!
Bröllop

Nu kommer ett inlägg många väntat på. NÄR GIFTER NI ER? Och svaret på frågan är: Om cirka ett år. Eller ett år och några få månader. Vi skulle ha gift oss i slutet på denna sommar, men vi kände själva att tiden bara rann iväg… Helt plötsligt var det bara 5 månader kvar och vi har knappt börjat. Och ett bröllop vill man ju absolut inte stressa fram. Man vill planera allt i minsta detalj, njuta varenda sekund…

Så istället för att gifta oss på sensommaren så kommer vi nog gifta oss tidig sommar nästa år. Och NU börjar planeringen! Det är ju första gången vi gifter oss (hehe new flash) och även den sista gången… så man vill ju verkligen vara beredd och göra det så bra och fint man bara kan.

I bloggen kommer jag bolla med er, tipsa om idéer, visa upp förslag och jao- låta er följa denna fantastiska resa. Jag är full av lycka av att få bli FRU. Att gå fram på altaret när han står där… Hmm, om det nu blir ett altare. Det är det stora problemet- vi vet inte riktigt hur vi vill att vårt bröllop ska se ut… Kan man inte få gifta sig i en vecka i streck så att man kan få gifta sig på alla sätt man vill. I alla klänningar man vill… Det är svårt att bestämma… Men… fortsättning följer 

love

13 comments

Dela

Hemma <3

Åh jag är så LYCKLIG över att vara hemma ❤️ Flyget och landningen gick oväntat bra! Hade inget ont så det var verkligen över förväntan. Är dock inte frisk än, tusan. Hostar och är hängig men det ska ni nog inte märka av så mycket här ☺️ Nu blir det några dagars vila…

Idag kommer Kotten hit! Alltså han kommer vara så glad…när jag kom hem från Kina så både svimmade Kotten och kissade på sig av glädje haha lilla gubben. Jag älskar verkligen att vara hemma! Det bästa som finns i hela världen!

Det var några andra som saknat mig också. De har liksom legat som två små kattungar ihopkrypta och skedat mitt ansikte typ hela natten. Nu i skrivande stund ser det ut såhär. Haha… De visar sin uppskattning genom att sova på mig när de är trötta och sitta bredvid mig och kolla på mig när de är vakna ❤️  

3 comments

Dela

!
Missbruk och beroende

Jag tänkte skriva lite om missbruk och beroende. Vad tror ni är värst av ett missbruk och ett beroende? Visst tror man att missbruk är värre? Men det är inte sant. Missbruket kommer först och sedan kommer beroendet. Och ni som har problem med substanser- NI MÅSTE LÄSA HELA MITT INLÄGG!!! Man börjar missbruka nånting, te x en viss dos som man ska ta genom att äta mer eller oftare än vad man fått ordinerat. Man missbrukar mat genom att hetsäta eller äta för lite/mycket. Med mera… Sedan kommer beroendet. Beroendet är det farliga. För då är man fast i det. Medan man missbrukar har det oftast gått så kort tid att det är lättare att lägga av. Säger inte att det är lätt trots det- men det är en lite enklare resa.

När jag började missbruka mina smärtstillande tabletter så fanns det bara en tanke: panik. Jag hade så ont, var förtvivlad, hade ångest och ALLT jag hoppades på var bara att jag skulle må bättre. Man tar vid alla möjliga åtgärder när man blir så desperat till att må bättre. Jag tänkte att det borde bli lite bättre om jag tar mer, i nästan ren panik. Värken borde försvinna lite mer, om inte annat kanske jag kan sova bättre… och den här desperata åtgärden blev ju till slut så manisk att allt bara gick på rutin. Det blev liksom standard att äta smärtstillanden 4 ggr om dagen. Sedan vaknade man på natten och kunde ta då också. Och så fortsatte det. Det smög sig på mer och mer under väldigt lång tid. Till en början var det en tablett enbart på morgonen, sedan blev det en på kvällen också….

Och det är viktigt att komma ihåg att detta växer fram. Allt man vill är att må bra, och att döma någon som blir desperat till att få känna sig lite normal- då är man en rätt vek människa. Jag har blivit så jävla dömd här på bloggen. Uthängd av media, av andra bloggerskor och på diverse skvallersidor. När man redan ligger på marken och inte vet hur man ska kunna ta sig ur nånting och sedan ha alla elaka kränkningar och påhopp på axlarna också. Det var inte lätt. Hade jag varit lite svagare eller om jag inte haft det stödet jag hade så hade nog vägen ut ur livet blivit ett enklare val än att orka kämpa.

KR_2

Jag tycker det är vedervärdigt hur man kan stoppa in en människa i ett fack bara för att det blir fel på vägen. Ingen väljer att bli beroende av något och tappa total kontoll. Ingen vaknar en dag och bah ”Åh jag vill förstöra mitt liv”. Likaså så väljer ingen att hamna i en depression. Ingen väljer att ha panikångest. Men det verkar vara så i detta landet lagom att om man inte fått en diagnos fastställd på ett sjukhus (gärna en diagnos som alla känner till då) har man inget att komma med. Är man sjuk psykiskt- ja då är man ingen att räkna med. Då hamnar man lägst på samhällsnivån oavsett vad man tidigare gjort och vad man bidragit med. Då är man lika mkt värd som den där bakterien som orsakar ett virus.

Och jag kan säga det. Att många högt uppsatta chefer, typ alla (eller ja…väldigt många) kändisar, artister, skådisar mm hamnar där. Öppna vilken tidning som helst så ser man att stjärnorna som vi ser upp till åker in och ut på rehab. Men händer det en vanlig dödlig människa- då är man värd noll. Då är man bara en tragisk knarkare eller en tragisk själ som valt en egen väg som man självmant valt. Det är så FEL.

Det spelar ingen roll om du heter Britney Spears eller Anna Svensson. Man börjar ofta med en substans för att man lever i en sån jääävla press att de tar till åtgärder för att orka. Det är därför jag började.  Men jag hade ont, och åt tabletter för att orka med mitt vanliga liv. Kunna jobba. Kunna göra saker. För jag visste ju inte bättre, och när det är så tidigt på skalan så har man ingen aning om var det kan sluta. Och oavsett om Britney har en jäkla press på sig, blir förföljd av paparazzis mm så är det inget som säger att det är värre än att vara ensamstående mamma, ha två jobb för att ha råd med sitt hem, eller om du är studerande och inte hänger med i skolan och samtidigt har syskon att ta hand om hemma för att mamma är alkoholist… jag menar det finns INGET fack man kan sätta någon i som får ett missbruk. Alla jag träffat som haft det har varit helt fantastiskt fina människor, med bra jobb, varma själar och som verkligen varit framgångsrika och duktiga. Inte några som sitter på gatan i trasiga kläder.

Och det är just det med slutet jag nämnde ovan…. När jag var på Drawing Room så jobbade jag med läkare och psykologer som är proffs på detta och som har jobbat med beroenden i över 40 år. Och de säger det- antingen får man hjälp och vill ha hjälp- eller så är döden den enda utvägen. Kolla bara våra stjärnor som dött över överdoser, droger, alkohol. Eller om alla andra människor som man läser om på nyheterna… Jag tror inte de ville dö. Jag tror bara inte de var starka nog att komma ur det. För ett beroende är det VÄRSTA tänkbara som kan hända en. För man styr inte sig själv längre. Man har ingen kontroll- utan substansen styr allt. 

Så jag ber er, alla som anser sig ha problem. Och det känner ni i ert hjärta om ni har. Sök hjälp! Gå till närvården och berätta om ditt liv. Visste ni att närvården (vad jag förstår det som) MÅSTE ge er minst några gånger samtalsterapi om ni går dit för psykiskt dåligt mående? Ni kan KRÄVA det. Och det är det absolut bästa- att få hjälp av en proffsig terapeut som kan hjälpa dig att bryta dina mönster. För det går. Oavsett hur jävla nere i skiten du är i- det GÅR. Jag har träffat människor på olika hem som skjutit heroin (som anses vara den värsta och svåraste drogen av dom alla) VARJE morgon för att orka med att gå till jobbet där hen var en duktig säljchef åt 16 personer… Och det är också det läskigt. Ingen märker. Det kan ta flera år. Så DU måste, den dagen du känner att du VILL- då MÅSTE DU ta tag i det. Ta upp telefonen, googla på ”närmsta närvård” och RING. Sedan bokar du fan inte av tiden!

Alla vill vara friska, jag dömer ingen av er som har ett problem. Är ni beroende eller i missbruk-stadiet- lyssna på mig. Ni kommer ut ur det friska eller döda! Det kanske kommer ta år- men så är det. Och varför inte bli frisk nu direkt när det är lite enklare resa? Jag tror att alla vill leva och jag tror att alla vill må bra. Jag vet att det är därför ni missbrukar eller tar substanser- för att ni vill må bra. Och det är ett tecken! Kanske ett rop på hjälp! Men tänk på att alla inte kan höra ditt rop. Kanske när du ligger där på britsen, eller när du ligger i ambulansen på väg in till sjukhuset för att du har fått andningskramp. Snälla, gör något åt ditt problem för dig själv och för alla i din närhet.

Sänder all min stryka till er. Jag av någon vet vad ni går igenom nu- och vad ni kommer behöva gå igenom. Men hela det svarta hålet som man tror kommer finnas där om man slutar- Jag LOVAR er att det kommer fyllas av annat. Av glädje och lycka. Det var min värsta panik innan- herregud vad jag ska göra utan mina tabletter? Mitt liv kommer vara över utan dom. Men jag LOVAR och svär att det ersätts med: LIVET. Som du inte kunnat leva innan på grund av att dina substanser har tagit kontroll över dig och din hjärna.

I want to live not just exist

Dela mer än gärna detta inlägg för det behöver spridas vidare. Ju fler som läser desto fler kan få en tankeställare och förhoppningsvis lyssna… Jag hoppas jag kan hjälpa någon som är i samma sits som jag var. 

36 comments

Dela

!
Tips till er som tränar

Hej! Jag MÅSTE tipsa er om en tröja som jag designat som säljs på Star Rider men som jag använder till vardags, framförallt när jag tränar eller går promenader. Jag är jättestolt över den! Det är alltså en funktionströja med mesh på sidorna (om man svettas mycket som jag jämt gör). Det smarta med den här toppen (som vi så klurigt döpt till ”Smart Pocket Top”) är att den här en ficka på magen. Och genom den fickan så kan du swipa på telefonen.

När man tränar kanske man inte vill ha mobilen i handen eller ha en stor tröja med ficka på sig. Då kan du ha den här och lägga mobil, nyckel och kort i fickan. Och om det ringer så ser du direkt vem som ringer utan att behöva ta upp telefonen. Du kan även svara (swipa genom tröjan) och sätta på högtalaren (så brukar jag göra när jag är hemma, så kan jag stå och prata..hehe no hands..).

Ett annat smart tips är att man även kan sätta på musik och ha på högtalare så hörs det bra när man är ute och går. Jag personligen aaaaavskyr att ha massa hörlurar som hänger och gastnar överallt :S Nu har vi dessutom en alla  dag kampanj där vi har 25% på toppen som nu kostar ynka 224 kr… Och på det så är det FRI FRAKT på alla ordrar. Den finns i fler färger, så gå in och kolla och tänk inte att det är en häst-tröja, utan en riktigt snygg och smart träningströja med grymt bra material för en väldigt billig peng.

Ni hittar tröjorna här.

Namnlöst-12Namnlöst-121

Kampanjen med 25% är på alla saker med rosa i. Den finns även i fler färger och även ordinarie pris är ett jättebra pris jämfört med kedjorna.

pockettop1s

5 comments

Dela

I lobbyn

Hej! Sitter i lobbyn nu. Flyget hem går om 7 timmar och 50 minuter vilket känns som en himla evighet. Har precis dragit i mig en Star Bucks och vet ni? NU släppte de absolut sista locken för öronen… lite komiskt är det. Är rädd för flygresan hem… Upp i luften gick bra sist men landningen alltså… har tömt hela min lilla handväska från kamera och annat och ersatt med nässpray, 20 servetter, alvedon, bihåle-tableter och nått te som man ska dricka som smakar kiss. Nu kan jag inte göra så mycket mer…. Vi vill ju verkligen hem!

Vi landar vid 23-nånting. Då kommer Nina och hämtar oss och så åker vi raka vägen hem till katterna. Kotten är hos mamma och pappa och kommer imorgon. Att man kan sakna sina djur SÅ mycket som vi gör… Andreas är kvar på rummet och duschar, jag sitter som sagt i lobbyn och svettas framför en brasa ihop med typ 100 andra gäster. Vi skulle absolut hinna med att gå på stan några timmar men det går verkligen inte. Bara jag rör mig så rinner svetten.

Nu hoppas jag att jag ska kunna bli frisk när jag kommer hem. Det blir VILA och återhämtning (haha från en resa). Jag längtar till att komma igång med träningen igen. Ska dock bli jätteskönt att komma hem och äta normal mat igen. Jag älskar London av hela mitt hjärta men det stora minuset är deras mat. Bröd, mackor..lite mer bröd…pommes…med bröd. Min kyckling med ris och sockerärtor saknas!

Fick mens igår också. Och det makes sense for me… jag har varit ovanligt ledsen, blödig, svag, orolig och nere här nere. Jag kanske lider av PMS? Min syster gör ju det, otroligt mkt. Vet hur jobbigt hon har det varje månad. Det är som att gå in i världens depression. Är det någon annan som lider av PMS? Jag har aldrig riktigt haft koll på min menscykel. Och nu innan jag fick tillbaka min mens så har jag ju dessutom inte haft mens på över 4 månader då jag förmodligen varit så stressad och så mkt händer i kroppen (tror läkarna). Men nu har jag haft det två gånger och det känns bra! Dock så ska jag börja skriva upp allting nu, när jag har mens, hur jag känner mig och se om jag kan se ett mönster på mina svackor ihop med mensen… Berätta gärna om era erfarenheter kring pms? 

Kram

Btw. Ett tips. Sök ALDRIG på ordet ”mens” på google. Nu mår jag illa också. 

EKK69

 

17 comments

Dela

!
Jag då och nu

För 4,5 vecka sedan så började jag min resa. Skrev lite fel på instagram. Jag har varit sjuk i 1,5 vecka nu så det är 4,5 veckor sen jag började mitt nya liv. Hann med tre veckor när jag var frisk. Under dessa tre veckor hände ALLT. Jag bröt ALLT med socker. Gjorde slut. Dumpade sockret rätt rejält. Har levt på kyckling och ris med proteinshakes och havregrynsgröt (fullkorn) till frukost. Första 5 dagarna körde vi ett program där vi enbart fick dricka saker hela dagarna. Aloeveragel, shakes, fiber mm. Jag brukar vara väldigt mot sånt men detta satte ändå prägel på allt. Det var piss i helvetes tufft, men jag kände mig SÅ ren efteråt och framförallt så började jag uppskatta mat.

Och det var det som var absolut bäst- att få uppskatta maten igen. Bli intresserad- vad är det jag äter? Alltså första tuggan var den godaste tuggan i livet. Och det hade jag ALDRIG tyckt om vi hux flux bara ändrade kosten. Jag menar då hade man ju tyckt det varit ett helvete- att gå från sushi och Max till kyckling och ris… nej….Så för mig var det inte bara att detoxa och rensa ut kroppen dessa 5 dagar- utan att lära mig respektera och uppskatta mat. Hela tre veckor har det nu blivit utan socker (ja alltså godis, läsk, chips och allt sånt). Vi har även uteslutit bröd, pasta mm. (Dock så har vi fuskat här i London. Här finns det fan bara mackor och bröd ÖVERALLT. Ni som varit här vet…alltså på riktigt- du hittar ingen vanlig mat här typ, d allt är med bröd typ… sedan har vi druckit lite läsk och ätit lite godis. Men man får inte bli för besatt. Jag har varit sjuk och hungrig och vi har ändå ätit så bra och tränat på bra i tre veckor. Nu blev det lite rese-fusk helt enkelt.

Men när vi kommer hem så är vi tillbaka till det normala. Då är det kost och träning som gäller när jag blivit frisk. Vi ska försöka hålla att träna 4 ggr i veckan. På gymmet kör jag alltid styrka först i 30 minuter och avslutar med att gå och springa på bandet (beroende på hur mkt mina benhinnor tål den dagen)…. Att ta powerwalks innan frukost är det bästa för mig kanske, men just nu måste jag även se till att inte ta ut mig för hårt. Att träna 4 ggr i veckan det räcker gott och väl.

Jag har gått ner 6 cm i midjan på 3 veckor. Sjukt va? Mäter mig en gång i veckan. Bilden ni ser är från idag- så lägg på 6 cm som fanns där för 3 veckor sedan. Dock har jag bara gått ner 1 kilo på vågen, men jag struntar egentligen i vågen då muskler väger mer och hej o hå. Men jag vill ändå gå ner 10 kilo på vågen. Som jag skrivit förut- 20 kilo har jag gått upp på 3 år. TJUGO…. det är alltså tjugo mjölkpaket som lagts på i min kropp… grejen är den att jag inte har så mkt fett på lår, rumpa eller mage- utan jag har bara blivit så himla mycket bredare överallt… så hela jag måste typ..krympa lite.

Hade jag sett min kropp på en annan kvinna så hade jag tyckt den var fin. För min kropp är fin, men jag trivs absolut inte i den. Jag är alldeles för stor. Jag har gått från XS till M/L. Ja, i vissa plagg måste jag ha Large… Det känns faktiskt inte så bra…inte när jag har en helt annan ideal-vikt. Mitt mål är att gå ned till en vikt där jag känner mig bekväm och trivs med min kropp.

Innan har jag ALDRIG skrivit om bantning eller dieter på min blogg. Jag har för det första aldrig behövt, sen har jag haft mycket yngre läsare än vad jag har idag. Idag är jag 30 år och förmodligen har mina läsare växt och åldrats ihop med mig. Och ni förstår livet, att det lätt kan bli såhär och att man måste börja tänka på vad man äter och hur man rör på sig när man blir äldre. Det är hemskt att tänka så, men när jag var 20 så kunde jag gå och löpträna 2 pass och så var rutorna framme igen… nu kan man ju addera två nollor på det. 200 pass kanske…

Jag har väl varit jävligt nonchalant med att jag blivit äldre. Har väl trott att jag alltid ska ha ett thigh gap och magrutor, haha. Men tiderna förändras och så gör också kroppen. Ush nu fick jag sån ålderskris att jag inte kan andas och vill skrika rätt ut typ. Vrid tillbaka tiden! fast nej, det vill jag ändå inte heller, haha. Och det är det sköna. Även om jag kanske vill se ut som jag gjorde för ett tag sedan så skulle jag ALDRIG vilja byta ut mitt liv idag mot då.

Så detta är alltså jag idag. Svårt att tro att jag gått upp 20 kilo, men det har jag. Jag är ju lång, 1,78, och har blivit säkert 15 cm bredare över hela kroppen:

Såhär är ni nog vana att se mig. Eller jag har säkert en hel del nya läsare de senaste åren. Men såhär har jag alltid sett ut under min ”stortid”, och det postades en hel del bilder förr i tiden när jag såg ut såhär. Såg ut såhär under Kenza&Tyra Show och hela Style by Tyra-tiden. Här är jag ändå smal men vältränad och ser hälsosam ut. Jag kommer nog aldrig mer kunna se ut såhär men om vi utgår från att jag gått upp 20 kilo från denna bild, då vill jag försöka gå ner 10 kilo iallafall.

img_3439-660x495_143139739

Idag mår jag illa av att se den här bilden på mig. Herregud, här ser jag långt ifrån frisk ut- vilket jag inte var. Jag hade ingen ätstörning, det vet alla i min närhet och ni vet att jag lätt skulle kunna vara ärlig om det- men här höll jag precis på att gå in i väggen och stressades sönder, jobbade dygnen runt och mådde väldigt psykiskt dåligt.  Den här bilden är tagen när jag var på Oman- precis innan jag bröt ihop och blev svårt sjuk. Det här var det sista som var kvar av min kropp när stressen hade ätit upp den…. Och det här är inte smickrande någonstans. Så hit vill jag INTE tillbaka till och jag hoppas ingen strävar efter att se ut såhär.

1888167

 

40 comments

Dela

!
Att få smaka på ondskan på nätet…

Nyss skrev jag ett långt inlägg. Som handlade om vad rubriken säger. Att få smaka på den anonyma ondskan på nätet. Jag skrev som jag kände, visade mig svag. Innan jag publicerade det så gick jag ut, gick en promenad och tänkte igenom allting. Okej vad händer om jag trycker på publicera? Kommer folk se det som ett försvarsinlägg? Kommer folk skriva att jag självutnämner mig till ett offer? Att jag klagar över mitt jobb? Ger det vatten på kvarnen till alla haters där ute om jag visar mig svag?

Och svaret är… JA. Jag skulle få skit för det inlägget. Jag får skit om jag skriver att jag är sjuk. Att jag ridit min häst med ett visst bett. Att jag försöker äta nyttigt. Tänk då att öppna upp sig och skriva att man är ledsen. Sänkt… Det är som att slänga sig till varggropen. Så jävla tråkigt. Sen klickade jag på ”Ta bort inlägg”. Jag vill ju inte publicera inlägg som ger mig ännu mer hat. Jag får analysera varenda ord jag skriver. Jag måste tänka efter varenda rad jag skriver eller steg jag tar. Ibland vill jag ju bara förklara hur det är att faktiskt driva två bloggar och få elaka påhopp i typ varenda inägg jag skriver. För det är lite så. Folk hackar på mig i princip hela tiden. Och det är jobbigt ibland. Ibland när man redan är sänkt och ledsen så blir det hela ens värld.

Men jag valde att klicka på ”ta bort” för att jag inte orkar just nu. Jag har levt på nätet i över 10 år. Skrivit över tusentals inägg och delat. Delat med mig av framgång- men det senaste är ju att jag även delat nästan allt i min motgång. Och det har varit sjukt svårt och jobbigt att göra det, för vissa tror att det är hela ens liv. Lika mycket som folk delar med sig av sina rosa moln och bubblor så är det en liten liten del av hens liv. Samma sak med mina motgångar, diganoser och sjukdomar… det är inte hela mitt liv. Jag har ett fantastiskt liv nu vid sidan av, jag har 2 bra bolag med mycket potential. Och nu vill jag bara hitta ett sätt att förhålla mig till det, och också lyfta andra och inspirera andra.

Jag vet inte var jag vill komma med detta inlägg. Visst att jag får smaka på ondskan på nätet men jag får fan smaka på kärleken också och idag gör jag ett val och fokuserar på kärleken! Istället för att klaga på anonyma troll så vill jag istället tacka er alla som mailar mig, kommenterar och ger mig stöd. Att få veta att jag hjälper er i ert mående och att jag kan vara en inspiratör för er- det betyder något. Det är det som är ALLT för mig på denna blogg. Jag tackar er allra ödmjukast för att ni finns där och lämnar en rad då och då där ni berättar för mig och delar med er av er story. Stor kram till er alla!

onlinedating

12 comments

Dela

Måndag 8 Februari

Hej! Jag kan bara meddela alla er som är jäääääättearga på mig för att jag är sjuk: Kära fina underbara ni- det är inte så att jag VILL vara sjuk. Bara så att vi kan reda ut det till en början. Det känns lite så, som att vissa tror att jag försöker provocera eller reta upp er när jag skriver att jag är sjuk!? Ingen vill väl vara sjuk? Och det är ungefär lika naturligt som att ingen är tvingad till att läsa min blogg om den är så jobbig! Jag har ju varit ovanligt frisk senaste månaderna! Jag har varit jätteglad och superpigg och äntligen varit lite back on track! Jag är så van att vara sjuk ofta i och med mitt kassa immunförsvar pga min utmattning. Därför kändes det så snopet att bli såhär sjuk från ingenstans när man mår så himla bra. Men det är nog för att alla runt omkring mig har varit sjuka.

Idag mår jag äntligen lite bättre iallafall. Igår fick jag medicin mot bihålorna och den har gjort under! Även nånting som man blandade ut i vatten och drack, mot förkylning och den har också hjälpt. Så idag mår jag så mkt bättre än dagarna innan. Grät en hel kväll för att det värkte så mkt i bihålorna- har aldrig varit med om det innan. Visst att det gjort ont när man flugit, men det här var att ta det till nästa nivå…Nu får jag bara be till Gud att jag överlever resan hem imorn kväll. Igår trodde jag stenhårt att vi skulle behöva boka nya flygbiljetter och stanna några extra dagar för att jag inte skulle kunna flyga…

Men men. Nu är det som det är och inget som varken jag eller ni kan påverka. Dock vaknade Andreas med jättehalsont idag :( Sån himla snurrkarusell. Nu gäller det bara att han inte blir värre… Känns som att alla är jättesjuka nu? Hoppas ni alla som åkt på samma sak blir friska snart 

Idag pallrar jag mig nog ur hotellrummet. Måste ha en kaffe, Starbucks ligger runt hörnet liksom. Sen vill jag spana in lite på Selfridge, Topshop och River Island också, jag åker inte från London utan att göra det om någon då ska behöva släpa mig därifrån haha…

Slänger upp en liten powerbild… känns väldigt långt därifrån just nu, haha..

_MG_3269

16 comments

Dela

!
Vrålsjuk i London

Hej! Åh jag är jättesjuk :( Har varit sängliggandes sedan vi kom hit, ush… trodde jag skulle dö i landningen, mina öron höll på att sprängas. Första dygnet här så hade jag sån lock att jag inte hörde ett enda skit. Idag ska jag försöka ge mig ut utomhus men huvudet sprängs och jag bara hostar och hostar. Fan jävla skit! Jag har varit sjuk i 1,5 vecka nu och trodde äntligen det skulle försvinna och så blir det värre.

Jag tar en lite break på bloggen nu. Jag har varit så dålig att det inte funnits på kartan att öppna datorn…ja då kan ni ju tänka er. Ja, väldigt otur, vi hade så mycket vi ville göra här ju :( Men vi har bestämt att vi får åka tillbaka hit snart igen. Så komiskt att vi betalade typ 2000 spänn extra för att ha gym på hotellet, haha… FAAAAAN! Kommer hem på tisdag, vi hörs då ♥ OM jag överlever flyget hem, vill inte ens tänka på det alltså…

Jag häver i mig alla möjliga sorters frukter, det har dom bra av i London :) Love it!

l1

53 comments

Dela

!
Topp med snörning

Jag älskar toppar med snörning! En sån enkel detalj som verkligen kan lyfta ett enklare basplagg. Jag har ett par stycken här hemma och ni brukar fråga var jag har köpt dem. Jag har därför satt ihop ett litet kollage med liknande toppar med snörning för er som undrat.

topp2  topp1

Topp 1 / Topp 2 / Topp 3 / Topp 4

 

Detta är ett sponsrat inlägg. Om ni shoppar via min samarbetspartner Refunder får ni återbäring på allt ni handlar = ni får tillbaka pengar på alla era köp ni gör online. Går ni via denna länk får dessutom dubbel återbäring i hela 96 timmar när ni blir medlemmar!) 

4 comments

Dela

!
Fredag 5 Februari

Hej! Tack för ert pepp igår. Nu åker vi till London! Nu sitter jag och har en timma kvar tills vi ska åka mot flygplatsen! Har packat klart allt, gjorde det imorse. Men, jag är en mästerpackare- jag bara slänger ner skiten på 10 minuter. Ioförsig så är ju det som tar det att sätta ihop outfits men det gjorde jag ju igår :) Idag la jag bara alla outfits i varsin påse- sen ner i väskan.

Har packat Kottens resväska också. Nu jävlas jag lite med pappa. Haha… ni skulle bara veta hur han är med Kotten och Mimmi alltså. En kinkigare typ som är mer nervös – läs OMTÄNKSAM för sina djur finns inte! Jag är INGET mot pappa… då kan ni ju förstå lite var jag fått den genen ifrån. Folk höjer på ögonbrynet när jag gör små matlådor till Kotten haha… då skulle ni se min pappa 😉 Men det är ju gulligt bara. Men ibland kan jag blir så sjukt irriterad på det… man bah ”Pappa Mimmi kan gå själv nedför trappen” när man sitter i ett samtal och Mimmi står längst upp och gnyr lite pga uppmärksamhet. Då ska pappa gå upp och bära ner Mimmi från en trapp hon sprungit i 1000 ggr i sitt liv, haha… Curling-pappa! Och nu har pappa varit stressad i flera dagar över att jag inte ska glömma Kottens regnkappa eftersom det ska regna. Haha…

Förutom 10 klädesplagg mm så har Kotten med sig alla sina hygienartiklar:

s1

Så nu har jag packat ner rubbet. Flytväst- allt. Haha…Åh Kotten sitter i min resväska nu och kollar på mig :( Jag HATAR att åka bort från honom. Katterna också såklart men Kotten är Kotten. Det värsta är att nu ska katterna vara själva i ett dygn och då blir dom så sjuuukt pratiga och översociala vilket dom redan är från början. Då kan dom gå över till grannarna och sätta sig där, de går fram till främlingar. De har ju kattlucka så de kan gå ut och in som de vill.

En gång när jag varit borta i 4 dagar varav två av dagarna så hade Annica varit här, så fick jag sms från en av grannen som sa att man inte får lämna katter själva i så många dagar för enligt djurlagen typ.. för att katterna varit hos dom och velat kelat och prata…De hade sjukt mkt mat. Men grannarna trodde väl att de inte fått mat för Findus och Baggis skriker som GALNINGAR och det låter som att de inte fått mat på 5 år- JÄMT varje gång. Haha… SÅ ja, Findus och Baggis är jag mest nervös över hur de ska klara den sociala biten när vi är borta. Har ju folk som kommer hit så mat, vatten och mys får dom ju. Men Findus o Baggis är Findus o Baggis…

Åh lille Kotten sitter exakt såhär nu och kollar på mig… Det gör så ONT i hjärtat! hur klarar ni mammor av att åka bort från era riktiga bebisar? Vet att min syrra grät i en vecka innan hennes barn skulle börja på dagis typ, haha det är ju hemskt men ändå gulligt. För man måste ju släppa kontrollen eller hur? Men varför är det så svårt????

s3

Jag uppskattar ändå att grannen hörde av sig även om jag blev väldigt ledsen över att nån på denna jord tror att jag skulle lämna mina djur hemma själva och skita i dom, men bra att det finns riktiga djurvänner som ändå tar tag i saken och agerar! Det finns så många som bara skulle undra, störa sig och skita i det. Tänk om jag vore en idiot som bara drog då! Vem hade brytt sig om djuren då?

Nej ni, nu ska fixa klart det sista. Är så vrål-täppt i näsan :( Förstår inte hur man kan vara så himla förkyld så länge? Det brukar ju vara som absolut värst i några dagar, nu är det över en vecka sen och det låter som att jag håller för näsan när jag pratar fast jag tagit nässpray. Hela huvudet dunkar och kroppen blir trött och svettig bara man anstränger sig det minsta. Men jag sov dåligt inatt också, stressad över det här. Men nu åker vi till London iallfall! tack för ert pepp ♥

Självklart så vet ni hur det är… jag tar fram en liten kartong för att packa som Kottens resväska. Och på en sekund så ska Findus gå in och försöka lägga sig i den trots att knappt halva han får plats i den…

 s2

48 comments

Dela

!
Är jag frisk nu?

Hmm jag tror jag har lite resfeber. Inte för att flyga (konstigt nog) utan mer för att vara från katterna och Kotten. Eller jo, flyga också brrrrrr…Lilla Kotten känner ju på sig nått, han brukar ju försig vara max en meter från mig men idag har han varit typ 5 cm från mig. Sjukt jobbig. Mammas lille Kotte  Har legat nu och tänkt i en timma vad det är med mig idag. Ja, dels är det ju frustrationen över att vara vrålförkyld, det har jag ju varit länge. När jag är sjuk så är jag alltid ledsen och gråtig i slutet för jag är så trött på att vara sjuk och har så mycket myror i brallan fast jag inte orkar göra nått, haha.

Men sen är det det här med hur bra jag mår. Jag mår typ FÖR bra. Det är ju läskigt att må så bra, kunna göra så mycket och framförallt klara av att göra allt. Liksom är jag frisk nu? Är jag på väg till att få ett helt normalt liv igen efter 4 år? Det här med att må för bra är väl relativt, jag mår nog absolut inte bättre än andra- men om man jämför med hur jag känt och mått senaste åren så mår jag ju jättebra nu och jag känner inte igen den här känslan! Och den skrämmer ju mig lite… jag är nervös över den. Det vore ju hemskt om det skulle bli ett stort bakslag nu när jag fått nosa lite på hur det är att få må bra!

Jag tror- alltså min magkänsla säger att det här är min tid nu. Min tid är kommen till att få må bra, haha. Men rädslan över att det ska tas ifrån mig är stark. Men men… ska nog bara försöka varva ner. Jag känner allt väldigt mycket extra idag eftersom jag ska vara borta från mitt hem och mina djur i några dagar :( Åhhh Kotteeeeennn…. jag HATAR att resa bort men jag älskar ändå att resa när jag väl är framme. Men just nu vill jag bara boka av London :(:(:(

IMG_6025

Om jag är frisk nu så blir livet komplett sen när jag har en häst som jag kan tävla och rida. Men det blir i framtiden om några månader. Går dock inte en minut förens jag tänker på det. Saknar det så himla mkt!

13 comments

Dela

Translate »