Vad bra svar!
En fråga: har du valt ut dina modeller än? För jag skulle gärna vilja va med, så kan man skicka in fortfarande? Sjukt snygga kläder, skulle inte tacka nej till att bära dem! Puss
Känner verkligen igen mig i tjejen. Flyttade 33 mil från min hemstad, där jag trodde jag hade mina bästa vänner. Men man märker vem som är ens sanna vänner är. Jag hade 4 riktigt bra vänner när jag bodde där, jag kan kalla EN av dom VÄN nu, dom andra har jag knappt någon som helst kontakt med..
Jag träffade alltid dom då jag åkte och hälsade på innan, då var allt precis som innan och dom lovade att dom skulle hälsa på gång efter gång, en av dom har aldrig hälsat på, en har varit här en gång, och den som jag fortfarande kallar min vän har varit här 2 gånger. Man orkar inte tjata längre efter ett tag så jag gav upp istället…
2010-09-23 @ 6:25 pm
Postat av: anna
så jordnära klok du är! Jag undrar lite om hur lång du är och om du någonsin har kännt att du varit för lång? Jag är 178 cm lång och känner att jag inte kan ha högklackat för att jag kan bli längre än de flesta killar när man är ute. Jag vill också kunna använda klackar utan att kännamig som världens längsta giraff!
Bra svar Tyra! Finns inget värre än vänner som sviker .. Man blir så plågad. Jag tar verkligen vara på mina vänner som jag är 100 % säker på att dom stöttar mig.
känner verkligen igen mig. vi var ett kompisgäng som var så sjukt tighta, vi gjorde allt ihop, vi hade häst i samma stall allihopa, vi hade vår första fylla ihop, vi har gråtit ihop, skrattat ihop, rest ihop… vi umgicks jämt och det var svårt att ta sig in som ny i vårat gäng, inte för att vi var dryga utan för att vi var så sjukt tighta, vi behövde liksom inte prata ibland, utan bara titta på varandra för att förstå varandra. Sedan flyttade jag 36 mil när jag träffade min fina pojkvän, vi gled ifrån varandra, några av de andra i gänget flyttade för plugg osv.. trode ALDRIG det skulle hända. vi är inte ovänner idag, men träffas typ max 1 gång om året trist, men samtidigt har vi haft vår tid tillsammans känns det som, vi har så olika liv och är inte riktigt på samma våglängd. men de känns surt, vi som var så sjukt tighta. den bästa tiden i mitt liv, om inte den roligaste och galnaste
Bra svar
Varit med om samma som tjejen som skrivit brevet. Det är så tragiskt att inse att folk man tror är ens vänner kan svika en så. Taletsättet “medgång ger vänner,motgång testar dem” stämmer verkligen. Sånt här sållar ut de de “vänner” som egentligen inte bryr sig om en. Tragiskt, men det har lärt mig mycket, jag litar inte på folk på samma sätt som innan och tar dem defintivt inte för givet.
Kika in på min nyöppnade STYLIST-BLOGG!
Alltifrån kändisar styling, fotosessions och egna tävlingar som “STYLAS VACKER” för träffpunkten.
Vill du STYLAS VACKER? Ansök redan idag för o komma före i kön!
Kika även in på Dedes blogg – den finasde killen i bloggvärlden!
(Han kan inte ens längre ha bilder för alla tjejer är helt förälskad i han o stalkar honom till fotbollsmatcherna)
Otroligt VACKER kille med otroliga kärlekstexter! Dissade även Blondinbella nyligen!
Bra sagt.
Tyra, detta kanske står någonstans i din blogg. Men kan inte minnas att jag läst det. Kan inte du nämna fem favoritband/artister och fem favoritfilmer? Lite “trista” frågor, kan hända. Men roligt att veta.
Jag känner igen mig precis i känslan. Och jag har ändå inte flyttat från staden ens.
Såhär, för ett år sedan fick jag veta att min mamma har bröstcancer. Sedan dess har mina vänner bara ramlat bort. Inte visat att dom bryr sig på något sätt alls. Jag känner mig så himla ensam. Okej, jag har väl inte varit bäst i världen på att höra av mig till dem heller. Men jag kan tycka att när man går igenom något och verkligen mår skitdåligt så borde de närmaste vännerna vara där och stötta. Det kanske kommer en tid i deras liv när de behöver någon som stöttar dem. Hur som haver så skulle jag vilja ta upp detta med dem, men jag vågar inte.
Men just nu bryr jag mig inte så mycket, jag kallar dem inte för vänner längre. Men jag hoppas vi kan hitta tillbaka, men då måste jag finna mod att prata med dem.. Fast sen tänker jag att de inte är värd min uppmärksamhet, att jag borde göra slut med dem och försöka hitta nya vänner. Jag vet inte hur jag ska göra, jag tror att jag väntar på att de ska komma till mig. Men det har dom ju visat ganska tydligt det senaste året att dem inte tänker göra.. Det är så svårt!
Människor växer ifrån varandra, hur tajt man än tror att man är. Det är sånt som händer. Tycker inte att man ska känna sig sviken pga att nån inte håller kontakten. Ledsen kanske , men det är bara att gå vidare för man kan aldrig tvinga nån att umgås med en.
jättebra skrivit. jättefint av dig att ta upp det. har med varit med om detta.. bott i sthlm i 2 år nu o jobbar inom hemtjänsten och vet fortfarande inte hur jag ska göra för att skaffa vänner :S älskar att lära känna nya människor och är supersocial av mig men va gör man. :/ triist när man verkligen behöver sina vänner och blir ensam .. tack för en kanonblogg. kramar
Oj, vad jag känner igen mig. Trodde nästan att jag var ensam om detta. Vill inte dra upp historian, för det känns onödigt att lägga ner energi på falska vänner. Man växer upp, har ett eget liv också. Ett eget liv betyder inte att man inte vill vara med sina vänner, att man inte älskar dem. Man ska inte ha dåligt samvete för att man inte pratar med varandra varje dag, ses varje dag, för riktiga vänner vet var man har varandra.
Måste verkligen kommentera här nu att jag vet hur det känns!
Själv flyttade jag sådär 600 från min hemstad ,jag kände inte någon! Mina bästa vänner från min gamla hemstad ,de verkade inte bry dig någet?
Nu har jag dock nya härliga vänner här, som jag inte skulle kunna byta ut mot någonting, inte enns mina gamla vänner!
Älskar dethär stället, och jag har kommit över det att de inte verkar bry sig lika mycket som jag..
Deras förlust?
2011-01-08 @ 11:55 pm
Kommentera här
Välkommen till min blogg :)
Förutom att driva 2 av Sveriges största bloggar så äger jag företaget Style by Tyra som grundades 2010.
Sbt är ett modeföretag som säljer kläder, skor och smycken och jag har även släppt flera egendesignade kollektioner.
Jag älskar att jobba, umgås med min
familj/vänner, resa, fota, fiska,
shoppa och rida. I min blogg får ni
följa mitt liv där jag ger er en inblick
om hur det är att driva ett stort
företag. Jag är VD och inköpschef
på Style by Tyra och jag delar gärna
med mig av mina erfarenheter och
tips. Ni kommer även få läsa om
shopping, mode, skönhet, resor,
event, plåtningar och få allmänna tips. Välkommen till en blogg där inget förfinas.
Ps. Missa inte min andra blogg! Jag tränar och tävlar min häst Dario M, och han har en egen blogg då jag gärna vill skriva, diskutera och tipsa om mina bästa saker när det gäller ridningen. Skippa glamouren ett tag och se min andra sida som en riktig hästtjej och djurälskare <3 Älskar du mode kan du spana in bloggen ändå, då Dario älskar att visa upp "Darios outfit" :D
Ett riktigt bra svar!
http://colourblue.blogg.se
Skitbra svar!
Gud vilket bra svar!!
http://bylouise.webblogg.se
Vad bra svar!
En fråga: har du valt ut dina modeller än? För jag skulle gärna vilja va med, så kan man skicka in fortfarande? Sjukt snygga kläder, skulle inte tacka nej till att bära dem! Puss
http://amandaa-s.devote.se
Känner verkligen igen mig i tjejen. Flyttade 33 mil från min hemstad, där jag trodde jag hade mina bästa vänner. Men man märker vem som är ens sanna vänner är. Jag hade 4 riktigt bra vänner när jag bodde där, jag kan kalla EN av dom VÄN nu, dom andra har jag knappt någon som helst kontakt med..
Jag träffade alltid dom då jag åkte och hälsade på innan, då var allt precis som innan och dom lovade att dom skulle hälsa på gång efter gång, en av dom har aldrig hälsat på, en har varit här en gång, och den som jag fortfarande kallar min vän har varit här 2 gånger. Man orkar inte tjata längre efter ett tag så jag gav upp istället…
så jordnära klok du är! Jag undrar lite om hur lång du är och om du någonsin har kännt att du varit för lång? Jag är 178 cm lång och känner att jag inte kan ha högklackat för att jag kan bli längre än de flesta killar när man är ute. Jag vill också kunna använda klackar utan att kännamig som världens längsta giraff!
Bra svar Tyra!
Finns inget värre än vänner som sviker .. Man blir så plågad. Jag tar verkligen vara på mina vänner som jag är 100 % säker på att dom stöttar mig.
http://www.photostream.blogg.se
åååh! jag har också flyttat ifrån min hemstad vilket gör att jag har märkt vilka som är mina riktiga vänner!
KRAM!!
http://skamdensomgersig.webblogg.se
Jag skulle blivit jättenöjd med svaret! =)
känner verkligen igen mig. vi var ett kompisgäng som var så sjukt tighta, vi gjorde allt ihop, vi hade häst i samma stall allihopa, vi hade vår första fylla ihop, vi har gråtit ihop, skrattat ihop, rest ihop… vi umgicks jämt och det var svårt att ta sig in som ny i vårat gäng, inte för att vi var dryga utan för att vi var så sjukt tighta, vi behövde liksom inte prata ibland, utan bara titta på varandra för att förstå varandra. Sedan flyttade jag 36 mil när jag träffade min fina pojkvän, vi gled ifrån varandra, några av de andra i gänget flyttade för plugg osv.. trode ALDRIG det skulle hända. vi är inte ovänner idag, men träffas typ max 1 gång om året
trist, men samtidigt har vi haft vår tid tillsammans känns det som, vi har så olika liv och är inte riktigt på samma våglängd. men de känns surt, vi som var så sjukt tighta. den bästa tiden i mitt liv, om inte den roligaste och galnaste
Kul med läsarfrågor!
http://vetterleins.blogg.se
Jätte bra svar
!
http://Caisaandersson.blogg.se/
Jag tycker att du är en sån otroligt fin människa som tar upp sånt här och försöker hjälpa andra tjejer som har det jobbigt!
http://madeleiene.blogg.se
Bra svar
Varit med om samma som tjejen som skrivit brevet. Det är så tragiskt att inse att folk man tror är ens vänner kan svika en så. Taletsättet “medgång ger vänner,motgång testar dem” stämmer verkligen. Sånt här sållar ut de de “vänner” som egentligen inte bryr sig om en. Tragiskt, men det har lärt mig mycket, jag litar inte på folk på samma sätt som innan och tar dem defintivt inte för givet.
Du är så himla duktig på sånt där! Meeeeraaa!
http://litenvsstor.blogg.se
Heeeej du! jättefin blogg har du!
Kika in på min nyöppnade STYLIST-BLOGG!
Alltifrån kändisar styling, fotosessions och egna tävlingar som “STYLAS VACKER” för träffpunkten.
Vill du STYLAS VACKER? Ansök redan idag för o komma före i kön!
Kika även in på Dedes blogg – den finasde killen i bloggvärlden!
(Han kan inte ens längre ha bilder för alla tjejer är helt förälskad i han o stalkar honom till fotbollsmatcherna)
Otroligt VACKER kille med otroliga kärlekstexter! Dissade även Blondinbella nyligen!
http://www.dedeprivat.blogg.se
http://www.dedeprivat.blogg.se
Ansök till min styling på http://www.missbill.se
/ MissBill
http://missbill.blogg.se
Bra sagt.
Tyra, detta kanske står någonstans i din blogg. Men kan inte minnas att jag läst det. Kan inte du nämna fem favoritband/artister och fem favoritfilmer? Lite “trista” frågor, kan hända. Men roligt att veta.
Bra skrivet
http://angelicato.se
Jag känner igen mig precis i känslan. Och jag har ändå inte flyttat från staden ens.
Såhär, för ett år sedan fick jag veta att min mamma har bröstcancer. Sedan dess har mina vänner bara ramlat bort. Inte visat att dom bryr sig på något sätt alls. Jag känner mig så himla ensam. Okej, jag har väl inte varit bäst i världen på att höra av mig till dem heller. Men jag kan tycka att när man går igenom något och verkligen mår skitdåligt så borde de närmaste vännerna vara där och stötta. Det kanske kommer en tid i deras liv när de behöver någon som stöttar dem. Hur som haver så skulle jag vilja ta upp detta med dem, men jag vågar inte.
Men just nu bryr jag mig inte så mycket, jag kallar dem inte för vänner längre. Men jag hoppas vi kan hitta tillbaka, men då måste jag finna mod att prata med dem.. Fast sen tänker jag att de inte är värd min uppmärksamhet, att jag borde göra slut med dem och försöka hitta nya vänner. Jag vet inte hur jag ska göra, jag tror att jag väntar på att de ska komma till mig. Men det har dom ju visat ganska tydligt det senaste året att dem inte tänker göra.. Det är så svårt!
http://liindawestiin.blogg.se
riktigt bra skrivet!!
http://emelielakkhesselius.blogg.se
Människor växer ifrån varandra, hur tajt man än tror att man är. Det är sånt som händer. Tycker inte att man ska känna sig sviken pga att nån inte håller kontakten. Ledsen kanske , men det är bara att gå vidare för man kan aldrig tvinga nån att umgås med en.
jättebra skrivit.
jättefint av dig att ta upp det. har med varit med om detta.. bott i sthlm i 2 år nu o jobbar inom hemtjänsten och vet fortfarande inte hur jag ska göra för att skaffa vänner :S älskar att lära känna nya människor och är supersocial av mig men va gör man. :/ triist när man verkligen behöver sina vänner och blir ensam .. tack för en kanonblogg. kramar
http://fitnessguru.se/emelie
Oj, vad jag känner igen mig. Trodde nästan att jag var ensam om detta. Vill inte dra upp historian, för det känns onödigt att lägga ner energi på falska vänner. Man växer upp, har ett eget liv också. Ett eget liv betyder inte att man inte vill vara med sina vänner, att man inte älskar dem. Man ska inte ha dåligt samvete för att man inte pratar med varandra varje dag, ses varje dag, för riktiga vänner vet var man har varandra.
http://eycashmoney.blogg.se
Måste verkligen kommentera här nu att jag vet hur det känns!
Själv flyttade jag sådär 600 från min hemstad ,jag kände inte någon! Mina bästa vänner från min gamla hemstad ,de verkade inte bry dig någet?
Nu har jag dock nya härliga vänner här, som jag inte skulle kunna byta ut mot någonting, inte enns mina gamla vänner!
Älskar dethär stället, och jag har kommit över det att de inte verkar bry sig lika mycket som jag..
Deras förlust?