Djupa tankar…

Hej..åkte hem till lägenheten idag för att jag kände att jag behövde vara själv..Är så trött på allt och jag hatar att inte ha mina närmsta tjejkompisar till hands. Har varit väldigt nere idag faktiskt om jag ska vara ärlig. Det är jobbigt att bo i en stad som jag inte är uppvuxen i. När jag bodde här för några år sedan så körde jag på gärnet och lärde känna så otroligt mycket folk, det var ju tur för en del finns kvar idag, även om vi inte ses allt för ofta. På den tiden kunde jag vara ute 3-4 dagar i veckan och Stureplan var mitt liv typ. Nej inte mitt liv men jag var ute otroligt mycket. Alltså idag skulle det inte finnas en enda chans till att jag skulle orka med ett sådant liv! Det kan vara att jag inte har så många tjejkompisar här, så det inte blir några spontankvällar direkt.

Så vad ska jag göra? Någon som vill bli kompis med mig? Haha…Jag saknar bara mina roliga, äkta vänner som ger mig positiv energi, så oerhört mycket. Jag saknar att kunna gå ut och ta ett glas vin, ha en mysig filmkväll, prata skit eller ta en shoppingtur. Jag gör inget av det längre och det mår jag faktiskt ganska dåligt av. Jag saknar även att hitta på saker att göra spontant. Känns som jag har glidit ifrån en del vänner där hemma nu också, och tyvärr är det väl så. Att flytta är ju en prövning för vänskap, man märker av vilka som finns där för en och stöttar en när man har det jobbigt, och man märker av vilka som inte gör det. Jag saknar mamma och pappa som är i Norrköping. Har ju mina syskon här I Sthlm men dom har sitt liv med sina familjer. Fan. Även om jag inte har rätt i att känna såhär, så känner jag mig bara så fruktansvärt ensam just nu!

I´m not afraid. I was born to do this? Var det inte så?
Tände nyss massa ljus och hoppas på att det ska kännas bättre..

61 kommentarer

  • Postat av: Cecilia

    Jag känner igen mig i det du skriver trots att jag är infödd Stockholmare. Mina vänner lämnade mig för Uppsala och det har varit svårt att få till de riktigt spontana kvällarna sådär ofta som förr. Är i din ålder och känner också att man inte riktigt “pallar trycket” längre även om jag vissa kvällar kan sitta och bara längta efter att få gå ut och snicksnacka, dricka ett par drinkar, asgarva och kanske göra helgalna grejer. Nu fick jag det här att låta som en töntig kontaktannons, haha, men vill du ta en promenix, sitta och sippa på en choklad på ett kafé eller bar komma ut och skaka dina (eller ja…mina) lurviga så släng iväg ett mail.

    Och om inte så ska du iaf se att allt blir lättare med tiden. En vacker dag eller regnig natt hittar du de där galna, mysiga, härliga tjejkompisarna även här i huvudstaden!

    Kram.

    2009-10-28 @ 10:28 pm
  • Postat av: Sara

    Hej Tyra! Det är mer än okej att känna som du gör just nu. Jag flyttade 30 mil direkt efter studenten och vantrivdes egentligen från början, men det tog ett par månader för mig att erkänna det för mig själv, när jag väl hunnit ikapp mig själv och mina tankar, fanns det inget annat att göra än att flytta tillbaka hem igen, till staden jag så gärna ville ifrån. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att bo nån annan stans! Jag lärde mig verkligen att uppskatta det jag hade på hemmaplan, familj, vänner, bara att veta vart allting låg, jag uppskattade att vara hemma helt enkelt! Nu menar inte jag att du ska flytta hem igen för att må bättre, men för att må bra måste man också ha sina “må dåligt”-dagar. Ta det lugnt, det löser sig!

    Tack för en fantastisk blogg!
    Kram

    2009-10-28 @ 10:28 pm
  • Postat av: 881108 - I Paris!

    Jag har lite samma problem, jobbade ute som reseledare, sen när man kom hem visste man inte vart man hade nån längre. För min del vare inte vin utan det var ut och ta en öl, men det hände aldrig. Nu har jag flyttat till Paris och det är lite samma sak här, man ska träffa nya människor, knyta nya kontakter och hitta nya vänner att lita på. Det är inte lätt alla gånger! Men jag kämpar på och kanske hittar jag ett skönt gäng nåndag?

    Men du verkar vara en rar tjej så jag har lite svårt att tänka mig att du inte har så många tjejkompisar! Fast å andra sidan är du så snygg så tjejer kanske blir lite rädda eller nått?

    Och du, Du skriver att du inte har rätt att känna dig ensam, men alla har rätt att känna sig ensamma! Oavsett om man har tusen vänner eller inga…

    2009-10-28 @ 10:33 pm
    http://881108.blogspot.com
  • Postat av: Anna

    Jo jag förstår dig, inte alltid man måste flytta för att vara i din sitts. Kompisar sviker ibland, och det blir tufft och trist. Många som skaffar kille förnedras ju helt.
    D u lever ju lite kändis liv och kan tänka mig att de e rätt mycket falskhet där men vad vet jag. Jag läser din blogg och tycker du verkar vara en super tjej så du lär inte ha svårt att hitta goda vänner. =)  Du kan höra av dig om du vill snacka skit över ett glas vin eller så hehe, fast det klart för dig e man ju värsta främlingen Lycka till iaf, hoppas du mår bättre snart
    Kram

    2009-10-28 @ 10:41 pm
  • Postat av: StudentSandra

    Åh någon som känner likadant!
    Jag flyttade också upp till sthlm från norrköping i augusti, det är ju i princip omöjligt att få tjejkompisar här :( saknar fika med flera timmar tjejsnack och mysiga filmkvällar! :(
    Om du kommer på hur man gör, hör MER ÄN GÄRNA av dig! Trött på att sitta inne jämt.. :(

    2009-10-28 @ 10:42 pm
    http://sandraaw.blogspot.com
  • Postat av: Marie

    Hej Tyra!
    Jag vet precis hur du känner dig. Vågar nästan påstå att jag har det snäppet värre! Har precis kommit hem från att ha bott utomlands i 4 år, och riktigt långt bort var det. När jag kommit tillbaka så är inget sig likt! Har typ en kompis som jag träffar, men inte ofta. Är bestämd på att komma bort från sverige så fort som möjligt, så nästa år ska jag åka och plugga utomlands.! Cant wait.
    Hoppas det går över för dig snart! Annars kan jag starkt rekommendera att åka o bo utomlands :) Haha..
    Hare bra!!

    2009-10-28 @ 10:47 pm
  • Postat av: Sofi

    Åh, jag känner verkligen igen mig! Första gången jag flyttade så var jag ensam i Sydney, då kände man sig rätt liten kan jag lova, hej hej på andra sidan jordklotet liksom. Var borta i 16 månader och skitnervös när jag skulle åka hem (var som i trans under 12h på planet, stängde liksom av hjärnan, sen bröt jag ihop sista 30 minuterna precis innan vi skulle landa, haha, aldrig gråtit så mycket, men anyway) Kom hem till Norrköping och voila, nothing new under the sun, okej så det kanske var en ny butik i Linden och hej och hå, och jag hade väl missat nån schlager låt som alla sjöng med i på lilla dansgolvet på Otten, men annars var sig allt likt. Och alla mina vänner var lika underbara som vanligt :) Så när jag flyttade den här gången till London (som tack och lov är närmare än Sydney och underlättar hemfärd och besök från vänner & familj) så kändes det inte lika tungt. Men jag saknar också det där spontana, att ringa nån och gå ner och sätta sig på fräcka en tisdagskväll, små saker. Men, det är bara att rycka upp sig och ge sig ut och leta nya vänner, och se till att njuta av lilla norrpan när man är där, för personligen tror jag att man bara kan uppskatta den stan till max om man flyttar och inte behöver bo där hela tiden ;) (sen får man tjata på sina vänner att dom ska komma och hälsa på en istället!) kram Sofi

    2009-10-28 @ 10:55 pm
    http://inspiremehappy.blogspot.com
  • Postat av: stinha

    Du fixar det, det är alltid värst i början. Snart har du kommit över tröskeln och kommer se tillbaka och skratta åt dig själv och tycka att du var urlöjlig. Ta upp kontakten med dina gamla vänner i Sthlm, de kan inte ersätta dina gamla vänner hemifrån, men kan bli nya bästa vänner som du kan ha livet ut.
    Du är bäst, Tyra! Glöm inte det! :)

    2009-10-28 @ 10:56 pm
    http://stinha.blogg.se
  • Postat av: Beauty By Beata

    Hjärtat då, jag lider verkligen med dig. Ringde förut.. Mamma-Beata have to ingripa! Nej, men som sagt vi måste hitta en dag jag kan komma.. Ring NU om du vill…hmm du vet! Puss

    2009-10-28 @ 11:01 pm
    http://beatas.se
  • Postat av: tove

    Du har visst rätt att känna dig ensam! Jag har visserligen inte blivit vuxen och flyttat och en massa sådant. Men till viss del känner jag igen de.. Hoppas du mår bättre snart! ♥

    “A crowded street can be a quiet place when you’re walking alone”

    2009-10-28 @ 11:11 pm
    http://ovetove.blogg.se
  • Postat av: Sandra

    Jag kan bli din kompis! :)

    2009-10-28 @ 11:11 pm
  • Postat av: Angelica J

    Usch, nu fick jag dåligt samvete. När jag kommer hem köper vi tio kilo godis och hyr en dålig film. Massor med kramar!

    2009-10-28 @ 11:15 pm
  • Postat av: Sophie

    Men hej jag trodde jag va ensammast i Stockholm om att känna såhär.
    Flyttade hit för tre månader sen och saknar också sånna där kvällar, spontana grejer eller bara att fika och UMGÅS. Jag har lite kompisar här men alla är ju upptagna med sina liv. Känns som om det enda man gör är att vara på jobbet och direkt hem, och ingen har tid att ses på kvällarna. Fixa en “ensam i stockholm” kväll så kan vi röja tillsammans allihop. :) Kram

    2009-10-28 @ 11:25 pm
    http://sophellsing.blogg.se
  • förstår hur du känner! man vill men ändå är det inte hemma.. det är svårt att få alla bitar på plats så ens liv känns “perfekt”..!

    2009-10-29 @ 12:00 am
    http://skeppargatan.blogg.se
  • Postat av: Malin Holst

    Ta en funderare på vad som skulle få dig att må bäst just nu. Kanske flytta hem igen? kanske byta hobbys? Det viktigaste är att du tänker på dig själv och låter dig må bra. Ibland behöver man överge sina drömmar just för att det finns så mycket man saknar runtomkring. Ta en funderare som sagt! De skulle jag ha gjort.. Den värsta känslan som finns är nog den där ensamheten som du bekskriver :/ Kramar

    2009-10-29 @ 12:06 am
    http://talulah.blogg.se
  • Postat av: Malin Holst

    Ta en funderare på vad som skulle få dig att må bäst just nu. Kanske flytta hem igen? kanske byta hobbys? Det viktigaste är att du tänker på dig själv och låter dig må bra. Ibland behöver man överge sina drömmar just för att det finns så mycket man saknar runtomkring. Ta en funderare som sagt! De skulle jag ha gjort.. Den värsta känslan som finns är nog den där ensamheten som du bekskriver :/ Kramar!!

    2009-10-29 @ 12:07 am
    http://talulah.blogg.se
  • Postat av: amanda

    Jag känner igen mig precis i det du skriver, fast för mig är det tvärt om! Alla mina närmsta kompisar har flyttat till sthlm utom jag. Visst de kommer någon dag jag också tar steget till att flytta dit. För det är dit jag vill! Men går sådär för mig, just nu angående Sthlm. Hittils ingen jobblycka där men jag ger inte upp =) De kommer ta tid, de vet jag!
    Så snacka om att man känner sig ensam här hemma i Dalarna utan de närmsta, man kan inte göra alla saker man vill längre, som man gjorde med dem, man längtar tills nästa tillfälle ges när man ses igen, kan ta veckor, säkert nån månad. Tungt är det! Skönt och veta att det inte bara är jag som känner mig som en ensam varg.
    Kram
    Amanda

    2009-10-29 @ 12:26 am
  • Postat av: Jen

    Åh det där låter inte kul. Det är inte alltid lätt att flytta från dom man älskar, det fick jag lära mig när jag flyttade till Thailand. Vill du vara med o tävla om en Jackson Tee från Lola May? Det kanske gör dig lite gladare.. :) Hoppas allt blir bättre snart.

    2009-10-29 @ 6:13 am
    http://lolamay.blogg.se
  • Postat av: jessica

    jag kan bli din vän! du verkar vara för härlig och ödmjuk.. let’s be friends, eh? :)

    2009-10-29 @ 7:03 am
    http://nothingfancy.blogg.se
  • Postat av: Hallonpaj

    Heej Tyra!

    Jag skulle kunna dra hela visan om att jag läser din blogg och att du är vacker och jättebra och ja, du vet!:)

    ..Men jag hoppar över det eftersom du säkert redan vet det haha. Hursomhelst, om du är på jakt efter vänner här i Stockholm så får du gärna kika in på min blogg eller skicka ett mail om du skulle känna för det!
    Det är synd att känna sig ensam när det finns så mkt goa människor därute!;)

    Ha det gott!
    /C

  • Postat av: Anna

    Hej, Känner också igen mig. Fast jag flyttade från min hemstad och var borta några år och hade superskoj och träffade nya vänner från olika delar av landet. Men när jag flyttade tillbaka till min hemstad så hade alla mina gamla vänner flyttat härifrån. Så nu har jag fått börja om med att skaffa nya vänner i min gamla stad där jag vuxit upp. Känns konstigt! Man räknar med att staden där man vuxit upp ska vara precis som den var när man lämnade den. Men jag är äldre, mina vänner är äldre och många har flyttat. Sen känns det svårare att träffa nya vänner när man blir äldre. Jag har ett superroligt jobb med roliga människor men de är inte i min ålder och ingen som jag skulle kunna umgås med på fritiden. Jag försöker hänga med ut på saker som händer och försöker hålla kontakten med de vänner som betyder något men som inte bor här just nu. Vem vet, mina gamla fina vänner kanske också flyttar tillbaka så småningom… :)

    2009-10-29 @ 8:42 am
  • Postat av: sandra

    Tror att väldigt många kan känna igen sig i de du skriver. Fast än man kanske är omringad med människor så kan man känna sig ensam ibland.

    Men de ska nog bli bra, ta det bara lugnt och en vacker dag kommer du träffa dessa underbara vännerna även här…

    O de du har förlorat är ändå inget att ha om de inte kan stötta sin vän som gett sig ut på lite äventyr

    2009-10-29 @ 8:53 am
  • Postat av: Isabelle

    Jag förstår precis vad du menar för jag har precis åkt till ett annat LAND helt ensam för att vara au pair. Jag har varit här i Spanien i snart två veckor. Dom första dagarna kände jag mig väldigt ensam men saken är den att man kan ju inte bara sitta och tycka synd om sig själv! Jag har börjat en språk kurs, raggat kompisar på facebook xD, och till och med börjat i en kör på tyska au pairer. (I know right). Min första vecka träffade jag över 20 nya människor och jag trodde alla skulle vara *wohoo party,party* men det är dom inte. Det går att hitta likasinnade och kanske till och med lika nära vänner som dom där hemma (som man saknar något otroligt) men då gäller det att anstränga sig och man behöver faktiskt inte hänga på stureplan 3 gånger i veckan för att få ett stort umgänge! Lycka till ;)

    // Besos de España.

  • Postat av: Ida W

    Jag förstår så väl, har bott i stockholm ett år nu och saknar mina gamla vänner. Har fina vänner här med, men de flesta är i förhållanden och är inte sugna på att göra spontana saker. Så tar gärna ett glas vin! Hör av dig:)

    2009-10-29 @ 9:39 am
  • Postat av: Martina

    you are not afraid. you were born to do this. :)

    2009-10-29 @ 9:42 am
    http://heavenisee.blogg.se
  • Postat av: Emelie

    Besök gärna min smyckesblogg: http://www.willmandesign.blogg.se
    Fri frakt till dem 10 första som gör beställning=)

    2009-10-29 @ 9:45 am
    http://www.willmandesign.blogg.se
  • Postat av: Alexandra

    Mitt hjärta! Man kommer i perioder i livet då allt känns skit, men man måste bara ta sig igenom dessa tankar så brukar det bli bättre. Jag saknar dig här hemma, men nästa vecka ska jag försöka komma upp till dej o hälsa på. Saknar dig Ty! Resa i JUL. Ringer efter jobbet! Puss LOVE

    2009-10-29 @ 9:48 am
  • Postat av: Jane

    Jag känner så väl igen den känslan. Det ÄR tufft att flytta till en ny stad. Och det är framför allt tufft att flytta till en stad som Sthlm. När jag flyttade hit för fyra år sedan bestämde jag mig för att ge det en ärlig chans, men jag visste att det inte skulle bli lätt. “Jag måste ge det ett år. Jag kommer att känna mig ENSAM i ett år. Ett år kommer det att ta innan jag känner mig trygg och någotsånär hemma.” Och jag är rädd för att det tog ungefär så lång tid. 1-1,5 år. Jag saknade mina vänner, jag saknade min familj. Det gör jag givetvis fortfarande, men nu har jag landat och hittat fler vänner. Det kommer du också att göra, men det ÄR tufft den första tiden. Kram på dig!

    2009-10-29 @ 9:50 am
    http://felicitasblog.com
  • Postat av: Em

    Jag vet precis hur du känner. Sitter nämnligen i samma sits. Det är tredje gången jag flyttar till en helt ny stad där jag inte har några vänner eller kontakter. Det är skit tufft att inte ha den där personen som man känner att man kan ringa till vilken tid på dygnet som helst och egentligen inte ha något speciellt att säga. Eller om man känner för exempelvis en spontan promenad och lite sällskap eller en bio, fika, ja vad som helst.
    Men då det som sagt är tredje gången jag flyttat till ny stad så har jag lärt känna mig själv och mina svagheter samt styrka. Jag försöker vara så aktiv som möjligt för att känna att detta är mitt hem och här vill jag stanna. Jag har skrivit in mig på en dansskola och ett gym, jag har 3 olika jobb. Allt för att träffa nya människor och försöka hitta en behaglig vardag.
    Det känns som att det blir svårare att hitta vänner ju äldre man blir… Men skam den som ger sig. Jag försöker se det som en utmaning och är nyfiken på varje ny människa jag träffar. Idag är en ny dag och vem vet vad den kommer föra med sig? Idag kan vara dagen då jag träffar den person som kommer bli min vän i evighet, idag kan vara dagen då jag träffar mitt livs kärlek, idag kan vara dagen då jag träffar min mentor i livet…. Det finns oändligt många möjligheter. Men mitt i all optimism så kommer jag på mig själv med att fundera på om jag gjorde rätt val att rycka upp mina rötter från början och lämna tryggheten.
    Jag kommer alltid fram till samma svar; JA! Det var rätt. Vissa väljer den breda stabila vägen med trottoar och övergångsställe, samtidigt som vissa tråcklar sig in på obefintliga stigar som lägger grunden för den breda beprövade vägen som andra väljer att hoppa på.
    Varför jag valde den längre vägen är för att jag avskyr att känna mig nöjd, avskyr att känna mig bitter, avskyr att känna att jag har det OK. Därför söker jag hela tiden efter “det bättre”. Många gånger känns det tufft, men jag vet att i slutändan kommer jag hitta det jag söker.

    Du kommer fixa det! Du håller på och banar “din väg” som andra sedan nyfiket kommer vilja testa. Du får dra det tunga lasset men du kommer även få den största belöningen!

    2009-10-29 @ 9:56 am
  • Dina känslor är helt berättigade. Jag kan knappt tänka mig hur jag hade känt mig i din situation, men vet du vad det bästa är? Du blir starkare, för varje motgång och kamp man får handskas med i livet blir man starkare och mer medveten om ens möjligheter. Att ta det steget du tog är både beundransvärt och modigt, inte många hade gjort det. Det ska du vara stolt över och veta att du inspirerar så många andra unga tjejer till självständighet, mod och strävan efter att uppfylla ens drömmar.

    Jag tror att dina äkta och sanna vänner kommer att stå vid din sida oavsett milavståndet mellan er och jag tror att du på din resa kommer att finna så många nya vänner till som från vänner övergår till änglar. För vänner finns överallt men änglar de är sälsynta!

    Jag tror på dig och jag vet att du tror på dig själv!:)

    2009-10-29 @ 10:05 am
    http://alisagonzalez.se
  • Postat av: Karin

    Jag måste säga att jag känner igen känslan mer än väl. Under den tiden jag bodde nere i Kalmar, eftersom jag fick jobbet på blogg.se, var jag totaldeppad, jag hade/fick inte en enda tjejkompis under tiden där och jag hade så långt hem! Hör av dig om du vill hitta på något!:) Kram //Karin

    2009-10-29 @ 10:10 am
    http://Karinolofsson.se
  • Postat av: linnéa

    Jag vet hur du känner dig. Dock har jag aldrig flyttat en millimeter! Men när jag började gymnasiet märkte jag hur mina gamla vänner rann ut i sanden. Jag som trodde jag betydde något för dem liksom, men tydligen betydde de nya klasskompisarna mycket mer. Tråkigt sånt där

    2009-10-29 @ 10:13 am
    http://linneadahlgren.blogg.se
  • Ojoj Tyra som jag känner igen mig i det du skriver. Själv är jag en såkallad “hockeyänka” och har bott lite här och där. Jag har en konstant längtan till mina vänner. Den kommer inte att försvinna, men man lär sig ju att leva med den. När man lever med en hockeyspelare har man inte direkt något att säga till om =), det är bara att ta sitt pick och pack dit det “bästa erbjudandet” är. Sen när man väl bott där ett år och skaffat sig vänner så ska man flytta och börja om på samma kula igen.
    Nu är jag gravid och ska kalva i februari, och jag har aldrig aldrig aldrig känt mig så ensam och liten som nu. Jag vill ju att alla mina nära ska ta del av min första graviditet och mitt första barn. Inte bara genom internet och kort.
    Jag saknar alla vinkvällar, filmkvällar, allt “bus” vi hitta på och jag saknar att bara ligga på golvet och kikna av garv! Jag saknar att ha min bästa vän att gråta ut framför. Jag saknar att hon ser att nått är fel. Jag saknar alla spontana kvällar. Ja herregud it sucks big time ibland!
    Men vad gör man inte för sin älskade eller sitt drömjobb?

    2009-10-29 @ 10:24 am
    http://www.chaos.devote.se
  • Postat av: Maria

    Hej! Känner igen mig i det där jag också. Flyttade till Sthlm i slutet av augusti och har börjat på högskola men det känns som om alla här redan har sina vänner och det är svårt att lära känna nya människor som man faktiskt skulle trivas med. Man får nog ge det ett tag och försöka komma ut på ställen där man faktiskt kan hitta de där speciella personerna som man behöver. Jag borde 4 år i Linköping innan jag flyttade hit och kände precis samma sak där i början men sen helt plötsligt dyker det upp massvis med underbara människor i ens liv.
    Lycka till, hoppas det går bra för dig, mig och alla andra som upplever samma sak just nu!

    2009-10-29 @ 10:31 am
    http://misen86.blogg.se
  • Postat av: Frida

    Jag kan förstå dina känslor. Jag flyttade själv upp till Stockholm förra helgen och kan redan känna att jag saknar vännerna där hemma i Norrköping/Linköping. Allt det där spontana går liksom förlorat när det är så många mil som skiljer en själv och ens vänner åt. Som någon skrev i tidigare kommentar, vi får ta och fixa en kväll för oss nyblivna Stockholmare som känner oss ensamma. :)
    Hoppas du mår bättre idag!

    2009-10-29 @ 10:32 am
  • Postat av: Maia

    Det finns inga rätt eller fel känslor stumpan! Ibland känner man säg ensam oavsett om man är det eller inte. Som tur är brukar den värsta känslan släppa relativt snabbt, åtminstone för mig. Tillåt dig att känna som du gör och gråt, skrik eller gör det som krävs för att leva ut den. Sen får du släppa den.
    Hoppas det känns lite bättre snart.
    Kramar

    2009-10-29 @ 10:51 am
  • Postat av: Elin

    Det är tufft att flytta till en ny stad och lämna allt. Jag och min sambo flyttade till Norrköping för ca 1 år sedan utan att känna en kotte. Ibland är det så tråkigt att man knappt vet var man ska ta vägen. Saknar ju familjen och vännerna. Jag har ca 20 mil hem, och min sambo 130 mil. Nu har jag börjat träffa lite folk iaf, men det tar sitt lilla tag. Det är ju smidigt för dig att åka från Sthlm till Norrköping om du skulle få panik och längta hem hur mkt som helst. :)

    2009-10-29 @ 11:00 am
    http://esatirnine.blogspot.com
  • Postat av: Emelie

    Jag är arton år, och direkt efter studenten så flyttade jag till Tyskland för att jobba som aupair. Här har jag nu bott i lite mer än två månader, och jag känner igen mig i det du skriver. Det är inte lätt att skaffa nya vänner här. Jag bor i en liten by, och den mesta tiden är jag hemma i huset med familjen. Det är inte direkt det lättaste sättet att träffa nya människor. Jag pratar också knappt med mina vänner hemma längre.. Endast med min familj. Om 6 veckor kommer min mamma, mina två systrar, och min systerson hit och hälsar på mig över en helg. Och det längtar jag oerhört mycket till. Få prata lite svenska =)

    Ha det bra! Kram

    2009-10-29 @ 11:24 am
    http://emelieharaldsson.blogg.se
  • Postat av: Rebecca

    Jag förstår dig helt. Försök hitta dina ljusglimtar i vardagaren. Träna, se en film, ta en promenad – gör något du mår bra av!

    2009-10-29 @ 12:01 pm
    http://www.rebeccacecilia.blogg.se
  • Postat av: otilia

    Kom hit till D.C du som ville komma bort! Vi har nog bara träffats X ggr, men att vara spontan är väll grejen :P Haha. Jag känner samma sak här…min trygghet hemifrån finns inte alls här på samma sätt, jag kan bli depp, men måste tänka positivt, annars är det kört…

    Gymnasieskol kompis :P

    2009-10-29 @ 12:05 pm
    http://www.otiliaw.blogspot.com
  • Postat av: Olga

    Hej:) Vet precis vad du menar:) Jag e uppvuxen i Sverige men e född pa Island. För ungefar 5 ar sedan sa flyttade jag till Island för att studera och för att lara kanna mina slaktingar och familj (pappa, 2 halvbröder) battre. Detta betydde att jag akte fran alla mina kompisar till ett land dar jag kande inte sa manga i min alder. Aven om man har lart kanna lite folk som man traffar ibland sa har man inte riktigt kunnat skaffa dem dar riktigt nara vanner som kanner en ut och in och som man alltid kan ha kul med!!! Saknar just dem dar spontana kvallarna du pratar om. Det sjuka e att varje gang jag kommer till Sverige och halsar pa och traffar mina vanner sa kanns det som jag traffat dem igar och som om jag aldrig hade akt…Helt Underbart:) Du far vara duktig att halsa pa dina kompisar, och lara kanna nya manniskor, för nagonstans kan det finnas nan som kan bli din van för livet:D De kan vara svara att hitta nar man blivit aldre (hrmmm som jag da;)) men de finns:)
    Det basta nu e att mina studier e avklarade och jag planerar att flytta tebax t Sverige nasta ar…Langtar sjukt mkt! Aven om jag kanske inte kommer att bo i samma stad som mina kompisar sa vet jag att de bara e en tagresa bort:D
    Att lamna tryggheten gör en faktiskt mer sjalvstandig oxa, utvecklar en som person aven om det kan ibland vara jobbigt:) Lycka til i framtiden med att förverkliga dina drömmar:) Kommer att följa din blogg, superbra!!!

    2009-10-29 @ 12:23 pm
  • Postat av: Lina

    ja, som du ser är du inte ensam.. Jag flyttade till Halmstad från Helsingborg i somras och trots att jag har världens finaste pojkvän o underbara vänner i helsingborg har jag aldrig känt mig så ensam. :( Jag har kvar alla kompisar “hemma” men det blir alltid ett stort projekt att träffa dem även om det bara är en timmes bilfärd. Man saknar det där spontana som du säger, en fimkväll, ett glas vin, laga lite käk ihop en vardag..
    Jag har känt mig helt desperat, raggat folk på Facebook och verkligen försökt prata med alla jag träffar på gymmet osv. Man känner sig som ett freak. Men jag försöker intala mig själv att det blir bättre, att det är en övergångsperiod och att jag snart kommer träffa lika underbara folk som jag känner i Helsingborg.
    Man får ta tillvara på de fina tillfällen som ges, vårda de kompisar man har och ibland, sälja sig lite för att träffa folk.
    Det kommer säkert att ordna sig, du verkar ju va en underbar tjej, rolig och lojal.
    upp med hakan nu! :) Kram på dig

    2009-10-29 @ 12:23 pm
  • Postat av: Sofie

    Usch jag vet precis hur du känner, och hade jag inte precis flyttat till Göteborg skulle jag mer än gärna snacka lite skit över ett glas vin och lite god mat med dig. :/ Hoppas det blir bättre vännen

    2009-10-29 @ 12:27 pm
  • Postat av: Martina

    I know the feeling, och ändå flyttade jag ihop med min kille. Men det är annorlunda med tjejgänget, någon som finns nära och vill göra tjejiga spontangrejer. Flyttade från en pytteliten studentlägenhet belägen på campus till en stor lägenhet i en mycket större stad. Alla mina närmsta tjejer är utspridda och alla galna studenter är kvar där borta och här sitter jag…
    Men det löser sig, det gör det ju alltid :)

    2009-10-29 @ 1:08 pm
    http://twoinone.blogg.se
  • Postat av: Amélie

    Hej tjejen.. jag förstår exakt vad du menar!
    Jag har flyttat från Eskilstuna till Halmstad (ca 50 mil)..Och vissa dagar kan vara riktigt tunga. Men det är bara att kämpa sig fram.. det är svårt att på en gång hitta guldkornen när det kommer till vänner. Men jag lovar.. även i sthlm kommer du finna sköna avslappnade brudar som du kan trivas med :) Det tar bara lite tid..

    2009-10-29 @ 2:33 pm
    http://amelieec.blogg.se
  • Postat av: Josefine

    Jag vet precis hur du känner. Jag flyttade till New York för en månad sen och det var inte förräns nu jag har börjat sakna alla där hemma skitmycket. De första veckorna levde jag i en liten bubbla, allt var så jäkla nytt och jag hann inte stanna upp och tänka. Men nu när allt börjar lugna ner sig kryper sig hemlängtan närmre och närmre och det är jättejobbigt!
    Men en sak jag har kommit fram till är att det här är vad jag vill! Jag vill bo i NYC ett år och uppleva allting. Det var MITT val, lika mycket som att flytta till Stockholm var DITT val. Ingenting här i livet är perfekt och du kommer må dåligt vissa dagar och fråga dig själv; Vad fan tänkte jag nu när jag flyttade hit? Jag har ju alla mina vänner och familj hemma!
    Men dom finns alltid kvar de älskar dig inte mindre bara för att du uppfyller dina drömmar, eller hur?
    Hoppas du mår bättre snart, nu ska jag ut och upptäcka mer av NYC! :)

    2009-10-29 @ 2:54 pm
    http://jowssan.blogg.se
  • Postat av: Elin

    Känner igen mig i det du skriver. För en månad sen tog jag mitt pick och pack och flyttade jag helt ensam från lilla fina Sverige till Dublin. Inget jobb och ingen bostad hade jag, endast ett hostel bokat för de 7 första nätterna. Det var jobbigt de första dagarna, men sen fick jag jobb och allting kändes inte piss längre. Jag hittade för någon vecka sen något ställe att bo på så numera delar jag ett hus tillsammans med 5 andra tjejer.
    Visst allting är inte bara en dans på rosor här, jag saknar mina vänner och min familj och oftast så kan jag inte prata med dom så mycket då det är så dyrt att ringa. Men tacka vet ja skype, det har räddat min tillvaro här då jag både kan prata och se alla där hemma helt gratis! Det gör min vardag lite lättare. Att jag sen har träffat underbara människor här gör allting himla bra också.
    Men jag förstår hur du känner, och det är inget fel med det!

    Ta hand om dig!
    Kram

    2009-10-29 @ 3:50 pm
    http://tolvtrettionio.blogg.se
  • Postat av: Sara

    Lustigt att du skriver detta. Jag hade en “sån” dag i måndags. Ensammast i hela världen kände jag mig. Kunde inte sluta gråta och allt kändes hopplöst.
    MEN jag tror att det kan vara nyttigt att känna så ibland så man verkligen tänker efter och uppskattar dom vänner och den familj jag har. Även fast alla känns långt borta är dom närmare än vad man tror!

    En STOOR kram!

  • Postat av: Jeanette

    Oslo, 100 mil hemifrån, 4 månader. Nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är det. Tyvärr miste jag den jag älskade mest.

    2009-10-29 @ 8:19 pm
    http://Jeaha.blogg.se
  • Postat av: Sofie

    Jag har också flyttat till Stockholm från Katrineholm precis! Känner mig som världens ensamaste människa nästa hela tiden, men samtidigt finns ju möjligheterna och mitt sjukt roliga jobb här! Lite svårt att veta vad man vill egentligen!
    Du får väl dra till med en läsarfika för att träffa lite nytt folk. Jag och många andra skulle nog ställa upp :)

    2009-10-29 @ 10:11 pm
    http://sofiep.blogg.se
  • Postat av: Ida

    Jag känner igen mig i det det du skriver. Jag tog studenten nu i början av sommaren och kom hem från jobb i Norge för ca en månad sen. Nu har jag varit arbetslös sen jag kom hem och jag känner att oron över jobb börjar smyga sig ikapp mig. Allting är så nytt, jag är inte van att ha en oviss framtid framför mig. Just nu bor jag mycket hos min pojkvän som flyttat för att plugga och jag känner att har svårt att bestämma mig hur jag ska göra. Om jag ska söka jobb här eller där hemma där jag har min familj och mina kompisar. Jag vet att det är mycket lättare att få jobb här än där hemma, men jag har ingen kompis alls här utan endast min pojkvän. Jag vill vara med min pojkvän så mycket som det går, samtidigt som jag är rädd att om jag väljer att söka jobb och bosätta mig här, att jag då inte kommer ha några tjejkompisar att umgås med. Mina kompisar betyder så oerhört mycket för mig!

    Jag gissar att det hänger på att tro på sig själv och aldrig ge upp. Det är helt okej att ha dåliga dagar och man ska acceptera dem och låta dem komma. Men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Allting fixar sig tillslut :) <3

    2009-10-30 @ 12:43 am
  • Postat av: Jessica

    Hmm… Jag förstår hur du känner. Jag och min pojkvän flyrrade upp till storstaden nu i höstas och jag lämnade alla mina vänner som jag älskar hemma. Åven om jag åker hem så ofta det bara går finns et alltid ett stort tomrum då jag alltid haft en väldigt nära relation med mina bästa vänner. Dte känns riktigt tomt att inte längre kunna komma över till en av mina bästa vänner med en film och lite godis spontant en kväll eller att ringa på dörren och prata hela natten framför sex and the city. Nu är det även slut mellan mig och min pojkvän vilket gör att tomrummet blir ännu större. Även om man har nya vänner här uppe är det inte detsamma som de vänner man haft så många år, de som alltid har funnits vid min sida och de som jag upplevt så otroligt mycket roliga och sjuka saker tillsammans med.

    2009-10-30 @ 12:10 pm
  • Postat av: Ann

    Du har visst ratt att kanna som du gor. Dessutom ar det ofta sa nar man flyttar ivag, som du har gjort, att vissa dagar kanns det bra eller helt ok, och andra kanns det riktigt vardelost.
    Jag flyttade till Australien for ett par ar sedan och medan jag kanner mycket folk har sa ar det inte samma sak som hemma, hos dem man kannt i sa manga ar. Det ar inte lika naturligt att ringa och saga: Ska vi ses ikvall? Nu? Sitta i blaha klader, ata for mycket glass och titta pa daliga filmer.. Eller ja..typ :) Jag har annu inte tagit mig forbi det dar med att inte langre ha dagar nar det kanns blaha att vara har utan nara vanner och familj. Men a andra sidan..det ar inte sa varje dag. :)
    Darfor tycker jag att du ska tillata dig sjalv att ha ‘daliga’ dagar istallet for att kanna att “sa har har jag inte ratt att kanna”. For det har du. Och oftast vaknar man upp nasta dag och det ar helt ok igen :) Lycka till och hoppas att du sa smaningom hittar tjejkompisar som du en dag blir riktigt, riktigt bra kompis med och som du kan vara riktigt spontan med :) Och tills dess…anvand telefonen flitigt! :)

    2009-10-30 @ 12:28 pm
  • Postat av: emelie

    Hej! Fyy precis sådär känner jag med. Flyttade för 1,5 års sedan till Sthlm med min sambo då han är härifrån.. Saknar mina tjejkompisar så det gör ont i magen. Saknar att bara ha någon att gå hem till helt spontant på en koppkaffe eller et glas vin.. Ååå blir helt lipig nu.. Kraaam en som vet hur det känns..

    2009-10-30 @ 3:02 pm
  • Postat av: Mallan

    Vet du.. jag har inte heller så många vänner här i sthlm, kommer från en liten håla från början och flyttade hit pga jobb hade en nära vän som jag umgicks mkt med men så träffade jag en skitstövel till kille som tog mig bort från alla jag kände och jag var helt isolerad med honom, vi fick en dotter ihop så när jag väl lämnade honom så var jag så upptagen att vara mamma och jag har min dotter på heltid så jag är rätt isolerad så inte heller här kan det bli några spontankvällar, knappt ens några planerade kvällar :( Jag känner mig ofta ensam, har liksom inte lärt känna så många kompisar och tjejkompisen jag var vän med vi blev vänner igen senare men då hade hon flyttat till GBG men har nu flyttat tillbaka men har sitt med sin kille och så är hon gravid nu så hon har verkligen sitt liv liksom. Har inte lärt känna så många från jobbet heller då det mest är äldre som jobbar där jag jobbar :S
    Du verkar vara en skitcool och rolig tjej som man skulle vara glad och ha som vän, det är vad jag har känt efter att ha läst din blogg. Du är annorlunda än de flesta tjejerna som bloggar där ute du sticker ut lite och bjuder på dig själv verkligen, en riktigt go och härlig tjej.
    Förstår din känsla av ensamhet, den känlsan slår mig ofta, jag är ensam men ändå inte, jag har min dotter men en 5-åring är liksom inte riktigt samma sak som att ha några vänner man kan ropa över en kväll när man känner sig lite ensam. Det är trist.. har inte direkt några riktigt bra vänner kvar där jag kommer ifrån heller.. så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kanske vi skulle bli kompisar ;) hehe.. nä men ville bara säga att jag känner igen mig i ensamheten den SUGER som fan. KRAM på dig.

    2009-10-30 @ 5:48 pm
  • Postat av: Malle

    Skrev ett inlägg men datorn hängde sig så jag vet inte om det gick iväg eller inte :/

    Jag är också ensam här i stan, har bott här många år men liksom inte lyckats lära känna så många. När det tog slut mellan mig och min eländiga kille för 3 år sedan så hade jag ju en dotter också som jag inte hade innan. Så det har liksom inte varit så lätt att komma ut och träffa folk och lära känna nya vänner. Alla har ju sitt liksom. Skulle gärna ha fler tjejkompisar i stan att hitta på nåt med ibland du och även andra ensamma tjejer i stan som vill lära känna fler får gärna höra av sig till mig miss.w@live.se vore kul o lära känna lite mer folk här och du Tyra verkar som en himla härlig tjej som man gärna skulle ta en kväll på stan med för att svänga de lurviga ;) Så känn dig inte ensam det finns många här som gärna ställer upp märker jag och jag är en av dem. En kväll då vi samlar alla vore ju en bra idé ;)

    2009-10-30 @ 5:57 pm
    http://mamaajang.blogspot.com
  • Postat av: Alexandra

    Känslan som du beskriver är helt sjuk likt min, första gången jag kollar in här, riktigt härlig blogg. Se man på vad gör jag en fredag kväll? sitter ensam i stockholm. Mina närmaste och enda sanna vänner (som jag känner nu) finns för många mil ifrån mig. Precis som du kan känna ibland, riktigt segt och tråkigt framförallt när man hade kunnat tagit en drink ute skrattat och bara snackat skit och leva ett underbart liv!! Du är grym en dag säger de klick och där står en vän och ni kommer klicka direkt som kärlek vid först ögonkastet, haha, vet vet en natt kanske vi stöter på varandra i vimmlet och vipps. Ha det super i helgen iallafall.

    2009-10-30 @ 7:28 pm
  • Postat av: Mimmi

    Hej Tyra!
    Jag vet hur du känner dig, jag har själv flyttat till en ny stad.
    Och det du säger med att du inte vet varför du känner så här och att det inte är värt det, något i stil med det, så har jag själv känt.
    Jag skulle lätt kunna bli kompis med dig, men nu bor jag ju inte i sthlm.
    Och jag skulle inte vilja bli kompis med dig för att du är känd, kände att jag måste säga de för många tror ju i dag att om man vill bli kompis med någon som är känd så är det just därför.
    Men nej så är det inte i mitt fall, jag tycker du verkar vara en riktigt trevlig prick, man verkar kunna vara sig själv om man umgås med dig.

    Men du ska se du kommer säkert hitta fler vänner snart, men att hitta dem rätta är en annan sak.
    Sen det där med att vänner försvinner när man flyttar. När jag flyttade hålde jag kontakt med dem vänner jag kände var något att ha kvar i mitt liv. Och är dem sedan dåliga på att hålla kontakten, så kanske man inte betyder lika mycket för dem och de är inga riktiga kompisar!

    Lycka till!

    2009-10-31 @ 1:27 pm
    http://morewishes.blogg.se
  • Postat av: Anna

    Know the feeling!

    Mina föräldrar bor utanför Malmö. Jag bor i Västerås. Ca 63 mil emellan! Sjukt jobbigt ibland, men överlag går det ganska bra.

    Kämpa på Tyra! Du är grym!

    2009-10-31 @ 1:52 pm
    http://annaekvall.blogspot.com
  • Postat av: Johanna

    Tips på en bra bok om ätstörningar:

    ”Mat, Träning & Ångest – berättelser ur verkliga livet”

    En väldigt intressant bok som innehåller berättelser om olika personer som varit eller är drabbade av någon slags ätstörning där de berättar ingående om vägen till sjukdomen samt vad de gjort för att försöka bli friska och fria från allt. Ett kapitel innehåller endast handgripliga råd från de som varit sjuka.

    Superbillig också.
    Läs mer på http://www.mattraningangest.se

    2009-10-31 @ 3:09 pm
  • Postat av: Christin

    Hej!

    Jag kan bara hålla med och säga att jag känner igen mig. Dock har jag bott här i tre år nu och har lärt känna ganska mycket folk både genom skola och jobb. Men jag saknar ändå mina vänner hemifrån dock har man ju växt ifrån de också och alla har blivit olika.
    Jag saknar mest mysiga hemmakvällar med tjejkompisarna med tjejsnack och filmer.
    Men man bored kanske som sagt fixa ett litet forum för alla inflytattade och ha lite träffar kanske klickar man med någon=)
    Läer din blogg i princip varje dag men har nog inte kommenterat någon gång tidigare=)
    Tycker att du verkar va en grymt rolig och lite galen tjej precis som jag!

    2009-11-01 @ 12:04 pm

Kommentera här