Mammor och pappor är änglar i utbildning

Jag vill hedra mina föräldrar i detta inlägg! En snabb historia om min mamma och pappa. Pappa var en känd och respekterad mode-fotograf förr i tiden. Det var då när det fanns få supermodeller och få kända fotografer. Under Emma Sjöberg-tiden. Mamma sökte praktik hos pappa och ljög ihop att hon kunde fota men hade aldrig hållt i en kamera. Hon fick praktik. Trots att pappa kommit på mamma med att hänga sin tvätt i mörkrummet och slängt ner alla bilder i en hög på golvet så blev han kär. Mamma charmade hono och det kan jag förstå! Mamma är uppvuxen på Lidingö. Pappa i Sthlm city. När han sedan bestämde sig för att lämna det livet så flyttade han till en stooor gård med kor och får. Mamma följde med… från cement-barn till landet, haha. Med ett krav- att de skulle skaffa barn!

Tillsammans fick de 4 barn. Tänk er FYRA barn…. Mamma fick även operera bort en äggstock och med en äggstock ska det vara omöjligt att föda barn. Men jag var en envis jävel och tog mig fram ändå! Driver och bestämd redan från start, haha. Därför kallar mamma mig alltid för “sitt lilla mirakel”. Gulligt va? Mina föräldrar är fortfarande gifta och de jobbar fortfarande ihop. Idag typ 130 år senare. De är mina stora förebilder i livet. De inspirerar mig till allt. De står bakom mig när jag inte orkar. Utan mamma och pappa så hade jag inte levt idag. Ja, uppenbarligen men jag menar i ett annat skede. Jag hade nog inte orkar ta mig igenom det jobbiga helvete som jag upplevt utan deras hjälp och stöd.

Mamma och pappa har uppfostrat 4 barn som idag är väldigt självständiga och drivna människor. Och jag måste säga att mina syskon både är smarta, roliga, intelligenta, underbara människor. Och jag hoppas jag är likadan i andras ögon.

En mamma och en pappa har världens viktigaste jobb. Uppfostran. Alla barn blir en spegelbild av sig själv. Tack vare sina barn lever man vidare. Och att sitta i himlen och titta ner på sina barn som lever vidare och som låter generationen fortsätta, det måste vara rätt härligt då att sitta där och veta att man gjort ett bra jobb. Kan jag göra ett hälften så bra jobb som min mor och far så skulle jag vara nöjd. Herregud vad dom varit med om mycket. Min mega-revolt som tonåring alltså.- Jag var så trotsig. Jag var till och med väg till socialen för att byta familj för att jag inte fick sova över hos min dåvarande pojkvän Chris som jag var så himla kär i. Idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över den bisarra situationen och gråta för det dåliga samvetes skull….

Som förälder får man ta en hel del. Det sägs att man sårar de som man älskar mest, oftast för att de är de enda som alltid finns där och som står bakom. Det är lätt att avvisa en förälder eller ta ut det över ens föräldrar. Men jag ber er alla- Snälla kan ni inte skicka ett kärleksfullt sms till era föräldrar och TACKA för allt de gör för en. En sak kan jag lova er- och det är att ens mamma eller pappa ALDRIG skulle göra något för att göra dig illa. Det skulle aldrig besluta något om de inte trodde att det var för ditt bästa.

Jag vill att mina föräldrar ska känna sig stolta över oss barn. Att de ska vara stolta över de jobbet de gjort. Livets absolut viktigaste jobb. De har lyckats så bra. Och jag undrar om de känner det och faktiskt sätter sig ner, andas och njuter av det lyckade uppdraget? För nu är de klara. Vi är vuxna och vi har nu en helt annan relation. I framtiden ska jag göra ALLT i min makt för att ställa upp på mina föräldrar och syskon, för de är det absolut viktigaste man har i livet. Min familj betyder ALLT. Jag skulle offra allt jag äger och har för dom. Prio nummer ett i livet.

Mamma och pappa- jag älskar er så himla mycket. Var stolta över er själva.

pappa1

Fredag 22 Augusti 2014

Hej! Har ni sovit gott? Jag har syndat. Jag hade så himla ont i huvudet igår så jag åt upp morgondagens tabletter igår kväll. Fan. Det är inte bra. Dock så är det inte som förr, jag har bara min dos. Jag får ju ett dygns dos varje dag så jag kan liksom inte äta mer. Det som händer om det blir som igår är att jag inte får mina tabletter nu på morgonen. Men, det har jag klarat 100 ggr förr men det är inte bra. Men när jag sover dåligt så är jag ju vaken och då blir det knas. Men men. Vill bara vara ärlig. Ibland händer det, men huvudsaken är att jag aldrig äter mer tabletter än vad jag får på ett dygn.

Det resulterar ju i att jag har lite ont i huvudet nu och jag känner mig lite trött efter gårdagen då min hjärna gick i 1000 hela dagen och nu halva natten. Det är ändå MYCKET bättre än innan när jag kände såhär. Idag ska jag lyssna på kroppen och ta det lugnare. Jag ska fila på texter till alla pdf-filer jag ska göra för våra uppfinningar. När vi presenterar dom för leverantörer och inköpare ska det se snyggt och proffsigt ut. Sedan ska jag till stallet. har bara en häst att rida då en har tappat en sko, så den ska bara longeras.

Jag hoppas ni får en fin fredag? Hur mår ni förresten? Det var ett tag sen jag frågade och jag har verkligen tid att läsa era kommentarer idag. Det är skönt att skriva av sig ibland. Bara ut med skiten…eller ut med det underbara och sprid den energin ♥ Livet är inte en lek. Men jag tror verkligen det finns en utväg för allt. Man gör sina val, och ofta hamnar man i situationer på grund av sina val. Men kom ihåg- det är ALDRIG för sent att tänka om. Att välja om. Oavsett om det gäller en utbildning, ett jobb eller en relation. Den enda som kan styra ditt liv är du själv. Du är bra. Kram

Här är jag och min underbara kollega som jag äger ett företag med. Tjohooo vi är bäst ♥

IMG_9405

 

Se en bra serie

Tja! Jag har precis dragit i mig en halv Ben&Jerry. Half Baked är den absolut bästa och den är så sjukt god att jag bara MÅÅÅÅSTE äta den minst tre gånger i veckan… haha. Tänkte skriva lite om nedtrappningen. Undrar om någon av er vill att jag ska lägga upp schemat varje vecka, hur det ser ut och vilka tider?

Jag minskar ju 50 mg varje vecka och för er som inte vet så blev jag beroende av tramadol efter att jag ätit det för extrem huvudvärk. Det är väldigt lätt att bli beroende av morfin, eller opiater över huvud taget. Det räcker med några veckor så kan det bli svårt att bli av med. Jag har ju ätit i år och den senaste tiden väldigt höga doser då kroppen lätt blir tolerant.

Idag frågade min sjuksköterska (träffar en sjuksköterska varje dag kl 15.00) vad jag gör de gånger jag känner att jag skulle vilja ha tabletter. Och då svarade jag att jag ser på serier! Och det är ett sjukt bra tips. När man känner sig orolig, har ångest eller har abstinens efter något så är det sjukt bra att följa en bra serie. Man liksom flyter in i serien, man har något att göra, något som intresserar en och något som får en att fokusera på annat. Stallet är ju jättebra på dagarna, men det är på kvällarna och nätterna som är värst.

För andra kan det vara att läsa en jättebra bok. Lyssna på en ljudbok, rita, skriva- ja det finns mängder med saker. Skillnaden mellan att se en film och se en serie är att filmen tar slut så fort. En serie blir man så inne i. Jag kan tipsa om serien 24, riktigt JÄVLA bra. Sen Orange is the new Black för er som inte sett den. Pretty Little Liars och Gossip Girl är också bra. Sedan älskar jag Desperate Housewifes… Just nu är jag ju inne på Gossip Girl och man blir så nära alla karaktärer att man verkligen längtar efter att se ett nytt avsnitt. Sjukt, men sant.

Så det är dagens tips. Jag vill även skriva en sak. Jag får många mail från människor som frågar mig om kontakter där ni kan köpa morfin och tabletter? Alltså tror ni på fullaste allvar att jag skulle ge er det? Va fan, det gör mig förbannad! Jag vill inte ens ge min värsta fiende ett morfin-beroende för det är så svårt att bli av med. Så alla ni som känner att ni är beroende av era läkemedel- Prata med er närvård för de kan hjälpa er! Kram

Älskar den här make upen, btw! Puss

pok

 

En extra puss till Elin som fyller år idag och John som fyllde år igår ♥

k5

 

Ida Sjöstedt

Jag kände mig tvungen till att köpa den här snygga baddräkten från Ida Sjöstedt när jag såg den. Dock kommer jag antingen klippa sönder den så att det blir som ett linne, eller sy om den så det blir till en body! Förstå med ett pat tighta jeans och höga klackar…MMMMM! Älskar gulddetaljerna, klart jag älskar bett hallå jag är ju hästtjej! Modellen och färgen är också grymt snygg! Den understa bilden är dock fotad med blixt för den är inte alls så glansig och ljus IRL. Den översta bilden gör färgen mer rättvis…

Haha som ni ser så är detta en bild tagen under construction…strumpor och olika skor på varje fot, haha..

i2

Detalj:

i1

Torsdag 21 Augusti

Hejsan hoppsan! Alltså nu är det verkligen höst! Jag nästan går och väntar på när värmen ska ta fart men nu måste man nog inse att det inte kommer någon värme igen. Jag ÄLSKAR hösten och vintern. Massor av tända ljus, mys och snygga höstkläder, kan det bli bättre?

Idag har jag och Emelie haft ett stort planeringsmöte för framtiden med Star Rider och Next Level AB som är vårt nya bolag tillsammans. Det är så himla kul, våra uppfinningar är så bra och allt vi tänker och ska göra är så himla kul och inspirerande! Älskar´t! Det bästa av allt är att ha någon att dela allting med :)

Nu ska vi åka ner och köpa lunch för att sedan åka till stallet. Jag måste ju hämta ut tabletter klockan tre så då måste jag vara tillbaka, så det blir snabba ryck. Den här veckan har jag minskat ytterligare 50 mg och det går än så länge över förväntan! Men jag tror det kommer bli jobbigt snart. Man förstår ni att jag klarat av 4 hela veckor med nedtrappningen? Så himla underbart bra!!!

Kram från mig och Findus :)

DSC08008

Onsdag 20 Augusti

Hej! Mitt psyke är tillbaka. Jag har varit i en dvala av sorg den senaste tiden som ni märkt… och efter igår så tog det en banal vändning och nu har jag smält det och är så glad. Men jäklar vilken resa, helt sjukt… Har bästa Elin och Mimmi här. Vi sitter och kollar på Idol nu. Är det bara vi som blev skitarga när dom gick på han som bor i en grotta? Alltså va fan!? Han hade ju en jäääättefin röst? Plus att han verkligen tränat och tagit sånglektioner…? Kunde de inte bara vara LITE schyssta mot de som verkligen försöker?

Sen igår såg vi på Paradise Hotel. Alltså….? Jag skämdes typ ihjäl varenda sekund…? Vad tycker ni? Jag tycker att det var pinsamt att kolla på… förra året tyckte jag inte det, men i år..? Alltså ah jag vet inte ens vad jag ska skriva… kanske ni kan göra det åt mig? haha.

Hoppas ni får en fin dag, vi ska lämna Lalle i Jönköping samt rida lite hästar och jag ska ha träning :)

DSC07979

Jag är så chockad att jag inte vet vad jag heter. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta, så känns det. Idag har jag varit hos Lalle hela dagen. TVÅ TIMMAR innan han ska åka till kliniken så sitter jag på hans rygg och är ute i skogen. Då ringer telefonen. Det är hans förra ägare som jag köpte Lalle av som ringde. Hon säger att hon vill ha Lalle och försöka en sista gång. Jag har gjort allt i min makt för att få Lalle bra. Eftersom han har reservation på försäkringen så har jag betalat allt själv. Ni vet allt jag gjort för Lalle och jag behöver inte förklara mig ens. Jag har i samråd med alla inblandade tagit det här beslutet, men när man får ett sånt samtal så känns det som att man inte har något annat val än att låta det ske. Hacke har haft Lalle förut och vill ta honom till sin veterinär och testa en sista gång.

Jag borde vara så himla glad för att Lalle får leva. Men att få reda på det här två timmar innan man ska åka och efter allt jag gått igenom känslomässigt gör att jag just nu inte känner någonting. Jag känner varken in eller ut. Jag är lika chockad som ni är och jag, ja…jag finner inga ord. Jag kan sitta och älta det här i år och tycka si eller så men nu är det såhär. Jag sätts i ett hörn och det är SJÄLVKLART att jag vill att Lalle ska få leva, det vet ni också. Och om någon vill ge honom en sista chans så självklart. Dock är det vemodigt, det får en att känna att jag själv inte gjort allt som jag kunde. Jag känner mig ledsen och värdelös och väldigt chockad samtidigt som att jag är överlycklig för Lalles skull.

Har pratat med alla inblandade som varit med under tiden och det är med blandade känslor alla stöttar mig alla respekterar mitt beslut oavsett vad jag väljer. Dock skulle jag inte kunna leva med mig själv om jag inte lät någon försöka om den ville det. Oavsett vad jag känner nu så är jag så tacksam för allt stöd jag fått av nära och kära. Jag vet att jag gjort allt i min makt för att få Lalle bra + lite därtill.

Jag är så himla chockad. Jag är så glad men ändå så ledsen. Det är en sån enorm urladdning och jättejobbigt att skriva detta inlägg då den senaste veckan har varit så sorglig här och allt har varit fokus på detta. Det är så himla sjukt. Om hon bara hade hört av sig innan, typ igår…. Jag får bara be för att ett mirakel ska ske.

Jag stänger av kommenteringen här för jag vet ärligt talat inte om jag orkar läsa era åsikter om detta. Jag hoppas ni är snälla och förstår vad jag går igenom just nu. Hur det känns. Att vara så inställd på detta och sedan så händer det här två timmar innan man ska åka och avliva sin bästa vän. Det är så många blandade känslor. Allt måste få lägga sig.

Kommentering avstängd.

Obehaglig dröm…

Hej. Läste just på Bloggkommentatorerna och de får tydligen både panik och ångest över mitt liv…stackars dom. Jag känner likadant. Jag har väldigt oflyt i mitt liv, det kan man säga. Jag måste leva med tron att allt som händer betyder något. Att allt händer av en anledning. Ger jag upp den tron så skulle jag nog inte klara av allt som händer.

Min syster sa idag att jag är den starkaste hon vet och det är därför allt händer mig. För att jag är stark. Jag får tro på det. Tänk om allt det här hände någon som inte är lika stark som mig? Då hade det gått illa.

Om jag klarar mig ur den här nedförsbacken som pågått i några år så kommer jag vara starkare än nånsin. Utan allt som hänt så hade jag inte förstått det viktiga i livet. Inget ytligt, inga galor eller premiärer, kändisskap betyder något för mig.

Skulle jag få ändra EN sak i mitt liv just nu så skulle det vara att bara vara en helt vanlig människa. Att ingen visste vem jag var. Det är så sjukt, det som många drömmer om, det drömmer jag om att det inte fanns i mitt liv.

Imorgon tas Lalle bort från mitt liv, det är ett av mina mest oegoistiska beslut. Det är fruktansvärt jobbigt och just nu är jag inne i något som är värre än sorg. Känner mig paralyserad och känner mig bara så tom. När han galopperar på de gröna ängarna så hoppas jag han sänder sin styrka till mig så jag orkar fortsätta med mitt intresse och liv utan honom vid min sida.

MINA VIDEOS