, och den prestationsångesten jag har i skolan. Jag har alltid velat prestera så bra som möjligt för att få människor att bli stolta över mig. Dock insåg jag, att den enda jag ´borde bry mig om är mig själv. Det är först och främst jag som måste vara stolt över mig själv. Jag som måste må bra. Jag hoppas verkligen att jag inte faller tillbaka. Tyra, jag vill skicka en superstor kram till dig! Jag vet hur det är att gråta av frustration över att inte sova, att få hjärtklappning av stress, jag vet. Vill bara att du ska veta att du inte är ensam och att allt bara kan bli bättre…
Tänk bara på dig själv Tyra…..alla som verkligen älskar dig och är dina riktiga vänner kommer att förstå utan att du behöver förklara in i minsta detalj.
Det är bara att se till att göra det, det som du egentligen inte vill men som du faktiskt måste föra att kunna komma igen på nytt när du orkar på riktigt, inte när du tror att du orkar utan när du verkligen orkar. det kommer att ta lång tid….
Sluta blogga, be någon annan fixa allt på style by tyra du har bra personer omkring dig som kan driva det åt dig eller annars får det också ta en lång paus för jag tror verkligen det är de du behöver nu fast du inte riktigt vill.
Annars är jag rädd att vi inte har någon Tyra kvar länge.
Massa kramar och gör nu det som känns rätt för dig även fast det är jätte jobbigt.
Hej fina Tyra!
Du måste ta hand om dej, lyssna på din kropp. Jag har själv stora problem med att sova, jag har adhd men det är inget jag märker mycket av utan bara sömnen. Jag tetade många olika medeciner för att varva ner och kunna sova. Nu har jag Propavan och det fungerar super bra. Det är inte beroende fraamkallande och ingen medecin som är farlig på nått sätt. Propavan varvar ner än när det är dags att sova och jag sover väldigt bra på det och mår bra dagen efter. Har också Theralen droppar som jag tar ibland på helger om jag vart ute sent. Också jätte bra. Jag rekomenderar dej verkligen att prata med din doktor om Propavan. Jag tror verkligen det hade kunnat hjälpa dej, jag vet verkligen hur det är att inte kunna sova det är hemskt. Men nu mår jag såå mycket bättre när jag sover varje natt.
Det förtjänar du också! Tror verkligen att Propavan hade kunnat hjälpa dej! Du är bäst! Kramar Sofie
Jag tror att du behöver ta en paus från bloggandet då detta säkert får dig att känna ett “måste” för att blogga och göra saker under dagen. Ju fler “måsten” du kan ta bort från din vardag ju bättre. Men den viktigaste saken för mig när jag har problem med min stress är att ha struktur på vardagen. Gå upp samma tid, äta en viss tid och gå i säng en viss tid osv.
Vi kommer inte överge dig eller bli sur på dig om du slutar blogga ett tag. Vi bryr oss om dig och det som verkligen ska betyda något för dig är att din kropp mår bra, det ska gå före allt annat.
Krya på dig!
Tyra, det är okej, att känna.
Ååh Tyra! Det är som att du skulle skriva om mej..jag gick också in i väggen för ca 6 mån sen. Hamnade i akuten med syn och hörselrubbningar, kraftig yrsel, pulsen uppe i 130 och ont i bröstet. Jag fick då veta att ALLT var p.g.a stress..helt sjukt! ångest, stress, ångest, stress..dom lättaste sakerna känns plötsligt som utmaningar, en enkel grej som att träffa en vän kan ena dagen kännas som en riktig jävla utmaning för kroppen…Jag har bockat av ALLT! Jag tar allt i min takt, jag accepterar eller snarare tillåter mej själv att känna alla dessa jobbiga känslor för att kunna bearbeta och gå igenom allting..det är svårt men en dag i taget är det som gäller..jag ser en förbättring hos mej själv nu om jag jämför mej själv 6 månader tillbaka, men jag har en bit kvar, och jag har lovat att “unna mej” den tiden. Jag vet exakt hur du känner dej inför familjen, vännerna, bekanta…jag får också ångest av att ens behöva förklara hur det ligger till…vissa dagar känns ett litet leende som en påfrestning för hela kroppen..det är tungt, men vi som hamnat i den här sistsen Tyra, måste ge oss tiden att läka..det är frustrerande, det är rent ut sagt förjävligt, man känner sig plötsligt så annorlunda men vi måste tro på att det här går, har du en skit dag idag så tycker jag att du ska få ha det, det är jobbigt, men blir ännu jobbigare om du ska försöka dej på nånting som känns ansträngande..man får inte tvinga fram känslor det blir bara fel..! Din resa kommer vara en berg och dal bana, det gäller bara att försöka hänga med “sitta kvar” i åkturen..
“det är mörkast före gryningen” och “stormar gör så att träden söker djupare rötter” Jag och du må vara en aning trasiga jusst nu, men det är inte allt..Jag försöker se hela den här frustrerande resan på det sättet att jag äntligen för en gångsskull börjar rannsaka mej själv påriktgit, jag lär känna mej själv på riktigt, det gör ont, men en dag så vet jag garanterat att jag kommer känna mej tacksam som har fått gå igenom allt det här, det här kommer göra mej mer medveten och starkare, det kommer det göra för dej med!
Jag kännde bara med dej, jag vet hur det känns..ingen kan förstå hur det känns och det är det som också tar kål på en..men du är inte ensam! Det finns många här ute i samma sits. Jag är en utav dom, men vi alla kommer bli bättre! Vi behöver bara lite tid!
Stora styrke kramar från iskalla stockholm!!!
Som du skriver så dödar sömnlöshet till slut en människa, och det gör stress och depression med. Älskar du ditt jobb mer än ditt liv? För det är det du sätter på spel just nu. Jag tror att du själv måste inse allvaret i din sjukdom, och strunta i om andra människor gör det eller inte.
Hej Tyra!
Jag känner inte dig, och vet inte så mycket om “sjukdomstillstånd” eller vad man vill kalla det.Jag är bara 17, snart 18 år, men har ändå upplevt så pass mcyket att jag känner att jag måste säga något. Jag tycker att det verkar som att du är påväg in i en depression, och anledningen till detta är för att min mamma har varit deprimerad av och till i snart 14 år. Hon har varit sjukskriven x antal gånger, hon äter oberäkneliga tabletter om dagen i dubbla doser, som faktiskt är skrämmande! Jag känner igen det du beskriver, och det fångade min verkligen.
Läste om din text om igen, för du beskriver verkligen hur du känner.
Jag tror, att du kanske behöver hjälp. Dygnet har bara 24 timmar och allt hinns inte med. Det är stressande i sig. Du måste nog få hjälp att ta ledigt, försök inte få andra att förstå för det tar på krafterna. Men DU själv måste komma till en insikt att du måste ta ledigt, och det kan nog dina nära och kära hjälpa dig med skulle jag tro, om de skulle få en chans, få lite tid.
Det här är inget du bara kan komma över. Självklart är det svårt och jobbigt att behöva anstränga sig, att känna att allt man gör blir till en ansträngning.
Sedan säger jag verkligen inte att det alltid funkar att sjukskriva sig, men jag tycker att det verkar som när det gäller dig att det är något DU behöver, och din kropp. Allt kommer bli jobbigare ifall du inte FÖRSÖKER att göra något nu. Låt dig själv säga nej om att gå ut med dina vänner någon kväll, du säger inte nej föralltid, bara just den gången. Låt dig själv göra det, låt dig sätta dig själv i första rummet.
Övertala dig själv, inte dina nära i första hand. Det är dig det handlar om, faktiskt.
Kramar
Tyra. Du är så underbar. Vet att hur många som än stöttar dig så är detta sjukt svårt för dig, dom flesta kan inte ens föreställa sig det du går igenom, men du ska i alla fall veta att det finns sjukt många människor här ute som beundrar dig och försöker stötta dig med i alla fall ord! Ber för dig Tyra, önskar dig all lycka i världen. <3
Hej Tyra!
Jag kände att jag var tvungen att skriva till dig när jag läste ditt långa inlägg om hur dåligt du faktiskt egentligen mår.
Jag kan relatera mycket till dina tankar och spekulationer. Känslan att inte veta hur man ska nå fram till folk för att få dem att förstå hur man mår.
Rädslan att någon ska tycka att man kanske är “svag”, konstig eller totalt galen. Det finns olika slags stress. Det finns positiv och negativ, och i ditt fall verkar stressen delvis komma från något positivt för att du verkligen älskar ditt jobb och det du gör,men det betyder ju inte att det kan tära på kropp och psyke endå.
Såg när jag läste ditt inlägg att du har många symptom likt mina egna. Som hjärtklappning,svimningar och aptitlöshet. Det finns ju flera olika saker som kan dra igång dessa symtom.
Huvud och kropp hör ju oftast ihop,mår man lite dåligt psykiskt kan det leda till sömnlöshet och det i sin tur gör att man tappar aptit,och gör man det får man lätt blodsockerfall och blir nervig och då i sin tur kan det vara lätt att bli svimfärdig. Hjärtklappning är också något som kan vara negativt och positivt. Ibland får vi hjärtklappning av att vi är exalterade och förväntansfulla eller positivt nervösa,men så finns det en annan slags hjärtklappning som känns obehaglig som gör att man får känslan av att tappa kontrollen. Och känslan över att tappa kontrollen över sig själv och sin kropp,kan nog vara det mest skrämmande,känslan av att inte kunna styra det. På något vis när jag läste din text pusslade jag ihop det och undrar om du tänkt över om det kan vara panikångest du kämpar med ? Det har nämligen jag.
Jag fick ett krampanfall i maj när jag praktiserade på sjukhuset,tur i oturen fanns ju där folk som var proffs och visste hur de skulle hantera situationen. Efter detta blev jag en helt annan människa,jag blev känslig,skör,arg och rädd. Jag fick panik av bara tanken att gå in i en mataffär eller sätta min fot i ett stort köpcenter. Och så fort jag försökte så fick jag en otroligt obehaglig hjärtklappning och känslan av att jag skulle svimma närsomhelst, kallsvettningar, tunnelseende,overklighetskänslor och domningar i kroppen. Detta har förstört hela min sommar i princip,och jag kämpar fortfarande med det varje dag även om jag blivit bra mycket bättre. Nu äter jag ångestdämpande medicin som verkligen hjälper,samt tabletter jag kan ta vid behov när jag får hjärtklappning. Jag känner igen mig när du beskriver att du kan få hjärtklappning 8 timmar innan du ska på en middag och träffa folk,exakt så är jag också. Och vet du vad? Känner du så då ska du inte göra det, då blir det bara värre. Det är inte värre än att du avbokar eller säger ifrån. Visst folk kanske blir besvikna sura osv,men so what? då får dom vara det. Att ständigt gå och grubbla över vad folk tycker och tänker mår man inte bra av,det har jag själv lärt mig. Det finns många egoistiska människor som alltid skulle ta sig själv i första rum när det väl gäller,och så finns de sånna som oss som nästan bryr oss mer om andra än oss själva,oftast ser folk detta och kan fult uttnyttja det. Jag tror du måste börja tänka lite egoistiskt och ta dig själv i första rum,för som jag uppfattat dig är du väldigt emaptisk och omtänksam som person. Om du inte tillåter dig själv att du mår dåligt och behöver ta en tid bara för dig själv, då kommer du inte må bättre, för det försvinner aldrig av sig själv. Se de här signalerna som ditt huvud och kropp sänder dig som ett wake up call,att något inte står rätt till, och nu har du världens chans att rota i ditt inre och ta till åtgärder för att känna dig som en ännu bättre människa än du var innan du å började må dåligt. Tid till att lära känna dig själv och få känna dig naken och totalt blottad. Det var inte förrän jag tillät mig själv att må dålig,t släppa taget av alla stressmoment och negativa tankar som jag var öppen för att arbeta mot att må bättre, och sen dess har jag gjort stora framsteg med mig själv. Just nu förbereder jag mitt bröllop som går av stapeln om exakt en månad idag och under hela sommaren har detta varit ett stort stressmoment för mig till råga på allt,men jag vågade släppa taget och tillåta andra att ta hand om mig för engångskull och först nu har den inre stressen börjat försvunnit och jag kan faktiskt njuta av att dagen snart är här då jag gifter mig.
Jag känner verkligen med dig tyra och jag om någon vet vad du känner och går igenom,tro mig.
Kämpa på och våga släppa taget,våga känna och vara ledsen det är det som gör dig mänsklig.
Jag har läst en jätte bra och effektiv bok som heter ” befriad från ångest” med den känslaa lucinda basset, tror det kan vara en bok för dig. Den var otroligt givande för mig och gav mig perspektiv på saker och ting.
En viktig del ur boken : Om du upplever en ångest mer än normalt är du en person som har:
- Intelligens över genomsnittet
- Levande fantasi och stor kreativitet
- Sinne för detaljer och analytiskt lagd
Detta hjälpte mig att inte skämmas för hur jag mår,och känslan av att känna sig speciell och unik.
Jag tror på dig tyra, och alla behöver inte förstå vad du går igenom och hur du känner dig, bara någon gör det!
Kramar & lycka till
http://frumuratovic.myshowroom.se
Hej fina Tyra, jag ska fatta mig kort då jag sett alla fina(och långa) kommentarer du fått
Jag tror att den resan du nämnt tidigare till Afrika är det som verkligen kan vara det rätta för dig. Det kommer att vara något som får dig att hitta tillbaka till dig själv igen, se bara till att ha någon du verkligen älskar vid din sida så att du har en del av “hemma” med dig också. Är själv en egen företagare inom mode med tusen idéer och många bollar i luften och funderar starkt på att göra detsamma 
Det kommer att gå jättebra gumman, oroa dig inte och all lycka! Stor Kram <B
Kämpa på Tyra! Du duger precis som du är, oavsett om du har en bra eller dålig dag!
http://eklofanna.blogg.se
Hej fina du! För det första tycker jag det är väldigt modigt av dig att berätta allt det här för alla oss som läser. Jag är egentligen ingen som kan något alls om utbrändhet eller depression, men jag tyckte att det “S” skrev här ovan verkar oerhört vettigt. Sen funderar jag bara på om man kanske ska börja trappa ner ganska lugnt, typ att kanske börja ta en bloggfri dag per vecka eller liknande? Jag lovar dig Tyra, att det enbart är du som har dessa skyhöga krav på dig själv, vi läsare tyckte du var alldeles fantastisk redan innan Style by Tyra fanns så vi är bara glada så länge du är glad och mår bra. Stanna upp och andas, byt den där dumma medicinen som tydligen verkar vara väldigt beroendeframkallande, och börja skratta och uppskatta allt så som du gjorde innan. All lycka till dig, stor kram!
Glöm aldrig att DU är den viktigaste personen i DITT liv kära Tyra!
Hej fina Tyra, jag ska fatta mig kort då jag sett alla otroligt fina(och långa) kommentarer du fått
Jag tror att den resan du nämnt tidigare till Afrika är det som verkligen kan vara det rätta för dig. Den kommer att få dig att hitta tillbaka till dig själv igen, se bara till att ha någon du verkligen älskar vid din sida så att du har en del av “hemma” med dig också. Är själv en egen företagare inom mode med tusen idéer och många bollar i luften och funderar starkt på att göra detsamma 
Det kommer att gå jättebra gumman, oroa dig inte och all lycka! Många Kramar Camilla
<3
http://hosjosephine.blogg.se
hopppas du blir bra igen, krya på dig tyra DET ÄR DU VÄRD!<3
Hej tyra! Önskar bara jag kunde göra allt för dig..du är min förebild och jag älskar dig så sjukt mycket. <3
Tänk på din hälsa,för om du inte mår bra kommer du inte kunna jobba tillslut, eller hur? Du är den viktigaste personen i ditt liv, glöm aldrig det. Fungera inte du, fungera ingenting. Att mår bra är absolut livsviktigt, låt inget annat går före dig. Du klarar detta tyra, jag älskar dig<3
Vet inte vad mer jag kan säga än; jobb är aldrig viktigare än hälsan. Så länge du inte sitter i skiten och vrider och vänder på vart enda öre så gå ner i tid. Du kommer inte kunna göra någon nytta på sjukan.
Ta han om dig.
STOR Kram från Gbg. =)
http://nillus.devote.se
Kommenterar aldrig och detta är första gången. Får en klump i halsen när jag läser detta.. Förstår dig! De är så stark av dig att kunna skriva om de i en sån här stor blogg. Tror du hjälper många genom att skriva om sånt här. Fler än du tror förstår dig och har gått/går igenom sånt här helvete.. Av olika anledningar. Jag hejjar på dig! Heja Tyra! Kärlek till dig!
Tack för att du skrev detta inlägg och valde att dela med dig. Skickar över allt stöd jag har!
känner igen mig, hoppas verkligen att det blir bra för dig snart, på riktigt! ta hand om dig, du är det viktigaste du har! <3
http://whataboutblondie.blogg.se
Det är en stress bara att leva i Sthlm, speciellt om man är uppväxt på en mindre ort där det oftast är ett lugnare tempo. Det finns så mycket roligt att göra hela tiden! Din karriär går ju strålande och det är ju underbart! Jag tror att du kanske måste ta en längre paus, kanske ett par månader, delegera arbetsuppgifter till människor du litar på, arbeta HÖGST 10% av vad du gör nu. Åk hem till dina föräldrar, eller någon plats där du känner dig trygg. Livet är för kort för att må dåligt, och vet du vad? Man har bara ett liv. Det ska man inte slösa bort på att stressa ihjäl sig och äta piller. Ta en paus och var med dom du älskar. Kram på dig!
Håll i Tyra!
Du är sjukt stark, tänk på hur mycket du har åstadkommit, du ska va stolt. Men du ska inte lägga så mycket ansvar på sig själv hela tiden, låt någon annan ta dina uppgifter för ett tag, du behöver inte göra allt! Dina vänner står bakom dig och vill ta hand om dig, låt dig själv luta dig mot dom! Det är okej att visa sig svag, en människ klarar inte av allt! En människa har brister. Man får visa det! Lugna ner dig för ett tag, och ta hand om dig själv, en gång för alla. För huvudsaken är att DU mår bra, psykiskt och fysiskt! Det har gått för långt nu. Du är en fin människa, låt den människan få ro och vila för ett tag! Det behöver du! STOR KRAM!
Jag hoppas verkligen att du tar alla kommentarer på allvar!!!!!!!!!!!!
Du älskar ditt jobb, det är din passion men det finns folk i din närhet som älskar dig mer än vad du älskar ditt jobb!
Jag brinner för fotbollen, har alltid tränat/spelat. Men om jag har feber om jag skadar mig förstår jag att det går inte. Visst de suger att sitta och kolla på när de andra spelar, men jag kollar hellre på en gång än att sitta på läktaren hela livet.
Du är så pass vuxen att du ska kunna ta en paus, du ska känna din kropp så pass bra att du förstår att de är dax NU inte sen. Jag blir nästan arg på dig.
Massa kramar loppan
http://Linaloppangustafsson.blogg.se
Tyra, du måste tänka på din hälsa som prio ett även om du älskar ditt jobb. Sjukskriv dig så länge som det behövs, bara du blir bra igen! Ditt välmående går före allt annat, där får man vara självisk och bara tänka på sig själv. Tusen kramar <3
From the bottom of my heart.. jag hoppas att du en vacker dag tar dig ur detta.. <3
Be strong!
Du är viktigare än ditt jobb! Sjukskriv dig, ta det lugnt och gör bara sånt du vill och orkar! Ingen ska behöva må som du, oavsett ålder. Ta hand om dig!! Kram
Hittade hit för någon vecka sedan och tyckte om din blogg.
Jag äter också piller sedan några månader just för att inte vara så speedad av mig själv. Men jag vet inte om jag tror på det. Det blir fler och fler mediciner rekommenderade.
Jag har varit sjukskriven nu en månad och det är SÅ skönt att ha lugn och ro omkring sig.
Jag förstår ditt dilemma men det finns bara en av dig och tänk långsiktigt.
Kram på dig
http://www.shellyvilde.blogg.se
Ville bara börja med att säga tack för en sån oerhört inspirerande blogg, mäktig på alla sätt. Jag älskar att du visar alla dina sidor, när du mår dåligt och när du mår som bäst. Du är en människa, inte någon som har denna blogg för att bara ha en blogg. Man märker att du verkligen brinner för det du håller på med och det är vad som får mig att kika in här dag efter dag. Men glöm inte att kroppen säger ifrån tillslut, ta en break, åk till något ställe där du trivs där det sker så lite som möjligt och fokusera på dig själv och din hälsa för bara några dagar. Eller bjud med bästa vännen, eller pojkvännen, det hade jag gjort
Jag kan pladdra på hur mycket som helst men detta får räcka, ta hand om dig Tyra och se till att må bättre!
Mår inte du bra, så mår inte din omgivning bra. Du får inte känna dig pressad att göra saker, så som att blogga. För bloggen är din, du bestämmer. Jag hoppas att du förstår att även om du trappar ner så finns alltid alla läsare kvar. Jag älskar din blogg för att du är uppriktig.
http://Www.flikkanfrida.blogg.se
Hej Tyra! Jag tycker du ska ta tid för dig själv ett tag för att finna ro i kropp och själ. Ditt arbete kräver så mycket energi och den har du inte just nu. Du verkar ha fantastiska medarbetare och dom klarar nog sig utan dig ett tag om du behöver vara sjukskriven. Du kräver alldeles för mycket av dig själv just nu. Du är en stark, varm och energisk och levnadsglad tjej som klarar allt du tar dig för. Men just nu skriker din kropp stopp. Och behöver vila. Jag önskar dig all lycka i världen. Ensam är inte alltid stark. Med det menar jag att det är bra att du delar med dig av hur du egentligen mår. Du är inte mer än människa, precis som oss andra. Man orkar inte hur mycket som helst. Tillsammans klarar man allt. Så ta stöd och hjälp av nära och kära. Hoppas du snart mår lite bättre och se till att prioritera dig och din hälsa. Det är vad som är viktigast. Jobb och blog finns kvar när du mår bra och känner dig stark igen. Massor av kramar till dig. <3
*
*
VÄLJ LIVET!!!
SJUKSKRIV DIG!!!
Blogg och jobb är inte allt. Det finns kvar!!!!!!!!
Nära o kära behöver inte förstå exakt hur du känner – bara att du mår det minsta dåligt är tillräckligt jag lovar!
Bli riktigt BRA innan du kommer tillbaks igen! Inte “okej bra” utan BRA!!! Stark! Dig själv! Önskar verkligen jag kunde göra nåt, önskar ja kunde få dig o förstå att du måste sätta stopp nu tills du mår bra igen!!!!!
SJUKSKRIV DIG FINA TYRIS!!!
*mängder med kyra-på-dig-kramar*
Jag kan absolut ingenting om det här med stress och att gå in i väggen. Men vem som helst som läser det här inlägget hör att du inte mår bra.
Jag tror det är dags för dig att sluta tänka på alla andra och börja tänka på dig själv. Du måste lyssna på kroppen som säger ifrån. Du kan inte hålla på såhär. Snart kan det ta tvärstopp och då kommer du att ångra att du inte tog ett break från allting.
Och ett tips när du ska sova som jag alltid gör när jag inte kan somna. Du har tyvärr lite värre sömnproblem men det kanske kan hjälpa lite.
Jag ligger alltid och tänker på ett minne eller tillfälle som jag blir lycklig över. Det kan vara att en vän sagt något fint, något roligt man gjort, eller bara en speciell dag som gör att man blir glad när man tänker på det.
Ligg och tänk igenom ögonblicket, hur det var, hur det kändes, vad ni sa till varandra, alla könslor runt omkring. hur lycklig det gjorde dig, helt enkelt precis allting kring den stunden var.
Det kanske inte kommer hjälpa dig att somna, men det kommer i alla fall göra att du får ett leende på läpparna och blir lite gladare, trots att du
ligger där och inte kan somna.
Ta hans om dig nu!!
Kramar.
stäng av din dator och mobil senast 22.00 varje kväll. Var med dej själv och njut av det.
Sjukskriv dig om det känns som det bästa just nu, vad tror du händer om du slutar jobba?
Är det inte bättre att bygga upp sbt under en längre tid än att låta företaget gå med dej in i väggen?
Det är inte kul att läsa att du mår dåligt, men jag tycker ändå att det är positivt att du skriver om det. Jag älskar din blogg just p.g.a att du inte bara skriver om det bra i ditt liv, för det är nog inte någons liv som är fyllt med bara ups, utan downs också. Du blir mer mänsklig och intressant. Sedan så kan du, tyvärr, sätta ord exakt på hur jag tänker och mår, är i samma situation men det är ingen som förstår eller tror på mig. Känner mig så lat och asocial, fast det inte är den jag är, tvärtom. För mig har det dock varit såhär i 5 år nu, men inga undersökningar visar något och jag har inte ens fått någon diagnos förutom depression vilket är helt fel, jag älskar mig själv och livet egentligen, men när får jag börja leva på riktigt och känna mig som en hel människa?
I alla fall, du har så mycket att vara stolt över, se hur långt du kommit redan i ditt liv, helt amazing! Måste du ta en paus för orka med framtiden tycker jag det vore klokt, men förstår hur svårt det måste vara att få undan tankarna och idéerna vid en paus.
Lycka till nu Tyra! Kram.
Tyra! Jag lider med dig, du är inte ensam! Jag ligger också och stirrar i väggen om nätterna och blir GALEN, störda ångestattacker och tål inte stress….
Medicinen gör mig ganska likgiltig men samtidigt “dampig”. Fortsätt med KBT behandlingen och TRO PÅ DIG SJÄLV <3 Jag tror på dig, och det gör ingenting om man misslyckas och mår dåligt, man tar sig alltid ur starkare än vad man var innan! Det är så konstigt vilken skev bild man kan ha av sig själv. Du har så otroligt många bollar i luften, tagga ner:) Du är fortfarande en fantastisk tjej som lyckats med mycket mer än många andra! Du är värd att må bra <3 Vet inte vad jag ska skriva mer…. Tänker på dig , stor kram från mig!
Tyra, jag gick in i väggen för ett halvår sedan. Jag ville uppfylla allt som jag tyckte att jag hade missat innan. Jag är 20 år och jag väntade tills det var ritktigt illa. När jag erkände för mig själv orkade jag inte gå upp ur sängen, jag hade konstant ångest och total orkeslöshet. Det var en fruktansvärd känsla. Det är inte värt det.Men det jag försöker säga är att sjukskriv dig och ta igen dig. Hälsa och välmående är viktigare än alla jobb. Det är tufft att släppa allt som man har byggt upp men ibland behöver man tid.
Jag känner igen det du skriver om två olika personligheter men det är det inte. Allt är Tyra och det du känner är fullt mänskligt. Vi måste lära oss lyssna på oss själva istället för att döma oss när vi mår dåligt. Man mår trots allt dåligt av en anledning.
Jag hoppas att du snart mår bättre igen. Många kramar Emma
http://angestochlycklig.blogspot.com/
Söta underbara bästaste tyra, sjukskriv dig. Gör du det inte nu så är jag rädd för att det kommer bli värre. Att du är rädd för att dina nära och kära inte förstår dig är helt rätt. Dom förstår troligtvis inte, men dom SER hur detta skadar dig både fysiskt och psykiskt. Dom älskar dig och vill dig väl, dom kanske inte förstår dina tankar och känslor helt och hållet just nu men som sagt, dom ser vad detta gör mot dig och din kropp och jag kan garantera att dom skulle göra allt för att hjälpa dig.
You rock girl! 
Dom kommer göra Mer än allt för att hålla SBT flytande utan dig och det är möjligt. Du måste bara inse det. Ta minst två månaders semester och åk iväg. Skär av allt som ger dig stress, om det betyder inget jobb, mindre eller inget bloggande så får det vara så. Ditt liv och din hälsa är SÅ mycket viktigare, tro mig. Försök att hitta tillbaka till njutningen av livet. Du kommer klara det, det vet jag. Du är ju Tyra!
http://alidacarlmans.blogg.se
Blev nästan lite full i skratt. Jag ligger själv just nu sömnlös och hamnafe här på din blogg. Har aldrig varit inne här tidigare. Jag är sjukskriven för just samma sak som du o varit så till o från i 2,5 år. Jag har oxå grava sömnproblem o inga sömnmedel har hjälpt. Jag har fått prova melatonin nu o jag får sova de flesta nätter nu. Prova detta. Xanor har jag vid behov o alla läkare har avrått mig att använda dessa varje dag då de är starkt beroendeframkallande. Jag blivit insatt på lyrica istället. Jag vet precis vad du går igenom med alla oförstående vänner anhöriga mfl. Jag har sjäkv fått bryta kontakten med min syster då hon kallade mig inbillningssjuk samt tablettmissbrukare fast jag bara tar de ordinerade medicinerna. Jag har även varit på möte idag med min arbetsgivare som kränkte i tryckte ner mig totalt igen så nu är jag nere på botten i det svarta hålet igen o därför sömnlös i natt. Jag har nu funderingar på att ta mitt liv då jag inte längre orkar mer men jag kan inte göra mina barn så illa. Mitt råd är att stå på dig och försök få hjälp i psykiatrin och dra ner på mycket när det gäller arbetstid. Gå ut och gå eller om du orkar träna nåt du tycker om. Äben om du älskar ditt jobb så måste du ta det beslutet. Jag älskar oxå mitt jobb men det tog mig 2,5 år att inse och acceptera att jag inte fixar detta längre o att jag måste tänka på min hälsa i första hand. Jag är 43 år så jag är äldre än dig o därför viktigt att du tar rätt beslut nu så dy inte kraschar totalt som jag gjort. Jag får önska dig lycka till o starkt av dig att skriva om detta o gör kanske att en del människor får sig en funderare så de kan bli lite mer stöttande än stjälpande mot sina nära o kära o att man måste varaa rädda om varandra. En stor kram till dig.
Hi Tyra, I’m writing in English as I read your blog with google translate
I just want you to know that you’re not alone with anxiety. I myself have GAD/Panic disorder. I thought it was something I would never get over when I was at my lowest point (I was just like you), but you know what, you really can get through it! I took Xanax for 4 months and freaked out too. With the doctor telling you it’s safe and everywhere else saying that it’s dangerous and addictive! It’s not good to take benzos (that class of drugs), but sometimes you just have to. There is a time and place to take medication and it sounds like you need it right now. I switched over to Klonopin, which is the same class of drugs, but is supposed to be safer. I’ve had far less side effects from that drug than with Xanax, which always made me drugged and depressed. I’m in the process of weaning myself off it. It is so terrifying to have the dizziness and the palpitations…to just not feel like yourself. You feel so alone, but just know that you’re not. I really feel bad that you have to go through this awfulness because I completely understand how horrific it is. I’m your age so I can sympathize with how hard it is when you want to get out and just live a normal life! You’ll have it back, just maybe not as soon as you’d like. Working through things like this takes time and effort. I know you have the strength and courage to keep fighting!
Förlåt, men sluta blogga.
Sänder tonvis med kärlek från Österlen. Lyssna på din kropp, gör det som du innerst inne vet är rätt. Allt kommer bli bra. <3
Hej Tyra! Jag läser en massa bloggar men kommenterar aldrig. Nu kände jag att jag var tvungen
Du är så otroligt stark. Att du ens orkar h¨lla på med alla projekt du har, medicin eller inte. Tro mig jag har gått igenom precis samma sak. Gick in i väggen för några år sen och sjukskrev mig tillslut efter trakasserier på jobbet eftersom jag fick panikattack av tanke på att gå dit. Idag fungerar jag mer normalt utan medicin. Men trots att det gått tre år känner jag mig ändå lätt utbränd av minsta lilla stress och kan få ångest av tanken på att “behöva” va social! Det kommer ordna sig med tiden även om det inte känns så nu, i sakta mak. Tro mig! Å du är INTE ensam!!! STOR KRAM
http://www.itssunnyinside.blogspot.com/
Jag kan ärligt säga att jag vet hur du känner. Jag är så väl bekant med känslan av att känna sig brytbar, som att du kan gå av när som helst. Jag vet hur det känns att undra om benen kommer att bära nästa steg, eller om hjärtat kommer orka ett till slag. Jag har själv levt i en bubbla och känt det som att man iakttar världen utan att vara en del utav den. Det är som att psyket och omgivningen är två skilda delar, som att du ser allt från ett fönster. Man vill ut ur sin kropp. Vid panikångest vill jag bara bort, bort, bort och ibland kan det vara så jobbigt att jag faktiskt bara vill svimma av, vilket jag också har gjort. Har lidit av extrem panikångest och hypokondri. Jag har varit stressallergiker (stressat så mycket att kroppen reagerat fysiskt i form av utslag osv). Idag är jag lyckligare än jag någonsin varit. Jag är dock inte frisk från min panikångest eller hypokondri, även om det oftast kan känna som det. Det är en livslång kamp och det handlar om att förändra livet runt omkring. För mig var KBT en stor vändpunkt. Jag lärde mig att kontrollera mina tankar. Jag gick både i gruppterapi, alltså med andra i liknande situation, men även själv. Jag tror egentligen att det viktigaste för dig är att du försöker göra en förändring, en vändning. Det kan egentligen vara vad som helst. Bara man en gång kommit igång och håller det så är det lättare att fortsätta. Jag skriver dagligen ner mina mål för nästa dag. T.ex. Hur jag vill att morgondagen ska vara. Jag vill vakna upp utvilad och känna mig lugn. Jag vill fokusera på allt roligt jag ska göra, men samtidigt hålla mig koncentrerad. Jag vill vara glad och lycklig, lugn och stabil. Jag vill andas och känna varje nu. Sedan brukar jag även på kvällen skriva ner vad jag gjort bra dagen som varit. Vad jag känner mig stolt över och vad jag uppskattar. Det har hjälpt mig att fokusera på den jag vill vara och de situationer jag vill ha fler av. Istället för att haka upp mig på situationer jag inte är nöjd med, eller beteenden som jag mår dåligt av. Hoppas att det var till någon hjälp. Jag här ute vet i alla fall hur det är att känna sig så oerhört skör. Massa massa massa kramar till dig.
Ta hand om dig Tyra!
http://bjornholdt.spotlife.se
Du är en så jäkla bra människa!
Du är så stark och hjälper så många mer än du här i bloggen.
Du måste tro på dig själv, du KOMMER klara dig igenom det här!
DU ÄR BÄST!
Hoppas du läser detta : jag sänder just nu tusen styrkekramar till dig tyra!<3
http://www.rrrebeccah.blogg.se
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Tyra, du är en fantastisk människa som delar med sig allt. Livet är inte dans på rosor och du har visat att allt du gör är helt fantastisk och även otroligt tufft. Jag tipsar om att prova på healing. Det gjorde jag när min kropp sade ifrån. Det är så otroligt avslappnande och man får bra energier. Ta hand om dig, stjärnan!!!!
STOR KRAM!!!!
http://matildamilda.blogspot.com
Tyra, jag blir så ledsen när jag läser det här… =/Men du Kommer fixa det här. Du kanske inte ska sjukskriva dig helt men kanske kö på halvfart iallafall? Tills du mår bättre?
Jag var tvungen att söka på läkemdlet på FASS.se och du borde verkligen gå in och kolla, det är oroväckande :S
EVENTUELLA BIVERKNINGAR
Liksom alla läkemedel kan Xanor/Xanor Depot orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.
Sluta ta Xanor/Xanor Depot och kontakta din läkare snarast möjligt om du får någon av följande biverkningar:
•en gul missfärgning av ögonvitorna eller huden (gulsot)
•reaktioner såsom rastlöshet, upprördhet, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raseriutbrott, mardrömmar, sömnlöshet, hallucinationer eller psykisk sjukdom som kännetecknas av störd verklighetsuppfattning (psykos), olämpligt beteende och andra beteendestörningar. Dessa reaktioner inträffar oftare om du är äldre.
•depression/depressiva tankar.
Följande biverkningar kan förekomma under behandling med Xanor/Xanor Depot:
Vanliga (förekommer hos 1 till 10 användare av 100):
sömnighet.
Mindre vanliga (förekommer hos 1 till 10 användare av 1000):
hudreaktioner, yrsel, koordinationssvårigheter, mag- och tarmbesvär (såsom förstoppning, diarré, illamående, kräkningar), dimsyn.
Sällsynta (förekommer hos 1 till 10 användare av 10 000):
aggressivitet, oro, minnesförlust, hallucinationer, sömnstörningar, muntorrhet.
Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 användare av 10 000):
ökat tryck i ögat.
Även följande biverkningar har observerats, men frekvensen är inte känd:
•problem med levern och gulsot (orsakar gulfärgning av huden och ögonvitorna)
•Hjärtklappning
•muskelsvaghet som leder till risk för fallskador och ataxi (svårigheter att samordna kroppsrörelser)
•muskelspänningar
•svårigheter att urinera, inkontinens
•nedsatt uppmärksamhet, förvirring, trötthet
•huvudvärk
•koncentrationssvårigheter
•talsvårigheter
•lågt blodtryck
•nedsatt aptit, ökad aptit och viktökning, problem att svälja
•ökad salivbildning
•nästäppa
•menstrationsstörningar hos kvinnor
•nedsatt sexlust
Tidigare oupptäckt depression kan bli tydlig hos känsliga personer.
Fysiskt och psykiskt beroende kan utvecklas under behandlingen. Om behandlingen avslutas plötsligt kan därför vissa symtom uppstå (se även avsnitt 3 “Om du slutar att ta Xanor/Xanor Depot”).
Försämring av minnet kan förekomma vilket kan leda till olämpligt beteende (se även avsnitt 2 “Var särskilt försiktig med Xanor/Xanor Depot”)
Om några biverkningar blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.
Jag vet att du har hört detta 100 gånger men jag kan säga jag FÖRSTÅR exakt hur du mår.
Jag är 25 år gammal och jag har haft en extremt tuff uppväxt men fram tills jag var tio var min uppväxt en stabil och trygg ( vilket är min räddning idag)
För ca 7 månader sedan började jag mår riktigt dålig.. För en och en halv månad sedan bröt jag ihop helt, Jag fick köras in till akuten. På grund av att jag inte kunnat sova på 2 veckor alls. Och när jag väl somnade så drömmde jag riktigt äckliga mardrömmar.Vilket innebar så fort kvällen kommer ville jag bara dö för jag vågade inte somna, Jag började tills slut lida av otrolitg otrevliga tvångstankar som jag aldrig haft i hela mitt liv. med det på köpet fick jag oro och ångest. Och i snart 6 veckor har jag haft konstant huvudvärk.och kanpt sovit nåt alls.
Det enda jag drömmer om är att få sova en hel natt utan att vakna och kunna somna utan problem och bara få sova.
Människor är väldigt snabba på dömma mig runt om kring men ingen har igentligen någon aning hur tufft jag har det,hur jag får kämpa varje dag för att “orka ” gå upp. jag har fått lägga allt det roliga åt sidan för att jag måste kämpa med mig själv och försöka pussla ihop mig själv,
Var och varannan dag gråter jag för att det är så jäkla svårt. Jag har nästan glömt bort hur det känns att “vara normal” Skulle jag känna dig som privat jag lovar att jag skulel finnas där för dig varje dag och stötta och hjälpa dig komma tillbaka . För jag vet exakt vad du känenr varje dag och vad du går igenom, Jag äter själv tabletter . och jag vågar knappt tänka vad eller hur de kommer gå när jag slutar med dom.
Idag tyvärr känenr jag inte dig privat men du verkar vara en otrolig go och underbar person, men båda fötterna på jorden, otroligt snäll och trevlig. Så hjälper alla och finns, du är nog den enda bloggearen eller person som vågar vara så pass öppen och inte klanka ner på andra och det väder sätter jag som läsare för dig.
Tro mig när det ser som mörkast ut så finns det hopp och lev på detta hopp för det är den som kommer få dig tillbaka .
Jag lovar dig det kommer känns bättre men man kan aldrig lägga de som varit bakom men man får lära sig att leva med detta.
Och genom att se dig orka kämpa och prata om det har hjälpt mig otroligt mycket. För det visar att det finns fler som har det så svårt.
jag vet att det låter lite egoistiks. men vi människor hjälper varandra på olika sätt.
Fastän vi inte ens känner varandra. Så Tyra sluta aldrig hoppas och kämpa.
Jag gör det tillsammans med dig.
och vill du maila och skriva dela med dig så är det bara att maila.
Och det är svårt när dom andra nära kära inte kan förstå för dom har aldrig upplevt detta.
Kram på dig tjejen
http://www.vixsie.com
P E P P !!
Tyra, sjukskriv dig! Släpp alla måsten och att “vara duktig”. Strunta i allt vad karriär heter! Även om det är kul. Den finns kvar när du är redo igen, om inte just detta du gör nu, så finns alltid något annat! Tillåt dig att släppa taget. En lång tid framöver. Kram M
Jag ska inte skriva att jag vet exakt hur du känner dig men jag har gått igenom liknande själv. Panikattacker och ångest är det värsta som finns. Sen att inte kunna sova på det? Förstår inte hur du orkar. Snälla Tyra du måste sakta ner saker och ting. Att inte kunna ha en normal vardag tar kål på en. Jag har äntligen fått tillbaka min vardag nästan tack vare att jag öppna upp mig för allt. Det är bra att du skriver sånna här inlägg, det finns så himla många tjejer där ute som tror att de är dom enda som känner så här men det är fel. Så kände jag med innan, och jag ska säga att du har hjälpt mig på vägen för du fick mig att inte känna mig ensam om detta. Så ta en sak i taget, annars kommer du inte orka tillslut.
Skickar massa kramar till dig Tyra och lova att du varvar ner då och då <3
Sänder en massa kärlek till dig! <3 En i min familj gick in i väggen för många år sedan och det var HEMSKT + att det varade I ÅR och tog år att ta sig ur. Jag hoppas verkligen att du SJUKSKRIVER DIG DIREKT. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men den riktiga människan dör inuti och den som kommer tillbaka är rent ut sagt en zombie, inga känslor och elak. Samtidigt som du förstör dig själv ofrivilligt så skadar du din omgivning. Du kan inte stoppa det när det väl hänt. Sjukskriv dig, LITA på dina kollegor, ta en bloggpaus och ta det LUGNT.
Usch va jobbigt, lider med dig! Men se det såhär.. allt det du gör för att bli bättre har ju ingen effekt om du inte släpper jobbet och bara tar hand om dig själv. Jag menar även om du älskar ditt jobb så kommer du har lika roligt på jobbet om 2 månader när du vilat upp dig. Kanske till och med roligare eftersom du orkar mer
. Lita på att alla arbetskamrater tar hand om saker och ting, för det gör de och det kommer gå bra. Har du svårt att låta bli tycker jag att du ska åka bort till en lugn plats under sjukskrivningen, hem till familjen eller åka bort med pojkvännen eller någon vän. Har du inte jobbet i närheten kommer inte du inte frestas på samma sätt eftersom du tycker det är så kul. Jag hoppas verkligen att du blir bättre med tiden, men då måste du släppa taget en stund. Men det vet du redan. Är du osäker på Xanor så rådfråga med sjukvårdspersonal, kolla alternativen och lyssna på fler åsikter än en. Många kramar till dig! /Maria
Tänk:
Vad är det värsta som kan hända om du tar 2 månaders paus från allt? Kanske flyttar hem till dina föräldrar, åker iväg med någon kompis i två månader. Jobba på din hälsa och självkänsla..
Kommer inte ditt företag klara sig ändå? Är bloggen värd att offra för din hälsa?
Hur som helst, spelar det ingen roll hur framgångsrik du än är. Det är livet och hälsan som är det viktiga. Jag tror inte du behöver offra hela din karriär för din hälsa. Vi glömmer inte dig på två månader. Inte TV, dina vänner eller tidningar osv..
Jag vet att det känns läskigt att bara släppa allt. Det gjorde jag själv, åkte till Japan. Nu sitter jag helt själv i tre månader. TRE månader! Känns så himla länge ibland. Men! man kommer till insikt med så mycket! Du hinner lära känna dig själv på nytt, jobba med självkänslan.
Livet pågår som vanligt där hemma, och mina nära har lovat att allt ska vara som vanligt när jag kommer hem. Och tänk efter, det hinner inte hända så himla mycket, egentligen.
Man ångrar aldrig det man gör, bara det man inte gör..
http://vioelin.devote.se
Hej Tyra !
Brukar inte kommentera i bloggar men detta inlägg grep tag i hjärtat. Jag är 22 och även jag är utbränd och har panikångest. Har kämpat med detta ett par år nu och förstår precis vad du menar. Jag och har blivit rekomenderad att sjukskriva mig men läser just nu till frisör och vill slutföra, har svårt för att påbörja utan att avsluta.
Det är så himla svårt att beskriva för omgivningen vad utbrändhet och panikångest är för det är så svårt att greppa, tror inte riktigt man förstår utan att ha upplevt det. Mitt utvecklades i samband med att min mamma dog för två och ett halvt år sedan och jag har inte varit mig själv lik sen dess.
Det ända jag kan säga är att lyssna på vad du orkar och känner du att du inte gör det så ska du inte. Du får se till dig själv först och vad du vill och man måste lära sig att säga nej ibland för att orka.
Girlpower är allt jag säger !
HEJ TYRA!
Jag har precis som du varit inne i väggen. Eller på väg in i den iaf!Jag har i princip klarat mig ur den fälla jag aldrig trodde att jag skulle hamna i.
Jag vet att det är svårt att acceptera då man får en helt ny syn på sig själv. Från att vara sprudlande, självsäker, pratglad, otroligt social och rolig blev jag till en mussla som fick ångest och dåligt självförtroende. När det var som värst vågade jag inte ens möta någons blick. Jag fick social fobi. Det var hemskt att bara möta någon i en korridor. Tom att stå och vänta vid ett vägskäl och få kontakt med dem som satt i bilarna! Ja det var hemskt! Värst var det nästan med personer som kände mig, min familj och mina vänner! De visste ju hur jag egentligen var och mitt nya jag skämdes jag för!
Allt detta berodde på stress och psykisk påfrestning eftersom det hände väldigt mycket i mitt liv!
Jag vill ge dig några tips på vägen. Idag, ca 2 år senare, mår jag 10000000 gånger bättre och ser mig själv som frisk även om jag fortfarande är rädd och får fortsätta kämpa!
1. VAR BARA MED MÄNNISKOR SOM GER DIG ENERGI OCH BOKA AV SÅDANT SOM GER DIG ÅNGEST, VA DET ÄN MÅ VARA!
2. SJUKSKRIV DIG (Ditt problem att inte kunna sova grundar sig säkert i samma anledning som för mig. Att veta vad du måste prestera dagen efter och vilka hemska konsekvenser om du inte sover, detta blir till en ond cirkel)
3. SÄNK DINA KRAV. DU ÄR UNG OCH HAR ETT HELT LIV ATT PRESTERA! (Du känner att du älskar ditt arbete, men ärligt, hur får det dig att må just nu? Du är ung, du behöver inte göra allting precis just nu. Ge dig själv denna tiden nu för återhämtning. Det kommer att vara värt det i framtiden!
4. TYCK OM DIG SJÄLV! Försök att inte tänka negativa tankar om dig själv. Dessa tankar kom som ett brev för posten för mig när jag var utmattad men jag visste inte hur jag skulle tackla dem, dessa åt upp mig inifrån!
När jag var utmattad började jag få muskelryckningar i kroppen. Fick hudutslag. Ditt psyke påverkar din kropp väldigt mycket. Har idag problem med sköldskörteln vilket jag tror kom efter allt mitt stressande. Om du inte kollat upp den. SNÄLLA GÖR DET!
5. GLÖM INTE ATT DET KOMMER BLI BÄTTRE, HUR DÅLIGT DU ÄN MÅR JUST NU! JAG LOVAR DIG, DET BLIR BÄTTRE OCH DET ÄR INTE KÖRT ATT BLI DEN DU VILL VARA!!!!
Lycka till! Maila gärna om du har frågor. Jag vill själv vara helt anonym (min mail är påhittad men fungerande) Kramar från en medmänniska
Jag beundrar dig väldigt mycket Tyra för att du kämpar på med ditt företag, du lyckas hålla många bollar i luften och får jättebra resultat av det du gör = ett växande företag. Samtidigt som du håller på med detta så är det väldigt viktigt att man inte tappar bort sig själv mitt i allt detta, och som du har gjort – gått in i jobbet alldeles för mycket. Och visst, vart ska man sätta gränsen för att det inte ska gå överstyr? Det är jättesvårt att veta när man kanske aldrig riktigt varit med om en sådan här grej förr. Det handlar om att prioritera saker och ting i livet tror jag, och vi alla läsare ser verkligen att du BRINNER för ditt jobb. Vi verkligen ser det, och när man går in för något helhjärtat så går man in 140 % och slutar inte förrän sådana saker som du har känt nu, händer. Din hälsa som säger till att ta det lugnare. Du måste lyssna på din kropp i första hand – för du har så fina och duktiga och engagerade människor runt omkring dig i ditt företag att de kommer inte att försvinna. Inte företaget heller, för med dessa personer som du byggt upp detta företag med hjälper dig och håller företaget växande. Det viktiga för dig är att andas. Sjukskriv dig så länge du känner att det behövs och VILA. Hur tråkigt du än har det hemma, att du är rastlös osv så är det också en process. Man måste få ha tråkigt och ladda sina batterier för att sedan komma tillbaka med ny energi och göra det bästa igen. Jag lovar dig Tyra, du kommer lyckas. Jobbiga perioder kommer och går, och tyvärr är livet så. Det SKA alltid vara något, det SKA alltid hända en själv, men det BLIR vad man gör det till. Jag håller alla mina tummar för dig för att du ska må bättre och lyckas undvika all stress, dålig sömn osv. Jag vet att du kan klara det med tanke på att du har lyckats starta ett så fantastiskt företag så varför ska du inte kunna komma ur denna period?
Jag menar, bloggen – det är så en ytlig image att man ska vara på ett visst sätt och man får inte skriva vad man tycker för då är det fel osv, man lever ett låtsas liv för ens läsare för att de ska må bra. Men hur fan ska man kunna må bra själv då? Känner du att du vill låta bloggen vila eller lägga ner den och satsa helhjärtat på din karriär inom företagandet så GÖR det. Vad du än tänkt göra så vet jag att vi läsare kommer stötta dig. Punkt.
http://nattiz-c.blogspot.com
Hej, jag vet att jag är en “fjärt i universum”, då du har många läsare…
Jag reagerade på ditt inlägg och vill ge stöd.
Jag går till en person som har fått mig att komma tillbaka till mig själv (hitta min kreativa sida) och fått mig att vara mer närvaro för mig själv och familj. Jag har aldrig mått bättre.
Jag började med att läsa hans bok “KREATIVITET FÖR LIVET”. En bok som löste mycket konflikter inom mig och hjälpte mig med min karriär. Sammanfattningsvis har jag lärt mig att ha “tiden” som en trygg oxe intill mig och inte låta “tiden” flyga framför mig som en fågel.
/”Närvaro”
Dear Tyra!
I really hope you will be fine soon.
Everything what is happening coming from inside,and nothing(like pills) and nobody(like friends) will help apart from you.
Its you who control these feelings which is inside you,and if you feel getting worse,its because everytime you let them take control over you.Every time it comes to you, you should tell STOP.
Smthing happen to me as well,even everything is good,i have panic attack or very bad thoughts.
Its really hard to control,but i dont want to take pills,because i understand that its not right way,and if i ll start to take them after stopping it will get worse.
So thats every day fight,as soon it comes to me i try to stop it.
But you should understand if you keep this way and will not stop take pills it will go under control.
If you can take one week off,and try without pills,dring green tea with honey before sleep or hot milk.
Wish you to get over it!Be healthy and happy!!!
http://gessle_r@hotmail.com
Fina Tyra!
Min mamma gick in i väggen när jag var 14år gammal, det var min livs jobbigast sommar. Tiden efter detta har varit otroligt jobbig och nu 10år senare är hon ännu inte helt återställd. Vi andra i familjen har försökt stöttat och funnits där, därför är det så viktigt att du försöker prata med dina anhöriga. Utbrändhet är svårt att förstå för utomstående, det går inte direkt att sätta fingret på!
Försök ta hand om dig Tyra! Jag vill så gärna att du ska må bättre!!
Kram Linda
Jag tycker det är otroligt starkt av dig att skriva det du gjort. Bara det är ett stort kliv framåt, enligt mig. Har också varit nere i skiten, och tyvärr finns det ingen manual om hur man “går vidare” eftersom det är så individuellt. Jag fick prioritera om hela mitt liv och det var väl min så kallad räddning. Du vet bäst själv vad som gör DIG lycklig. Är det SBT? Fine, fortsätt med det då
Men finns det något annat du kan lägga åt sidan? så att du får energi och tid att fokusera på det som faktiskt är viktigast – dig själv. Kramar /i.
http://www.loveida.com
Hej tyra, jag tycker att du är modig. många bloggare och andra, vägar aldrig prata om sina problem osv. Jag tycker att du ska jobba mindre. Inte sluta kanske, men ta lite ledigt och minska jobbandet. Gå till en arbetsterapeut? Det finns många som är i samma sits som du. Du är inte ensam. Kom ihåg det. Kram
Hej Tyra!
Jag tror du maste borja tanka pa det har som en SJUKDOM, alltsa, om du hade haft cancer eller nagon annan livslang sjukdom, hur hade du da hanterat detta?
Jo, du ser forts still att fa “ordentlig” hjalp, sen berattar du for vanner och familjer, kom till insikt med att detta inte ar nagonting som botas pa nagra manader, det har ar nagot som du kommer fa jobba med resten av livet. Men det ar OK, du maste bara tilllata dig sjalv att kanna att det ar OK att ta en pause, att ma daligt, att ma som du mar.
Sen tycker jag du ska kolla pa filmen Lyckan, kärleken och meningen med livet. Den kanske kan inspirera och kanske du till och med behover gora nagot liknande sjalv?
Lycka till!
Hej!
Jag pluggar till sjuksköterska och kollade upp “xanor” i FASS (läkemedelsuppslagsbok) och det står att biverkningar kan vara sömnsvårigheter, tappad matlust och depression. Har du möjlighet så pröva att byta tablett för den är väldigt beroendeframkallande dessutom. Försök att vara utan ett tag och känn efter om det kanske bli bättre? Är det samma grej så prova en annan tablett istället. Att dämpa ångest och istället få sömn- och ätsvårigheter samt depression är ju inget bra byte? Läkare skriver ut starka tabletter hit och dit utan att verkligen analysera för att spara tid.
http://www.psykiatern.se/1-ledare/varning-for-xanor
Hej Tyra! Ditt inlägg går rakt in i hjärtat på en. Jag sov inte på 3 år och det är bland de jobbigaste åren jag varit med om. Jag var utbränd och stressad pga mkt plugg och jobb etc. Och det ledde till en depression. Idag mår jag bra! Det enda du kan göra är att BRYTA ditt mönster! Och lyssna på DIN kropp! Jag blev helt förfärad när du tidigare räknade upp dina höstplaner i bloggen. Dvs. en massa resor, flytta, renovera en lägenhet, SBT etc etc. Tyra, det är ju NU du måste varva ner! Din hälsa är viktigare än allt annat. Snälla sjukskriv dig och släpp alla tankar på allt som har med jobb och massa måsten att göra. Din hälsa och välbefinnande är det du ska prioritera just nu! Stor kram på dig Tyra, du klarar detta galant!
Snälla vännen, du måste ta det lungt! Jag har ingen aning om vad du känner eller hur du mår, men det ända jag vet är att det låter INTE bra! Ta hand om dig och låt dina nära och kära hjälpa dig. STOR KRAM!
Hej. Jag vill först och främst bara ge dig en kram. sen säga att jag faktiskt förstår. jag jobbade 6-skift förut och då jobbar man 2 fm 2 ef 2 nätter sen ledig 6 dar, sen på-et igen.. jag gjorde så i 4 år. problemet var att efter att man varit ledig sex dagar ( jag vet, borde inte klaga ) så var det enormt svårt att ställa om kroppen och helt plötsligt gå upp halv fem, så det slutade alltid med att jag aldrig kunde somna, så jag var vaken hela natten, jobbade hela dagen, kom hem, var vaken den natten också, jobbade dagen efter, kom hem, försökte hålla mig vaken, somna på natten och sov tills eftermiddagsskiftet började. aptiten var helt knas, för sen helt plötsligt skulle jag jobba natt, och då sov man ju direkt när man kom hem å åt ingen frukost, blablabla…. sen hade jag svårt för mitt jobb, var ett industrijobb där kroppen gjorde ont ganska mycket, monotoma arbetsuppgifter mm. men till slut så var det en vana att vara vaken i 2-3 dygn i sträck å jobba på det, att ja inte reagerade, men sen bad jag om hjälp och fick först stilnoct , ( insomning, som INTE funkade för mig ) sen fick jag propavan, men jag blev så jävla groggy och jag vågade inte ta dom på fm när jag skulle köra bil i mörker å kände mig som att ja druckit 3 spritflaskor…. men jag tar tabletterna ibland, när jag känner att jag har möjlighet att vila ut dagen efter…… men just det där med att inte få sova, gör en galen. och folk är elaka svin som säger: men lägg dig tidigare då? HALLÅ ELLER? det är ju inte det som är problemet. problemet är att man inte får ro till att somna ändå, hur jävla harmonisk man än känner sig… man kan träna hårt, ha avstängd tv, men ändå inte somna sen…… så jag hoppas att du tar din kropps signaler på allvar och lyssnar på vad det är den vill. kanske du bara behöver vara själv och unna dig det utan att tänka att du är tråkig eller jobbig eller asocial. jag tänker på dig, kramar.
http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se
Jag har aldrig känt som du, men ta en paus Tyra, så mycket förstår jag utav det här! Du måste prioritera dig, och även om du älskar ditt jobb så är inte det det viktigast här i livet. Jag läser din blogg varje dag, jag och alla andra kommer finnas kvar när du känner dig redo att börja blogga igen. Vi vill att du ska må bra! Välmående är det viktigaste i livet.
Jag hejar på dig Tyra! Du är grym!
http://www.psykiatern.se/1-ledare/varning-for-xanor
Kanske något att tänka på?
Jag vet hur du mår, varit i samma sits =(
Kraaaam!!!
Kämpa på Tyra! Tror det är dags för dig att bryta, sjukskriva dig ett tag om du ska ha en chans att komma tillbaka igen! Du är en stark och inspirerade människa, men snälla låt det inte gå längre. Jag har haft personer runt mig som har gått in i väggen, och jag vet vilken lång väg det är tillbaka till det “normala”. Kärlek till dig! <3
Har du provat KBT? försök med behandling snarare än mer medicin. Gör upp ett schema som du måste följa till punkt och pricka, gör aldrig mer än vad du ska. Ibland är det lätt att ta på sig för mycket när man tycker det är roligt, men till slut blir ingenting roligt om man inte känner att man orkar med vare sig sig själv eller dem man älskar. ta hand om dig!
yeaaah:) nice!
http://lifeofagrafikdesigner.tumblr.com/
Hej. Jag har varit inne på din blogg någon gång då och då och sett att du skrivit att du mår dåligt och att du är utbränd. Jag vet inte om du kommer läsa det här men jag vet att det är skönt att inte känna sig så ensam och oförstådd så jag skriver ifall det skulle hjälpa. Min historia kanske inte är helt lik din men vissa saker du skrivit tidigare känner ajg igen mig i. Jobbar som modell, numera bara på deltid men i 2 år reste jag konstant runt och var nästan aldrig hemma. Jag var väldigt olycklig stora delar av de åren men samtidigt var det något som höll mig kvar. Det slutade med att jag kom hem och kände varken igen mig själv eller mitt liv med min familj och mina vänner. Det skrämde mig att känna mig som en främling i något som annars alltid fått mig att må så bra och tillslut fick jag en Panik attack, min kompis tog med mig till sjukhuset där jag fick lungnande så att jag skulle kunna sova. Panik attacken var läskig men vad dom inte berättar är att tiden efter är ännu värre, jag kände mig helt utfryst från världen, ett tag trodde jag att jag blivit knäpp för allt kändes så overkligt och det gick inte över. Vad jag än gjorde så kände jag mig avtrubbad och frånvarande och edt var nästan svårare att göra roliga saker för de påminde mig om att jag inte kunde njuta av mitt liv längre.Det här är nu 10 månader sedan. Jag mår mycket bättre men känslan av avtrubbning kommer tillbaka då och då. Jag var tvungen att byta liv, jag har börjat studera och modellar högst någon gång i månaden. Jag går såklart till psykolog men har tyvärr stått på en lång väntelista så kan än så länge inte säg något om hur det är. Jag säger inte att du ska sluta med ditt jobb det kanske är helt fel för dig men fundera på vad det är du älskar med det för ibland kan man blanda ihop att älska något med ett slags “beroende”. Jag vet intet hur ditt jobb är men jag kan tänka mig att de “beroendeskapande” faktorerna som finns i modellande även finns i ditt arbete, saker som förväntningar från andra, att veta att man lever ett speciellt liv som bara kan levas med just det jobbet och vetskapen om att man lyckats bli det som andra bara drömmer om. För mig blev det som att för att jag visste att jag ska vara tacksam som fick den här möjligheten och för att det förväntades att man ska vara lycklig så trodde jag att det vägde upp för hur extremt olycklig andra delar av jobbet gjorde mig. Det kan vara helt annorlunda för dig men det är viktigt att fråga sig själv när var du senast lycklig och vad gjorde du då? För mig var det när jag gick på gymnasiet och levde ett “normalt” liv där jag träffade mina vänner och jag själv fick bestämma när jag skulle vara ledsen eller glad, vad jag skulle ha på mig, när jag bara ville vara ledig och ensam eller när jag ville träffa människor. Därför började ag studera och jag känner att kag är påväg att få “kontroll” över mig själv igen. Hoppas det här hjälpte något. Vet inte om man kan säga krypa på dig om sådant här men jag hoppas i alla fall att allt blir bra.
Hej Tyra! alla skriver så otroligt långa och fina kommentarer så jag har inte mycket att tillägga. Vill bara skriva att allting kommer att bli bra, lämna över ansvar på någon annan, res bort med din pojkvän, eller själv i några månader. Trots att du gör ett SKITbra jobb på SBT så kommer det inre gå under om du inte är där under några månader, du verkar ha anställt ett gäng perfekta ansvarsfulla tjejer, och John är väl trots allt delägare? Kram, lycka till!
Fina underbara Tyra, det gör ont i hjärtat att läsa detta och jag känner inte ens dig. Önskar så att du kunde må bra och slippa det här. Du är en ung, vacker fantastisk och framgångsrik kvinna i dina bästa år, det är nu du ska må som bäst. Hoppas verkligen du hittar en väg ur detta utan att behöva släppa allt det du älskar med jobbet
En dag när jag va lite deppig så hamnade jag på alla dina video inlägg. ATT rekomendera om man behöver ett gott skratt=) Jag satt i 2 timmar och tittade på bloopers och videoinlägg, och jag va sååååå himla glad efteråt=) Du är så go Tyra
du borde får behandling för utbrändhet, oro och depression, inte få lugnande benzo att äta varje dag, det är helt vansinnigt, pga att det är starkt beroendeframkallande, byt läkare! du behöver få något för signalsubstanserna i hjärnan, dvs någon form av antidepressiva mediciner, för att komma till rätta med ditt långvariga problem, som ju utbrändhet är. xanor är en quickfix för ångest i korta perioder, inget varaktigt att ta. med tanke på att du ätit xanor varje dag i fem månader kommer det vara sjukt svårt att sluta med dom och abstinensen kommer vara från helvetet. jag vet detta för att jag gått igenom det själv, i ung ålder, då jag arbetade och studerade samtidigt och fullständigt tog slut, fast jag älskade det jag gjorde. xanor åt jag inte alls varje dag i så lång period, men det var sjukt jobbigt att sluta och inte ha dom. om du dessutom ökar dessa tabletter och ev har sömntabletter till, så är du i en ond cirkel du behöver får hjälp att bryta. piller slutar att fungera, man blir tolerant och behöver högre och högre doser. det du äter är kallat “flödder” bland junkisar…
usch, jag blir så ledsen när jag läser hur läkare behandlar människor, hur du blivit behandlad. och jag är ledsen för att du mår så här dåligt. jag hoppas att du söker en ny läkare som kan hjälpa dig på rätt sätt, med rätt insatser. det handlar om ditt liv, tänk att du fick ett tecken när du läste den där boken! ta hand om dig. kram
Ett liv utan berömmelse kan vara ett bra liv, men berömmelse utan ett liv är inget liv alls. Ta hand om dig, det finns bara en Tyra. Kram
Hej! Jag lider med dig. Jag har själv en slags utbrändhet. Eller jag har stressat för mycket i alla år och tillslut, i maj sa min kropp ifrån. Det var då jag fick min stressyrsel. Den har jag haft från och till enda tills nu och har den även ännu. Jag fick skita i ALLT i två veckor. Jag kunde knappt gå eller stå upp. Jag hade ingen matlust och jag mådde skit. Då och då fick jag “attacker” av yrsel som gjorde som att det kändes som att min sista stund var kommen. Det var riktigt hemskt. Jag fick sådana här panik attacker då och då under några dagar. När jag endast sovit/ätit/druckit vatten/slappat i ungefär två veckors tid så kunde jag tillslut gå till skolan. Jag gick hem vissa dagar då yrseln var katastrofal. Efter ett tag lärde jag mig hur jag skulle hantera det och självklart gick jag till läkaren en vecka efter jag fått yrsel, men de sa att jag var helt frisk. Sedan sa de efter mitt andra läkarbesök att jag troligtvis har stressyrsel. Det jag vill säga till dig är att jag tycker verkligen att du ska sjukskriva dig i i alla fall en månad så att du kan vila upp dig. Det kommer bli bättre. Det kan jag nästan lova dig, men jag vet, Man känner sig så sjukt ynklig i de lägena när allt är skit känns det som. Och jag vet att det är svårt, men försök att tänka på allt positivt i ditt liv och allt det som gör dig glad. Våga gråta ut och våga visa känslor. Det kommer bli bättre.
Kram på dig underbara Tyra
starkt av dig att erkänna allt detta. våga ta hjälp, våga släppa taget. massa kramar <3
http://misssteinholtz.blogg.se
Hej Tyra!
Snälla läs denna hemsida om ditt läkemedel X-anor
http://www.psykiatern.se/1-ledare/varning-for-xanor
Försök sluta ta det där läkemedlet det är tydligen inte bra alls!
Jag älskar din blogg och dig som människa du är helt underbar, tyra vi vill inte se dig må dåligt. Snälla ta en paus från ditt upptaga liv. pussar. love u
Hej vackra, fina BÄSTA tyra!
Snälla sluta ta ditt läkemedel X-anor. Läs denna hemsida om ditt läkemedel: http://www.psykiatern.se/1-ledare/varning-for-xanor
Det är tydligen inte alls bra och mkt beroendeframkallande. Vi vill alla har kvar får vaorit tyra, du är så underbar. Låt dig inte må dåligt, bli frisk då kan du njuta mer av din framgång. Jag lovar dig när du i slutändan inte kan jobba p.g.a. utbrändhet kommer du tänka att det inte var värt allt bevär utan då kommer det vara din hälsa som kommer vara viktigast. Snälla tyra försök må bra, vila. vi älskar dig för mkt , i vill ha kvar dig som friska tyra. Föralltid <3
http://rozalin_snygg@hotmail.com
Stor kram till dig! Alltså jag avskyr att allt handlar om tabletter jämt. Mår man dåligt får man starka tabletter så blir man bra sen…not.
Jag vet inte vad du ska göra, men en LÅNGSIKTIG planering vore på sin plats. Tänk ett-två år framåt. Vad är det för stora grejer inom företaget som måste göras, och vem kan göra det isället för dig/med din hjälp? Du kan inte hålla på såhär med allt resande och flängande och flyttande hela tiden, det kommer ta död på dig! Se till att personalen på jobbet får sköta vardagen så att det funkar, och se till att någon annan person får hjälpa dig med de större grejorna.
Det är jättesvårt att förstå eftersom du är så driven, du ska flytta från din lägenhet och allt, åker till kina osv.. förstår inte hur du orkar med såna grejer när du vet att du mår dåligt?
Detta kanske låter fjantigt men finns det inget typ hälsohem i spanien du kan åka till en vecka? utan dator, tele och allt.. Haha du och alla pensionärer
Nej, men jag hoppas det ordnar sig Tyra. stor kram!
Hej vackra, fina BÄSTA tyra!
Snälla sluta ta ditt läkemedel X-anor. Läs denna hemsida om ditt läkemedel: http://www.psykiatern.se/1-ledare/varning-for-xanor
Det är tydligen inte alls bra och mkt beroendeframkallande. Vi vill alla har kvar får vaorit tyra, du är så underbar. Låt dig inte må dåligt, bli frisk då kan du njuta mer av din framgång. Jag lovar dig när du i slutändan inte kan jobba p.g.a. utbrändhet kommer du tänka att det inte var värt allt bevär utan då kommer det vara din hälsa som kommer vara viktigast. Snälla tyra försök må bra, vila. vi älskar dig för mkt , i vill ha kvar dig som friska tyra. Föralltid <3
http://rozalin_snygg@hotmail.com
Det är första gång jag kommenterar en blogg överhuvudtaget. Satt och läste ditt inlägg igår och plötsligt insåg jag hur fördomsfull jag har varit mot mina utbrända vänner. Jag tillhör den kategorin människor som har ett rätt så starkt psyke, blir sällan trött, nästan aldrig sjuk(inte ens förkyld), inte ens vanlig huvudvärk hälsar på så värst ofta och sömnproblem får jag bara om jag glufsar i mig en halvliter kaffe eller te strax innan läggdags. Jag jobbar en hel del, idrottar en hel del, har många fritidsintressen, plus att jag hjälper många av mina vänner och kompisar med diverse saker. Alltid upptagen med nåt, sällan en minut ledig. Därför kunde jag bli riktigt irriterad speciellt på 2 av mina kompisar, som inte orkar nånting och som inte kan göra mer än 1 max två ärenden per dag(och då pratar vi inte om ärenden som är speciellt tids- eller kraftkrävande, t.ex. gå och handla eller träffa sin läkare etc.). Jag tyckte alltid att de överdrev och var helt enkelt för bekväma. En av de har inte jobbat i flera år pga sin utbrändhet. Ditt inlägg hjälpte mig att förstå att allt är inte så enkelt. Du är en otroligt driven människa med många bollar i luften, du sitter verkligen inte på den lata sidan och det var just det som hjälpte mig att äntligen fatta att mina vänner är varken lata eller bekväma. De har bara hamnat i en ont cirkel och kan inte ta sig därifrån. Jag ska visa mer förståelse för deras situation from now on.
Har du fått någon riktig utredning?Känner du nånsin att du är på en bra nivå? Dvs inte jättebra och inte jättedålig? Det kan ju vara så att du inte alls ska ha Xanor. Jag hade flera olika mediciner, även Benzo-preparat (det finns flera liknande Xanor, jag var för ung för Xanor och fick stesolid), i flera år tills dom insåg att jag aldrig var på en bra nivå. Ena dagen så hade jag flera projekt på g och andra dagen ville jag bara skita i alltihop. Vilket resulterade i att jag ena dagen inte sov alls för att det va så mycket som snurrade och andra dagen så kunde jag inte sova för att jag låg och tänkte. Jag var 17 när jag fick diagnosen biopolär. 18 när dom tog bort den. Och 19 när jag fick diagnosen Borderline. Under vintern var allt kaos, jag var helt ras och var några sekunder från döden (bokstavligen). Men jag kom tillbaka, fick nya mediciner. Det tog en stund innan dom hjälpte. Men dom hjälpte verkligen. Jag hamnade på en bra nivå, fick info om hur man fungerar att ha borderline. Därifrån arbetade jag järnet med att ta mig ifrån min sjukdom. Det är inte något man gör på en kvart. Jag har fortfarande dagar jag kämpar med det. Men kampen blir lättare och lättare. Det gäller bara att vara målmedveten. Att kunna tänka “detta är sjukdomen som gör det, det är inte såhär det är” och tillslut gör man det utan att tänka på det. Dom som säger att det är lätt att ta sig ur en psykisk sjukdom kan ta sig någonstans. Vad du än gör, glöm inte dig själv i allt detta! Kräv en riktig utredning och nöj dig inte förrän det känns bra för dig! Kämpa på!
http://www.sandradstorm.blogg.se
Tyra tyra tyra… det låter väldigt allvarligt och skrämmande. Tycker det känns konstigt att din läkare inte fångat upp dig, samma med KBTn. Jag gick i KBT en gång i veckan i ett halvårs tid och det är bland det bästa jag gjort. Jag får bara en känsla av bipolär sjukdom..just detta med att ena tiden mår man jättebra och har massa energi och andra är man nere, orkar inget.
Det är bara dig själv du bryter ner och det är du själv som måste få hjälp att sluta med det.
Hoppas verkligen att du får bukt med dina problem, ta dem på allvar! Det funkar inte att ha det så här ju
Ps. Fint och vågat av dig att dela med dig med ett så här personligt meddelande!
Kram!
Flera har skrivit råd om Xanor här så jag kan bara hålla med.
Xanor är ett bensodiazepin dvs samma “familj” som Stesolid, Sobril, Stilnoct m fl. Det betyder två saker: Xanor är beroendeframkallande och dosen behöver höjas successivt för samma effekt. Beroendeframkallande innebär att det är svårt att sluta med läkemedlet utan utsättningssymtom (abstinens). Eftersom du stått på Xanor i fem månader antar jag att läkemedlet inte fungerar särskilt bra längre (om du inte tar högre dos än läkaren skrivit ut) och att du nu kommer att få svårt att sluta med Xanor.
Du borde inte fått Xanor under så läng tid – snarare skulle du haft ett SSRI typ sertralin eller citalopram. Bensodiazepiner är usla preparat vid långtidsbehandling och lika dåliga vid behandling av ångest, paniksyndrom och social fobi som alkohol.
min vän, du har byggt upp ett fantastiskt företag med en fantastisk organisation, men du måste även tro på det. du måste lita på vad du åstadkommit och vad du byggt upp och lämna över ansvaret till dina medarbetare. inte för all framtid men tills du fått rätsida på ditt liv igen. jag skulle föreslå en 2 månaders lång semester. stick någonstans där du inte tänker på jobb där du kan koppla av, varva ner och ta hand om dig själv. jag hoppas verkligen att det löser sig, det är jobbigt att se någon må dåligt…!
Tyra! Jag började läsa din blogg för några månader sedan, när jag upptäckte att du kan vara ärlig om dina svackor och hur du mår. Ingen tycker mindre om dig för det och jag tror inte att din image skadas.
Sjukskriv dig, ta det lugnt. Du har väl anställda som hjälper till med webbutiken? Du kommer ju tillbaka till den sen.
Jag ber för dig <3
DU ÄR VÄRD DET! du är värd att må bra, du förtjänar att må bra. du måste fokusera på dig själv just nu, ta itu med dina innerliga problem, för att SEDAN ta itu och uppnå dina “yttre” mål.
Skickar en kram till dig och önskar dig all lycka!
Hej tyra! Vill bara säga att detta med att kommentera är något jag aldrig gjort tidigare för känt att det inte gör så mkt mening när 300 andra personer gör de så bra.=) MEN läste hela ditt inlägg och slog hårt på mig, har varit i precis samma situation. Vill bara säga sluta inte kämpa, allt kommer bli bra tillslut det tar bara lång tid. Vill du ha hjälp med avlasting och andra saker var inte rädd för att fråga om hjälp, alla gör det! Krya på dig! Du är en skitskön tjej och påminner så mkt om mig själv;) haha! Kram
Kära Tyra! jag blir uppriktigt ledsen för din skull. Endast du kan avgöra hur illa din situation är och vad DU måste göra för att orka med varje dag. Att hålla masken uppe varje dag tror jag kan vara riktigt illa för dig i längden dock. När min mamma gick i väggen så åkte hon till ett hem som heter:ÖSTERÅSEN. De kombinerar kost, träning, samtal och andra övningar- helheten för att bli frisk med andra ord. Idag är min mamma fortsatt en framgångsrik karriäskvinna som lärt sig hantera stress och se vad som utlöser det för henne. Hon var inte där så jättelänge och i slutet var hon där med jobbade fortfarande halvtid eller så. Kanske kunde vara något för dig? Inte vara borta för länge, och mot slutet kunna jobba lite. Vill du att bloggen ska vara igång kan du ju alltid blogga om din tid på hälsohemmet.
Hur du än väljer att göra så hoppas jag att du blir bättre och får ordning på ditt liv snarast! Jag tror att det är jätteviktigt att du hittar det som gör dig lycklig och ger dig energi- och fokuserar på det. Annat som tar din kraft måste du kanske välja bort ur ditt liv. Åtminstonde tills du mår bättre… Kanske måste du byta livstil, ha ett lugnare tempo, eller lära dig vilka rutiner som gör att du kan hålla balansen trots ett hektiskt schema. En annan sak jag läst någonstans, någon gång är att man ska pröva att ha en hand på magen när man sover, alternativt en varm vetekudde. Något ämne frigörs i kroppen som gör det lättare att somna. Sköt om dig!
Tyra. Ta en paus. Ingen blogg eller affär är viktigare än din hälsa. och jag förstår att att du inte känner dig hel utan jobbet och bloggen, att det är vad du brinner för, men du måste ju bli hel själv. kanske sjukskriva dig 50%? och ja, xanor är en farlig tablett… jag har en nära vän som blev riktigt beroende av dessa och blev som en riktig missbrukare. ta det lugnt med dessa, öka inte dina doser! kram
Jag vet inte vad jag ska skriva mer… Du har skrivit detta flera gånger förut och vi kommer alltid med samma råd – sjukskriv dej, få till en förändring etc. Men du gör ju inte det. Du fortsätter på exakt samma sätt, i samma eller till och med högre tempo. Klart att du inte mår bättre! Jag vill verkligen att du ska må bra, men förändringen måste komma från dej! Hade jag varit i din närhet hade jag sagt stopp för längesen. Kram.
http://blogg.mama.nu/somenoppenblogg
Men herregud Tyra. Jag tycker du är supercool som har nått så stora framgångar. Nu vet ju inte jag vad som skulle funka för att få dig att må bättre men du kanske måste göra någonting som du tycker är ännu roligare än att jobba. Du älskar ju att resa! Börja backpacka eller något. Gör en resplan för 3-4 månader eller mer och packa EN väska och dra! Som sagt, jag har ingen aning om det är rätt men kanske kan hjälpa dig på något sätt
3-4 månader av bara kul saker och upptäcka nya platser!
Även om du inte gör det så hoppas jag innerligt att du kommer ur din kris. Du verkar vara en fantastisk människa och du o din kille verkar så himla glada och lyckliga. Kram
Jag vet precis hur du känner dig. Jag gick in i väggen när jag var 18 år. Jag var inte nära, jag bröt fullkomligt ihop. Jag hade mått dåligt i flera år och ett år innan hade jag fått hjälp från skolan och skurit ner på vissa ämnen så att jag kunde ta det lite lugnare. Men det räckte inte. För snart tre år sedan så brast det helt och jag fick vara helt sjukskriven i två månader och sedan ha kanske två lektioner i veckan resten av terminen. I början kunde jag knappt ta mig upp från sängen och gå till soffan för att kolla på tv, det var för jobbigt. Men vad jag ville komma till att det var just det jag behövde. Att bli helt sjukskriven var det som räddade mig. Utan det hade jag nog inte klarat mig igenom allt. För kroppen ger ju upp tillslut. Det kommer att bli jobbigt det kan jag inte tiga om men det kommer att hjälpa och sakta men säkert så kommer du att komma tillbaka till ditt rätta jag. Det är jag säker på! Men vänta inte, våga att släppa allt och lita på dina underbara medarbetare. Trots att jag inte känner dem så är jag säker på att de klarar det och att de ställer upp för dig. Styrke-kramar!
http://www.madeleinestal.blogg.se
Delegera dig, fördela arbetsbördan o ansvar till de andra.
Gå på KBT för dina sömnproblem.
Unna dig lyxiga saker under vardagar som en SPAhelg med din pojke…
Men lär dig att släppa kontroll, delegera ansvaret.
Dessa är min bästa tips till dig.
Sköt om dig Tyra!
Det finns många foilk som vill hjälpa dig, va inte rädd att ta emot en hjälpande hand.
vet inte vad jag ska skriva men vill iallafall skicka massa styrkekramar till dig..
Det är LÄTT att fortsätta som du gör. Egentligen är det när du tar det lugnt som du jobbar på RIKTIGT. Det är tråkigt och känns dött. Men det är det som är viktigt. .Att en människa tar signaler som kroppen ger utslag för. Jag är påväg tillbaka nu har varit borta ett år!! svinaktigt tråkigt och segt och jävligt har det vart!!!!FÖRDETMESTA. Efteråt ser man signaler som man inte uppfattat tidigare i livet jag har trott det är normalt att känna kräket sitta i halsen ibland. Jag tänkte ta mitt liv för lyckan och glädjen försvann och jag kände mig som en jordresursslösare. Men man kommer ut som en annan människa som andas med hjärtat och inte halsen. Lycka till hur du än löser detta men skriv inte mer om det för det är tråkigt att läsa om. Roligare att se den fina klänning du hade i föregående inlägg.
Ibland måste man vara egoistisk, bara tänka på sig själv och vad som gör att jag mår bra. Ta dig ledigt gör något helt annat lägg ner allt som har med jobb att göra och försök lägga över de på någon annan i två månader. Ibland handlar inte jobb om allt, du måste alltid komma i första hand och hur du mår! De är dig själv du ska leva med hela ditt liv och då måste du känna dig tillfreds med dig själv och känna dig stark. Detta funkar inte i längden och då kommer du ändå inte kunna jobba! glöm inte bort dig själv tjejen. stor kram
http://tyrbeerg.blogg.se
JAG är som du Tyra. Pushar mig själv konstant och uttrycket “gör ditt bästa” betyder så mycket mer för såna som dig o mig än andra. När andra kanske gör 80 %, så gör vi 180 %.
Nu är jag sjuk. Det kan bli kroniskt. Jag tillät mig vila innan, men SÅ FORT jag blev ens en liten aning bättre, så gjorde jag något av alla mina måsten. Alltså min tank var helt tom på energi, men så fort det kom liiiiiiiite “bensin” i min tank, så gjorde jag av med den direkt!!! Och då är man tillbaka på botten. Kanske gör du detsamma? Jag har fått “låsa in mig”, jobbar inte umgås inte med vänner, nu en liten period för att försöka få mer energi i min tank. Hållbar energi….
Tyra… Om du inte bryter detta, kommer du att bli sjuk. Precis som jag är nu. Ok, glöm aldrig DET FINNS INGA MISSLYCKANDEN BARA LÄRDOMAR <3
Tyra du är så stark, jag beundra dig och allt du gör. Kan inget annat än att önska att allt ska bli bra för dig igen. Jag hoppas du lyckas fatta rätt beslut var det än nu skulle innebära. Glöm aldrig att du är den viktigaste personen i ditt liv, din häla borde gå först <3
Vi är många som läser din blogg och jag kan ge mig fasiken på att vi alla till 110% vill finnas här och störta så att du kommer må bra igen.
http://anniel.blogg.se
<3
Jag känner igen mig i allt du skriver…
Men vet du vad? Det går att ta sig ur, jag är ett levande bevis på det.
Du måste släppa jobbet nu, hur mycket du än älskar det, ta reda på vem du är utan bloggen och SBT och du måste få hjälp! Detta är inget man klarar själv. Kanske måste du tyvärr också inse att dina nära och kära aldrig kommer förstå exakt hur du mår.
Sjukskriv dig, gå i terapi, släpp alla krav på karriär. Du kommer bli lycklig till slut.
Många kramar
Tyra.
Du har bara ett liv.
Vad är viktigt i ditt liv? Absolut viktigast?
Att du mår bra är viktigt. Att vara med familj och vänner är viktigt.
Glömmer du bort att sätta dig och de runt omkring dig före karriären är karriären ingenting värt i slutändan utan en glad Tyra med familj å vänner.
http://nerpilla.blogg.se
Jag lider verkligen med dig!
Jag vet själv hur det är att ha sömnsvårigheter känna sig uppe i varv och sedan ligga där på natten och stirra sig blind i taket!
Det är verkligen hemskt! För mig började det förra året då jag hade massor med projekt på gång. Det gick liksom bara inte att sova. Jag har inte heller haft min mens på ett år. Idag har jag inte lika mycket längre. Jag har ett helt vanligt jobb som jag går till och det har ärligt talat inte hjälpt mig alls att gå från massor till ingenting! Så att gå och sjukskriva sig tror jag inte är bra. För då går du från MASSOR till INGENTING. Jag är fortfarande inte normal i kroppen. Sen är det ju såklart olika för alla. Men jag tror det är bäst att man tar ner en sak i taget.
I mina ögon är Xanor rent knark och inget som borde intas under en sådan lång tid.
Du borde verkligen ta ett break från allt. Du behöver tänka på dig själv och bara vara Tyra för en tid.
KRAM
Hejsan Tyra!
Beundrar dig för ditt mod med att berätta. Det är oerhört starkt gjort och det får du inte glömma bort.
När man själv inser att det håller på att gå utför finns bara en sak att göra: Ta hjälp utifrån! Tvinga dig själv att släppa kontrollen, hur satans ont det än gör. Du måste förlita dig på att andra sköter dina sysslor!!! Sjukskriv dej sen. Det är enda utvägen för att hitta tillbaka till sig själv och alla lysande ögonblick i din vardag. Man ska njuta av sin vardag, inte känna avsky. Lyssna på ditt hjärta Tyra <3 Du fixar det här!
Kram!
Kram Linda.
Tyra, tänk så här. Jag vet att du älskar din karriär sjukt jävla mycket. Men är det inte bättre att komma ifrån den ett tag, för att istället kunna jobba vidare med den senare? För om du gör tvärt om, jobbar som ett djur nu och sedan bestämmer dig för att vila tror jag att du inte kommer orka i längden. Ta ledigt. Försök strunta i det ett tag, trots den stora kärleken du har till den. Umgås med din familj, åk inte på stora resor. Bara va. Jag tror att det är det enklaste sättet att bli dig själv igen. Och jag tycker definitivt att du ska göra undersökningar så du får precis den tabletten DU behöver. Tyra, du är den bästa bloggaren och denna bloggen får inte försvinna bara för att du jobbar ihjäl dig. Hoppas du läste det jag skrev. / Jessica
Utred dig för om du har ADHD! Inte alls omöjligt. Du kommer säkert fått svar på alla dina frågor efter den diagnosen.
Jättebra! Ett steg på väg i rätt riktning för dig Tyra. Att du erkänner problemet och vill göra något åt det. Du kommer att komma vinnande ur det här! All Styrka till dig!
Underbara människa!
Jag har själv varit och är fortfarande mer eller mindre utbränd men jag kämpar.
Det första jag vill säga dig är att byt läkare och be om att få hjälp att sluta med xanoren. Min mamma har varit tablettmissbrukare hela sitt vuxna liv (hennes bror tog livet av sig när hon va 17) och började med xanor idag när hon är 49 år sitter hon fortfarande i beroendet och det styr hela hennes liv! Du behöver en fantastisk människa att prata med! Ventilera,, någon som förstår dig, Jag blev utbränd som 14 åring men då lider jag av andra saker som kräkfobi, kronisk tarmkattarr och panikångest och även separationsångest, det kombinerat med att jag förlorade en pojkvänn för snart 5 årsen i en skoterolycka och andra fruktansvärda förluster. Vissa dagar kommer jag inte ens ut genom dörren men jag har nu börjat inse att det som betyder något är det man gör för sin egen skull och för de som verkligen bryr sig om dig! Mkt prat om mig själv i detta men jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam vi finns här ute och det är fantastiskt att du är så öppen och ärlig! Jag är likadan även om det mest biter mig där bak. Men kan man hjälpa någon genom det så överväger det allt annat!
Gör inget som inte betyder något för dig själv! Vad brinner du för? Gör det! Och lova att du söker hjälp! Hjälper det inte på första stället prova ett annat!
Jag vet hur det är
Kramar i massor!!
Här kommer styrke kramar till dig!
Även fast du älskar ditt jobb så måste du se till att älska DIG mer i detta fall. Utan Tyra=inget jobb.
Tyra, som många säger i ditt inlägg är det viktigt att erkänna för sig själv att det är för mycket. Dom pratar om att du bara har ett liv som du kan ta hand om just nu det bästa du kan. Du måste verkligen försöka sakta ner, jag blir så otroligt rädd om benzopreparat du använder. Tabletter, kan ibland vara den lättaste utvägen. Men jag tror mer på att man måste förändra på vardagen än ta till den väg som är mer “enkel”. Du säger nu redan att du är uppe i mer tabletter än när du startade. Det här med biverkningarna är, ju nästan mer än vad de rättar till? Ledsen att jag säger så men det är så otroligt lätt att bli fast och öka dosen.
Du måste förändra din vardag, så du kan försöka få ett lugn.
Jag tänker också att du inte vill lägga ut det i bloggen, bra förebild. Men varför blunda för sanningen? Detta är din vardag, och dom här sakerna måste uppmärksammas. Du måste absolut inte skämmas. Tänk på att du är otroligt duktig och skapat så mycket och kommer väl att vilja göra det längre fram i livet.
TA HAND OM DIG! Många kramar
Hej, jag har inte mycket att säga utom att du har mitt stöd och jag förstår dig. Jag har själv erfarenheter av personer som äter xanor i min närhet, eller åt snarare, och den fungerar väldigt olika på olika människor. Jag förstår att du inte vill ha det så som du har det, men snälla testa och byt till något annat lugnande. Det blir jobbigt i början då du antagligen är beroende redan, men någon vecka eller två så blir det bättre!
Kärlek till dig tyra som berättar för oss!
http://kleinemonster.blogg.se/
bra att du berättar tyra. Jag mår själv dåligt och jag tycker det är otroligt bra att NÅGON känd människa vågar gå ut med det i sin blogg. vi måset få bort skamkänseln över psykiska problemf .för Att ta sig ut skiten så måste man omringa sig av rätt människor för att få den hjäälp man behöver. Jaghar ett underbart team av KBT terapeut arbestcoach och läkare och handledare som sammarbetar för att få mig frisk igen. Vill tillägga också att du MÅSTE se till att sluta med xanor, den är extremt beroendeframkallande och man ska äta den MAX 3 veckor i sträck. Har du ätit den i månader så är det stor RISK att du är bereoden och du kommer få problem. Försår inte hur din läkare kan ha skrivit ut den så länge åt dig. Du måste få andra hjälpmedel att hantera ångest på. KBT är bra!
Prioritera inte karriären. Den har du hela livet att nå.
Ta hand om dig Tyra! I slutändan är hälsan det viktigaste!
Jag förstår att du älskar ditt jobb och verkligen brinner för de, för de tror jag att exakt alla som följer din blogg håller med om! Du har verkligen kommit långt i livet även om du inte ens är halvvägs. Du har så mycket mer att se framemot! SBT bara växer och växer, och det var ju de du ville att de skulle göra, eller hur? Och som du skrev i inlägget att SBT inte fungerar utan dig, hur blir de sen om du bara rasar helt totalt och verkligen inte orkar mer? Då kanske allt dehär som du har skapat läggs ner och vad jag förstår så är de det sista du vill? Ett råd till dig Tyra, jag beundrar dig fruktansvärt mycket, du är verkligen en förebild för många tjejer men frågar är hur långt de kommer räcka? Det är ju ingen som vill se upp till dig om du går in i väggen och bars helt totalt rasar, ingen vill ju göra de. Så fina Tyra, även om de är svårt och det kanske kommer kännas konstigt så tycker jag personligen att du ska ta 2-3 månader och bara vila upp dig, åk iväg till en plats där du verkligen kan slappna av och koppla bort allt ing som hör till jobbet och bloggen, du förtjänar de. Tänk på dig själv för en gångs skull, på hur du mår. Du har gjort så mycket för andra så du om någon förtjänar att bara ha tid för dig själv. Du ska inte känna press att under dessa 2-3 månaderna måst du göra de och de, lägg ner allt sånt bara och gör saker för dig som är BRA. tänk när du kommer tillbaka till jobbet och bloggen igen, vilken fantastisk människa du kommer vara. Tänk dig att kunna börja om på nytt, ta allting i långsam ordning och göra det på ditt sätt du att du mår bra, du förtjänar det <3
Tyra du måste trappa ned på takten….Nu! Jag har varit exakt samma situation som dig, jag blev utbränd och gick in i väggen för 1,5 år sedan. Jag är ännu inte helt återställd och det har tagit väldigt lång tid för mig. Det började med att jag prioriterade jobbet framför min hälsa, jag jobbade heltid,12 timmars och natt. Utförde jobbet perfekt men mådde skit personligen. Jag valde att ta på mig “skygglappar” och strunta i alla dessa signaler som dök upp, jag kunde helt enkelt inte strunta i jobbet pga min hälsa. Tills en dag, jag vaknade upp och kom inte upp ifrån sängen, jag mådde otroligt dåligt och hela min värld blev upp och nedvänd. Blev sjukskriven heltid och denna resa fortsatte 1,5 år med sjukskrivningar,stress,depressioner,ångest och ja listan den blev lång. Idag mår jag betydligt mycket bättre för nu prioriterar jag HÄLSAN FÖRST. Jag sade upp mig från mitt arbete och har nu fått ett nytt jobb. Det var ett stort steg och det bästa jag har kunnat göra för min hälsa. Jag är ännu inte återställd men mår betydligt mycket bättre och det jag vill ha sagt är att lyssna på kroppen och känn efter, din hälsa är viktigast. Det är prio ett, jobb och andra grejer får komma sen! Unna dig själv ledighet och gör det du mår bra utav, kunde jag så kan du!
http://www.finest.se/tessiliano
Hejsan Tyra!
Jag har också upplevt det du gör och om känner stor medkänsla när du skriver om hur svårt du upplever din situation.
Jag har kommit en bit på vägen mot ett sunt liv och delar gärna med mig av mina erfarenheter och tips.
Om du är intresserad av att prata om detta, eller vad som helst så är det bara att du skickar ett mejl.
Kramar
GILLA mina bilder som är med i Metro Photo Challenge !
Tack !!! http://www.maerixon.blogg.se
http://www.maerixon.blogg.se
Underbara Tyra, jag önskar jag hade känt dig IRL och varit din vän så jag kunde stöttat dig! Jag har inte läst igenom de andra kommentarena så ursäkta mig om jag upprepar något som redan sagts. Jag är säker på att du fått många bra råd redan. Det jag känner spontant är att du absolut måste diskutera din medicinering. Det finns så många olika tabletter och märken att även om de har EXAKT samma innehåll enligt innehållsförteckningen kan olika mediciner passa olika personer olika bra. Det är en djungel att prova sig fram och kan ta tid men det är det värt. Jag är själv lite för impulsiv och och kör på med olika projekt lite för hårt och fick till en början Stesolid som kan jämföras med din medicin. Det var inte alls bra…SSRI preparat fungerade bättre även på sömnproblemen men utan de biverkningar de mer lugnande och sövande tabletterna som Stesolid är. Så efter att ha provat fyra olika SSRI mediciner plus ett annat märke av PRECIS samma tablett (skriver inte vilken för att göra reklam för en eller annan) så mår jag som man ska göra =) Inte jättesuperduperbra varje dag, det gör väl ingen? Men glad, ledsen, arg och allt precis som det ska vara och jag orkar göra det jag vill göra. det är så härligt att allt fungerar igen!
Det är nog så också Tyra att det krävs ett rejält brejk från ditt vanliga liv och rutiner, annars är det jättejättesvårt att “komma tillbaka” till dig själv. Man kan kanske inte vara i sin vanliga miljö och bland alla du brukar ha runt dig, vilket naturligtvis är positivt att du har, fast när du är ditt starka Tyra. Nu behövs något som bryter mot vad du brukar göra, så det blir en förändring. Kroppen och huvudet behövs ruskas om lite. Du vet när man går på massage och någonstans har en muskel som aldrig verkar ge med sig utan alltid gör skiiitont när man blir masserad. Och så plötsligt en gång tar massören i nå´t så in i bomben o klämmer till som ett riktigt jäkla tjuvnyp, och man bara “hallå för i helvete vad gör du??!!” Och då…känner man…vänta nu lite…DET GÖR INTE ONT MER! Muskeln behövde en riktig käftsmäll för att fatta att den skulle slappna av. Därför blev jag riktigt glad när jag lästa att du skulle åka och jobba som volontär. Det tror jag är en riktigt bra grej för dig. Det blir något helt annat än det du gör nu och trots dina intentioner är de bästa i världen så håller det inte att jobba så som du gör nu. Jag och många andra är väldigt avundsjuka (positivt) på dig eftersom du har ett jobb som du älskar så, inte alla har det, men som du säger själv…du ska ju leva länge länge till och nu får nog andra ta hand om företaget Tyra och du får ta hand om den riktiga Tyra. Alltså, jag har precis fyllt 40 (!) , men ålder är faktiskt bara en siffra!
Och jag tycker om dig och din blogg, så du inspirerar väldigt många olika människor och gudars vad vi skulle bli arga och ledsna om du säckar i hop fullständigt! Du är viktig Tyra, ta hand om dig, kräv den hjälp du behöver! Önskar jag hade kunnat säga detta till dig på riktigt , öga mot öga, men detta får duga =)
Jag vet precis hur du känner dig. Jag var också väldigt nära att gå i väggen eller kanske jag till och med gjorde det. Och jag var bara 16 år. Jag var varit väldigt frisk tills jag blev 12 år när jag plötsligt svimmade och var medvetslös en längre tid så man fick tillkalla ambulans. Svimningsattackerna fortsatte när jag var under stress. Grejen fortsatte tills jag var 14 år och de hittade en medicin efter många olika tester och mediciner. Som 13åring fick jag höra att jag kanske led av en hjärntumör eller en annan form av cancer, eller epilepsi eller att jag skulle få en hjärnblödning. Dessa var alla fel eftersom läkarna hade feldiagnostiserat mina tester. Det var nya sjukhusbesök varenda månad, ibland varje vecka. Jag blev deprimerad som trettonåring. Jag som annars var väldigt och glad och hade alltid ett leende på läpparna, var nära att bryta ihop vid minsta sak. Och det blev så otroligt svårt för mig att försöka hålla ihop mig själv. På skolan var jag sjuka tjejen som många undvek. Det blev rykten efter rykten och jag blev svagare och svagare för var dag. Men slutligen hittade de som sagt en medicin som funkade och jag fick börja om på nytt. Men när jag var 15 år så blev jag sjuk på nytt, jag kunde inte äta och ingen visste vad felet var. Jag hade en pojkvän som jag hade givit hela mitt hjärta åt och som jag verkligen trodde jag kunde lita på. Han var otrogen mot mig gång på gång, och sen så skyllde han sin otrohet på mig. Att jag får skylla mig själv när jag bara är sjuk hela tiden. Jag blev självmordsbenägen, men jag kunde inte ta mitt liv för att jag inte ville lämna mina närmaste med den sorgen och jag kunde inte vara så självisk och elak mot mina föräldrar som alltid försökte hjälpa mig men de bara kunde inte förstå hur jag gick igenom. Jag blev bara sjukare och sjukare, jag gick ner 10kg på tre månader och alla läkare jag träffade skickade bara hem mig på nytt och antydde att det var bara en ätstörning på gång och att jag skall fara hem och börja äta. Ingen förstod att jag inte kunde äta pga det gjorde för ont. Jag började må så dåligt och ingen mat hölls i mig. Jag började undvika mina vänner och när jag kom hem från skolan for jag direkt till sängen och lag mig ner och utan att kunna sova. Jag kunde inte sova på nätterna eller på dagarna och jag var så trött hela tiden, jag hade migränanfall varje dag och jag åt allt för mycket värkstillande mediciner. Jag började inbilla mig själv att jag inte är sjuk utan att jag är en anorektikter, att jag bara inbillar mig alla symptom. Jag trodde att jag var psykiskt sjuk, men en dag efter en läkarundersökning, gastroskopi, så hittade man att jag hade början på magsår. Som jag hade fått pga all stress från tidigare år och alla mediciner jag hade ätit. Min läkare ville sjukskriva mig med jag gick första året i gymnasiet och jag ville inte hamna efter med mina studier. Idag önskar jag att jag hade sjukskrivit mig så kanske jag hade varit helt frisk nu.
Så men den här historien vill jag få ut att du ska ta hand om din kropp, din hälsa är så mycket viktigare än din karriär. Även om det kanske inte känns så nu just. Jag önskar att jag hade varit lika stark som dig och verkligen berättat hur dåligt jag mådde åt någon så kanske jag inte hade råkat ut för allt. Och tack för att du berättade denna historia, det hjälpte mig inse att jag håller på att hamna på samma bana igen och att jag måste förändra mina livsvanor och ta hand om mig själv.
Jag vet inte om den här historien hjälper det ens dig minsta men kanske lite och du är inte ensam Tyra. Du är så jävla stark som vågar berätta ut detta, jag vågade inte ens berätta åt min bästa vän för jag ville inte att hon skulle veta vilket miffo jag var. Ett tips till panikattackerna som hjälpte mig när det var som allra värst och jag trodde jag skulle dö. Jag lag mig ner, satte handen på mitt hjärta och bara försöka andas lugnt. För då kände att jag faktist lever.
Så Tyra ta hand om dig själv, det är det viktigaste. Och kom ihåg att du kommer att klara av det här, du har många som stöder dig. Och du behöver inte vara perfekt, ingen kan vara perfekt. Sänk dina krav och försök hitta dig själv igen. Försök att ibland bara andas och glöm bort omvärlden!
Har du sömn problem rekommenderar jag Mirtazapin. Är inte beroendeframkallande som benzomediciner. Var inne i en period då jag bara kunde sova varannadag. Trodde aldrig jag skulle kunna sova igen, åt massa sömnpiller men de hjälpe knappt. Nu tack vare mirta sover jag nu typ 7 timmar per natt. skadar aldrig att pröva
kärlek till dig tyra, <3 du är fab. hoppas du mår bättre snart. beundrar dig verkligen!
Har läst hela inlägget och jag mår verkligen dåligt för din skull Tyra, jag förstår att du inte vill sluta jobba när ditt företag bara blir större och större och att det är din dröm MEN hälsan går före. Det spelar ingen roll vad du förlorar på vägen även om det är jävligt tungt. Du har kanontjejer som jobbar för dig som säkert kan styra upp saker och ting och stöttar dig i det här, tänk på dina nära och kära, dom är rädda om dig. Du behöver ett break innan det går för långt. Lägg ner allt ett tag, skit i bloggen och i ALLT förutom dig själv tills du känner att allt börjar vända till det bättre igen. Lycka till Tyra!
Jag lider själv av panikångest och förstår precis hur du känner dig. Den medicin du fått kanske inte är den bästa för dig? Jag äter själv Citalopram eller Cipramil och den fungerar jättebra för mig, är heller inte vare sig beroendeframkallande eller personlighetsförändrande. Jag har också fått både KBT och sjukgymnast (!) för detta. Sjukgymnasten jobbade med att man ska få balans mellan kropp och själ, det var faktiskt väldigt bra.
Jag tror att har man aldrig haft ångest eller så själv så är det nog nästan omöjligt att förstå hur det känns.
Ta det lugnt, jobba mindre eller inte alls ett tag, du får igen det längre fram, inget blir bra för att du stressar, inre stress är oerhört farligt.
Du är inte ensam om att ha det såhär, det finns människor som förstår precis. Jag tycker det är bra att du skriver om det i din blogg, kanske det hjälper både dig och andra, kanske även det kan få folk att förstå om du inte orkar blogga ett tag tex. Ta hand om dig, vi har bara ett liv! Kram
TYRA. Det finns bara en av dig, ta hand om det annars kommer du ångra dig. Släpp allt för ett tag så att du kan bli bättre. I slutändan handlar ju allt om dig själv, ingen annan kan ta hand om dig åt dig, det är ditt ansvar. Lyssna på din kropp, ta en paus, så kanske du kan återgå till ditt normalläge, slippa paniken och stressen, kunna sova, och känna hur jävla underbart livet är! Det är så värt det.
Lycka till!
Jag ser hellre att DU mår bra och tar givetvis en paus från bloggen för att du ska kunna ta hand om dig isället för att sitta och uppdatera dina läsare. Jag väljer dig framför din blogg.
Kram
VET INTE VAD JAG SKA SKRIVA MEN PUSS&KRAM <3
DU ÄR EN STARK OCH SNÄLLASNYGG PERSON <3
Gå in på denna hemsida och läs: http://www.mbekliniken.se/
Funderar själv på att åka dit och testa p.g.a min ångest. Har hört andra som varit där och de har blivit bättre bara av att vara där en gång, en timme. Så det är nästat värt ett försök tycker jag 
Det är en man som botar allergier, ångest, utbrändhet, stress, sömnbesvär ja nästan allt. Han jobbar i Örebro men du kan ju läsa och sen se om du hittar något liknande närmare dig eller åka till Örebro och testa.
Hoppas du blir bättre!
Stor kram till dig!
http://friida88.blogg.se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom
Tycker du ska titta pa denna sida. Min kusin har precis fatt denna diagnos och jag kanner igen dina symptom.
Ta hand om dig. Kram <3
Jag blir uppriktigt glad av att se alla kommentarer, så mkt vettiga människor det finns!
MEN jag reagerade på ditt inlägg som jag upplever lite som ‘är det ingen som ser mig’?
Det är en hemsk känsla. (tänk Kate Winslet i Titanic)
Du kommer från en starkt prestationsinriktad familj vilket kan skapa en känsla av att inte veta vem man är utanför sin yrkesroll. Stressen kan utlösa känslor som man tidigare begravt och skapa förvirring. Du verkar ha en sårbarhet som jag tycker att du ska vårda ömt, du är mänsklig och besitter fina egenskaper. Som yngst i en större syskonskara kan jag se likheter.
Jag vet inte hur dina personliga relationer ser ut men kan det finnas skav där nånstans som eldar på ditt dåliga mående?
Är det inte yttre omständigheter så kan man bara förändra sitt sätt att se på saker och ting. Vad lägger du fokus på? Vad har du för inre dialog med dig själv? Människor runt omkring dig kommer alltid att ha en åsikt om vem du är & vad du gör men det betyder inte att du måste leva upp till det.
Vi som läser ser bara en liten del av dig och ditt liv men jag tror mig iaf. se lite mer utav dig än det du visar utåt.
Om du inte går i KBT så är det ett råd från mig.
Du är en sån jävla bra förebild Tyra! Du vågar visa vem du är och står för att du inte klarar dig helt själv. Älskar när människor kan erkänna att de inte är starkast i världen utan de har faktiskt en svaghet. Du är grym, glöm aldrig det! Och ta hand om dig. du är det viktigaste du har! Massa kramar
http://www.tofightistobelieve.blogspot.com
Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart, du är en sådan person som jag ser upp till, som jag vill vara. Så jag hoppas att du kommer på en lösning på allt. Du är super tyra!
P&K
även om det är svårt måste du ta hand om dig själv. sjukskriv dig. du säger att du älskar ditt jobb men man måste ha ro i sig själv för att det ska bli roligt. det är precis som i ett förhållande, man måste kunna va med sig själv och älska sig själv innan man kan älska någon annan. jag har haft sömnproblem i flera år nu, det går ju i perioder men jag vet hur det känns att inte få sova. folk förstår inte att minsta lilla grej, tex ett litet samtal eller minsta lilla uppgift kan vara så sjukt jobbigt . ingen som inte har varit med om det kan förstå det. men alla är vi olika men det viktgaste är att du måste förstå att du ska ta hand om dig själv. annars kommer inte ditt företag och bloggen att vara den glädjen som du vill. ta hand om dig!
Hej!
Tyvärr… Även om man önskar det. Ta hand om dig! Kram
Jag brukar inte läsa din blogg och ska jag vara ärlig så är det lite för att jag hade dömt ut dig i förväg. Jag trodde att du hade det där perfekta livet och att du var så glad och lycklig och det gjorde mig avundsjuk, jag som försöker ha den fasaden men ändå mår dåligt på insidan. Det här inlägget ändrade helt min bild om dig. Jag relaterar till allt du skriver, för jag har gått igenom och går fortfarande igenom samma sak. Jag älskade mitt jobb tills den dagen jag mådde så dåligt av stressen att jag var tvungen att låta bli att gå dit. Det är så fruktansvärt hemskt att vilja göra så mycket men inte ORKA. När det var som värst kunde jag inte gå och lägga mig för jag blev så stressad över att det var en ny dag i morgon när jag var tvungen att hinna med ännu mer av de saker jag inte gjort idag. Försök att släppa lite på kontrollbehovet, man kan inte göra allting själv även om man tycker att det blir tusen gånger bättre om man gör det själv och glöm inte att ta tid för dig själv där du gör sånt som du tycker är kul. Tack för att du öppnade dig på det här sättet, det känns så skönt att veta att man inte är ensam om att må så som du gör. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bättre för dig, men låt det ta tid! Att vara utbränd är inget som går över med en gång
Nu har jag själv ingen personlig erfarhet av utbrändhet men kan tänka mig att du kanske behöver rutiner? Alltså riktigt ordentliga, mat, jobb, vilarutiner? jobba bara 8-17 varje dag, ha en halvtimmes-timmes lunch och verkligen slappna av då, stäng av mobil, dator osv och ha din egen tid för en stund. Ta inte med dig jobbet hem, lämna datorn på kontoret och stäng av mobilen (skaffa en privatmobil och en jobbtelefon om du inte har det redan) Ät ordentligt, var noga med att äta rätt och på rätt tider med mellanmål och så vidare. och vila. Hur lätt det nu låter..
Försök att vara nöjd med att bara ge 100% istället för 200%, och lita på att andra kan sköta sin del av jobbet
Kramkram
Skickar lite kraft och energi till dig Tyra!
You’re not alone in this!
Du är stark. kom ihåg det. Ibland kan man glömma att man kan klara av saker och att saker som känns skit nu kan bli bättre. Jag har gått igenom en svår period, väldigt svår plus att jag är stressad väldigt ofta, nästintil hela tiden. Rastlös i sömnen till och med. Det är inget jämfört med din stress vad jag förståt men jag försår mig på dig.
Det gäller att hitta vilja att vilja ändra på vanor som t. ex dina tabletter och din stressad vardag. Du har svaren framför dig, det gäller bara att hitta viljan och komma ihåg att du är stark. Du är min förebild och säkert många fler och kommer alltid att vara hur dåligt du än mår.
Hitta viljan Tyra och kom ihåg att du är stark!
Hej! jag tittar in på din blogg ibland för jag tycker det är lite kul! Idag när jag läste om dig fick jag en flash back…
Jag har själv varit där…Man säger till sina nära och kära att man mår dåligt men ingen riktigt förstår..jag har en underbar sambo 2 barn jag har allt men ändå mådde jag dåligt jag jobbade själv extremt mycket tog på mig saker jag “fixar” jag var alltid den glada pigga personen som orkade hur mycket som helst ja utåt….men inombords så mådde jag så fruktansvärt dåligt jag försökte berätta men alla sa bara dra ner på tempot rör på dig ät rätt..jo visst men allt kanske inte är så enkelt och hur förklarar man det!!!! Detta pågick i 2 år vi bodde då i Stockholm och hade bott där i 10 år, sen flyttade vi till en mindre stad där folk plötsligt bara kom förbi på en fika. Vilket var jättetrevligt men jag höll på att bli galen, i min värld fanns inte detta vi ringde alltid och bokade saker i förväg i storstan det bara va så då hade snyggt och fint hemma va alltid ordninggjord ville alltid att allt skulle va tipp topp
och hur normalt är det?
Min ångest åt tillslut upp mig min värld rasade…………..
Jag kunde inte ta mig upp ur sängen kunde inte ta hand om mina två barn det kändes fruktansvärt!! jag rasade i vikt knaprade piller både från den ena och den andra doktorn tills folk runt omkring mig sa du behöver hjälp!!!!
Nu tog nån mig på allvar min familj min sambo mina vänner helt plötsligt förstod alla oj vad det så dåligt hon mådde….ja det var det jag hade sagt men ingen tog mig på allvar .. Fuck you hade jag lust att skrika!!!
Tillslut fick jag tid hos ännu en läkare knappt så jag orkade ta mig dit men min sambo följde med och hon var min räddning en människa som såg mig för den jag var med fel och brister…jag gick till henne 2ggr i veckan under en höst jobbade inte då utan försökte komma på fötter igen jag fick kbt behandling plus annan medecinering det var tufft ibörjan men nu efter 3år så kan jag känna att jag inte skulle velat vara utan denna period i mitt liv fast det var så jobbigt jag har blivit starkare som människa och jag värdesätter livet mer..
jag jobbar nu 75% och mår riktigt bra ,ångesten kan påminna mig ibland då vet jag att jag måste dra ner på tempot träna regelbundet och äta rätt annars är det lätt att trilla dit. När jag hamnade i det här tillståndet så sa flera av mina vänner och bekanta att dom också hade haft problem men mam pratar aldrig om det “det är på nåt sätt fult” som att man skulle vara psyksjuk.
Jag vill bara med det hela säga att du kanske ska tänka över din situaion jag sover nu som en stock, pröva akupunktur jag lovar att det hjälper det släpper loss väldigt mycket.
Vi lever i en värld där utseende och mode är en del i vår vardag vi ska ha ett fint hus,fin bil gärna mycket pengar på banken men mår man inte bra då betyder dessa saker ingenting. Det vet jag!
Kram
Gud tyra.. Bra att du berättar det.. så hemskt att du fortfarande känner dig utbränd.. Kämpa på! Du har den kraft som behvös! Beundrar dig så sjukt mycket för det. Så hemskt att du tänker hela tiden på att du bara vill sova och äta tabletter endast för att vara sansad.. Men kämpa på tyra! Ger dig den styrka du behöver för du behöver ALL styrka som man kan få! Försök att ta ledigt fast du älskar ditt jobb så mycket så måste man vila ibland och ta semester! Den där tabletten du äter låter inte så kul den kanske är beroende framkallande ändå.. Men hoppas att du kommer må bättre!
STYRKE KRAMAR TILL MAX!
http://jeost.blogg.se
I feel for you!
Vet precis vad du går igenom
PS: Du är min förebild!
http://cherryfool.blogg.se
Bästa Tyra.
Först och främst vill jag säga att du är väldigt modig som vågar vara ärlig. Sen vill jag säga att det är väldigt ledsamt att läsa att du mår så dåligt. Det ska inte vara så.
Det som är så ironiskt med sjukdomar som är svårare att definiera, förklara och förstå sig på (psykiska sjukdomar, sömnsvårigheter, stress och ångest mm) är att vi sällan tar dem på samma allvar som mer kända, och tyvärr många gånger också mer erkända, sjukdomar. Om du diagnostiserades med cancer eller någon annan hemsk “vanlig” sjukdom så skulle du ju inte tänka “jag älskar mitt jobb, jag har så mycket att göra, jag vill så mycket – jag går på cellgiftsbehandling efter jul istället”. Det skulle liksom inte hända. Det vore ju idioti. Du skulle sätta igång med behandlingen så snart du bara kunde och allt annat skulle kännas sekundärt. Och din omgivning skulle tycka att du var klok och gjorde det enda rätta. Så vad är egentligen skillnaden? Det du lider av nu är också en sjukdom som behäver behandling. Din kropp säger ifrån, den mår inte bra och den ber dig på olika sätt om andrum. Snälla Tyra, du måste lyssna på din kropp, lyssna på signalerna och ta dem på allvar.
Jag vill önska dig all lycka och jag hoppas att du låter dina nära ta hand om dig. Du är så himla bra och det har du redan bevisat. Tro på det.
Många kramar!
Jag tycker att det låter lite som om att du kanske har ADD eller ADHD, vissa människor går igenom långa deprisioner och halva liv innan det kommer fram vad som har varit problemet från början, du kanske borde kolla upp det?
Bli bättre på att fördela dina timmar av dygnet till jobb, fritid och sömn. T ex 9 timmar arbete, 7 timmar fritid och 8 timmar sömn och håll på tiderna. “Ta” inte två timmar från fritid för att arbeta och sen nagga 2 timmar av sömnen till fördel för fritiden osv. Stäng av dator och tv innan du lägger dig, ta dig tid att varva ner innan du ska sova.
Alltså, bli bättre på rutiner!
Dessutom, sluta känn dig oumbärlig och lita på att dina medarbetare klarar sig utan dig.
DU MÅSTE GO COLD TURKET!! åk till thailand i två tre månader och bara chilla eller flytta hem till ngn du tycker om. Det ær extremt viktigt att du bara umgås med folk som får dig att må bra oh ger dig energi och ingen annan, alla andra kan dra! Det ær vææældigt viktigt att du inte har några krav på dog øverhuvudtaget, uatn att du BARA gør det du vill. Det viktigaste ær att du stænger av telefon, facebook, ALLT. det ær det enda som kommer hjælpa, att jobba lite før en utbrænd funkar lika bra som att dricka lite før en alkoholist, du måste gå cold turkey mannen. och sætt ingen dead line, tills det kænns bra. om det tar två månader eller två år, det ær skitsamma, før det ær inte lønt att hålla på med det ælskar om du inte kan njuta av det..
jag tycker det va bra att du äntligen skriver ut hur du verkligen känner. Krya på dig, livet ska vara roligt, inte en kamp! kramar
http://www.ceeece.blogg.se
Tyra! Glöm aldrig att du är sjukt snygg och bäst!
Vill bara sända dig en massa kärlek och kramar från kalla norge ända bort till Kina! <3 Du klarar dig igenom det här, jag tror på dig
http://tiomilsoderomoslo.blogg.se
Bli med barn. Då får du annat fokus och allt man trodde var på ett visst sätt innan man fick barn blir helt orelevant. Riktigt skönt
! Dessutom fattar man hur det är att älska någon på riktigt för första gången i sitt liv! Kram på dig Tyra
Åh Tyra! Jag berördes verkligen av det här inlägget, du träffade mig rakt i hjärtat. Ja blir tårrögd. Vet inte vad jag ska skriva. Men vill att du ska veta att jag( och säkert väldigt många mer) tänker på dej. Krya på dej! Kram ..
Jag har läst igenom kommentarerna och bara det visar vilket fantastiskt stöd du har. Men jag tror verkligen inte svaret är att sjukskriva dig. Det om något kommer framkalla mer stress och du kommer räkna ner på dagarna och tiden du har kvar och känna dig mer stressad över allt du måste göra som du inte gjort.
Jag skulle istället verkligen pusha på att du går och pratar med någon om detta. En psykolog, livscoach eller liknande. Någon som bankar in ett annat tänkesätt i dig och någon som får dig att komma ihåg alla de fina småsaker istället för jätteproblemen som får en snöbollseffekt.
Kom också ihåg att många tabletters biverkningar är värre än själva orsaken från början. Lycka till, all styrka till dig. Kram Carro
Snälla tyra du FÅR inte joina 27 alltså! Du är för mycket värd. Jag vet att jag säger som alla andra nu, men ta en paus! Från allt, jobbet och stressen. Umgås med dina närmaste, dom du älskar. Släpp taget om allt för ett tag. Ta hand om dig själv! Jag tycker du är jättestark, beundrar dig. Hoppas verkligen du mår bättre, all kärlek och stöd till dig!
http://lautherss.blogg.se
Hej Tyra!
Jag vet en kvinna som skulle kunna hjälpa dig (till 98% säkerhet) Hör av dig om du vill ha tag i henne(håller till i sundsvall) Hon vände mitt liv
Ha det gott
http://blogg.amelia.se/bellisch/
Usch det låter jättejobbigt! Men du vet att vi är med dej till hundra procent. Om du så skulle behöva stänga ner bloggen ett tag så tror jag att många kommer att förstå.
Du kanske helt enkelt bara måste sluta jobba överhuvudtaget på ett tag och sedan ta lite i taget. Jag är säker på att du kan ta dej ur det här. Fast det måste vara sjukt jobbigt att inte kunna sova, jag kan knappt föreställa mej det. Hoppas du blir bättre snart Tyra, KRAM!!
Läs “The Emperor’s new drugs – Exploding the antidepressant myth” av Irving Kirsch. Läser den i min psykologiklass här på College i NY. Handlar om att placebos, alltså typ sockerpiller (=har ingen verkan alls alltså) har exakt lika stor effekt som de antidepressiva medicinerna som finns på marknaden. Allt sitter i huvudet, det vet man ju typ redan men det är läskigt vad mycket fakta det finns om det när man läser den här boken. Så jobba bara på att du tänker dig frisk, typ, så slår jag vad om att du blir bättre. Men du måste tro på det.
Jag tycker du ska ta en bloggpause, eftersom bloggen kräver en del, och vi läsare kommer garanterat inte att lämna dig bara för att du slutar blogga? Vi förstår dig och jag tycker iaf att du ska ta hand om dig själv genom att säga nej till saker du tycker är jobbiga, som kräver en del (även jobbet). Du borde åka på en riktig semester, strunta i att blogga på en månad, festa inte, gå och lägg dig klockan 9 och ta sovmorgon!<3 Försök att trappa ner på tabbletterna och ta kontakt med en annan läkare. Vila ut dig ordentligt och gå på spa. Önskar dig det allra bästa! Du är inte värd att må såhär dåligt och jag lider verkligen med dig!
<3
http://anywhereyouare.devote.se
<3
du borde verkligen ta en paus, även om du älskar ditt jobb så kommer du själv och din hälsa före. ta en paus för din egen skull. ditt företag & allt kommer finnas kvar när du är redo!
Skriver som någon annan skrev, du kan ha ADHD eller ADD. Har du någonsin kollat upp detta?
http://www.amandats.blogg.se
Det låter som att du behöver komma bort från allt och bara tillbringa tid med DIG själv, kanske ligga i en strand, ta det lugnt och skriva för och nackdelar i ditt liv. Tror att problemen du har i livet inte kan botas med medicin.. CIAAAO
http://Jenniferslivssyn.blogg.se
Jag lider verkligen med dig.. även om man inte riktigt kan fatta när man inte varit med om det själv. Men du måste försöka koppla bort allt! Även de att du är sjuk och inte har sovit på flera månader. Jag tycker iaf att du är grymm Tyra och jag hoppas du blir bättre och att du får hjälp!
Låter som att du behöver komma bort från allt och tillbringa tid bara med DIG själv och ingen annan. Ligga på en strand och skriva fördelar/nackdelar med saker och ting i ditt liv och ifall det är värt att fortsätta med vissa saker. Tror inte att medicin kan bota problemen du har..ciaaaao
http://Jenniferslivssyn.blogg.se
Åhh Tyra blir typ tårögd när jag läser ditt inlägg!
Jag vill verkligen att du ska blogga och som vanligt och sbt äger! Men jag tror att du ska komma ur detta så behöver du ta en paus. Låt flyttfirman fixa flytten till din nya lägenhet, lita på dina anställda på sbt och låt de fixa ALLT på jobbet, och sluta blogga fram till jul eller något. Åk till någon öde ö med bara din pojkvän, ingen iphone, ingen dator osv. Jag tror verkligen att det skulle göra susen! Förstår att det är otroligt svårt att göra det som jag sagt nu, me hoppas du följer ditt hjärta, bloggen klarar sig, sbt klarar sig. DET BLIR BRA! ÄLSKAR DIG OCH DIN BLOGG!!
Du är otroligt modig och ska ha en stor guldstjärna för att du är ärlig och skriver hur du egentligen mår. Bara att erkänna det är ett stort framsteg! Du är en ung kvinna, har kommit otroligt långt med ditt företag style by tyra som många tjejer, däribland jag, verkligen älskar. Du är ett proffs! Ett geni, du borde inte tveka på dig själv. Jag beundrar dig! Och jag vet att jag inte är ensam om det. Du har hela livet framför dig! Du har alla möjligheter i världen. Du ska vara stolt, riktigt jäkla stolt ört vad du åstadkommit. Och 27 club är inget för dig, det finns så mycket hjälp att få, så många proffessionella människor att vända sig till. Ta chansen, det är aldrig för sent. Det handlar om viljan att må bra – och det vet jag att du vill! Det vill alla. Alla förtjänar att må bra, däribland du. Rock on Tyra! Du har tusentals människor här i bloggen som stöttar dig, som står bakom dig och backar upp dig med kommentarer från hjärtat. Hoppas du finner rätt väg i livet, du är bäst! Många kramar från en aktiv bloggläsare.
ÅK UTOMLANDS KVINNA! åk till något ställe du älskar, thailand typ. var borta några veckor! och glöm inte att andas! pusss
Skickar styrke-kramar
Ak pa wellness/spa-resa….sjalv!! arligt du behover det.
jag beundrar dig Tyra <3
Inte för att jag tror att jag kan göra något för hjälpa dig på riktigt. Men eftersom jag dagligen läser din blogg kan jag i vissa sammanhang känna att jag känner dig, genom datorskärmen liksom. Jag tror verkligen att det som i huvudsak kan hjälpa dig är att ta avstånd från jobbet. Även om det självklart är så att du älskar ditt jobb (vilket jag också hoppas kunna göra på det sätt du gör, någon gång) tror jag att du behöver släppa ALLT ansvar och kanske åka från din “vardagsmiljö”. Åk iväg, läs böcker, gå promenader och spela kort. Låter klyschigt men antagligen sant. Jag hoppas verkligen att du blir bättre snart och kommer tillbaka till “den gamla vanliga Tyra”. Jag tror på dig!
Tyra, att må sådär måste vara fruktansvärt jobbigt. Och det är vanligare än du tror. Jag hade själv sömnproblem pga ångest och stress för något år sen och måste ta lugnande tabletter. Du behöver stanna upp och fundera över dig själv och ditt liv. Allt kommer ordna sig, men du måste förändra något. Lycka till, du verkar vara en sån himla hjärtlig person!
Läser och känner igen… been there done that.
Min dotter var i princip i din ålder, när hon gick in i “väggen”. Hon sov inte på 10-12 månader och käkade hur mycket sömntabletter som helst… hjälpte inte. MEN… sen kom hennes läkare underfund med att hon inte längre hade någon produktion av melatonin i hjärnan… ett enzym (vilken kan försvinna vid långvarig stress) Hon fick melatonintabletter… och slutade helt med sömntabletter. Redan efter några dagar, började hon sova. Till början några timmar… efter ett par veckor sov hon hela nätterna.
Och i och med att hon gjorde sig av med stressen, kunde hon hon sluya med tabletterna… eftersom hjärnan hade börjat sin produktion igen.
Du kan ju se min mail…. vill du veta mer… eller komma i kontakt med “dotra”… så finns hon i Strockholm… och befinner sig också i den s.k. Bloggvärlden… och Ni har träffats. Dock skriver jag inte ut vem hon är.
Kämpa på!
Jag gick in i väggen i maj detta året och fick ligga på sjukhus i 2 månader, dvs halv mitt sommarlov. Jag är bara 17 och fick psykos när jag var 16. Kunde inte sova, hade hjärtklappning, ångest, depp tankar, jag grät varje dag och isolerade mig och blev besatt av att prestera – både inom idrott och skolan. Min psykos känns helt overklig, och även fast jag hade den ”lätta” varianten är det en av det läskigaste sakerna jag varit med om. Självmordsförsök, jag hörde röster, såg saker, försökte skada mig själv och andra, trodde alla hörde vad jag tänkte och trodde jag var besatt av djävulen och att alla var djävulen i olika skepnader – jag levde i ständig skräck.. Låt det inte gå så långt!! Om jag hade tagit det lugnt och bara skitit I ALLT under kanske 2 månaders tid hade jag aldrig hamnat där. och tro mig du vill inte detta! Ta hand om dig för du är allt du har.
kan du inte blogga mer?
Hej Tyra! Ulle här. Tror alla önskar de kunde ge dig en kram! Många skriver att du ska ta en semester i några månader men jag är inte säker på att det hjälper. Du är ju en så aktiv person! Gissar dock att din sömnbrist kan vara att du tänker för mycket på allt och inget och kanske oroar dig? Då är det ju så svårt att sova bra. Och som du skriver blir man förstörd av dålig sömn. Kanske finns det nåt sätt att liksom ändra mönstret på tankar och funderingar. Men jag kan tänka mig att det är oerhört svårt. kram
http://www.colorelle.se
Hej tyra. Jag tror allvarligt talat (Likt en annan kommentar)också att du kan ha adhd. Min kompis har det och hon mår väldigt, väldigt dåligt i perioder hon också. När du beskriver dig själv låter det nästan som henne.
Xanor är ett extremt beroendeframkallande bensodiazepinderivat. Kan vara bra akut men ej för långvarigt bruk. Din läkare bör redan vid insättningen av Xanor i samråd med dig ha bestämt behandlingens längd.
Försök gå allt oftare på kbt o sluta med xanor innan det är försent! Börjar du med det o förlitar dig på att de ska “hjälpa” dig så kommer du INTE kunna sluta när du väl är ute ur din depression eller vad man ska kalla det. Det finns helt klart “mildare” tabletter som inte är beroendeframkallande och som du kan sluta med om du inte vill känna dig som en zombie nå mer.. Läkare har inte alltid rätt. De skriver oftast ut ångestdämpande på löpande band o bryr sig inte så mycket om hur ditt liv kommer vara efter 10 år med dessa tabletter. Sedan finns det även vissa övningar du kan göra när du känner att stressen/ångesten tar över för att lugna ned dig! Om inte din läkare ger dig såna tips så kan du alltid söka runt på nätet. Hoppas verkligen att du blir bättre! Och att du skriver öppet om såna problem på din blogg hjälper otroligt många människar ska du veta.
Kära du! Först och främst vill jag ge dig cred för att du “talade ut” om detta – det är en jättebra början och det visar bara att du också är människa. Sedan vill jag säga att jag förstår dig och att jag är ledsen för din skull, ingen borde må så som du gör emellanåt. Jag tror att även om du redan tycker att du försökt ta det lugnt så får du försöka lite mer ändå, men drastiska metoder som att verkligen ta ett blogg- och jobbuppehåll, bara stanna hemma och vila eller göra kravfria saker som du verkligen njuter av och kanske prata med någon professionell som kan hjälpa dig. Jag hoppas verkligen saker löser sig för dig snart, du förtjänar det bästa.
Många kramar och allt stöd från mig och tusentals läsare.
http://deffenitivt.blogspot.com
Hej!
Tycker du ska fortsätta jobba – men parallellt jobba med de andra delarna av ditt liv – och minska takten. Jag tror inte någon mår bra av att helt sjukskriva sej från allt – såvida man inte är dödssjuk – för man mår inte bra att ta paus och stanna upp helt. Sök dej till personer du har förtroende för – jobba med de svåra och jobbiga bitarna så kommer det bli bättre, jag lovar!
Jag har varit där, och efter att verkligen tagit itu med orsaken till att jag mådde dåligt (med hjälp från familj och världens bästa terapeut) så pluggar jag idag till läkare; något som i mitt läge varit en omöjlighet för ett par år sedan, då jag hade min “down”. Jag sov aldrig en natt utan piller då heller..
SÅ ge inte upp! Det blir bättre..
Kramar till dej!
hej lilla du!!! Jag har mått som du större delen av mitt liv…Vet vad du går igenom…inget man skulle önska sin värsta ovän ens…..skall nu genomgå en utredning för att ta reda på om det är någon form av bokstavskombination jag har….provat allt som man kan prova…medicin…kbt…samtal…meditation..yoga…you name it!!! Låt inte det här få ta för många år av ditt liv…DU KOMMER ATT BLI BÄTTRE….Mina tankar är med dig..
Du är så himla stark Tyra. Önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig på något sätt, skickar iallafall en kommentar för att du ska veta att jag tänker på dig! Hoppas det blir bättre, du klarar det här! Bamsekram
http://aliceselin.devote.se
Tycker att det är modigt av dig att tala ut om hur du mår. Tror att det är fler än vad man tror som mår som du men att man inte vet om det. Att du vågar prata ut om det kan hjälpa många att våga tala om det, och på så sätt få hjälp. Man är inte knäpp bara för att man mår psyktiskt dåligt!
Gud, du är duktig på att hålla masken må jag säga.. UScha för att behöva känna så här! Men jag/vi stöttar dig i allt du gör! Hoppas du fattar det. Förstår att du tycker det är jävligt jobbigt att försöka förklara för de närmsta men jag är säker på att de kommer förstå , iaf efter de har läst det här! Och de om några kommer stötta dig tyra!! Och kära du, försök sjukskriva dig & bara va med din pojkvän & ta det lugnt då..(fast det är svårt) Men självklart hoppas jag att du efter det har ork & lust att fortsätta blogga, för du är verkligen min största förebild!! Fan, att detta ska hända just dig?! Du som är så jävla bra, alltid ska något dåligt hända när man är som “lyckligast”..? Varför? Jag hoppas verkligen att du blir bra Tyra! Kärlek från mig, en 15 årig tjej ifrån Jämtland
Du kanske har ME: Kroniskt Trötthetssyndrom?Kolla upp det. Jag har själv den diagnosen och är sjukskriven. Symtomen vid ME är fler än bara trötthet. Symtomen är ledvärk, muskelvärk, sömnproblem, svullna lymfkörtlar på halsen, dålig koncentration, magproblem, utmattning efter fysisk ansträngning, nedsatt immunförsvar. Dina sömnproblem måste ju bero på något tycker man. Låter inte alls bra eller normalt att må så dåligt som du gör och att du inte kan sova. Annars, har du kollat sköldkörtelhormoner och andra hormoner?
Snälla ta det lugnt! Även om du älskar ditt jobb, förstör du kroppen kommer du inte kunna jobba ändå. Snälla snälla du, ta vara på dig!
Jag förstår dig. Har verkligen inte levt i ditt tempo, men jag har gått in i väggen. Jag hoppas det vänder till det bättre, ÖNSKAR DIG ALLT GOTT.
http://jeanetto.blogg.se
Förstår precis hur du känner, har mått liknande själv. Kan trösta dig med att alla någon gång i livet går igenom fruktansvärt jobbiga perioder, Och förr eller senare blir det ALLTID bättre
Jag rekomenderar att prata med en psykolog, fruktansvärt bra hjälp!
Vill bara säga att jag hoppas att det löser sig! Kram!! <3
Hej Tyra!
Vet precis hur du känner, det skulle lika gärna kunna vara mig du beskrev i inlägget ovan så du är inte ensam. Har inte sovit en enda normal nattssömn sen i februari och har riktiga downperioder ibland som är destruktiva. Har börjat med sömntabletter nu men det känns inte bra i längden. När du mår dåligt, fokusera på de dagrarna som du mått bra och när du tänker destruktiva tankar tänk på alla fina människor du har runt omkring dig och på det som gör livet värt att leva. Kram!
Jag har ingen aning om hur det känns så jag tänker inte leka psykolog, men jag hoppas verkligen att du kan komma ur det där. Har sett min mamma gå igenom någonting liknande och istället för att ta ut sin stress över jobbet tog hon ut det på min familj. Det är mycket bättre idag och det är jag enormt tacksam för, men blir ändå orolig när hon pratar om hjärtklappning osv. Jag vill bara säga att jag tror att många i din omgivning bryr sig om dig (utifrån vad man har fått läsa på bloggen verkar du verkligen som en underbar person), men jag tror många är rädda för att fråga hur det är med dig egentligen för att de inte vet om du verkligen vill prata om det. Så våga vara öppen, våga dela med dig! Även om de kanske inte har något super svar som hjälper dig så kommer de i alla fall kunna stötta dig på något sätt. Våga be om hjälp Tyra, jag vill inte att du ska hamna i samma situation som min mamma.
Du är alldeles för ung och dessutom sjukt duktig på allt du gör – bloggen, SBT, cancerinsamling osv.
Lycka till <3
Det ska inte vara tabu att prata om det här, det är snarare väldigt viktigt att folk vet att det existerar, och att man faktiskt kan må så här overkligt och sjukt dåligt utan att vara FYSISKT sjuk. Psykisk ohälsa är ett stort problem, och vi borde kunna vara mer öppna och förstående för det!
Jag hoppas att du kommer fram till ett bra beslut, för utan din hälsa så finns det ingen riktigt framtid för något i livet. Du har mycket stöd och jag hoppas innerligt att allt kommer ordna sig.
KRAM!
http://jawnas.blogg.se
Fina Tyra!
Du är modig som vågar lämna så mycket av dig själ.
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver och som sagt, att inte få sova kan ta död på en.
Jag har varit i din situation och jag vet att det finns hjälp att få. Först och främst måste du kunna falla i någons armar, du måste ha stöd från nära och kära som lyfter dig när du inte orkar. Hjälper dig om så än
med småsaker som att boka in ett läkarbesök tex.
Jag tror att du som jag har ett extremt kontrollbehov och det gör att det blir väldigt svårt att bara bryta av och bli sjukskriven, det kanske finns ett annat sätt att lösa saker på? Men du måste inse att du MÅSTE lämna över vissa saker till andra och lita på att dom fixar det. Du får gärna maila mig om du känner för att bolla lite tankar med en som förstår vad du går igenom.
Stor kram till dig!
Du får gärna maila mig om du känner för det, bolla lite tankar och jag kanske kan hjälpa dig med n
JÄTTEFINT ATT ALLA STÖTTAR MEN SLUTA MED ALLA SPEKULATIONER KRING DIAGNOSER OCH ÖVERLÅT DET TILL PROFESSIONELLA!
hoppass det löser sig <3 puss och kram
blogga mer om du kan
jag tänker verkligen på dig tyra, beundrar dig! Krya på dig ♥
Hej Tyra!
Jag är fullt medveten om att du har hur många läsare som helst och att dina kommentarer bara flödar in, men jag hoppas verkligen att du lägger märke till min kommentar nu!
Efter att ha läst detta inlägg har jag funderat en hel del, har velat kommenta något riktigt hjälpsamt men jag visste inte vad så jag lät bli först. Sedan är ju jag ett stort Oprah fan, och sjuk från skolan idag vilket självklart betydde att jag låg där halvdöd och kollade dagens Oprah avsnitt, vilken delvis handlade om lycka.
Hennes tips är alltid dunder, och jag ska vara ärlig! Jag hade dig i tankarna under avsnittet efter detta inlägg och hon sa något riktigt bra som jag verkligen ber dig att försöka, ifall det inte hjälper, har du åtminstone försökt!
Alltså.. Ge dig själv en tyst stund, flesta gör 10-20 minuter och som hon sa kan det vara svårt att börja med det så börja med 1 minut, bara helt lugn och helt tyst med absolut ingenting omkring dig. 1 minut om dagen, och gör det i 10 dagar. Du kan även öka tiden med kanske 1 minut först, och efter ett tag 1,5 och kanske 2.
Sant, du har jobb om dagarna men även till de gav de ett tips; att du kan ursäkta dig och gå på toaletten sen kan du bara sitta där 1-2 minuter, helt för dig själv.
Hon sa att enligt forskning blir man lyckligare av detta, jag har själv inte försökt men det låter logiskt.
Jag önskar dig all lycka till framtiden och hoppas du hittar dig ur detta. Kärlek till dig!
Oj! Jag kan säga att jag läser ofta din blogg, men kommenterar verkligen aldrig. Jag har aldrig fått den uppfattningen att du har det så jobbigt som du beskriver nu, utan har mer tänk att du verkligen har kunnat orka så mycket, utbrändhet i mina öron låter mer ut som en som ligger hemma och att ens handla mat är en stor uppoffring, inte att man ska orka resa till helt andra världsdelar och jobba… Men det kanske faktiskt är det som håller igång dig, du kanske skulle må ännu sämre om du var hemma… Tycker faktiskt att DETTA är ärligt, med tanke på vad Efter tio med din forna vän Isabella handlade om häromdagen, det HÄR var ett äkta inlägg och jag är helt övertygad om att andra storbloggare också känner så här ofta – men som vill visa att allt bara är solsken. Det här betyder nog mycket för dina fans – att du också är människa, inte robot.
Har aldrig kommenterat men ditt inlägg berör och vill bara skriva några rader…
Med tanke på allt du skapar och det driv du har kan det mycket väl finnas “hyperaktivitet” i bakgrunden. Denna typ av enorma energi utmattar kroppen och ångest, och annan skit tar över. För min egen del (är själv företagare) kan energin bidra till en massa bra. Dock leder stora ansträngningar till ångestperioder och sömnstörningar…ofast efter stora jobb. Jag gissar att en sådan intensiv period som du nu går igenom tillfälligt förstärker din ångest… Jag äter själv sobril på dagen och stilnoct till natten sen jag va 20. Skitdrygt, men vilken tur att denna medicin finns. Annars hade jag inte passerat 27. Är nu 35. Har du lyssnat på Petters låt “krafter”? Grymt talande!
Hoppas det löser sig! Ett liitet tips är ju att kanske blogga ett litet länge blogginlägg om dagen på morgonen kanske så slipper du tänka på det resten av dagen. Då kanske du slappnar av lite mer eller stressar upp dig över det
Asså det enda jag kan säga eller enda rådet, tänk positivt och försök ta det lungt! Och man ska inte skämmas! Stå på dig!
http://www.malinmallaklaar.blogg.se
Tyra. Du är en av mina största föreblider, och jag vet att jag inte är ensam om den saken. Jag själv förstår verkligen varför du mår dåligt eftersom jag själv känner samma sak, ligger vaken om nätterna och går runt med klumpen i magen. Men tänk så här – Du har en familj som älskar dig, vänner som bryr sig och en hel drös med läsare som bara vill dig väl. Tänk på de positiva sakerna trots att det är det man bara vill glömma, tro mig jag vet.
ett skratt förlänger livet, right? kramkram
TIPS!! annars har jag ett ganska roligt knep om ingenting funkar – tvinga dig själv att le (med hela ansiktet) under en hel låt som brukar få dig på bra humör. Det funkar nästan alltid!
SLUTA JOBBA TYRA, SLUTA JOBBA! det är allt jag har att säga. Du tjänar ju hur bra som helst, det gör ingenting om du slutar jobba och bara tar hand om dig själv i 2 månader.
Tyra, för att du skall kunna fortsätta göra det du älskar måste du kunna ta en paus!
Det är modigt att öppna upp sig som du nu gjort, ibland kan man behöva göra det för att lätta på hjärtat. Hoppas verkligen att du snart mår bättre, “krya” på dig!
Du har ju ff rasat i vikt, om man ser för-efter bilder.. Kag har vart som du, jag fick även röda utslad runt ögonen för att jag mådde som du, för jag åt inte, sov inte och stressade sönder. Men ÄT, skippa inga måltider, det gör dig sämre………………………..
TIPS! Hoppas du läser det här.
Det finns några “låtar” man kan lyssna på innan man ska sova, gå in på frijo.se sedan kan du hitta dem. Det är en sömnterapeut som skapat dem och de ska funka i längden!
Hon föreläste på min skola, och jag tänkte, att du kan ju försöka lyssna på dem här, eller prata med din läkare om det är något du kanske ska försöka? Det kan ju inte skada ?
Och om du ändå ligger rastlös i sängen så ah, testa! Jag har själv lite problem med sömnen och jag lyssnade säkert på den 10 (eller mer) ggr innan jag somnade.
Annars kan du ju mejla denna sömnterapeut och fråga om råd. Hon ska tydligen vara väldugt duktig.
Jag tycker att det är viktigt att du ska ta tag i det här innan du fortsätter utöka ditt företag, om du tänker hur stort det blivit på några år, hur tror du det kommer se ut några år framåt? Jag förstår hur svårt det måste vara, men prioritera det! Tänk om du sitter om 2år och fortfarande måste äta tabletter för att kunna sova..? Jag är övertygad om att du kan klara dig igenom det här, du är så stark Tyra!
Kramis
känner igen mig i allt. kunde varit jag som skrev det.
nr 1 i din sits: var ej rädd för sömntabletterna, vissa äter de hela livet. du behöver dom just nu, en dag kan du sluta men lugn bara.
Hej Tyra! Jag förstår absolut vad du går igenom, utan att gå in på detaljer så har jag varit precis där du är. Och jag förstår panikkänslan som griper tag i bröstet när småtimmarna på morgonen närmar sig. Allt du känner. Och som de flesta andra säger håll dina nära och kära med dig. Kanske du kan be dem följa med på ett möte, för att de verkligen ska förstå vad du går igenom, Det kan göra gott att familjen får höra från andra vad du genomlider. En sak som fungerade för mig, som min läkare under kognitivt terapi sa. Människan klarar sig på fem timmar sömn per natt, inte under för långa perioder men det fick mig att kunna slappna av en aning.
Jag önskar dig all lycka, jag tycker du driver Sveriges bästa blogg eftersom du törs visa att livet inte alltid är lätt! Du är en sann förebild!
KRAM!
jag har ingen erfarenhet av detta eller något men seriöst, tänk såhär;
Visst, det är jättetråkigt om du måste sluta jobba med SBT och inte kunna ha en sveriges största blogg, men vad är egentligen viktigast? din hälsa såklart. det viktigaste är att DU mår bra, sedan kan du bli dagisfröken och vara hur lycklig som helst sen men på riktigt så tycker jag att du ska tappa ner på jobbet, dra någonstans där du får lugn och ro och sedan försöka få tillbaka din sömn, få bort all stress och sen kanske du långsamt kan gå tillbaka..:)
eller varför inte bara åka någonstans och så får du sköta jobbet därifrån max 2 timmar om dagen?
hoppas verkligen att du kommer må bättre, kramar
Jag är endast 15 år och lider också av panikångest och stress. Kraven på mig själv är skyhöga. Jag pluggar till största del dygnets alla vakna timmar. Men där emellan så försöker jag hinna med träning och att ta det lungt. Det är svårt jag vet och det hemskaste är att jag känner så här redan nu. Hur blir det då på gymnaiset eller när jag får jobb? Jag fick magsår för ett år sedan då var jag 14 år. Jag hade för många krav, det var skola, utseende, komplex, vänner och att bara växa och att vara en tonåring. Kretsarna jag umgås i gör det inte bättre. Jag försöker att lyssna på andra råd men det är lättare sagt en gjort. Det här är vad jag vill höra, en förebild berätta sanning och det får mig att känna att det är okej. Jag vet att jag måste ta det lungt men bla skolan är viktig för mig, jag har satt ribban och det är inget jag bara kan sluta med. Jag försöker att fortsätta i samma tempo men ibland då försöker jag bara stanna, blunda och tänka på hur underbart livet är. Men frågan är vad kraven beror på, samhället eller mig själv?
Kram från en stockholmstjej som är ett stort fan av dig Tyra!
Tro mig, jag vet hur det känns.. jag har haft det likadant i över ett halvår. Men jag hoppas du blir bättre snart.
Ta hand om dig<3
http://hannahsworld.blogg.se
Styrkekramar till dig Tyra! Jag hade själv liknande problem och rasade i vikt. Nu är jag bättre och har ökat 11 kg i vikt igen. Jag vet inte hur jag tog mig ur det, men jag försökte att göra saker som jag verkligen älskar att göra, för att skingra tankarna. Försök att unna dig en sådan sak varje dag! Håller tummarna för dig! Kramar Malin
http://carlssonkarlsson.blogg.se
Du behöver inte göra allt på en gång Tyra.
Känns som du bara har ett år kvar att leva och du måste få gjort allt du drömmer om. Ta en sak i taget, du behöver inte öppna 10 nya SBT butiker på ett år. Du sätter kanske ribban för högt.
Vi väntar på dig oavsett vad. Hälsa kommer före jobb och pengar.
be strong girl. <3
http://malinknuutz.blogg.se
Jag tror att du är lycklig, men att du inte mår bra inombords. Alla hanterar det olika. Man kan göra det mesta, men det tar aldrig bort det som snurrar i huvudet. Så man ifrågasätter sig själv, är det något som fattas eller är det en bit av mig som har hamnat på fel spår.
Kom ihåg! Hälsan går först, boka av möten, blogg pausa.
Vi finns alltid bakom skärmarna!
Den 17/3-2011 blev min sambo oskyldigt dömd till 8 månaders fängelse för kvinnofridskränkning. Det var mamman till deras gemensamma son som svartmålat honom och fått honom att likna en livsfarlig man som misshandlar kvinnor och inte kan ta hand om barn, när han i verkligheten är en vanlig fin, trevlig och omtänksam man. Hon gjorde vad som helst för att få ensam vårdnad om sitt barn och inte låta pappan träffa sin son. Och med hjälp av de nya lagarna, bristerna i det svenska rättsystemet, Sveriges familjerätt och andra blinda myndigheter har hon lyckats!
Läs den sanna historien som på bara ett dygn lästes av och berörde TUSENTALS människor på min blogg. Följ oss och många andra i KAMPEN OM RÄTTVISA! På:
http://www.annathomsson.blogg.se
Tillsammans är vi starka…
(förlåt Tyra att jag länkar på din blogg. Men tillsammans kan vi nå de människor som kan göra nåt åt saken)
http://www.annathomsson.blogg.se
Börja med youga. Ta en halvtimma om dagen med end stund för dig själv, det hjälper värkligen. Börja med att glömma allt som hänt innan denna minut, andas tungt in och ut och tänk inte på någonting alls, Iallafall jag mår jättebra av det
Kämpa på! Har läst din blogg sen ett par månader tillbaka och tycker bara mer och mer om dig. Du verkar vara en underbar tjej.
Se till och ta hand om dig!
Styrkekramar
KRAM PÅ DIG TYRA! gör det som känns rätt för dig och det du måste göra! hoppas det blir bättre!
LIDER MED DIG!
kramar!
http://rhodins.devote.se
Hej Tyra! Det här är första gången som jag kommenterar din blogg och det gör jag bara för att det här berörde mig så otroligt mycket. Jag kan delvis känna mig in i hur du känner, och det du upplever just nu måste vara oerhört jobbigt. Jag funderar över din läkare, det känns som att han/hon endast fokuserar på olika typer av läkemedel. Har hon/han aldrig försökt att hjälpa dig på något annat sätt? Jag har för mig att du gick i någon form av terapi ett tag, hjälpte det något? Läkemedel är en snabb och förvisso effektiv hjälp men som du säger är dessa läkemedel ofta beroendeframkallande och är kanske inte den bästa långsiktiga lösningen. Jag tycker att du ska prata med din läkare och förhoppningsvis (om det är en bra läkare) kommer denne att erbjuda dig alternativ hjälp. Det du ska göra är att stanna hos en och samma läkare, någon som du känner dig trygg med och någon som förstår dig. Varför inte visa läkaren det du skriver på bloggen? så kanske hon/han förstår bättre. Vad jag har märkt har du väldiga svängningar i hur du mår, ena dagen väldigt glad och andra dagen på gränsen till depressiv. Du och din läkare kanske har pratat om detta men det finns en sjukdom som kallas bipolär sjukdom eller manodepressivitet, denna gör att man i ena stunden är manisk (väldigt glad och upprymd) och i andra stunden deprimerad. Hur som helst ska du inte behöva må så här och jag tycker att du ska kämpa, ligga på din läkare och förklara hur viktigt det är att du får hjälp. Det sämsta du kan göra är att försöka klara det är på egen hand, du behöver hjälp och stöd av familj, vänner och framförallt sjukvården.
Låter inte alls roligt.. Finns det ingen proffisionell hjälp man kan få?
http://www.pemme.spotlife.se
Hej Tyra. Jag hoppas verkligen att du läser dessa kommentarer som vi skrivit till dig, vi vill dig väl och önskar dig en bättring. Det finns väldigt många saker utav de som du tar upp som är lik min situation. Som nyblven tandläkarstudent utomlands lååångt bort från familjen och vänner i Sverige lider jag med dig. Den jobbigaste delen av all denna stress är att man i slutändan tänker på om det är verkligen värt det? Att slita flera år (må psykiskt dåligt under en lång tid) och i slutändan ha ett bra arbete med en välbetald lön, men hälsan? Den är fortfarande påverkad även efter en lång tid. Nu är det på tiden att du verkligen tar i tag med dig själv och gör det Tyra behöver, även om SBT får dig att må bra måste du få vila dig bort från dig och hitta tillbaka till den Tyra som var i början av allt detta så får vi hoppas på det bästa. Kram på dig, och allting blir till det bättre!! <3 Du är en förebild, verkligen.
Gud vad skönt med bloggare som säger hur det är! Oftast känner man sig som en looser när man går in på bloggar och ser massa perfekta människor med perfekta liv. Även om man vet att ingen är perfekt, så går man ju ändå på den bild som presenteras. Det är modigt av dig att våga vara så här ärlig i en ganska ytlig bloggosfär. Du har ju så många bollar i luften och det är inte konstigt om du blir utbränd. Jag vet inte hur mycket tips jag vill ge, för jag tror att det är väldigt individuellt hur man bäst handskas med en sådan här situation. Men liksom fler har skrivit här, så tycker jag att du ska passa dig för starka mediciner och se vilka alternativ som finns. Och tyvärr finns ju bara en lösning – dra ned på takten!! Du behöver ju faktiskt inte välja mellan att sluta jobba och att jobba ihjäl dig. Du kan gå ner på t.ex. 50 % ett tag. Lägga lite mindre krut på bloggen (tror nog att dina läsare är kvar) och delegera ut mer till dina duktiga medarbetare… Vad du än gör, så ignorera inte dina symptom! Du och din kropp ska orka i många år till
Tack för din öppenhet och hoppas du snart känner dig bättre! Kramar och lugn från Elin
http://hedberg-elin.blogspot.com/
Läs böcker. Läs bra böcker av bra, äldre, duktiga författare. Paulo Coelho. Hermann Hesse. Till exempel. Försök att undvika negativa tankar. Aktivera dig när dessa dyker upp. Försök även att inte ha några som helst förväntningar på någon eller något – låt dig överraskas istället. Att läsa bra böcker, och göra det jag ovan skrivit har hjälpt mig när jag varit dålig. Försök att leta på internet efter böcker som du känner skulle passa in där du är nu, när du läser om innehållet. Leta i filosofi-, psykologi-, och hälsokategorierna. Börja med “Siddhartha” av Hermann Hesse. Hoppas att det vänder för dig. Kram.
Vad tråkigt att du mår så dåligt! Jag har själv haft problem med ångest, depression osv. Har lätt för att stressa upp mej när jag ska sova, ligga och oroa mej och sådär. Något som hjälper mej att somna är att lyssna på en ljudbok. Det får mej att fokusera på något annat än grubblerier och då kan jag slappna av och somna.
Kanske inte hjälper dej, men det funkar för mej i alla fall…
Kram
Är det värt att du ska må dåligt och samtidigt faktiskt får din familj och vänner att må dåligt, bara för att du inte kan släppa taget om ditt/dina jobb? Förlåt, det är inte meningen att ge dig dåligt samvete men tänk över den frågan lite. För i din blogg så framstår väldigt tydligt hur mycket du älskar din familj och vänner. Det är det ingen tvekan om. Men samtidigt går din familj och vänner miste om den “riktiga” Tyra. Om du förstår vad jag menar. Eftersom du är så fruktansvärt stressad och utbränd. Och du själv går miste om dig själv. (det låter konstigt). Men du vet ju hur pass bra du kan må. Och du vet hur pass dåligt du kan må. Så, än en gång, är det verkligen värt att gå miste om dig själv, din familj och dina vänner för att du låter jobbet och stressen gå före? Det handlar mycket om prioriteringar. Och just nu tror jag att du behöver säga ifrån dig allt som är jobbrelaterat och bara vila. Världen går inte under för att du slutar jobba under en tid. Tvärtom. Du gör världen lite bättre genom att visa att det är okej att sjukskriva sig och erkänna för dig själv att du mår så pass dåligt att du inte kan jobba för tillfället. Tack för att du vågar skriva om detta så öppet. Jag är helt övertygad om att du kan hjälpa massor av människor! Många brukar säga “hoppas du mår bra snart”, men jag säger istället: Hoppas du låter det ta tid att må bättre. För du började ju inte må dåligt över en natt och då kommer det inte lösa sig över en natt heller. Kram!
… du har svaret precis framför dig – men du vill inte se det. Öppna upp och se vart problemet ligger. Problemet ligger inte i att du inte kan sova. Det är ju för en annan faktor, hur ser dina vanor ut? Jobbar du mer än en heltidstjänst? Eller har du problem i relationerna? Har du något du inte bearbetat? Du vet att när du väl har bränt ut dig (vilket kanske ligger nära, av vad du skrivit) så kan det tar flera FLERA år innan du kan gå tillbaka till ett vanligt liv igen. Många kommer inte ens så långt. TA VARA PÅ DIG! Kramar Sara
http://taijonlahti.blogg.se
Blir så ledsen när jag läser det här. Du är så himla fin och jag beundrar dig så mycket. Du är en stor förebild för mig. Det är så hemskt att du ska må såhär. Jag vet inte vad jag ska säga för att det ska kännas bättre men jag tror att du måste lyssna på dig själv, bara du vet vad som är rätt. Du reser dig igen Tyra. Det gör du. Jag vet såklart inte hur det känns för dig men jag mår också jävligt dåligt ibland och kan aldrig slappna av. Jag stressar hela tiden och har ångest och panik över småsaker. Det är skitjobbigt och jag hoppas verkligen att du kommer må bättre. Massa kramar, vi står bakom dig vad du än gör!
usch, det verkar jättejobbigt alltihop. men du, just nu måste du faktiskt tänka på ditt eget bästa i första hand och det är nog en väldigt bra idé att sjukskriva dig när du mår så här. trots att du älskar det du gör! men tänk – när du återhämtat dig kommer du vara full av ny energi och massa inspiration!! du BEHÖVER en paus! jag tror också att ditt jobb kommer bli ännu roligare om du faktiskt har energi att orka med det.
så ja, prioritera dig själv först och se till att DU mår bra! SEN kan du fortsätta jobba igen, med ny energi.
ta hand om dig, kram!
http://attborjalevaigen.blogg.se
Vad ärligt och modigt skrivet av dig Tyra! Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Önskar att jag hade ett bra svar till dig. Det är ju så himla lätt att skriva att du ska ta det lugnt, tänka på dig själv osv. JAG VET, får höra det själv hela tiden. I allafall, ta hand om dig! Lycka till! Ta vara på dom bra tipsen som dina läsare tipsar om. Massor med kramar!!!
STORT <3 till dig!
Be strong girl!
Pussokram!
Tja
Samma lika. Sen 13 år tillbaka, mer kanske. Är 26 idag
det är bara att kämpa vidare, prova nya vägar nya vägar nya vägar. Kanske skulle vi starta ett förbund? 
Krampåsig
Tyra. Jag vet inte om du ens kommer läsa det här men aja. Det känns så töntigt på nåt vis att sitta och ge dig tips och råd, du är ju trots allt minst 10 år äldre. Men för att du ska kunna fortsätta LEVA normalt liv senare och inte vara alldeles förstörd måste du ta ett break. Även om du är alldeles för engagerad måste du. I början kommer det nog vara svårt, för det ända man tänker på är ju i ditt fall jobbet då. Men det kommer lösa sig om du har vänner som vet vad du går igenom och får dig att tänka på bra saker. Hoppas det blir bra, kramkram!
Jag har ett väldigt enkelt knep som jag använde väldigt mkt i mitt arbete när det bara var för mkt & stressigt, som jag även använder nu när jag lever mitt liv som mamma.. När du är mitt upp i allt så ska du stanna upp & andas, låter jätte löjligt men det hjälper för stunden & du får lite extra energi för att kunna fortsätta lite till & ta nya tag.. Sen låter det som att du är utbränd & behöver mer hjälp men för stunden kan det hjälpa.. Hade en arbetskamrat som ofta påminde mig genom att säga till mig flera gånger, ANDAS!! Hon målade till & med en tavla till mig där ordet andas finns med, så jag blir påmind varje dag.. Som sagt detta har hjälpt mig men kanske inte alls hjälper dig, löjligt men enkelt.. värt ett försök! Alla styrka till dig.. Kramar
http://www.aspangelin.blogg.se
Jag håller med som många här… Det trodde jag aldrig om dig… Hoppas allt löser sig inom kort. Jag har skrivit om dig på min blogg. Hade varit trevligt om du tittade in -> http://www.camilles.se/2011/10/bloggerskan-tyra.html?m=1.
Kramar i massor
http://www.camilles.se
Hej Tyra,
Jag tycker du är en störtskön tjej..känner igen mig så mkt i dig. och speciellt nu. jag vet vad du går igenom. Verkligen. Det ärett helvete. man kan inte längre bestämma över sin egna kropp.känns det som.
Vet att du älskar ditt jobb,,, men tro mig, problemen kommer efter hela tiden.man måste ta paus. Jag var sjukskriven 6 månader och det räddade mitt liv. Faktiskt.
tyvärr har jag inte lärt min läxa och går med stadiga steg mot väggen igen. pluggar min drömutbildning somjag hade tur att komma in på. Ska jag ge upp det, ta paus igen..? Vill inte. Men jag vet hur det funkar nu. Jag är som du 25 (tro du var det),och vill utbilda mig, skaffa jobb och sen barn. men inte kan jag skaffa barn när mitt psyke är såhär. Därför måste man prioritera.
Jag hoppas för allt i världen att du tar tag i detta. Tro mig, du vill inte sitta där om några år med ett framgångsrikt företag, barn och hus, och må skit dåligt.
Jag hoppas dina kollegor kan sköta företaget i några månader så du får en brejk… för du kommer måsta ha det. Och när?
När du har utvecklat företaget tilräckligt? Det kan vara “för sent” då. Då kanske du gått in i väggen så in i helvete att det tar många, många år att komma på rätt bana…
Och försvinner gör det aldrig. Man/du/jag kommer ständigt att få jobba för att inte falla tilbaka i samma mönster.
Inatt när jag ligger och stirrar i taket så ska jag tänka på dig. Du är inte ensam, inte jag… vi är väldigt många som lider i tystnad. Tyvärr.
Men hur mycket stöttande människor man har runt sig, så vet du själv att när man ligger där med den värkande ångesten så är man ensam. Dom som aldrig vart med om det, vet inte hur det verkligen känns. Man kan förklara,men aldrig få dom att förstå hur ont det gör.
Ångest är olidligt. Hellre skulle jag bryta benet en gång om året.
Nå, nu vart detta jätte långt. skulle bara skriva ett kort inlägg.:=)
du måste lära dig att vara egoistisk. Tänka på dig själv. det är jätte fint att tänka på andra i första hand. Men in the end of the day så har du bara dig själv. Jag har lärt mig säga nej. Och det har gjort mig stoltare och jag har fått så mkt respekt för mig själv.
god natt söta du. Ta hand om dig. Kramar/Åsa
Du måste lära dig att välja bort endel saker, säga nej till vissa saker. Du kanske redan gör det men om inte så börja med att lyssna på kroppen och känna efter om du orkar det här. Om jag var du skulle jag ta en paus kanske bara i en vecka, inte sluta jobba helt utan jobba lite gran.. finn någon som kan jobba istället för dig ibland som har ungefär samma åsikter osv? Det gäller att finna balansen nu Tyra=) Jag tror på dig
http://mysquare.blogg.se
tänk såhär: det är DU eller sbt/bloggen. Inget kommer att förändras om du inte gör något drastiskt.
Hej tyra, nu blir jag bara en i mängden utav alla 400 kommentarer men förhoppningsvis kanske du ser min kommentar. Precis som många andra säger tycker jag du borde gå till en sömn terapeut. Men för några tips tills vidare för att du ska klara dig genom vardagen. Stäng av datorn och tv minst 1 timme innan du ska gå och lägga dig. Läs en bok innan du ska sova, helst ingen som är allt för spännande för då lär du nog inte kunna sluta läsa;) Under dagen, se till att försöka klämma in en timme utav motion. Gå till badhuset och simma en massa längder, gå promenader som verkligen tar på energin. Sedan gör du helst detta runt 6-7 så att när du kommer hem finns det endast tid för att kunna laga mat och äta därefter gå till sängs. Funkar det inte, gå och sätt dig i soffan och läs alltså försök inte göra sängen till något ställe att göra annat än att just sova. Gå sedan alltid upp i samma tid ungefär, tidigt på dagen runt 8 och håll igång dig hela dagen så när klockan väl blir mycket kommer du kanske känna dig lite trött och lust att sova
hoppas det hjälpte lite, lycka till bästa Tyra!
Känner igen, är i samma kris just nu, inte precis samma men försöker deala med mitt liv och ibland vill man bara lägga sig ner och gråta skrika, det finns faktiskt fler som känner samma sak, hoppas det löser sig kram!
http://Www.mitrovskas.devote.se
“Att umgås med människor för mig är ansträngande, att veta om att jag ska på en middag på kvällen gör att jag får hjärtklappning redan 8 timmar innan. Att “hålla ihop” kroppen och humöret en hel dag är till och med otroligt ansträngande för mig. Saker som inte stressar upp vanliga människor kan jag svimma och bli helt yr av, och få världens hjärtklappning.” detta knde ja skrivit.. det är rätt läskigt fast endå befriande att veta att någon känner nåt liknande. däremot är jag “avis” på dig att du pshar dig o gör saker.. för ja gör ingenting.. ja vågar inte. tycker inte att nåt är värt att få såna där nästan svim yrsel varma hjärtklappningsattacker.. ja avskyr de, ja vill inte leva när de känns. ja önskar ja fick tillbaka modet. ja har vair t”strandad” i ett drygt år, har så mkt att ge världen för ja har tack o lov blivit klokare under tiden, men lite mer push o mod behöver ja. tänkt om v kunde byta lite, ja fick del av ditt mod o du kunde få min sömn, som tack o lov är bra nu efter lång tid av yrsel nätter utan sömn. känns skönt att få säga detta.
finns en person, hon är fantastisk, tror att hon kan hjälpa dig så som hon hjälpt mig o många andra. hon jobbar delvis i sthlm. maila ifall d känner dig tröstlös/hopplös kan ja ge dig hennes nr o så.
hoppas du får ngn ordning på det du tänker på <3
Du har varit min förebild riktigt länge inom bloggvärlden, men jag blir så otroligt irriterad när jag läser sånt här. Du blir utbränd av ditt jobb, ditt jobb som du med egna ord säger att du älskar mer än dig själv ibland. På ditt jobb är du din egna chef och du får äran att jobba med din stora passion i livet. Du har Sveriges ledande nätshop och tjänar mycket bättre än dina jämnåriga, så, vad är det du gnäller över?
Du gnäller över stress, fastän du gör det du brinner för i livet och har fått göra saker som bara är drömmar i andras ögon. Ryck upp dig, vakna till nu och fråga dig själv vad det är som är problemet i ditt liv?
Tyvärr tycker jag bara din blogg blir tråkigare och tråkigare, blir inte inspirerad av dig längre, men jag hoppas att om jag blickar in på din blogg igen, att du faktiskt öppnat ögonen och insett att du fan lever ett liv många önskedrömmer om och s l u t a r GNÄLLA över det!!!
Förstår verkligen inte vem den där första läkaren var som påstod att Xanor INTE är farligt. Både mina föräldrar är läkare och båda intygade om att Xanor är en extremt beroendeframkallande tablett som bara skrivs ut till de som lider av svår depression. Och då tänkte jag, varför du Tyra? Du måste lära dig att slappna av, du har ett bra liv, en bra pojkvän, en fin familj och en framgångsrik karriär. Pengar är inga bekymmer så varför uppleva all denna stress? Vi alla lider av stress, det är ingenting vi kan förhindra, men vi kan definitivt lära oss att hantera den. Du är en stark tjej, försök att inte tänka så mycket utan slappna bara av och en stark rekommendation är att sluta upp med dessa piller, de är inte bra för dig! Du är inte psykiskt sjuk, du behöver inte dem. Du är en lyckligt lottad tjej som ska vara tacksam över ditt liv och inte fasiken ska du sjukskriva dig! För vad liksom? Det gillar INTE mina föräldrar… att sjukskriva människor som EGENTLIGEN inte har en bra orsak till det. Chilla ner, Tyra!
Jag är absolut ingen expert, men stress är inget som bara är en fysisk reaktion. Den kommer utav psykiskt tryck. Och när det handlar om psyket och om hur du mår som människa så tycker jag absolut att du ska gå till en psykolog, eller hellre en psykoterapeut. Psykologer är väldigt duktiga på att hjäpa människor att hantera stress. Tabletter gör vissa saker, dom hjälper dig att sova, men resten då? Att du skriver detta inlägg är ett tecken på att du behöver mer hjälp än några tabletter. Du behöver någon som kan hjälpa dig att rensa dina tankar. Det enda du behöver tänka på är att personen du går till är legitimerad, det är extremt viktigt för att du ska vara skyddad. Sen att du hittar rätt psykolog, alla psykologer passa inte alla och det kan kräva några försök. Detta är inget som vården kommer rekommendera för dig för att det är lite av en “lyxvara”, men ge inte upp. Det är för att du ska må bättre, det är för din egen skull. Jag hoppas att du kommer må bättre i framtiden!
Det finns ingen som kommer förstå precis hur du känner, någonsin. Jag har 22 år och har gått igenom 3 depressioner, min senaste började för snart två år sedan.
Jag förstår hur det är att inte kunna sova, hur det är att bli likgiltig till hela situationen då ingenting tycks hjälpa. När jag fick mina sömntabletter (Propavan) utskrivna var det en otrolig lättnad, jag fick äntligen sova första gången i hela mitt liv!! Jag har också gått på ångestdämpande, också tagit dem för att kunna sova, men en biverkning är ofta mardrömmar och baksmälla, du ska få riktiga sömntabletter, KRÄV DET!
Om det är din blogg som du brinner för så sluta inte med den, men trappa ner lite, lär dig att kunna slappna av, att stänga av. Börja gör saker för dig själv, bara för dig och strunta i alla andra för det är det som krävs.
Gå och prata med någon, det är skönt att lasta över allting på någon annan.
Låt det inte gå så långt att du måste börja ta antidepressiva, det är skittrist och du måste gå på dem länge innan du får sluta.
Ta hand om dig själv, tänk bara på dig själv och få sömntabletter utskrivet så att du får sova igen, annars kommer det här ta knäcken på dig (mer än vad det redan gjort).
Berätta för dina närmaste, de tillåter dig att vara nere så att du slipper känna ångest för att du inte alltid är glad. De kommer förstå.
Fina Tyra, ta hand om dig!
TYRA! LYSTRING! du måste sjukskriva dig för ditt jobb och din stress har gått för långt!!! för långt utöver din hälsa! det du beskriver nu, är det värt det? Är det värt att förstöra dig själv för att du inte kan sluta jobba? Du måste gå i regelbunden terapi och lära dig att slappna av.. Du är värd att må bra! Tabletterna du går på är extremt starka ångest dämpande och mycket beroendeframkallande medel som du äter varje dag!! Jag vet det, jag vet vad xanor är och det är ingenting man pillar i sig varje dag för att klara av att jobba och må bra! Tunga missbrukare använder sig av dessa tex för att dämpa sina heroin avtändningar, fakta! ledsen om det skrämmer dig men det är sant och du måste förstå vilka konsekvenser av vad det kan innebära! att du kanske, finns en stor risk för att du blir om du inte redan är en tablett missbrukare. Du skjuter bara upp din ångest, som redan är så stark fast du äter dem! det tyder på att du mår skit så sluta jobba och sluta ta tabletterna (trappa ner) gå i terapi och lär dig att slappna av och må bra! Du kommer göra dig en fet tjänst, och gör det i tid innan du förlorat dig själv i denna galna cirkeln du är inne i! All Lycka och välmening /stort fan
hej Tyra, jag är 21 och kan definitivt relatera till det du talar om, går läkarlinjen utomlands, har extremt jobbigt vissa dagar, men det går bättre nu. Jag är mer samlad, läkare har skrivit ut tabletter o dylikt till mig, men jag har aldrig velat ta dem. De ända jag har att säga till dig är att du måste sj komma på vad du vill göra. Ingen kan ngnsin komma på det bättre än du sj. Du är din bästa kompis och man ska vara ego. I know det låter sjukt, men beleive me det är så man lyckas. Det är så man mår bättre. Släpp loss med de du kan någorlunda lita på.. Även om det skulle vara en person. Och var tacksam tänk på det lilla positiva du har. Tänk att 50% av ditt liv är bra och var tacksam för det. Fokuserar man på glädje så får man mer av det. Sluta tänk.. Och bara var. Jag hoppas detta berör dig om inte, så önskar jag att du får svar på dina problem till slut. Jag önskar att ingen i världen hade behövt uppleva det som jag och Du känner.
Ta hand om dig Goa <3
http://takeit-e-z.tumblr.com
Xanor.. Risken för beroende ökar med dos och behandlingstidens längd. Ditt minne kan försämras. om du tar de under en lång tid kan effekten minska. Användning av Xanor kan leda till fysiks och psykiskt beroende av läkemedlet.. Så du skall nog lyssna på den som säger att de är “farligt”.
Och som du beskriver de när du tagit två tabletter. De är ett tecken på överdosering..
Kom ihåg kära du att vi lever bara en gång, så det gäller att vi tar hand om oss själva den korta stund vi faktiskt har på jorden. De är säkert inte så lätt när man är så driven och älskar sitt jobb som du gör.. men försök att tänka på dig själv, och du presterar säkert bättre i dina företag sen om du får vila upp dig och bara tänka på dig själv lite. Du är ju inte en sämre människa för det.. jag hoppas verkliegn att allt ordnar upp sig för dig..
Och kom ihåg.. DET ÄR INTE FEL ATT TÄNKA PÅ SIG SJÄLV OCH SIN HÄLSA.. för som sagt vilever bara en gång.. och man gör sig själv en otjänst om man pressar sig för mycket..
Många styrke kramar till dig!
http://jannialtin@hotmail.com
Tror inte att du hinner läsa det här med tanke på hur många och fina kommentarer du har fått MEN jag vill ändå säga det här. Du har verkligen inspererat mig på riktigt. Jag ha också en dröm om att starta eget och jag tycket att du gör ett fantastiskt bra jobb. Du får mig också att förstå att det inte är någon dans på rosor men vet du vad? Med din styrka klarar du allt även om det kommer jobbiga perioder. Jag känner inte dig och har bara läst din blogg i några veckor men jag tror på dig eftersom du har fått mig 1000 gånger mer inspererad på de få veckorna jag har läst din blogg än vad andra bloggare har fått mig på flera år. Det är modigt av dig att söka stöd hos familj och vänner. Tänk på att din hälsa kommer först även om jobbet är ditt liv. Jag tror att du har så pass mycket kärlek runt om dig att även om du skulle ta en paus från ditt jobb så kommer ditt företag fortsätta blomma. Ta hand om dig Tyra! Kram
http://Saraleffler.blogg.se
Xanor.. Risken för beroende ökar med dos och behandlingstidens längd. Ditt minne kan försämras. om du tar de under en lång tid kan effekten minska. Användning av Xanor kan leda till fysiks och psykiskt beroende av läkemedlet.. Så du skall nog lyssna på den som säger att de är “farligt”. Och som du beskriver de när du tagit två tabletter. De är ett tecken på överdosering.. Kom ihåg kära du att vi lever bara en gång, så det gäller att vi tar hand om oss själva den korta stund vi faktiskt har på jorden. De är säkert inte så lätt när man är så driven och älskar sitt jobb som du gör.. men försök att tänka på dig själv, och du presterar säkert bättre i dina företag sen om du får vila upp dig och bara tänka på dig själv lite. Du är ju inte en sämre människa för det.. jag hoppas verkliegn att allt ordnar upp sig för dig.. Och kom ihåg.. DET ÄR INTE FEL ATT TÄNKA PÅ SIG SJÄLV OCH SIN HÄLSA.. för som sagt vilever bara en gång.. och man gör sig själv en otjänst om man pressar sig för mycket.. Många styrke kramar till dig!
http://jannialtin.blogspot.com
Jag brukar nästan aldrig kommentera bloggar. Jag är en typiskt sån som bara går in och läser och lämnar inga spår. Men nu får det vara nog med det! Tycker det är väldigt tråkigt att läsa detta. Förstår att det måste vara hemskt att inte kunna sova. Min pappa lärde mig när jag var mindre att man inte skulle tänka så mycket innan man ska sova, slappna av i käkarna och i hela kroppen. Drick ett glas mjölk innan läggdags och läs en bra bok så du lugnar ner kroppen! Och lugn och skön musik. Hoppas innerligt att du blir av med detta, och att du kan sluta ta all medicin, det blir inte bra i längden! KRYA PÅ DIG, du är bra.
Jag blir fruktansvärt orolig över ditt mående, och jag är definitivt inte den enda som är det. Jag tycker du borde lyssna på din kropp, för nu är det allvar! Du kan inte ignorera det faktum att du måste göra det som är bäst för dig. Gör en drastisk förändring. Ta ett break! Om det så är förevigt. Det spelar ingen roll, men ta dig ur allt nu, direkt! Du älskar ditt jobb, och det ska inte behöva bli någon skillnad på det. Jobba, men med måtta. Jag tror det finns många runtom dig som gärna hjälper dig och står bakom dig. För du måste få de runtomkring dig att förstå att du behöver de just nu, för att inte riskera att hela du blir apatisk från allt du älskar i ditt liv. Det finns en risk för det. Och det är inget du ska jiddra med. Jag som alla dina läsare står bakom dina beslut. Och om du så behöver egentid, så är det ett beslut vi alla är eniga om. Jag vill inget hellre än att du mår bra.
Jag minns när jag träffade dig på Kenza & Tyra show. Du är en fantastisk människa! Trevlig, varm och rolig. Jag vill inte att det ska lämna dig. Och alla bra saker lämnar en sakta men säkert om man inte lyssnar på alla varningar kroppen sänder ut. Så snälla Tyra. Gör dig, mig och alla andra en tjänst – att satsa fullt ut på att få bukt med alla dina problem och icke välmåenden. Vi vill se dig må bra. Inget annat. All kärlek till dig. /Jennifer
http://jenda.blogg.se/
ursch, vad dåligt jag mår med dig! :/ Jag har nyss gått igenom liknande saker och jag försöker just nu att återhämta mig, en jobbig process. För min del handlade det om prestationsångest under min lumpen tid som gjorde mig helt knäpp! Jag lossades som ingenting och sa ingenting till någon för de gånger jag testade att berättade det så fick jag till svar att det inte var en stor grej… det gick så långt att jag spydde, kallsvettades, var svimfärdig och jag stängde helt bort mina känslor och även när jag ville gråta så kunde jag inte, knäppt! Och när man gör lumpen så umgås man bara med killar vilket gjorde det ännu mer “fel” att visa känslor. men precis som du så älskade jag mitt arbete men varje dag vaknade jag med magknip, men jag valde att ta på mig en mask, jag visade mig alltid glad även när jag nyss hade kräkts på toan så gick jag ut med ett leende på läpparna… så jag känner med dig, förjävlig tid! Jag kan inte säga vad du ska göra för jag sitter själv i skiten och kan inga riktiga tips, för då hade jag tipsat mig själv men jag vill att du ska veta att du inte är ensam och JAG vet iaf hur du känner! Krya på dig!!!
Okej du kommer troligtvist inte att lasa detta men jag kanner att ifall jag kan hjalpa sa ska jag forsoka. Jag vet hur det kanns inte helt for alla situationer ar olika. Men jag gick in I vaggen nar jag var 12. Och jag ar ung nu men jag har lart mig att kontrollera problem och tyvarr sa hjalper inga piller Eller therapheuter det ar du som maste inse. Rad fran folk ar bra men bara du kan losa det. Ifall du vill prata sa hjalper jag garna. Jag kommenterar aldrig men jag kande att jag ville verkligen hjalpa dig. Sa hor av dig ifall du kanner for det
Stark du är tyra
!!
http://nicolinalangebro.blogg.se
jag förstår dig tyra, litegrann i alla fall. jag är själv på väg åt samma håll tror jag. jag har inte alls i närheten så stort företag som du, men är heller inte lika stark som du. tack för ditt inlägg, det har fått mig att tänka efter. Det är mycket möjligt att du har räddat mig, innan jag också går sönder. jag skrev ett helt inlägg på min blogg om det här, jag har så mycket tankar kring det. jag vet hur det är att älska det man gör, att inte vilja göra något annat än det, hela tiden. Att då tvingas sluta för att kroppen säger ifrån, det gör ont i mig bara jag tänker på det. jag hoppas av hela mitt hjärta att du tar dig ur det här och kommer tillbaka frisk och kan fortsätta jobba utan problem! massor med kramar från mig! och du, och grymt modigt av dig att publicera det här inlägget, att visa att man inte alltid är på topp ger bara pluspoäng i mina ögon.
http://liie.se
THE LINDEN METHOD är lösningen på ditt problem kolla hemsidan här: http://www.thelindenmethod.co.uk/
JAg lovar att det kommer lösa sig, bara du kollar länken….det låter otroligt men du måste göra det.
Kram/stina
Jag vill bara krama dig. Ge dig en stor varm kram och säga att det kommer att ordna sig. För vet du, alla problem har lösningar. Det gäller bara att vara lite kreativ och hitta den. Du kommer må bättre.
Vad gäller läkarna, så skulle du lyssna på läkaren nr 2. Xanor är ett vanligt läkemedel som missbrukas. Det står även här: http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19850201000013&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Att det är lätt att bli beroende av den. Och av vad jag kan förstå så ska Xanor vara en “reservplan”. Som ett valium? borde du då inte få ngt. annat att gå på under en längre tid? som en grund? Jag är dock ingen läkare, så gå inte efter mina råd. Det ända jag egentligen ville säga är att det kommer ordna sig! och att jag ville ge dig en stor tröstande virtituell kram.
Vet inte vart jag skall börja. Instämmer med majoriteten av kommentarerna här. Vet att det inte “BARA” är att försöka ta det lugnt/sjukskriva sig vad-som-helst som en del får det att låta så enkelt..
Iaf..jag tycker att det låter som att du även, förutom all stress, även fått ångest. Ångest över just sådana saker som att inte orka träffa folk, få hjärtklappning utav blotta tanken osv. Min pojkvän, sedan snart 6år tillbaka, har fått depression + ångest, och det lät som att det var han som hade skrivit just om att stänga in sig i ett rum..ensam. M.m.
Jävlar, nu blev jag sen, måste till jobbet. Önskar dig all lycka med att få bukt på allt!
Kramar// Ina
hej Tyra, jag är endast 14 år eller ja snart 15 så jag har inte mycket jag kan hjälpa till med, men vill bara skicka ett hjärta till dig, visa att jag bryr mig trots att jag inte känner dig egentligen, men ändå, jag finns här trots att jag inte kan göra så mycket. kram på dig<3
Drömde inatt att du och jag var vänner, jag åkte och bodde hos dig en hel helg! Hos glada och spralliga Tyra! Önskaar vi var vänner på riktigt, du verkar som en så himla bra vän och människa! Jag tänker på dig! Du kommer att hitta tillbaka det vet jag <3 Stor kram!
Det är ingen som kommer tacka dig om du dundrar rakt in i väggen och blir mycket sjukare. Inget jobb, (hur roligt det än är) är värt att riskera livet för. Så sätt stopp nu, vila och så har du ett roligt jobb att hugga tag i när du mår bättre.
Du gör också ett sämre jobb när du mår så där.
Sköt om dig!
http://karvegardkonsult.blogspot.com/
Du älskar ditt jobb, men din hälsa är värd så mycket mer. Sjukskriver du dig, kan du komma tillbaka med starkare krafter och kunna göra ett ännu bättre jobb.
Söta söta Tyra.Starkt av dig att dela med dig av DIG.Vet precis hur det är att inte kunna sova på låång tid.Att man vissa dagar inte vill träffa eller prata med någon,men…tyvärr att man känner att ,man måste!
Visst så känner nog många.
Men inte att man får ont i bröstet,panikångest börjar hyper ventilera,kanske bara ligger på golvet å’ gråter och skakar.Jag önskar att jag kunde hjälpa dig,men tyvärr har jag inga svar…Jag har aldrig själv använt tabletter,kanske för att jag inte vill erkänna detta för någon,inte ens en läkare.Visst märker en del att jag ibland är “låg”,annars är jag känd att alltid vara “Glada Liselotte”.Oj oj dom skulle bara veta…Jag brukar i bästa fall gå en långpromenad på kvällen,dricka en kopp thé,väl i säng slår jag på en avslappnings cd och lyssnar i hörlurar,ibland funkar det ibland inte.
Hoppas du kommer att må bättre,tror du att en sjukskrivning är det bästa-tveka inte.För mig blev det faktiskt värre när jag var “ledig”,gick nog ännu mer in i mig själv…
Många Kramar/Lise
Tyra. Nu är det nog. Nu MÅSTE du börja tänka på dig själv som person. Sluta upp med alla ursäkter om att du tycker det är roligt och att det inte funkar utan dig, det må så va, men det är DU som har gått under. Du är redan långt långt nere och om du ska ha någon chans att ta dig upp igen så är det god tid att börja klättra nu. Jag önskar jag kunde stänga av allt åt dig men det är det bara du som kan göra. Det är du som måste ta beslutet nu om att Du är Viktig och du ska hålla länge till! Ge dig själv en chans för tusan! Vad har du att förlora på det?! Du håller just nu på att förlora dig själv och ett långt och lyckligt liv tillsammans med dom du älskar. Gör det om inte för din egen skull så för dina närmaste som såklart vill se dig må bra! Tänk utanför boxen och våga ta det där drastiska beslutet. DU HAR BARA ETT LIV!
Lycka till!
Stor Kram
[...] hela hennes inlägg här! Bloggvärlden [...]
http://gblogg.se/2011/10/13/tyra-berattar-om-sitt-andra-jag/
Jeg skjønner deg. Jeg har det faktisk veldig likt, men jeg tør ikke å si det til noen. Du er nok veldig lik meg sånn. Jeg kan ligge lenge, men jeg sover ikke. Jeg bare later som, for å prøve å lure meg selv til å tro det. Sannheten er jo at jeg egentlig bare ligger våken og tenker, tenker og ser utover i det svarte soverommet. Det er skikkelig ekkelt.
Jeg håper virkelig du blir bedre!
Klem (kram) <3
http://ninamharmens.blogg.no/
Hej Tyra!
Jag har skrivit en gång innan gällande samma ämne-stress.
“Vanliga” människor, i åldrar, i olika arbetsförhållanden ELLER arbetslöshet, sjukdom etc kan få en människa att gå in i den berömda väggen.
Jag har själv varit där. Jag vet hur det är att inte LEVA, utan att bara bestå av en fysisk existens, utan känslor, utan tankar…helt tom.
Min “breaking point” kom o jag fick kontakt med en psykolog som jag är säker på kommer direkt från himlen-En Ängel.
Efter många många timmar, flera månader och faktiskt år så vaknade jag.
Jag gjorde rensningar från allt negativt, energitjuvar, jobb jag inte trivdes med o framförallt STRESSEN!
Jag började behandla mig själv med respekt, accepterade den människa JAG är, började bestämma i MITT liv, talade om för omvärlden hur jag ville bli
behandlad o är idag väldigt trygg i mig själv. Jag vet vem jag är.
Jag skrev förra gången att den människa som en gång varit utbränd är i resten av livet “ALLEGISK” mot stress o det innefattar ÄVEN det som är roligt, tex ditt företag.
Jag tycker det låter som en mycket allvarlig varningsklocka om du säger dig älska ditt arbete mer än dig själv?!
Nu vet jag inte om DU gör det, men att “identifiera” sig med sitt arbete, att arbetet utgör en människas trygghet är enligt mig INTE hälsosamt.
Ang. tabletterna du äter o dess biverkningar tycker jag du ska gå ut o kolla på FASS.
Sen en samtalsterapeut/psykolog att ventilera dig med, det är som att “prata” sin dagbok, men hos en psykolog eller liknande får du feedback så att du får “tänka till” varför du tänker som du gör och hur de ev. kan ändra tankesätt.
Live amazingly/Mija
sluta med tabletterna tyra!! ska du hålla på med sånt redan så ung som du e!!! Fan du borde lugna ner dig och inte stressa upp dig så mycke. kanske lätt för mig och säga de men vad fan du verkar ha press på dig själv ju!! du e redan rik, frisk, har en fin pojkvän och snygg som faan!! du borde vara lycklig över de liksom!!
Det är absolut inte fel att tänka på sej själv och sin hälsa och att berätta om det så här öppet är verkligen modigt och kanske t.o.m. bra i vissa fall. Så att folk fattar att man inte är helt sol glad jämt och att vara “känd” och jobba hårt inte är enkelt. Hoppas det blir bättre!
Reasearcha dessutom om sinnets kraft på att bli bättre och prova s.k. placebo-effekt. Kan hjälpa
http://cupidjazmine.blogspot.com
Jag vet inte alls om du läser igenom dina kommentarer men hur som helst vill jag iaf skriva att du är absolut inte ensam om sånt här! Just det du beskriver är väldigt tabubelagt i samhället, att erkänna för folk att man faktiskt är svag ibland är otroligt starkt gjort av dig!
Jag har själv varit med om liknande så jag känner för dig. För ca 2 år sen mådde jag som dig. Jag var deprimerad, letade fel på mig själv. Kunde inte sova. Var instängd och absolut ingen jag kände hade någonsin varit med om detsamma vilket ledde till att jag stängde in allting. Jag hade gått igenom väldigt mkt under lång tid, saker som jag hanterade fel! Har alltid varit hon som är stark och som klarade allt själv. Blev sårad av personer jag älskade, och hanterade det genom att strunta i det och var arg på allt som jag inte kunde hantera själv och som jag inte kunde hjälpa. Slutade med en skräll och precis som med dig gick det ut över sömnen, och psyket. Jag ifrågasatte mig själv och klandrade enbart mig för hur jag mådde. Jag tappade hår och blev stressad inombords.
benzodiazepinpreparat som du tar ska man passa sig för , det hjälper absolut, men kan vara extremt svårt att sluta när det är dags!
Jag själv träffade min nuvarande pojkvän, det var min hjälp som jag behövde! Han var så lugn och viste precis vad jag gick igenom och bara att veta att jag inte var ensam hjälpte mig ur hur jag mådde lite.
För mig hjälpte det nått extremt å prata med någon so
Hade gått igenom samma sak.
Jag hoppas verkligen du på nått sätt kommer ur det här, alla är olika och bearbetar saker på olika sätt. Kroppen kan vara väldigt otäck och reagera otroligt olika på hur man mår.. Tappar man livsglöden tappar man en bit av sig själv! Men som sagt du är inte ensam, och du måste hitta ett sätt som är rätt för dig så du kan fÅ den hjälp du förtjänar! för du förtjänar att må bra!
Vackra söta underbara TyraMyra
Saknar dina uppdateringar, hoppas du stressar ner och får sova ordentligt nu när ud inte bloggat på snart två dagar 
BamseStyrke Krama <3
http://sashas.se
Xanor hjälper bara för stunden. Men stjälper mer än hjälper i slutändan. Jag har levt med panikångest i 11 år. Svår panikångest. Har under år knappt klarat av att gå utanför dörren eller knappt kunnat träffa en människa pga av ont i hjärtat, svårt att andas, svimmningskänslor, sömnlöshet, hugvudvärk, gråtattacker, skakningar, kramper mm mm. Den första medicinen jag började med för 11 år sedan var xanor. minns första gången jag åt xanor. Jag hade legat i sängen i veckor. Men fick en xanor och efter en timme hade min panik lugnat ned sig och jag kunde gå upp. Minns de första månaderna med xanor. Jag tyckte det var en mirakelmedicin. Jag kunde göra saker som jag inte klarat innan. men efter ett tag hjälpte inte medicinen på samma sätt längre. För är så med sådana mediciner som heter benzodiazepiner, det är narkotikaklassad medicin. Väldigt starka piller. Xanor är väldigt väldigt starkt. Jag åt/äter även sömnmedicin även de är benzodiazepiner. Finns många olika sorter av benzodiazepiner. Läkarna skrev ut sort efter sort. Man tror på vad läkarna säger för ja de är ju läkare. Men har lärt mig att man måste vara sin egen läkare. Googla, sök själv. Nu ska jag börja trappa ned på benzodiazepiner som jag ätit mer eller mindre i 11 år. Är otroligt vanebildande och har önskat så många ggr att jag ALDRIG började med xanor. Nu kommer det komma ett till helvete att sluta med medicinerna. Kommer att bli som knarkavvänjning. Jag gjorde som du i perioder att jag tog en extra tablett eller fler extra tabletter för att kunna sova. Har haft sömnproblem i hela mitt liv. Kroppen vänjer ju sig vid en viss dos och behöver sedan mer för att få samma effekt. Jag vet att det kan vara skönt att ta en tablett och allt lindras för en stund. Men xanor löser inte dina problem. Du måste ta tag i det som är svårt. Inse att du kanske inte kan jobba som du gör just nu. Risken är att du börar ta mer och mer xanor för att bara klara av att gå utanför dörren. Och ja som jag skrev xanor är knark. Du kommer att få biverkningar av xanoren. Biverkningar som är lik symtomen av din utbrändhet och panikångest. Tillslut vet man inte vad som är vad. Så jag skulle bara säga sluta med xanoren nu och få annan hjälp. Om jag hade kunnat gå tillbaka hade jag ALDRIG börjat med xanor (benzodiazepiner). Nu ska min kamp börja att bli fri från medicinerna. läs denna sidan: http://www.beroende.nu/index.html För ja din kropp är redab beroende av xanor. Jag vill bara varna andra för dessa mediciner som förstört mycket i mitt liv.
Jättestark du är tyra ändå! har läst din blogg länge, och skulle så hoppas att jag sku kunna hjälpa dig! men fan vad det stör att jag inte kan
!! du är stark & du klarar det här Tyra! efter en liten tid blir allt bättre om du sjukskriver dig:) Vi är här för dig, kram Tyra ! <3
Men Tyra! Du vet ju egentligen svaret på din fråga ” vad ska jag förändra?” , det fattar man om man läser ditt inlägg. Varför kan du bara inte förstå att du vet svaret och sen ta till lösningen? Tänk på din hälsa, om du gör det och återhämtar dig så kommer du må bättre, dina nära och kära slippa vara oroliga för dig och du kommer kunna lägga ner mer energi och göra ett ännu bättre jobb när du sen mår bättre! Du vet ju det här, varför tänker du inte på sig själv, din hälsa? Ditt företag finns kvar, men kommer du tycka om det om ett år om det gör dig såhär nedstämd? Bättre att ta en paus, tvinga dig att inte jobba. För just nu verkar du inte ta det lugnt, du startar nya projekt, expanderar, det kallar inte jag ta det lugnt i 6 mån. Säkert många som sagt det här till dig många ggr som jag skriver, men varför lyssnar du inte på dina vänner, familj, bloggläsare och DIG SJÄLV?
Hejsan tyra! Jag tycker att du är fantasisk som vågar berätta hur du mår på riktigt, och jag blir väldigt ledsen när jag ser vad du går igenom. Jag ville säga att jag har kämpat med problemet att aldrig kunna somna, det har varit precis som du säger, att man bara ligger och tittar i taket 3 timmar i streck. Det är hemskt. Men om jag får ge dig några tips? jag antar att du har försökt det mesta redan, men saken är att man måste ändra HELA sitt liv i princip. Du måste börja förstå att du är bara EN människa, och inte 5. Ta dina sovmornar (du behöver inte ligga i sängen till 10) men se till att du har tid att äta frukost i 2 timmar, och kan läsa böcker eller tidningar på morgonen utan at behöva ta en mackka i farten och rusa iväg till ett möte.
Och du måste ta heldagar (helst flera) som du absolut ska göra INGENTING på,inte jobba, inte festa. utan ta en sovmorgon, kanske fixa naglar och ansiktsmask, och kanske ta en promenad. Men det vikigaste är då att du INTE rör din dator på kvällen, utan kanske på morgonen och förmiddagen. men inte senare! för om du gör det på kvällen kommer du att få svårt att sova ändå. Min dgaskur som jag tycker du ska göra minst en gång i veckan är:
Morgonen: Ligg kvar lite i sängen och tänk på vad du ska ha till frukost, vilken hårinpackning du ska ha och liknande saker. Gå sedan upp och gör iordning en stor frukost med yougurt, ägg, jouce, varmcholkad och massa annat, och även om du inte är en frukostmänniska så ska du försöka äta så mycket som möjligt, sitt hellre i en timme.
När du ätit klart och har tagit det lungt så kan du kanske måla naglarna, sätta på nån ansiktsmask eller liknande. Ta det bara lungt. Du kan också kolla på nån film, eller läsa böcker.
Lunch: Jag skulle rekomendera en lätt lunch tex en sallad eller varma mackor, fixa fint med dukning och sätt på lite musik. ta det lungt med lunchen också, stressa ALDRIG i dig mat.
Eftermiddag: nu är det tid att ta det lungt igen efter maten, gör like småfix hemma, kanske dammsug eller sådnat, men dra INTE igång en storstädning, utan kanske bara omorganisera i kökskåoen eller så. kanske göra lite tvätt.
Senare på eftermiddagen: Nu är det på med löparskorna, för du ska ut på en låååång promenad, helst i ca 1 timme, det spelar ingen roll om du kör powerwalk eller bara strosar, det vitiga är att du rör på dig men inte springer utan har tid att ta in det du ser.
När du kommer hem och har vilat i några minuter kan du kanske ta ett bad, och göra en kroppspeeling. ha en inpackning i håret eller liknande. sedan så kan u exempelvis göra så att du bjuder hem någon på middag och att du gör en mysig lite middag, men ingen alkohol! och sedan sitta och ta det lungt, när sällskapet har gått kan du sätta dig och läsa lite eller något annat sedan kan du gå och lägga dig, och om du ligger i en timme men inte kan sova, gå upp och gå lite i lägenheten, (hämta inte något att äta, eller sätt dig inte framför datan eller TV:n) utan bara gå runt ooch titta geonom fönsterna och prova sedan att gå och lägga dig igen. upprepa tills du somnar ( en halvtimme emmelan varje nattlig promenad)
jag vet att du tycker att du inte har tid att göra såhär en dag i veckan, men om du inte har det hur tror du att du ska någonsin få sova normalt igen? så jag råder dig TA DIG TID! ta en ledig dag, eller gör så här på lördagar.
Jag hoppas att detta hjälper dig! för du är en stark person som har tagit åt sig för mycket att göra! och du är en förebild för mig inom ditt arbete!
Många kramar fårn en läsare! <3
Hej Tyra! Jag har vart i samma sist som dig dock utan sömnbesvär men med panikattacker och ångest. Allt började med som precis för dig att man älskar att jobba och lyssnar inte på sig själv när det blir för mycket. I mitt fall hade jag en chef som var dum i huvudet på detta. Jag är precis i en fas då jag nästan är helt befriad från min panik, jag har lärt mig tacklas med den när den smyger sig på. Det viktigaste tipset jag kan ge är först att acceptera sin situation och inte blicka bakåt. Sen att vara ego bara lyssna på sin kropp. Jag har kännt mig som en tråkig människa mot min omgivning då jag hoppar över tillsrällningar ect. För jag har lärt känna mig själv så bra att jag vet att om jag gör allt jag vill så hänger inte kroppen med. Detta är en jätte viktig grej att förstå för att kunna börja sin resa ut ur paniken och jag hoppas verkligen att du skall kunna börja ta dig ur detta men det tar låång tid. Jag har även gått på kba vilket hjälpt mig väldigt mycket och pratat med framförallt min familj så fort ja kännt jobbiga känslor. hoppas verkligen du tar tag i det och tar time out så fort som möjligt för det är jag lovar inte kul att åka ambulans ett stup i
kvarten! En till sak som är viktig är att gå till läakeren 100 gg om de så skulle behövas för att få allt bekräftat för en att det är ens psyke som bråkar. Kramar
Xanor är en stark beroendeframkallande medicin som även är narkotikaklassad. Den som inte påstår att den är farlig är dum! Även fast den inte dödar, det är väldigt svårt att få en överdos på dom! Och Xanor ges ut i extrema fall, mot ångest och sömnproblem. Förstår faktiskt inte varför dom har gett dig det när det finns Stilnoct, imovane som är riktiga sömntabletter även dessa beroendeframkallade men inte i samma mån. Sen finns det faktiskt Sobril,Stesolid som är betydligt svagare än Xanor och absolut inte lika beroendeframkallande. Om du är rädd för pillerna, sluta med med NU! Om du fortsätter kommer du bli beroende och abstinenes av benso gör att du kan börja krampa, spy, kallsvettningar och din sömn är då ännu mer rubbad. Tro mig jag är en förredetta missbrukare som själv äter 7 mediciner om dagen för att kunna överleva! KRYA PÅ DIG!
Alla varmaste hälsningar till dig! Jag har den jobbigaste perioden i mitt liv hitills just nu och sover ingenting. Men efter regn kommer solsken! Var stark klarar du de klarar jag med mig! Tro på dig själv, prata om de så kommer de hjälpa dig. Kramar
Kära Tyra. Många är vi som just nu ser dig som en ännu större bloggerska än vad du redan varit. Att du så öppet berättar om dina problem, problem som är väldigt tabubelagt i det här samhället, gör dig till en ännu större förebild. Mode och festligheter i all ära men anledningen till att jag läser din blogg är att du är äkta Tyra. Även om det tagit tid för dig att berätta om detta som du säger, så har du nu gjort det och det är så jäkla bra gjort.
Rädslan över att ha “förstört” din image som bloggare är obefogad. Du har just visat uhr mänsklig du är och det är sådana bloggar man egentligen vill läsa.
Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för det gör jag inte. Men jag kan säga att inget jobb, hur mycket man än älskar det, är värt att riskera sitt liv för. Du är viktig Tyra. Du kommer aldrig ses som självisk för att du tar hand om dig själv och lägger arbetet åt sidan. Ta den tid som behövs för att läka och kom sedan tillbaka frisk och stark igen.
För du är viktig Tyra.
Hej tyra, jag har själv problem med att äta tillräckligt, har gått ner några kilon på ett halvår och det är inte anorexia för jag tycker jag är för smal och vill gå upp. Men saken är att det går inte att förklara för någon vad man känner själv eller vad det är som händer med kroppen, jag fattar själv inte heller vad det är som händer. Vill bara äta. det är som din sömn. du vill sova men kan inte, jag vill äta men kan inte.
vi älskar ju dig 
Sjukskriv dig innan det blir värre för jag vill hellre att du har uppehåll ett tag än att du måste sluta ett längre tid eller helt framöver. Vi kommer finnas här och vänta på dig tills du blivit bra
Ta en pause om du behöver de. vi väntar alltid på dig! du är bäst. KRAM
hej Tyra.
tycker det är hemskt att vissa läsare här skriver att du ska rycka upp dig och du har inget att må dåligt över.
tror inte det är så lätt. jag jobbar som frisör och har hand om folk hela dagarna och mkt stress. jag har också periodvis mått jättedåligt, och det handlar inte om att jag inte älskar mitt yrke. tror man måste komma fram till vad som passar en själv. hur mkt klarar jag av?vad vill jag egentligen? innan tog jag på mig så mkt efter jobb. man ska träna träffa kompisar. samma på helgen. ibland måste man prioritera och säga: nej jag vill inte träffa kompisarna idag. jag orkar inte.vill itne gå på den middagen. lägg inte på dig för mkt jobb. du verkar ha tillräckligt. och gå inte på en massa middagar du inte orkar. det är ok att sitta hemma framför tvn.
tycker även du ska ta kontakt med en psykolog du kan prata med. försök ändra din livsstil. kan man inte köra i 190 livet igenom, till slut säger kroppen till. som på dig. oroväckande att du äter så mkt sömntabletter. lägg över mer jobb på dina anställda. lycka till.
Hej Tyra,
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig, jag brinner för att kunna stötta andra i såna här situationer. Min bästa kompis ville ta livet av sig för att hon var så djupt nere i depression.
Tycker absolut att du ska fortsätta att arbeta, men varför är det så viktigt att vara så duktig? Och vem är du duktig för? ingen kommer att tacka dig för att du pressar dig själv så hårt.
Skär ned på arbetet och delegera bort allt som bara går, har du någon duktig assistent som är din högra hand?
Återta ditt hästintresse, borsta hästen, far ut och rid för där kommer du att finna ett lugn.
Fråga dig själv varje kväll när tankarna snurrar – vad kan jag göra åt detta nu? Skriv ned det du tänker på och lämna det. Jag brukar tänka på något som gör mig lycklig, typ vilka tapeter skulle jag vilja ha i hallen och varje gång fel sorts tankar kommer upp så återgår du till dina lyckliga tankar. För oftast kan man inget göra när man ska sova.
Sist men inte minst, du måste ta tag i detta för det kan bli värre men du kan också vända det så det kan bli bättre! Jag tror på dig!
Sänder kärlek och änglar till dig <3
Som föredetta benzotorsk som åt 20-40 xanor om dagen, kan utan tvekan säga att det är ett enormt beroende framkallande läkemedel. Som föredetta drogare slutade jag med allt på en gång och det ska man aldrig göra med bensodiazepiner, utan trappa ner. Många kan följa doseringen rätt men man ökar tolerans mot detta och behöver då ännu högre dos. Man löser aldrig problemen med detta läkemedel utan knuffar bara iväg dom tills man slutat helt med läkemedlet och först då verkligen tar tag i problemet, ett steg i taget. Du ska göra det som är bäst för dig, jag skrev ur mitt perspektiv och jag blev beroende och missbrukade det, men så behöver det inte vara för andra. Dock drogade jag även annat, men det ena kan leda till det andra.
Hej tyra!
Jag vill bara säga att du är fantastisk och jag hoppas att du blir bättre!
Jag fyller år idag och fick hem ett paket med saker jag beställt från SBT och blev överlycklig att det kom just idag!
Det jag beställde var perfekt!
Jag kommer fortsätta handla hos er! Tack för en underbar butik.
Xanor är en väldigt stark och beroendeframkallande medicin. Förstår om du känner att den ger en trygghet, men du bör sluta med den medans du fortfarande kan!
Läste någon korkad kommentar längre upp att du inte bör må dåligt eftersom du har så bra jobb och yadayada. Ta inte åt dej av dessa. De är enbart avundsjuka och fattar inte att även människor som har jobb som dom älskar kan jobba ihjäl dej. För det är just det som det låter som att du gör.
Det är nog klokt av dej att sjukskriva dej! I alla fall ett tag. Några veckor. Då kanske du kan koppla bort allt och bara slappna av. Börja med ett nytt projekt, som inte är ansträngande för psyket. Något som du gör för din skull.
Jag hoppas du kommer ur det Tyra!
http://www.pictureofmind.blogg.se
<3
Den ENDA anledningen till varför jag läser din blogg mycket nogrannare och med mer entusiasm är just på grund av när du låter fasaden krackelera ordentligt, låter oss få känna igen oss i den VERKLIGA helt mänskliga person du är.
Själv har jag varit med om mycket jobbiga saker i mitt liv, bland annat en misshandel när jag var 16 och en överfallsvåldtäckt för ungefär 1 ½ år sedan.
Har varit i mycket kontakt med psykiatrin, och provat det mesta KBT, samtalsterapi men även de allra flesta antidepressia, antipsykotiska, lugnande, insomningstabletter (som Imovane) och fått en lite svagare variant av xanoren som heter oxascand.
Jag sover inte överhuvudtaget utan sömnhjälp i form av ngt medel som Xanor, Oxascand osv osv.
MEN, läkarna har bestämt att trots att jag provat ALLT och vet vad som funkar för mig (måttliga mängder sömnmedel- gruppen som xanor tillhör en grupp mediciner som heter Bensodiazepiner) som gör att jag kan leva ett lyckligt och produktivt liv, har de som sagt bestämt att det behöver skrivas ut allmänt färre recept på sådana mediciner, speciellt till unga mäniskor.
Visst de är beroendeframkallande men jag har läst på ordentligt om ämnet ORDENTLIGT då jag vill bli och förbereder mig för att bli farmaceut (den som gör både nya läkemedel och tillverkar läkemedel för apoteken), och beroendeaspekten är näst intill obefintlig som fara i jämförelse med trauman som skapas vid stark obehandlad ångest, utebliven sömn, fobier och panikångestattacker.
Kämpa på och snälla, kanske skulle jag kunna få ett litet svar om hur du känner kring det jag berättat och tveka inte att maila mig och fråga om det är något du undrar om kring läkemedlen och så. Har märkt att du vill sluta med dem och även med det kan jag ge dig råd och stöd.
jag är för tillfället obehandlad av psykiatrin och läkarna, har panikattacker, återupplever våldtäckten när jag till slut däckar av att inte sovit på 4 dagar.
Om jag inte får hjälp av dem, så finns risken att jag tar saken i egna händer och ser till att få min rättmätiga medicin på andra vägar.
Stor kram från en medkännande främmande vän.
Att inte vara problemfri och stark jämt är beundrandsvärt och ansvarstagande – bra förebild! Du ska känna dig stolt.
KRAM! Och hör så himla gärna av dig, bara ett litet hej om du inte orkar mer än så.
/ Lexi Lee <3
Tyra vännen !!! Hur går det för dig??? Saknar dig !!!! <3
FInaste Tyra!
det gör ont att läsa det här, just för att det är på riktigt. Men det är oftast bättre att släppa ut det än att hålla det inne och låtsas.
Tycker absolut inte att du ska sluta med det du är bra på och troligtvis älskar? Du gör ett grymt jobb med ditt företag och jag tycker du är otroligt duktig och inspirerande! Men kanske anställa en assistent som kan ta lite av allt ditt jobb?
du kanske ska försöka få in hästarna i ditt liv igen? dom är ju den bästa medicinen mot stress, vet inte hur många gånger hästarna har hjälpt mig. Att bara få stå när en stor varm hästkropp, få dra in den fantastiska lukten i näsan och bara vara. De förstår fast man inte säger något.
Stor kram <3
http://tigermysig.myshowroom.se
Styrkekramar till dig!! Hoppas att allt kan få bli bra, det är du värld!! <3<3<3<3<3<3<3
Du behöver inte vara stark hela tiden. Fake-smiles och vacker fasad kommer bara tynga dig ännu mer. Jag håller med “Helena”, du behöver inte vara så duktig hela tiden. Vem är du duktig för? Jag känner igen mig flera gånger om i det saker du skriver och känslorna du försöker beskriva. Så vad kan jag säga, vad vet jag? Ingenting. Jag är inte mycket bättre (det är så lätt att ge andra råd, även sig själv, att följa dom är en helt annan sak. Att tycka är väldigt enkelt). Liksom du är jag väldigt hård mot mig själv, ett kontrollfreak och precis som för dig är konsekvensen av det oftast rubbad sömn och en hel del ångest. Vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv HUR jag ska lösa mina problem. Men kanske är det just det – typiskt kontrollfreaks – att fixa och lösa alla problem och ha bra koll hela tiden som just INTE löser problemet. Istället kanske man borde fråga sig: VAD ska jag göra ISTÄLLET? Ibland måste man släppa taget och faktiskt lägga över en del ansvar på andra och själv ge sig tid och göra annat och framför allt tänka på annat. Du har ett bra team – låt dom sköta och styra lite mer! Det skulle vara bra för dig
Ännu en gång håller jag med “Helena”. Som någon annan skrivit tidigare: dela upp din dag i fritid, jobb och sömn, ex 6h,9h,8h. Var konsekvent – sno ej tid från fritiden för jobb för att sedan kompensera fritiden med att ta tid från sömnen. Testa att köra ett stenhårt träningspass innan du går o lägger dig 
fungerar för mig ibland =) Kramar! Varma lyckoönskningar
http://missmyek.blogspot.com
Starkt av dig att våga skriva de. Kan bara säga att du är inte ensam om det och du måste acceptera att du mår dåligt och då måste du sluta med saker du egentligen tycker om för att jobba med att må bra..Små steg.. prio ett må bra, att jobba och att orka prata med folk o allt det där kommer sen naturligt när du mår bra. Lycka till!
Jag har varit där du är..å kännner igen mej. Å trodde jag var utbränd, deprimerad i nörjan.Jag var hälften bra/hälften dålig o mådde skit. Fick antideprresiva.Å läkarna skrev ut Xanor, Xanor depot, Stesolid och Stilnoct. Funkar tillfälligt men har man ätit ett tag så kan man lika gärna kasta dem i sjön. Man förstör sitt liv o de gör en helt dum i huvet. Så ingen lösning på problemet. Bara att dra ut på det dåliga. Jag fick till slut efter kamp med primärvården remiss till psykiatrin och fick efter ett tag diagnosen bipolär, det som tidigare var manodepressiv. Det som primärvården i två år kallat depression va nåt helt annat…Har fått mediciner för detta o efter ett år drygt är jag åsa igen, mycket pröning med mediciner upp å ner o kämpa, o ner igen o upp upp, kämpa. Nu äter jag 4 mediciner, tar inga lugnande, äter Omega 3. För sömnen finns det sömngrupper, jättebra. Å KBT-terapi hjälper, även om det är sjukt jobbigt att jobba med sej själv. Min sjukdom finns där, den går inte bort, jag kommer få dippar igen men jag har lärt mej hantera det. Jag önskar dej lycka till, ta all hjälp du kan få. psykiatri, medicin, KBT, mindfulness, musik du gillar, tysthet…ja vad som funkar.. Å försök komma bort från de lugnande. Kramar i massor
Tråkigt att läsa att du mår så dåligt. Du skulle nog behöva vara sjukskriven några veckor, och sen gå tillbaka till att jobba deltid, kanske halvtid.. Hoppas allt löser sig! <3
http://byninis.blogg.se
Men Tyra du ska inte må så här. Rent spontant vill jag ju säga sjukskriv dig. Visst du tycker om att jobba, tycker om ditt företag osv, men vad spelar detta för roll om du inte kan njuta av det du uppnått? Det viktigaste i ditt liv borde ju vara du. Att du mår bra. Varför inte trycka på paus, sakta ner lite och bara vara. Jag är säker på att ditt företag klarar sig om du är “borta” någon eller några månader. Sen det här med tabletterna. Det är ju verkligen inte bra. Nu vet jag ju egentligen inget om de tabletterna som du äter, men jag kan inte tänka mig att de är bra att äta i längden. Inte heller att öka dosen. Det kan inte vara bra för kroppen. Och om du nu inte kan tänka dig att vara sjukskriven så måste du ändå få hjälp med det här. Och jo, jag vet att du fått hjälp. Men det verkar ju inte som det hjälpt ju. Hur som helst, försök att ta hand om dig. Det är det viktigaste.
jag har smsat och skänkt 50kr<3
Hoppas du kommer att må bättre jag önskar dig all lycka va stark nu tyra kämpa ÄLSKAR DIN BLOGG stora kramar från tilda
http://stylebytt.blogg.se
Tyra. Jag vet inte om du kommer att se det här eller inte, vad du tycker om det här eller inte. Men jag ska be för dig. Jag vet inte hur du ser på saker och ting och vad du tror på, men jag tror. Jag hoppas det börjar gå åt rätt håll snart! Kram
Ingen vinner på att du spelar en roll, en roll som du tror att andra förväntar sig av dig. Frågan är om det är andra som förväntar sig den rollen av dig eller om det är du själv som sätter dig i den rollen, i rollen att allting är bra.
Du är den du är, både det positiva och det negativa. Du är inte mer än människa, en människa med känslor, funderingar o.s.v.
Jag vet hur det är att må dåligt, att spela en roll, att förneka, att blunda… Jag har gjort det sedan -98.
http://linnea84.blogg.se
när jag var 6 år satt jag på toan & kunde inte kissa! Hur mycket mamma än spolade med vattenkranen så kom det Ingenting, det var totalstopp, på bara över en natt.
Jag var 6 år och hade fått cancer!
där & då förstår man inte mycket,man är bara rädd, rädd för alla nålar och prover som skall in och tas , rädd för alla som ville krama en hårt och rädd för alla orden som sa hur orättvist det var för ett barn, rädd för smärtan!
Men nu i efterhand 11 år senare kan jag förstå den skräcken som lyste ifrån mina föräldrar, morföräldrar och alla andra släktingars ögon,men då hade jag bara ont & jag fick inte göra det jag mest av allt ville, Rida! När man har varit med om en sådan här sak så förändras hela ens syn på livet, du värderar så små saker så otroligt högt och närheten som du kan ge vill du sprida vidare så långt och länge det går, JAG besegrade cancern & jag lider i hjärtat med alla som har & har närstående som har denhär brutala sjukdomen, men vet ni? DET GÅR ATT VINNA! sluta aldrig hoppas, för de finns så många, som precis som jag,slår cancern på truten!! skänk nu pengar så fler kan få krossa skiten <3
Hej Tyra!
Jag läser och känner igen det där med stressen och ångesten. En sak är säker och det är att det är semester du behöver för att bli en människa igen, inte tabletter. tabletter är en temporär lösning.
Jag LOVAR att allt finns kvar om 2 månader. Det DU vinner är att få bli dig själv igen.
Gör det bara!! lycka till
Snälla tyra, försök att sluta med alla piller och försök hitta något som kommer hjälpa dig på den naturliga vägen, gå till en kinesisk läkare eller prova iallafall ett stort glas varm mjölk innan du lägger dig.
Pågår det för länge så är det nånting i din livsstil som du måste förändra.. fort!
det är första gången jag någonsin komenterar på din blogg men jag blev helt förbannad när jag läste att du käkar xanor. Vad är det för läkare som kan säga att det inte är beroendeframkallande?!. det är benzo,det är starkt beroendeframkallande piller och jag skulle avråda dig att sluta med dom. Har du skitit i och ta tabletterna en dag? hur mådde du då?. Min pojkvän har gått på de och det har varit en hemsk jävla resa under tiden han tog sig ur det(han har gått på de i en längre tid). 2 års resa och han är fortfarande inte klar mentalt. Dom hjälper för stunden att “ta bort problemet” men när du slutar med dom så finns dom kvar där endå.
[...] läste Tyras blogginlägg där hon öppnar sig om hur hon mår innerst inne och berättar om sin utbrändhet. Det är [...]
http://blogg.ckrets.se/?p=3984
TYRA! Sluta med xanor nu! Det är extreeeeeeeeemt beroende framkallande och leder inte till något bra. Mitt ex börja med sådana, tillslut hamna i ett beroende och kunde ta 15 st tillsammans med alkohol och mindes inget dagen efter och flippade bokstavligen ut totalt. de kommer sakta men säkert öka dosen mer och mer och tillslut kan du vara där. Läs på om xanor på internet!! dukommer vilja sluta. Annars krya på dig, hoppas allt löser sig, kram på dig
DU INSPIRERAR MIG! Du ska veta det, att du fortfarande har en förmåga att inspirera och göra skillnad för omvärlden. Idag klippte jag av mitt hår till axlarna för att symbolisera att lämna det gamla bakom mig. Men det är svårt att verkligen glömma bort det. Stay strong! Du är någons hjälte o önskar att du kunde finna den styrkan och leva på dina superkrafter igen! <3
http://stephaniesliv.blogg.se
Tro mig när jag säger detta. Ingen vettig läkare bara skriver ut dessa piller. De är till för människor med grova besvär, inte sömn/stress problem. Människor knarkar på dessa och ju mer man tar desto mindre dig själv blir man, man är som två personer. Det du beskriver ang dagen efter är typiskt för dessa piller, eftersom du fortfarande har dem aktivt i kroppen dagen efter. Om du tar två har du en kvar dagen efter, dagen efter det en halv osv. Det tar tid att bryta ner dessa ämnen. Du måste uppsöka en läkare som vet vad den håller på med om du inte vill fortsätta må dåligt, dessa piller kommer förstöra ditt liv, du kommer känna dig så ensam och behöva fler och må sämre. Jag menar allvar. Hoppas allt löser sig för dig!
Hej Tyra!
Jag tycker det är otroligt starkt av dig att gå ut med det här, eftersom som du säger “en storbloggare ska inte skriva om sina personliga problem.. det är liksom inte OK”. Du är otroligt stark & en stor förebild för många eftersom du vågar säga “Jag mår inte bra!” Det är inte många här i Sverige som vågar säga det, det tystas ner och är liksom inte accepterat. Jag vill tacka dig Tyra för att du tar bort denna tysthet och skriker ut istället. Du bär våran röst – vi som inte kan höras, för att media väljer att inte se oss, “vanliga människor”.
& vad behöver du förändra? ALLT! Det gjorde jag när jag var utbränd. Jag fick förändra allt, och det var skitjobbigt! Stäng in dig i ett svart rum, tills du saknar ljuset, stäng in dig tills du saknar de andra rummen, tills du saknar människor, frihet, världen, solen, och sen när du väl ser den kommer du att må så mycket bättre av att se den, än att du ska pressa på världen, tvinga på den på dig själv. Stäng in dig i din lilla bubbla & var där, och förstå att det är OK att må dåligt, det är OK att inte svara på sms, på samtal, du behöver inte förklara, det är OK att gråta, att ha panik, att ta det lungt, OCH DET ÄR OK ATT VARA MÄNNISKA! – glöm inte det!
kram. Fröken Annorlunda
http://frokenannorlunda.devote.se/
Glöm inte att fortsätta skriva
Har ju precis börjat läsa din blogg, så fortsätt skriv
http://www.malinmallaklaar.blogg.se
Fina Tyra! Jag vet precis vad du pratar om, var själv fasligt nära att rusa in i väggen 2005, då var jag 22 år gammal. Det är “dujtig-flicka-syndromet” som vi tjejer framför allt får problem med. Kraven är skyhöga från allmänheten men om möjligt högre från oss själva. Och hur orealistiska är de inte egentligen? Det finns inget som är värd all ångest, oro och symptom som man får när man är utbränd. Känslan av att man sakta dör innombords..är det värt det man kämpar för att uppnå? Kan man inte uppnå sina drömmar utan att arbeta ihjäl sig? Jo då, det kan man.Ta hand om dig själv, njut av lugnet, ta tillvara på de små stunderna bland vänne roch familj. Skratta, bara för att känslan när du är lycklig får dig att må så bra. Ingen människa kommer att uppskatta dig och värdesätta dig om du själv inte gör det. Ta vara på dig själv, det finns bara en av dig och har ångesten väl kommit så är det ett otroligt hårt arbete för att aldrig mer behöva oroa sig över känslan.
Allt lugn i världen skickar jag dig!!
Om du sjukskriver dig i 2 månader, kommer du nog att få det bättre just dem 2 månaderna. Men om du går tillbaka till ditt jobb och din vardag igen som innan, så kommer det bli lika jobbigt efter 1 månad. Du måste förändra hela din livs stil, inte bara 2 månader. Även fast 2 månader sjuk skrivning är bra för dig & din kropp, så måste du hitta ett sätt där din kropp mår bra alla månder !
Fortsätt kämpa, du kommer hitta ett sätt att må bra på!
http://www.enligtND.blogg.se
Och du Tyra, det finns sååååå många olika tabletter som du kan äta som INTE får dig att må som du gör. Tabletter som inte är beroendeframkallande på det sättet och som får dig att succesivt må bättre. Efter att ha blivit utredd under 7 månader innan jag fick min diagnos panikångest så vet jag hur svårt det är att inte veta och bara förlita sig på vården. Ställ krav!! Jag åt mina tabletter Paroxetin i 1½ år sedan trappade jag ned under 6 månader och slutade helt. Jag ställde krav på min läkare då jag vet hur konsekvenserna kan bli om man hamnar fel.
[...] Läs hennes inlägg HÄR [...]
http://sandragunnarsson.se/?p=2536
Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver.
Det bästa du kan göra är att ta det lugnt innan kroppen säger nej. Det är inget roligt att ha ett hjärta som hela tiden slår snabbt, att känna sig svimfärdig och yr, att bli ledsen utan anledning och att få panik. Det du behöver göra är att ÄTA bra och SOVA. Du måste varva ner och ta det lugnare och ta hand om dig själv. För det viktigaste är att DU MÅR BRA! Annars klarar du inte av jobb och annat som du tycker är roligt.
Mvh Lollo
Fina älskade Tyra!
Känslan av att inte veta vad det är för fel är brutal. Egentligen har man inget att klaga på, för på pappret borde livet vara tipp topp. Ingen fattar, för som du skriver, man vet inte själv.
Läkare skriver ut piller som inget annat. Piller ska vara en sekundär behandling!!! Men alltså människan då? Själen?
Jag hoppas du nånstans hittar den rätta vägen. Du är inte ensam.
Du besitter en stor beslutsamhet och en massa driv. Rikta den åt rätt håll nu, att ta tillbaka kontrollen över din psykiska hälsa.
Jag önskar dig all lycka du finaste tjej!
http://madzter.blogg.se
Åh vad jag får ångest när jag läser det här! Fy fan vad jobbigt! Jag fattar inte att du ens orkar stå upp och att det pågått i vad var det, 6 månader?! Jag ber dig verkligen, Tyra, sjukskriv dig! Jag håller helt med någon som skrev här över om vad är det för idé om du ändå inte kan njuta och vara glad över det du uppnått? Ta en paus, bli bättre, bli frisk och glad och så kommer du tillbaka till allt det du älskar sen. Tänk hur skönt det skulle vara? Jag tycker att det är skitjobbigt ifall jag inte kan sova under halva natten och då kan jag typ inte göra något alls dagen efter. Du är så otroligt stark! Men var sund mot dig själv och gör dig själv en stor tjänst för i längden kommer det vara så värt det! MASSOR av styrkekramar till dig, Tyra! Du är min idol!
Jag hoppas att det kommer lösa sig på något sätt för dig! Starkt av dig att du vågar skriva det här, så skönt ibland att läsa en blogg där allt inte är perfekt hela tiden. Jag känner igen mig i det där om att vara två olika människor. Jag är inte riktigt i samma situation som du, men ändå, jag tänker alldeles för mycket, ena dagen kan jag känna sådan lycka och nästa dag funderar jag på varför livet egentligen är värt att leva, kan låta sjukt och ibland blir jag ärligt talat rädd för mig själv men så är det. Önskar att jag bara kunde lägga mig på någon nivå emellan, visst är det kul när man är uppe på topparna men dalarna blir desto djupare och det sliter på mig. Återigen jag hoppas att det löser sig och att du kanske ändå kan få fortsätta och jobba med det du älskar, på något sätt!
det finns en speciell andledning till varför det är din blogg jag kollar hur många gånger som helst varje dag och det är just för att du lever ett normalt liv. Ett extremt spännande och det är så coolt allt du gör med bl.a stylebytyra och cancerfonden. Jag älskar att läsa om allt du hittar på. Det faktum att du inte alltid är jätte glad gör dig till en verklig person hur mycket alla hade velat leva helt bekymmersfritt så finns tråkigheterna och motgångarna där av en anledning. Anledningen är att annars hade vi inte vetat vad som var roligt eller när vi gjorde succé för vi hade inte haft nått att jämföra med. Så sa i alla fall min kloka älskade mamma när jag var mindre och var irriterad för ajg var rastlös och hade tråkigt. Så kämpa vidare. det kommer vara värt det i slutänden. Du är en inspirationskälla för många fortsätt bara vara dig själv och hoppas verkligen att du lyckas med att slappna av lite, men visst är det svårt när man vet att man har massa saker man vill och måste göra? men en vacker dag kommer du sova bättre än någonsin, en dag blir det bra jag lovar!<3
Tyra, det är som att läsa något som jag själv skrivit. jag skulle vilja ge dig en timma av mitt hektiska liv och tid.. mer än gärna, för att få Dig att le, och berätta my story.. lovar, du skulle känna igen dig. jag har varit lämnad själv av min SK bästa vän i Amsterdam, tågade hem i 2-3 dagar genom hela Europa för att ta mig hem.. jag har förlorat mitt “livskärlek” och bästavän, även släkting, inom loppet av 2 månader – denna sommar.. jag kan inte sova, dygnar och jobbar ändå.. haft 3 hjärnskakningar på 2 veckor. snälla, kan jag peppa dig! stora kramar!!!! You’r stronger then u think girl!..
The greatest pleasure in life is doing what people say you cannot do.
Lider med dig. Är i samma sits just nu och det är otroligt jobbigt att hela tiden låtsas att allt är bra inför omgivningen. Enbart dom närmsta vet hur jag egentligen mår men ingen verkar ta mig på allvar och förstå hur illa det faktiskt är.
Känner mig just nu ensamnast i världen, har ingen jag kan prata med.
Har ingen ork alls, har konstant yrsel som blir värre bara jag går utanför dörren vilket är problematiskt då jag har en hund som behöver gå ut, kan inte sova, kan räkna upp 50 till symtom jag har men du förstår säkert ändå.
Äter själv ingen medicin då jag försöker hitta en alternativ metod till att må bättre, tror verkligen inte att medicin är lösningen. Just nu känns det bara som att jag vill fly från allt och köpa ett hus i australien eller dyl. Men så lätt är ju inte livet tyvärr.
Jag hade nyligen semester i 5 veckor och visst, jag mådde väl liiite bättre men ingen större skillnad. Ta ledigt om du känner att du behöver det men förvänta dig inga mirakel om du inte gör en del förändringar i din livsstil.
Hälsan måste få gå före och det är inget fel i att erkänna att man inte mår bra.
Hoppas du mår bättre snart!
Styrkekramar från Malmö.
grymma du!! hoppas att allt löser sig!
http://byyamanda.devote.se
jag tror du vet vad du behöver göra, men du velandet som du har är rädsla inför det..
vilken fantastisk tjej du är som skriver detta inlägg.. jag känner inte igen mig i din situation, men jag tror att många gör det. du hjälper dem. fina du <3
Hejsan!
Jag tycker att det låter fruktansvärt det du går igenom!! Jag har försökt nå dig via mejl (via din assisten tror jag) men det har förmodligen inte kommit fram till dig. Jag har provat ett nytt hälsotillskott som är SKITBRA verkligen och min kompis som hade hamnat i en depression blev hjälp av detta. Det kanske är värt att försöka för att må bättre?! Du får gärna mejla mig så kan jag berätta mer om det!!
Kram från Jennifer
att må bra är livets svåraste utmaning! tycker att du är sjukt stark som skriver ut de här på din blogg, och jag tycker de är sjukt bra också att folk som läser bloggar inte bara tror att livet för en bloggare är underbart. sjukt starkt av dig, ta en paus från båda blogg och jobb ett tag ta med dig systern på en trevlig semester ha telefonen på hotellrummet och ring endast FÅ samtal. ta inte med någon dator utan bara dig själv och syrran å andas ett tag! det är du värd tyra å jag hoppas du kommer upp på fötterna snart så du slipper alla tabletter! vet hur de där känns fem tabletter plus enerig tabletter på morgonen och 7 på kvällen!
/ tablett monstret!
Sjukskrivna dig nu. Det finns inga alternativ. Klart ätt stylebytyra klarar sig utan dig ett tag. Du mår ju skit då spelar det ingen roll hur roligt jobbet än är. Bara du kan göra något åt din situation.
<3
Men lilla gumman! Blir sa ledsen av att lasa det har.
Men nu har du tagit forsta steget mot att bli battre. Du har accepterat och berattat. Jag vet inte vad svaret ar men din halsa ar viktigare an allt annat. Nar du mar bra igen sa kan du ta igen allt det andra.
puss min angel
hoppas att allt löser sig!<3
Tyra
Det ar beroendeframkallande men det behover inte vara farligt for det nodvandigtvis.
Man blir tillvand, for att fa samma effekt som innan sa maste du oka dosen.
Och nar du slutar sa mar du jattedaligt tills kroppen vant sig av vid tabletterna. Men ja, jag forstar ju att du inte vet vad du ska gora, det later jattejobbigt! Hoppas verkligen att du mar battre snart!!!
Hej Tyra!
Jag har just precis suttit & läst igenom denna texten även fast jag igentligen inte har tid till det.
Jag känner verkligen som du!
När ingen förstår, när ingen förstår ju jävla jobbigt man själv har det. Vad ska man göra?
Jag hade inte direkt tänkt att ” skita” i allt & gå vidare i livet, för så lätt är det inte. Jag har något att säga dig Tyra!
Kämpa, för utan dina andetag, vad är vi då?
http://sofieroos.devote.se
usch för sånna starka piller, många av dom ger värre biverkningar än att bara leva med sin ångest! jag skulle kräva att få byta till något mildare för kroppen. själv äter jag mirtazapin och har inte haft några biverkningar alls, sedan äter jag lergigan och propavan vid behov. du tar dig ur det här! det tråkiga är att det oftast tar några år.
Från början när du skrev om dina känslor så tyckte jag synd om dig. Du är driftig och jätteduktig!! Och har lyckas komma långt helt på egen hand! Men din kropp säger ifrån..om och om igen…våga lita på dina underbara anställda som kommer sköta det åt dig. Du behövs inte hela tiden, låt andra sköta jobbet. Du ser hur det gått…och åt vilket håll din kropp är åt. Det värsta är att det är endast du själv som orsakat detta mot dig själv och din kropp har sagt till under en längre tid, men har du gjort något åt det? Att ta piller som dämpar är inte lösningen. Du bör se över ditt liv. Företag, pengar är inet allt. Och tro mig dina anställda kommer göra dig rik då de jobbar åt dig så du behöver inte oroa dig för att sjukskriva dig. Så släpp allt och ta hand om Tyra, Va inte så girig (?) , dum …utan dax o ta hand om dig själv. Innan det är försent.
Tyra jag får ångestattacker med jämna mellanrum och då är det viktigt att åtgärder som inte är långsikta görs. Jag brukar stänga av mobilen en hel dag, släppa allt och andas djupt. Gå ut! Ta frisk luft! Krama någon hårt och gör något du tycker är kul som inte är jobbrelaterat. Hälsa på någon du saknar, gör något som är givande – för dig.
you´re strong girl ,keep going!
http://evvelinaeriksson.blogg.se
Jag gick precis ner till vår brevlåda här hemma, öppnade locket och där i fann jag ett vitt litet paket med rosa text på. Jag blev såklart jätte glad och öppnade det direkt. Mina varor jag beställt hem från din underbara hemsida hade alltså kommit. I paketet låg också ett litet kort med en bild på dig och massa text. Jag läste texten och kände mig nöjd över vad jag beställt. Går upp på mitt rum och går in på din blogg och får läsa det här. Jag får en klump i magen och känner att det här är du inte värd. Jag önskar dig all lycka att komma ur denna onda cirkel. Och jag hoppas att du inte behöver lägga ner ditt arbete för det. Det är som du säger, vad vore SBT utan dig? Ingenting. Men vad det än är som krävs för att du ska må bättre så gör det som behövs. Du gör ett fantastiskt jobb och vila upp dig nu i Kina. Kram på dig Tyra!
Hej, jag är långt ifrån en trogen modeblogg-läsare och det var av en slump som jag hamnade här, men jag läste ditt inlägg om din utbrändhet. Jag är 20 år gammal, och går från och med imorgon på sjukskrivning för utbrändhet pga stress. Har jobbat dag och natt, vecka ut, vecka in, i 1½ år utan semester, blivit inringd på mina lediga dagar, och fått stanna kvar på jobbet längre, för att tillägga – snabbmats restaurang, där tempo är a & ö. Jag kan förstå frustrationen över att du är ung, och det här ska vara den roligaste tiden i livet, men det känns bara bajs. Jag känner så. Träffar inte min sambo speciellt ofta eftersom vi ofta har “jobbat om varandra”, han jobbar dag, jag jobbar natt, och vips så har man inte träffats på en vecka. Hur tror du det blir med vänner? Jag har inga kvar. Nu ska jag äntligen få 3 ynka veckor till att “återhämta mig”. Alla runt omkring tycker att det är så hemskt, och visst, det kanske det är, men jag tänker vända det här till något positivt. Nu ska jag göra saker jag inte haft tid med. Jag ska diska och städa, jag ska gå på bio vilket jag varit på 1 gång på 4 år. Jag ska laga god mat och träna, jag ska sitta hos min mormor och baka fika bort dagarna. Nu jävlar. Hoppas det löser sig för dig. Det spelar ingen roll om du gör några tonårstjejer besvikna för att du tar en paus, det är dig och ditt liv det handlar om, du är viktigast. Och hur ska du kunna leva när du mår som du gör? Fasader faller alltid någon gång. Ta hand om dig.
http://samasinsamantha.blogspot.com
Be strong girl! Du är talangfull men du kanske inte orkar prestera så hårt som du gör, slappna av lite!
Själv måste jag äta medicin mot min nervskada i nacken= kronisk värk + att jag har en nervstimulator inopererad för att lindra värken litet. Önskar inget hellreän att slippa värken om så bara för en dag.
Men så tänker jag på alla som har det värre än mig. Min skada är ju inte livshotande…Men visst kan man få önska ibland. Kan oxså känna att batterierna är på low.
Sköt om dig! Det tar tid att bli “utbränd”, låt det ta sin tid att bli bättre….
Kram
http://www.lillamyspysselblogg.se
Jag är 22 år idag, min depprision satte igång när jag va runt 11 år. Har nu ätit piller i över 6 år för mina besvär, men inget verkar funka, och jag kan nu in te längre vara utan dem, har försökt att trappa ner flera gånger, men min kropp skriker efter dem! Jag känner mig som en narkoman. Jag lider av social fobi, panik ångest och borderline, det är ett helvette. Jag har aldrig kunnat jobba, och inte heller har jag gått gymnasiet pga mina besvär. Just nu går jag på en dbt behandling och detta är min sista utväg, om inte detta funkar så tror jag inget gör det. Jag sover som de flesta idag, det vill säga hur dåligt som helst. Jag är 22 år och har nu gått in i väggen och jag är för första gången rädd, rädd för mitt liv och mina tankar, mina överdoser jag tagit i livet är inget jag va rädd för, va aldrig rädd för döden tidigare, det visar mina armar. Men nu, idag är jag livrädd, och det är pga min lilla livslust jag har kvar, och jag har äntligen vågat berätta om den till min far, det hjälpte… så kanske blir det psyket snart för mig igen, för jag är så rädd för mig själv och mina tankar… psyket eller framför tåget är mina 2 val nu känns det som. Jag är så ledsen och rädd…
Du är grym Tyra, du som person, inte den karriär eller ditt vackra utseende. Ovasett vad du gör i framtiden så glöm aldrig det!
http://lindzon.blogg.se
allt kommer att bli bra
INSHALLAH
<3
Kbt- terapi, de hjälper dig att lösa dina inre olösta gåtor om dig själv…de räddade mitt liv!
Ta hand om dig tjejen. Det viktigaste är hälsan och hinna med att umgås med dom man älskar. Jag fick precis erfara hur snabbt man kan mista någon och då är det inte mycket omkring som är värt något.
Ta den tid du behöver och glöm aldrig hur grym du faktiskt är. All cred till dig!!!
du är <3 som du är !!!
Va med din familj och dina vänner njut livet allting kommer bli bra.
du är så snällll
tro på det allting kommer bli bra <3!<3!<3!…
Jag hoppass att det löser sig , men jag vet att du kommer klara det här 1000% jag tror på dig och snart så kommer du och kunna sova hahah och vara alltid glada,snälla,sötta,finna,vackraaa grymmaaa brud <3
ohh det kommer bli bra <3
hoppass det blir bra puss och kram <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Tyra! Önskar att det var något man kunde göra för dig! Tycker uppriktigt synd om dig, måste vara hemskt! Brukar faktiskt tänka på dig när jag själv känner mig “utarbetad”. Du är en sann förabild i många avseenden! Du är ärlig och stark.
All kärlek till dig, hoppas att kommer till rätta! <3
http://www.webpresent.se
Försök att lyssna på din kropp, jag vet hur svårt de är.
Håller precis på att ta mig tillbaka till livet!
Det bästa för mig gällande min ålder är att alla tagig mig på allvar.
Varma kramar
http://isabel.jfmotorsport.se
Jag vet precis hur du känner dig, jag har haft sådana perioder fram och tillbaka sen jag var 14. Idag är jag 24, och har lärt mig hantera det någorlunda. För mig har det aldrig funnits någon gyllene lösning på problemet. Jag har provat med tabletter, men grejen med det- för mig i alla fall- är att deras dövande effekt gör att man glömmer bort roten till problemet, och egentligen bara skjuter upp problemet. Vissa perioder har jag varit tvungen att sjukskriva mig helt från mitt jobb (och det är som du säger, riktigt svårt att göra om man älskar det, och om man har mycket ansvar inom företaget) och vissa perioder har det räckt med att bara lugna ner tempot. Jobba halvdagar/halvveckor och låta någon man litar på ta över ens arbetsuppgifter andra halvan av tiden. Och tvinga sig själv att ta det lugnt. Speciellt när du inte kan sova. Försök med små saker, såsom att ta ett långt bad, utan mobil, musik eller annat. Ibland kan det hjälpa bara att sätta sig och pyssla med en scrapbook eller nåt sånt. Till slut gör alla dessa små saker att man mår lite lite bättre. Och viktigast av allt, stäng inte ut människor nära dig! Jag gör alltid det, så fort jag mår det minsta lilla dåligt isolerar jag mig helt från omvärlden. Men som tur är har jag en bästa vän som inte låter mig göra det längre. Så fort hon märker att jag börjar bli lite anti så kommer hon och bara är med mig, utan krav på att jag ska rycka upp mig eller prata ut om det, utan bara för att jag inte ska begrava mig i mina destruktiva tankar.
Det här blev lite pladdrigt, men hoppas det kan hjälpa litegrann i alla fall. Jag hoppas det känns bättre snart, men förstår verkligen hur jävla svårt det är… Och du är riktigt modig som skriver om det på bloggen, jag tror det kommer stärka dig att våga prata om det. Kram!
En enda mening: Gör det som är rätt för dig och ditt psyke (och lär från Annika Marklund).
Tyra, ta inga som helst piller som innehåller benzo (t.ex Xanor) över huvud taget. Min pojkvän var pillermissbrukare och benzon förstörde honom totalt, jag valde då att lämna honom då jag inte vill ha en knarkande pojkvän, det var jobbigt som fan men jag var tvungen att sätta mig själv och mitt välbefinnande först i detta fall. Och som tur var i ett klart tillstånd insåg han vad som hade hänt och bestämde sig för att sluta och satsa på oss. Idag är han ren och har vart det ett bra tag men han känner fortfarande behov av benzo, både psykiskt och fysiskt och säger att benzo är den värsta drog han någonsin tagit och att det är ett rent helvete att ta sig ur det. Och han har tagit i princip allt kan jag säga. Så sluta med Xanoren genast Tyra, för ditt eget, och dina nära och käras bästa.
Hejsan Tyra!
Det du går igenom nu förstår du som tur är att det är inte bra. Min mamma jobbar för världens största hälsoföretag och har hjälp många som har gått in i väggen, sömnproblem, ja allt.Tycker verkligen att du ska ta en titt på detta. Du dödar dig själv sakta o plågsamt just nu.
Företaget heter NIKKEN googla tex NIKKEN sömnproblem så kommer antagligen deras sovsstem upp som får en i djupsömn. Den innehåller jordensmagneter som vi inte kan leva utan med som har minskat rejält i vår omgivning därav att det säljs på andra sätt nu. Du får jätte gärna höra av dig om du är intresserad för det du just nu håller på med dödar dig. Tabletter och skit är inget bra. Speciellt inte när man börjar med det när man är så ung som dig.
Jag lider med dig och har varit och är ibland i samma skor.
Du kanske redan har fått en mängd hjälpsam information om
hur du skall lindra dina sömnsvårigheter. Här är några tips i alla fall:
- Intag ej choklad, kaffe eller nikotin 5 timmar innan du skall sova.
- Träna inte eller försök trötta ut kroppen strax innan sömn
- Ta inte powernaps under dagen, utan vänta tills kommande natt, även om du är trött
- Lägg dig inte hungrig
- Använd inte sängen som arbetsplats eller liknande utan bara till sömn
- Kan du inte somna under tio minuter, gå upp, gör något annat tills du känner dig sömnig, och försök då igen (upprepa om ej kan sova)
- Sov inte längre på helger, utan eftersträva ett sömnmönster som ser lika ut dag in och dag ut, vecka ut och vecka in
- Försök lägga dig avslappnad, gör avslappningsövningar
(Tips: Spänn dina kroppsdelar en efter en, börja med tårna t.ex. och arbeta dig uppåt. Spänn kroppsdelen så mycket du kan, och slappna sedan av, gå vidare till nästa kroppsdel. Annat tips är klassikern räkna får, fast, börja på typ 673 och räkna hela tiden minus 7, tappar du fokus, börja om, börja om, börja om.)
Lycka till Tyra, glöm inte att det alltid vänder, även om det inte alltid går lika fort som man önskar. Kramar till dig.
Tyra! Jag förstår dig!
Vet inte riktigt vad “ditt problem är”, men låter liknande mitt. Har levt med panikångest i 5-6år och det är fan det värsta som finns. Jag kan inte tex äta middag med folk jag inte känner så bra, får panikattacker då och massa andra saker drar fram min panikångest. Saker som är människors vardag är mina största problem. Och ingen förstår en känns det som.
Men jag själv tycker du ska sluta äta medicin, för att det förvärrar bara allting. Speciellt när du slutar äta dem! Tro mig! Du måste försöka hitta roten till plobemen och ta tjuren i hornen och möta dina rädslor. Det tar jävligt lång tid det gör det, men det hjälper. Inte för att jag har blivit av med min panikångest, är väll kanske någonting jag får lära mig leva med men försöka underlätta den på något sätt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara allting men, de som har panikångest förstår oftast varandra. Och vissa säger “det finns ju fan inte något som heter panikångest”. Menmen jag önskar dig lycka till och att du blir bättre! Pösshäääääj
http://mawali.blogg.se/
Hej Tyra! Jag ville bara berätta för dig att Xanor ÄR beroendeframkallande. Min pojkvän äter dom och hans pappa har ätit dom i 15 år och han har höjt sin dos sakta men säkert hela tiden. Min pojkvän däremot har höjt och sänkt sin dos. Hans pappa är extremt beroende och han kommer inte kunna sluta med dom. Men min pojkvän har fortfarande en chans men han måste ju avvänja sig sakta för att inte chocka kroppen. Inga bra tabletter alls om du frågar mig. Be att få dom utbytta direekt! Kärlek till dig! Feel better! Kram! /Nathalie
Hej Tyra! Är svårt för mig om bara är 14 år att förstå hur du känner dig för jag känner mig liksom inte så men jag kan på ett sätt förstå hur jobbigt det kan vara, att man känner att allt är så jävla jobbigt! Men man vet inte vad som är jobbigt och varför. Att allt känns så meningslöst när man egentligen har världens bästa liv, man bara känner sig allmänt nere och mår så dåligt.
Men vad jag tycker du ska göra är att ta en vecka ledigt, ledigt från ditt jobb, inga möten, inget inbokat. Bara göra vad du vill. Inte bry dig ett skit om vad du äter. Bara sitta hemma och läsa bok, gå ut och promenera och inte tänkta ett skit på planering osv. Visst det är inte bara att ta en vecka ledigt, men av alla 100 år man lever tror jag att man har råd med 1 vecka för att ens kropp ska må bra. Hoppas din deprission snart går över! Kram Viktoria
Det här inlägget är oroande på många sätt, främst för att du verkar så förvirrad och uttrycker dig väldigt oklart om ditt tablettmissbruk och ditt psykiska tillstånd. Du verkar inte ha en tanke på att större delen av dina läsare är osäkra tonårstjejer som inte har en aning om hur de ska bemöta dina plötsliga behov av tröst och analyser, och som jämnårig med dig kan jag bara uttrycka min förvåning över hur du blottar dig i bloggen.
Krya på dig, hoppas att du mår bättre snart och kan leva ett vanligt, vuxet liv utan offentlig pryl/status-hets, utseendehysteri och ständiga känsloutbrott!
http://haringenhemsida.se
Jag klarar inte av att se/hora att nagon mar daligt varesig det ar min familj/vanner eller nagon jag absolut inte kanner. Jag bor i Shanghai sa jag har varldens lust just nu att ta nasta plan till Guangzhou och ge dig en bamsekram och saga att allt kommer losa sig! Hang in ther girl, du ar stark du kommer ta dig igenom detta
Starkt att du berättar! <3 Jag tycker att du ska visa upp båda sidorna av Tyra i bloggen.
http://savie.devote.se
Kan det vara så att du inte är nöjd med dig själv och tycker själv att du har allt men kan inte ge någonting tillbaka till alla runt om dig och det gör dig stressad? Jag är absolut ingen som vet men det var bara en vild gissning.. För jag kan tänka mig att det påverkar en. Men iallafall.. Bara några tips jag tror kan hjälpa – Dra ner på arbetet och börja på yoga, lär dig meditera! Kom iväg från omvärlden. Om du inte tycker att detta jag nu skriver ger dig nått alls eller att du inte ens har något intresse för yoga, gör det endå. Du lär dig andas och kommer börja ge dina celler syre. När du har börjat gå på yoga här hemma (gör det i grupp på något litet ställe, kanske åk lite längre bort ut på landet för att komma bort från staden?) kommer du säkert må lite bättre men GIVETVIS inte komma bort från din deprission och sen tycker jag du ska ta nån månad ledigt. Gör som Julia Roberts i “Eat Pray and Love”.;)Res bort, själv! Åk till Italien, ät massa spagetti,pizza och andra läckerheter! Åk till Indien för att gå på ett läger där du yogar och bara pratar med dina tankar osv! Umgås med dig själv
Hoppas du mår bättre, jag håller tummarna för dig! ♥
http://www.izbella.blogg.se
Bra inlägg. Deppighet är en llivsstil som man valt – genom arbete eller annan stress. Men den är, tyvärr, egenvald.
http://groomingmocker.blogg.se
Kan inte fatta att Du fått den medicinen ordinerad! Den är INTE bra, prata med en psykiatriker och be att få byta, det finns många, mycket bättre, alternativ. Trodde knappt att den skrevs ut överhuvudtaget numer. Eller Du kanske ska byta läkare? Hur som, Du är vacker som få, och duktig och väldigt, väldigt ambitiös! Sänk Dina egna krav lite, jag vet, det är svårt när man är högpresterande, som Du. Kramar i massor!
TYRA! Din kropp ,din hälsa ,ditt välmående och HELA DU är 10 000 viktigare än ditt jobb!
Jag tycker att du ska göra det som krävs för att du ska bli frisk och om det är att sjukskriva dig så tycker jag absolut att du ska göra det! Du måste liksom tänka på din hälsa först..
Jag tror på dig och att du klarar det här, krya på dig Tyra!!!! <3
Jag blev själv sjuksriven från skolan på 50% i slutet av förra året pga utmattningssyndrom. Efter några månader pratade vi om ifall jag skulle få 100% sjukskrivning eller bara hoppa av skolan eftersom jag ändå skulle behöva börja om nästa år i så fall. I april skrevs jag ut och jag har ända sedan dess försökt sluta vara så “duktig” hela tiden, och bara ta det lugnt och andas ut. Lättare sagt än gjort! Nu går jag i alla fall i skolan igen, det fungerar helt okej men ibland måste jag dra i handbromsen lite och säga ifrån, jag orkar inte hur mycket som helst. Det är en jobbig “sjukdom” och den syns ju inte utanpå, det känns som att folk bara tror att man är lat, vilket man absolut INTE är. Ta hand om dig, sjukskriv dig så länge du behöver och träna på att inte göra ALLT (även fast man vill köra 100% hela tiden). Kram!
http://ung-och-dum.blogspot.com
Kära Tyra. Du är en sådan inspiration för mig, så stark som du är är inte många människor. Du är en förebild, och jag hoppas verkligen att du börjar må bättre snart. Krya på dig!!
ät inga mediciner snälla!!
min mamma kanske kan hjälpa dig.. hon har ett företag som heter allergikliniken i linköping där hon kanske kan hjälpa dig med dina sömnproblem och nästan vilka problem som du kan ha.
http://allergiklinikenlinköping.se/
snälla gå iaf in på sidan och kolla. det kan vara något som fungerar. men ta inga mediciner!
http://allergiklinikenlinköping.se/
Antar att du inte orkar ta dig igenom alla kommentarer här men hoppas du läser detta.
Vore jag dig skulle jag be om ett läkemedel som inte är narkotikaklassat och beroendeframkallande. Xanor tillhör läkemedlet bensodiazepiner. Om du utvecklar ett beroende av dem, kommer du ha utvecklat ett beroende av alkohol också. Detta då de tillhör samma “drogfamilj” och hjärnans belöningssystem reagerar likadant på preparaten (båda ger en sömn/lugnande effekt). Som du redan märkt har du fått en ökad tolerans vilket jag ser som oroväckande. Ta hand om dig och om du förmår, ta en paus från allt.
Kram
Så ledsamt att läsa, att jag knappt tog mig igenom hela inlägget. Jag VET, att du har vunnit en seger över dig själv och ditt mående över att våga skriva detta i din blogg. Jag önskar dig ALL LYCKA i framtiden och hoppas att du kommer att må bättre.
/Stina Gävle
Hej Tyra!!
Jag är 14 år har inte gått igen något ,har inte haft någon pojkvän eller något sånt…
Men för några dar sen hade jag en vikarie som berättade om sitt liv. När jag hörde varenda ord h*n sa, så var jag nära på att svimma såå mmycket h*n har gått igenom. I från att hennes/honom man/fru har hotat henne/honom med en kniv att hon skulle bli våldtagen och h*n skulle sälja honom/hennes till en man/fru. Till h*n har varit med en olycka som h*n kunde ha mistat livet av!
H*n hade sovit i en bil 2 gånger med sin dotter i en iskall vinter natt bara för hennes/honom man/fru kasta ut henne/honom där för alkhol var viktigare.H*n var en cevil polis i england och nu är h*n i sverige för att nu har h*n blivit mord hotad. Jag börja gråta inombords, och jag kunde inte förstå att allt detta kan hända en person. Det h*n berätta ,kallas verklighet. I dag är h*n bara 30 år gammal!!!!!!!!!
Hoppas allt blir bra Tyra ,du är stark! (be strong girl)
Kram <3
Min bror fick cancer för 4 år sedan, han blev bättre och läkarna sa att han skulle bli friskförklarad i januari 2010.. Sommaren 2009 så blev han sämre igen och läkarna trodde det var borelia, borelia och cancer ligger så nära varandra så man ser typ inte skillnad på dom tydligen, den 15 oktober så fick vi reda på att det var ett återfall och inte alls borelia, allt gick bara nerför och den 30 november 2009 somnade han in.. Jag och min bror har alltid varit så nära varandra, han var min bästevän liksom, den personen jag växte upp med och älskade.. Jag gick runt med sorgen, ilskan inom mig och i våras så försökte jag ta livet av mig. Men folk runt om mig hann stoppa mig och jag fick hjälp att få ur mig allt. Nu har jag lärt mig mer om att hantera sorgen, det är inte lätt, men det måste gå. Och så fort jag hör något om cancer så blir jag tårögd, jag tänker på dig! <3
[...] dagen jag skrev detta inlägg om hur jag egentligen mår, så åkte jag, Sandra och John till ett varuhus i Kina. Jag och Sandra [...]
http://tyras.se/2011/10/16/sondag-16-oktober-2011/
Tyra, jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Efter en abort som jag ville genomföra brast allt. Jag blev helt och totalt nedsträmd. Inte på en gång men det kom smygande. Jag tror att eftersom jag hade sån koll på min kropp så märkte jag symtomen och tog kontakt med en psykolog väldigt tidigt, där fick jag beskedet “om du inte tar det lugnt går du in i väggen”… Det var helt sjukt i mina öron. Jag gick i gymnasiet, jobbade extra på ICA, hade inga speciella intressen utanför skolan som belastade mig och jag ville lyckas i skolan. Hur kunde jag kunna gå in i väggen.
Min mamma sa samma dag att du ska inte gå på tabletter. Och jag höll med. Jag jobbade stenhårt, betygen dalade men mitt välbefinnande steg. Jag minns att jag satt helt apatisk i flera timmar. Tänkte inte på något utan bara satt.
Hur som helst så kan jag rekommendera två saker. Meditation och motion.
Det kommer bli bättre!!
Xanor (benzodiazepiner) är extremt beroendeframkallande, har själv använt detta till och från, har än idag ett beroende, som jag klarar av att hålla mig från.. då åt jag bara i perioder. Har man en gång utvecklat ettsug efter drogen så får man leva med det. Har även hållt på med andra tyngre drogen, men ingen så starkt beroendeframkallande som benzo. Nu låter jag som värsta knarkaren, men jag levde ett helt normalt liv med jobb vänner mm när detta pågick. Men de finns andra alternativ än xanor. Kram
Jag har följt dig ett tag nu och känner igen mycket av det du skriver i in låtsassyster. Hon fick diagnosen bipolär. Hon kan ena dagen ha jättemycket energi medans hon nästa dag är jättetrött och nere. Hon har försökt ta sitt liv vilket är jättevanligt för denna sjukdomen. Det tar ett tag att komma dit men jag tycker verkligen du borde se om du ar något liknande så du får rätt medicinering. Kram
Det finns inga genvägar tillbaka från en utbrändhet.
Jag har varit där vid 25 års ålder och kämpar än.
Några vänner är på väg dit och jag hjälper dem dagligen att hjälpa sig själva. Jag ser kollegor som jagar fram som vilda maskiner och tror att dem ska kunna göra allt.
Dagens stressiga samhälle tar kol på oss!!!
Tyra! att inse att man är svag är en styrka och först när man ber om hjälp är man på rätt väg tillbaka! Någonstans måste man börja och att leva i framtiden har en hämmande effekt på läkningen.
Ibland måste man bara få vara och skita i konsekvenserna. För om man inte tar hand om sig själv så kommer det aldrig ske.
Mediciner är inte en lösning. Det ÄR beroendeframkallande på det sättet att din kropp tror att du mår bättre och då tar man gärna tabletten när det känns motigt istället för att luta sig tillbaka och fundera på – Vad är det som får mig att må dåligt och hur kan jag göra det bättre just nu?
Andas mycket, syresätter hjärnan, andas på rätt sätt, det fick mig att kunna sova igen. Jag snittade på 2h sömn/dygn under ett helt år, det är fruktansvärt hemskt och man går på högvarv hela tiden, tror att man kan somna vart som helst, men det går inte att sova.
Jag har fått så bra tips och hjälp av psykolog och man får leta innan man får rätt hjälp. Läkare tror jag inte i allmänhet i dag kan ta sig den tiden till patienter, tyvärr.
Lycka till och kom ihåg: Lev i nuet, värdesätt dig själv högst och sänk kraven på dig själv. Lätt att säga, men nödvändigt för ett rikare liv.
<3
du vet att det är stress och du vet att du behöver sjukskriva dig. det är lätt att tro att det inte går, men det går. det är bara du som kan göra det dock. och om du inte gör det kommer det aldrig att bli bättre, tvärtom. hårda ord men det är sanningen. och jag vill bara ruska om dig för det är vad jag såhär i efterhand önskar att jag kunde ha gjort med mig själv när jag var i samma situation. jag hoppades hela tiden på att det skulle gå över av sig självt. men vi vet innerst inne att det inte gör det. var nu inte efterklok när det redan är för sent! förstör inte ditt liv, utan din hälsa har du ingenting, den är mer värd än något annat. ju längre du går och väntar desto sämre kommer du att må, och desto längre blir vägen tillbaka. två månaders sjukskrivning räcker knappast. men en dag i taget. när man börjar ta fler tabletter än man egentligen ska för att kunna sova, då har det redan gått för långt. men det är svårt att inse när man är mitt uppe idet, hur allvaligt det faktiskt är. snälla lyssna på en med egen erfarenhet av att inte lyssna till den egna kroppen, det får man ångra. Inget kul jobb, inget resande, inga middagar med vänner, INGET är värt det…
http://ordinary-justlikeyou.blogspot.com
KBT och mindfullness är mitt tips.
Det blir en lång resa,
men antagligen kommer du kunna sova efter det.
Hej Tyra! Jag vill bara säga att du är inte ensam det finns folk som känner precis som du känner, den där frustrationen att inte kunna förmedla känslan man har inom sig varje dag. Jag tycker inte du ska fortsätta pressa dig själv. Du gör ett så enormt bra jobb med SBT och din underbara blogg men nu är de dags för dig att ta en paus och landa igen. Jag förstår hur du mår för är i samma situation och de viktigaste för dig är att du har någon som konstant peppar dig till att komma upp ur sängen och klara av en dag i taget. Du måste finna dom sakerna som gör att du mår bra som gör att du blir glad. Är de att spendera tid med familjen eller vännerna så är de du ska göra. Jag tycker de är bra av dig att du skriver detta inlägg för det kan va bra för alla som älskar att läsa bloggar och som fortfarande är unga att förstå att de inte alltid är så glamoröst just pga att bloggarna är människor också. Jag tror du har tagit dig lite vatten över huvudet och jag hoppas att du lyssnar till ditt inre nu och tar en paus, låt den vara hur lång du vill. Men jag tror att skulle du gå till läkaren så borde du bli sjukskriven på en gång. Kolla på mig jag va sjukskriven helt och hållet och jag har inte ens fyllt 20. Jag har fortfarande låga tankar om mig själv och de känns som jag inte kan klara av något just nu. Har också svårt att somna för de är på kvällarna jag mår som värst de är då alla tankar och känslor kommer fram medans under dagen går jag runt och säger att jag mår bra för man inbillar sig. Jag önskar att jag en dag kan svara på frågar hur jag mår och svara bra och verkligen mena de! Nog om mig nu! Jag vill bara att du ska förstå vilket enormt stöd du har från alla dina läsare och vi alla vill dig bara väl och att du ska må bra så jag tycker från egna erfarenheter att du tar en liten paus inte från allt kanske men från de du känner är tuffast just nu. Kram på dig och jag hoppas verkligen att jag en dag ska få chansen att möta dig i verkligeheten så jag kan få ge dig en varm kram! Ta hand om dig nu, Tyra <3
Hej Tyra!
kram
Jag hoppas att du läser detta och kan ta det till dig. Att “bara” ta det lugnt någon månad eller som en del andra här säger “hem och mys med kompisar och familj” det kommer inte hjälpa, inte om du haft detta så länge som du har och inte om du äter den medicinen. Min mamma “gick in i väggen” och fick en utmattningsdeprition, hon fick då piller likt dina och det förlängde hennes sjukdom med ca 2 år! för så lång tid tog det för henne att bli av med beroendet. Varje gång du minskar dosen kommer “allt” tillbaka. Idag 12 år senare är hon frisk, hon är inte samma människa och hon lever inte alls på samma sätt. Om du vill så kan du säkert få träffa henne och prata lite. Hon jobbar som hälsopedagog idag med allt från massage, träning, kost, stress m.m och hon har kontakter till dom som är riktigt bra på kbt etc. Maila eller skriv till mig på fb om du vill. Jag tror att det skulle vara bra för dig och hjälpa
http://www.facebook.com/ida.drougge
Jag förstår precis vad du menar. Jag har precis fått veta att läkarna misstänker att jag har borderline personlighetsstörning. Här kämpar jag.
http://delalou.blogspot.com/
Hej!
Starkt av dig att berätta detta. Om fler skulle våga gå på djupet och berätta om såna här saker skulle nog pressen att visa ett perfekt liv minska för många. Tråkigt att du ska behöva må dåligt, tycker att du ska sjukskriva dig och ta hand om dig själv. Fokusera på att bara vila och få må bra, samt ta emot professionell hjälp. Var rädd om dig! Ett tips för att kunna slappna av som hjälper mig, gå in på youtube och sök på “Lita massageclips”. Helt suveränt! Kram / en läsare
jag tycker det är jätte bra att du delar med dig om det här, det är ju trots allt din blogg och det hjälper många gånger att skriva av sig lite.
Jag vet inte om du kanske kommer tycka att det här låter jätte konstigt men jag tänkte att du ändå kan ge det en chans. Testa innan du gå å lägger dig att säga “om Gud och Jesus finns, hjälp mig komma ur det här…eller hjälp mig så jag kan sova gott inatt” Det viktigaste du måste göra när du säger detta är att själv tro att det faktiskt kommer att hända och att Gud kommer hjälpa dig. Allting beror på dig, hur vida du tror på det eller inte för Gud vill hjälpa dig, han sträcker ut sin hand till dig, han väntar bara på att du ska ta den.
Hoppas du testar det för vad förlorar du på det? Ha det bäst Tyra och lycka till i framtiden, jag hejar på dig!
Det finns inga antidepressiva eller sömntabletter som INTE är beroendeframkallande, jag åt antidep. när jag fick diagnos utbrändhet men kommer nu tyvärr inte ihåg vad jag åt men jag fick “brain shivers” alltså stötar i hjärnan av tabletterna vilket var väldigt obehagligt. Tydligen så är det en av biverkningarna av dom men läkarna är VÄLDIGT tyst om allt som tabletterna kan ställa till med, om man själv börjar läsa om allt som dom gör bla. att det kan ge sömnsvårigheter, vilket du verkar ha så slutar man att äta, det var vad jag gjorde, jag trappade ner och slutade helt mot läkarens vilka, men HON visste inte ens vad det berodde på alla mina biverkningar(!!!). Jag hade som du svåra sömnsvårigheter och så ger dom sådana tabletter som det till och med står i bipacksedeln att dom kan ge sömnstörningar är ju helt sjukt, och sen att dom proppar i en sömntabletter på det… herregud! Min räddning var sömnterapi där de även går igenom vad sömntabletter gör vilket inte var så fagert att höra. Hoppas att det löser sig, men jag vet vilket helvete det är och att det är inget man ens önskar sin värsta ovän…