Tvi tvi tviiii för detta. Fick jordens bakslag idag efter hemkomsten av semestern. Energin jag hade räckte till två bra dagar trots enormt mycket stress, men idag brakade allt samman. Känner mig hjärndöd, hjärnan orkar verkligen inte med och den är slut.
Vet ni att jag fick ett fantastisk tips av min mammas vän Marie, som tog sig tiden att skriva ett långt mail till mig och det tackar jag henne för och uppskattar. Hon har själv varit utbränd och förklarade en hel del. Det finns liksom inga svar… men att ibland få läsa någon annans ord om utbrändhet eller att vara deprimerad kan hjälpa. Man kan få små tips, och i detta fallet fick jag ett bra tips om hur man kan förklara hur det är att vara utbränd för de som inte förstår- för det ÄR INTE lätt att förstå, men detta gör att ni kanske kan förstå någorlunda hur det är och blir för en människa att bli utbränd:
SÅ SNÄLLA LÄS DET HÄR:
Tänk er att människan är en bil. Man kör på…man kör långt och kör på snabbt. Sedan börjar helt plötsligt en röd lampa blinka i bilen- det är dags att fylla på bränsle. Varningsklockan ringer liksom, det är klart att man tankar…eller?! Fyller man då på bränsle direkt och lyssnar på varningslampan så kan man köra på långt igen med bilen och den fungerar som den ska. Väljer man att fylla på med lite bränsle, för att sedan få varningslampan igen efter en kort stund så måste man fylla på flera gånger för att komma längre, tillslut kanske man glömmer fylla på den där lilla snutten av bensin och får motorstopp ändå… för man orkar inte med att fylla på lite hela tiden- inte i längden.
Men om man väljer att inte lyssna på varningslampan och kör på…man kör på lite till…lite till klarar den väl…och pang. Helt plötsligt dör bilen. Bränslet är slut? Kör man dessutom på utan bränsle så kan hela bilen braka sönder. Och då är det LÅNG väg tillbaka för att få sin bil hel igen. Man får offra mycket pengar på att laga bilen.
I människans fall så är detta väldigt likt. Om man kör på i 100, stressar och stressar så börjar symptomen snart komma. Hjärtklappning, huvudvärk, oro, ångest och sömnlöshet te x. Om man känner av det- då lyser varningslampan precis som på bilen. Då har man några olika val som kan innebära extremt stora skillnader. Antingen tankar man upp bilen direkt så man kan köra på igen = man VILAR och LYSSNAR på kroppen.
Kroppen är smart, den visar inga såna symptom om inget är fel. Eller så tankar du upp lite, kör på och tankar lite till. = Du kommer aldrig bli bra, man vilar lite- kör på i hundra igen och man hamnar i en ond cirkel och tillslut kommer man glömma tanka den sista biten och kraschar ändå. Eller så struntar man i varningslampan och alla symptom och fortsätter i samma livsstil som innan = Kroppen brakar precis som bilen. Det är en lång väg tillbaka. Bilen kostar massa pengar och kommer gå sönder helt och hållet och du måste laga den. I människans fall kostar det otroligt mycket- tid, engagemang, känslor ja man förlorar extremt mycket och tappar mycket som inte går att mäta i pengar.
I mitt fall så valde jag att inte tanka. Jag förstörde min kropp. Det är EXAKT såhär det fungerar i en utbrändhet för att förklara. Hjärnan dör. Likaså som motorn dör om den kör på tomgång utan bensin. Och jag måste ju ändå säga att hjärnan är människans motor, för hur mycket jag än vill saker och har en frisk kropp så går det inte när min hjärna inte fungerar. Och för mig så har det gått två år ur mitt liv. Två år där jag åkt in och ut hos läkare, psykenheten, ångestenheter och jag minns knappt något från dessa år. Jag har förlorat en lång tid ur mitt liv för att jag inte bara kunde LYSSNA på min kropp! Det är väl fan det minsta jag kan göra mot min kropp när den bär mig varje dag och är frisk i “övrigt”. Snacka om ett personligt svek mot sig själv.
Såg att ni kommenterat om att Pernilla Wahlgren citerat mig i en intervju i Mama, och det blir jag väldigt stolt över för då har jag nått fram. Och inte bara till 16-åringa tjejer som vissa verkar tro. Ni är smarta och fantastiska så var snälla mot er själva. Jag är stolt över det jag gjort och skrivit här på bloggen, och känner att jag gjort/gör en insats när det snappas upp.
“Att gå in i väggen/bli deprimerad innebär inte att man är svag, det innebär att man har varit stark för länge”- Tyra Sjöstedt
Folk i ens närhet är otroligt viktiga. De är dem som puttar på en framåt och som pushar och stöttar och gör att man kommer framåt. Precis som när en bil får motorstopp. Ta hand om er ♥
Sköt om er sålänge, KRAM
UNDERBART att vara hemma igen. Höll på att krama ihjäl katterna och tjejerna. Tjejerna hade gjort världens största skylt “Välkommen hem vi har saknat er” som hängde innanför dörren, och jag fick en stor bukett blommor av min kille. Hej hej, man kanske skulle åka iväg lite oftare? Haha. Idag ska jag…åka in till stan! Kors i taket. Ska på ett intressant och roligt möte med ett stort företag. Det har med hästar att göra, och förmodligen ett av mina (isåfall) roligaste samarbeten.
